Category Archives: Fotografier: Tisdagstema & Fototriss

Baksidor kan vara vackra. Jag fascineras av all samlad kvinnokraft som ligger på hög i lådor hos Myrorna och kan inhandlas för en spottstyver. Det är färgprakt i broderade dukar, bonader med Du skall inte sörja det Du saknar, utan glädjas åt det Du har, oändliga rader av virkade gardinkappor och prydliga korsstygn. Även om broderiet är trendigt nu, lär det inte finnas samma tillgång sedan. Min vackra kaffeduk, som jag använder alldeles för sällan, ropade jag in på en klassisk syföreningsauktion. När jag var liten var det lotterna och de hemliga leksakspaketen som lockade. Och så tittade jag alltid storögt på den rike bonden som ropade ut Hundra kronor med hög röst när en enkel sockerkaka bjöds ut. (Knös tänker jag nu …) När jag var stor nog att uppskatta hantverket satt jag på min sista auktion.

Och så alla dessa baksidor. För det skall vara lika fint på baksidan. För tänk om någon vänder på duken och tittar. Inte kan det vara slarvigt gjort då inte. Det skall vara prydligt , välordnat och det får inte finnas tecken på att man inte kan eller förmår. Det är ungefär som när min mamma förklarade för Anna varför man måste kasta trosor som det är hål på. För tänk om man måste åka in till ett sjukhus med de där underbyxorna på. Det borde i rimlighetens namn vara ens minsta problem då, men det är logiskt enligt tanken om baksidans prydlighet som präglat generationer av kvinnor. Själv vill jag tro att jag har frigjort mig från detta, men någonstans där inne finns det säkert kvar.

Tisdagstema: Baksida

Ibland får man gräva där man står eller sitter då. Denna ask har jag rakt framför mig på mitt skrivbord, under dataskärmen. Trogna läsare känner igen min svaghet för franska 1ooDrine. Jag har askarna i lite olika varianter, men i la boîte à crayons förvarar jag papper på drift. Jag brukar försöka slänga, men ibland måste man spara koder, klubbkort, en del kvitton och lite annat smått och gott. Asken är snart full dock, så jag misstänker att det behövs rensas även här.

Mitt hjärta klappade extra mycket för orange för några år sedan. Det är så där med färger och för all del trender. Just då blir det ett förstahandsval när det finns alternativ. Jag följer oftast inte det lite otrogna färghjärtat när det gäller större förändringar i hemmet, men när det gäller tillfälliga accenter då blir det ofta så. 06 bankade hjärtat extra hårt för orange, 07 var det gult och 08 ser det ut att bli rosa och cerise. Men jag gillar fortfarande orange – gärna i kombination med gult och rosa då :-).

Tisdagstema: Orange

[Himlen är oskyldigt blåSom ögon när barnen är småAtt regndroppar faller som tårarna görDet rår inte stjärnorna förÄlskling jag vet hur det kännsNär broar till tryggheten brännsFast tiden har jagat oss in i en vråÄr himlen så oskyldigt blå]

Däruppe sitter morfar Börje på en molnkant och äter prinskorv tillsammans med andra änglar. Och ibland är himlen oskydligt blå. Det är svårt att förstå vissa saker som händer i världen. Maktlösheten är för stor. Vi får hålla varandra i handen och se framåt.

Tisdagstema: Himmel 

Jo visst ser jag att solen skiner i dag. Barnens vårkriterium numero ett är avprickat. Man får ha gympaskor till förskolan på morgonen. Det är stort. Annars är det same, same. Jag skall packa mina väskor i eftermiddag och åka till London för lite vårshopping. Jag hoppas att reservationen på Ritz har fungerat i vanlig ordning och att jag kommer att hinna med utställningen om kinesisk design på Victoria & Albert.

NÄ. Såklart INTE, för här är det verkligen same, same. Jag har fått barnens influensa och ligger i soffan och kollar Herrskap och Tjänstefolk. Det har varit en lång väntan på bacillerna denna vinter, men nu må de ge upp snart. Jag är en vandrade neggis som drar mig för att svara på frågor som – hur är det? Jo, det skall jag tala om för dig. Vi är sjuka – igen. Man kan bli tokig för mindre.

Tisdagstema: Lång

Att flytta innebär att gå igenom massor av ting som följt en på vägen hittills. Vad skall man göra med barnens första småttiskläder, alla deras teckningar, min halva avhandling, makens gamla Fantomentidningar och den lila blåsan som jag hade på mig när mannen och jag träffades? Vissa saker skall sparas såklart, men annat måste offras. För jag är tveeggad här som i så mycket annat. Ena halvan av mig är en riktig hamster som har svårt att skiljas från mina gamla universitetsanteckningar – tänk att bara kasta dem i en soppsäck – jag ryser lite. Den andra halvan av mig är dock en rationell hänsynslös utrensare som, när jag är på det humöret, gör mig av med massor av gammalt bagage. En ekorre spar och har, men får leva med bördan av allting. En kastare får leva med rädslan att kanske ångra sig en gång. Jag grämer mig fortfarande lite över att min pappa en gång övertalade mig att kasta alla mina samlade årgångar av Starlet. Jag vet inte riktigt vad jag skulle ha dem till, det är nog mer en känsla av att veta att de skulle finnas där. Problemet är ju bara var man skall ha allt. Och jag har ingen lust att proppa förråden i det nya huset fulla av gamla grejer. Fortsättning lär följa.

Mitt förkläde som jag hade som barn med handtryckta katter och fåglar, tjänstgör numera när Henrik är påskkärring. Ett minne som skall sparas.

Tisdagstema: Minne

Vad gör Du på din fritid? Jag har egentligen aldrig haft något utpräglat fritidsintresse i dess klassiska mening. När jag var liten höll jag på med det som alla andra gjorde i vårt lilla samhälle. Det var pysselgrupp, kyrkans barntimmar, kör och fotbollsträning under några år (trots att jag var riktigt usel på att spela boll). Det var det som stod till buds och det var det som alla deltog i.

Nu vet jag inte. Det är det klassiska som kommer med barnen. Tiden flyter ihop och är svår att avgränsa i olika delar, där en post blir fritid. När jag dessutom arbetar hemma med något som jag verkligen tycker om, blir det att tiden flyter ihop. Och jag har inte börjat på det där pusslet ännu.

Fri tid blir nog ändå den väl insuttna fåtöljen där livet levs med böcker, tidskrifter och filmer. Ibland med ett eller två barn i knät. Ibland alldeles alena. Tid helt enkelt.

Fotografi: Weronica – En mammas dag. Bilden föreställer en vacker detalj på min Howardfåtölj.

Tisdagstema: Fritid

Last är inget av mina favoritord. Jag tycker att det betydelsebärande elementet om en viss skuld, är att förringa lusten som följer med företeelsen. Vad är en last egentligen? Något fult och lite förbjudet som egentligen skulle kunna avvaras om vi fick mer kontroll över oss själva? Eller något lustfyllt som förgyller? Det är symptomatiskt mest kvinnor som talar om sina laster och för det mesta är det i samma andetag som livets goda. Visst, allt i livet bör ske med en viss måtta. Allt kan gå till överdrift och bli till något som inte är sunt på sikt. Jag tror att de flesta skulle tjäna på att frikoppla det lustfyllda intaget från så många känslor. Det är att unna sig. Det är att vara värd det. Det är att trösta sig. Det är att fira. Det är förströelse. Det är mycket som det egentligen inte alls är. En chokladbit är en chokladbit eller hur var det nu… Vad har Ni för förhållande till laster?

I mitt skafferi finns numera alltid Renée Voltaires Lakrits. Naturligt gott och en av mina många ickelaster :-).

Tisdagstema: Last

Jag tycks längta mycket i dessa dagar. Och min längtan består från gårdagen. Må ljuset komma. Må det bli vår. Må vi bli friska. Ja, så får det bli.

Fotografi: Weronica – En mammas dag

Tisdagstema: Längtan