Category Archives: Höststämning

Jodå. De står kvar där. I skuggan av Eucalyptusen. Ellen Key och hunden Wild.

Jag skrev så här förra året vid denna tid. 

Jag märker att jag söker i marginalerna. Efter det ofärdiga och det skavda. Det där som skorrar och som bekymrar mig lite. Som inte riktigt passar in. Det oväntade i en mönsterblandning. Kontrasterna. Det där som vid första anblicken inte alls går, som blir alldeles för mycket, men som på något sätt ändå finner fram. Sådant där som jag trodde aldrig om, men som ändå fyller ut sprickorna. Jag märker att jag tycker om det vissna. Det bedagade. Det lite blekta. Jag har blivit mer förlåtande. Ett lite böjt och blekt vykort stod där i stället på Ellen Keys Strand vid foten av Omberg. Ellen och hunden Wild 1911. Innan hade jag gått på guidad tur genom huset och dröjt vid detaljer som etsat sig fast. Den intima stämningen i Keys allra mest privata rum. Vingslagen av att titta på hennes skrivbordsalmanacka där hon skrivit ner tider att passa. Den sista noteringen dagarna innan hon dog. Alla dessa människor. Alla dessa historier. Jag tror att jag börjar få tillräcklig distans till mig själv, för att intressera mig fullt ut för andra. Jag dras till det sinnliga denna höst. Det taktila. Det man kan känna med handen. Dofter. Rosknopp. Te som dragit lite för länge. En dammig gammal bok. Mina sovande barn. Det dunkla, det gömda, det fördolda, det glömda. Det lockar mig nu. Jag vet inte riktigt vart jag är på väg, men jag vet att där jag har varit, där har jag varit tillräckligt länge.

Jag tänker att det händer mycket på ett år, men ändå inte. Jag tänker att det är dags nu. För denna late bloomer som jag nu en gång för alla är. Att slå ut sina kronblad. Och att fortsätta växa.

I går hade vi goda vänner här på höstens första Boeuf Bourguignon. Grytornas intåg i köket, med den ultimata klassikern i förtrupp, är ett av mina säkra tecken på att nu är det andra tider här. Så där på allvar. Jag gjorde några enkla höstdekorationer till bordet. Orange pumpor i all ära, men det finns så många andra fina färger och former också. En liten samling mitt på bordet fick ledsagas av enkla kransar av några eklöv och snöbär kring ljusen som brinner säkert och som inte kräver någon passning när man har växter runtom. Praktiskt och fint – och med full kraft in i de stora samtalen om livet :).

En fin söndag till er alla!

Det är ingen nyhet för er som följer mig här på bloggen att en av mina allra största inspirationskällor är säsonger och årstider. Därför tänkte jag mig att kicka igång en ny kategori som jag kallar just I säsong. Tanken här är att sätta fokus på det som hjärtat klappar lite extra mycket för just precis nu. Nu är ju hela bloggen uppbyggd kring det tänkandet, men jag tänker mig ett eget litet hörn där något får blomma ut så där lite extra. Det kan nog bli allt från mat, till dofter, till blommor, till kläder – tja det mesta. Vi får se hur det hela utvecklar sig – det kan bli skoj tror jag. 

De svenska päronen får äran att kicka igång kategorin. Päron är en av mina absoluta favoritfrukter och jag blev så himla glad när jag fann nyskördade svenska i butik i helgen. 

Förutom att vara sådär extra fina att fotografera med sin form och färg så är jag förtjust i smaken. Jag äter en liten fruktsallad varje eftermiddag och det är nu man ska frossa i svenska äpplen och just päron. På hösten blir jag ofta sugen på något varmare – ett tips är att helt enkelt värma lite fruktskivor i ugn. Det fungerar helt neutralt, men vill man lyxa till det lite, så kan man ta på lite agavesirap och kokos eller nötter på. Jag gör med päron på precis samma sätt som med äpplen – se tidigare inlägg här. Om man serverar med Voltaires Hasselnötssmör med chokladsmak, så får i alla fall jag lite vibbar av klassikern gratinerade päron med After Eight :). 

Päron

Vi fick ännu en vacker hösthelg som till stora delar tillbringades i trädgården för att rusta inför kallare tider. Jag fick ner några tulpanlökar till. Vete sjutton varför det är så himla trögt varje höst, för jag är ju så förtjust när det ser ut så här på våren. Vid entrén ståtar mina fina pumpor från Bondens marknad. Den orange säsongen är så kort, så jag tycker att de kan få glänsa lite längre än just precis vid Halloween.

Jag blev också med några batteridrivna ledljus i helgen. Jag har försökt att kämpa med levande ljus i lyktor utomhus, men det är inte alldeles lätt som bekant. Jag fann fina vaxljus från The Eternity Candle hos vår blomsterhandlare, efter att tanken väckts vid inlägg hos Nilla på Tankebubblor. Nu flimrar en liten låga som ställs in med timer vid entrén. Fint nog så.

Det talas om brittsommar denna vecka. Ett av mina vackraste ord här i världen.

Fin start på veckan till er!

Anna har börjat spela gitarr. Jag älskar hur tonerna studsar mot våra väggar. Frosten har tagit mycket av det som blommar ute i trädgården. Jag har plockat in de sista hortensiorna och utifrån naturen har jag tagit in en höstfavorit i form av snöbär. Många tycker att den kära vasen Dagg är klurig. För all del, det är inte världens enklaste vas att fylla. Men jag håller med Carina Seth Andersson som har gjort den. Den blir som allra vackrast med kvistar i. Pumporna har gjort sitt intåg i oktoberhemmet. Två stora orange står utanför och lyser upp. Inne har vi några små fina som skvallrar om andra tider. Och solen. Den skiner. Vi har en fantastisk vacker höst, det är en sak som är säker.

Det är skördetid och därmed marknader runt om i vårt land. Passa på och besöka en om ni har tillfälle. Själv var jag en stund på Bondens Marknad i lördags. Det är lätt att finna glädje bland all färgprakt och överdåd. Blomsterförsäljarna hade gjort magnifika uppsättningar som jag visade på Instagram. Jag brukar köpa knippen av dahlior och solrosor som de säljer, men nu kunde man köpa solitärer för att sätta samman efter behag. Det är just det här som inspirerar mig allra mest just nu. Det vilda, det som egentligen är alldeles för mycket på en gång, det spretiga och det ofullbordade. Ogräs och frökapslar bredvid posh gladiolus och liljor. Så himlans vackert tycker jag.

Fin start på veckan!

Det är väl sannerligen alltid tid för orange, men jag känner nog aldrig lika mycket för färgen som just precis nu. Det hela brukar kulminera i alla pumpor till Halloween, för att sedan slockna lite. Så det gäller att njuta av den orange passionen med fullt påslag under hösten. Som jag tycker om min väska från Svenskt Tenn i den absoluta höstiga favoriten Aralia – på bilden som draperi. Och så den där kudden. åh, åh, orange var det ja.

När man tar en orangeröd tröja i en modell där det också finns en vit, ja, då känner man sig aningen djärv. Men kära nån´. When in doubt, choose colour – jag blir alltid glad när jag väl gör det.

Jag kan med viss stolthet konstatera att jag har lyckats skaka av mig mitt allra värsta beroende av flådigt stylade kok- och dessertböcker. Men denna sol kommer ha fläckar framöver också – och det är väl tur det. Lisa Lemkes fina Allt i en gryta kommer jag att köpa när den kommer ut. Allt för att tillagas i denna gryta såklart :). Orange var det ja.

Happy onsdag!

Efter att ha kommit hem från den vackraste av sensommarhelger i österlen, går jag runt i min trädgård och känner hur hösten är på väg. 

Det är en ynnest att kunna gå ut och göra en bukett av det som finns där ute. Det gröna har givit mig en sådan källa till glädje i livet.

Rosorna blir fler och fler. Här fantastiska Queen of Sweden tillsammans med Iceberg och några knoppar av New Dawn. De får samsas med luktärt, höstanemon, lavendel, ringblomma och krondill i detta lyckopiller till bukett. Kära små blommor. Som jag tycker om er.

Fotografi: Weronica Fremenius/En mammas dag.