Category Archives: Personligt

Stora listan om “hemma-hos”

Frida på Trendenser hade en så kul “Fyll-i”-lista i går med inspiration från gamla tiders Mina vänner-böcker. Jag älskade att fylla i sådana. Framförallt gjorde jag ständigt nya versioner genom att fylla i själv genom åren. Denna lista har fokus på “hemma-hos”. Såklart tar jag tillfället i akt att göra en egen. Tack för inspirationen, Frida.

MIN FAVORITPLATS HEMMA ÄR…

…mina hörn. Please put baby in a corner – med Dirty Dancing-referens. Jag älskar att sitta i hörn med utblick, samtidigt som man är tryggt förankrad i omgivningen. Inte så sällan med en bricka te.

MIN KÄRASTE ÄGODEL ÄR…

…växthuset. Jag är så himla glad varendaste dag över det. Det har skänkt sådan glädje och fröjd sedan det kom in i mitt liv. Ett glashus som rymmer alla drömmar.

JAG SAMLAR PÅ…

…bara vackra ting. Jag är den typiska skatan som inte kan begränsa mig till en linje i det jag omger mig med, utan är det vackert så får det vara med. Sedan tycker jag om att förankra saker. Minnen till de där tre halsbanden exempelvis. De är laddade med så mycket fint.

DET FÖRSTA JAG GÖR NÄR JAG KOMMER HEM…

…är att ta på mig mina tofflor, nästan oavsett säsong.

MIN ÄLSKLINGSFÄRG ÄR…

…grön.

DET HÄR SKULLE JAG LÄMNA KVAR OM ALLT BRANN NER…

…nej, usch, vill inte ens tänka den tanken… Dessutom har jag rensat bort gamla surdegar och har inte så mycket sådant kvar.

NÄR INGEN ÄR HEMMA BRUKAR JAG…

…ibland provar jag genom äldre klänningar som hänger i skydd inne i garderoben. Bröllopsklänningen kommer jag nog aldrig få problem att komma i, eftersom vi gifte oss när jag var höggravid med Anna. Sedan skrålar jag med Hellström. Favoritstycket nu är från nya Tillsammans i mörker. Klassisk GBG-lyrik med hopp om att någon gång få vråla tillsammans med Ullevi i detta. “Minns hur vi körde över bron. Och sjöng med till radion. It´s the end of the world as we know it. Vet du, jag såg dig i varje gatlampa vi körde förbi. Och du sa om kärlek var skepp. Skulle du ha tusen vrak i dig”

MITT BÄSTA LOPPISFYND ÄR…

…framför mig. En loppisråttas enkla sanning och förhoppning. Men Kungalampetten, Josef Frank-kandelabern och Arvika-brickan är finheter som redan funnit sin väg hit.

DET HÄR VARDAGSLJUDET GÖR MIG LYCKLIG…

…allt som har med mina barn att göra. De är så stora nu, så jag vill bara ha dem nära mig så mycket som jag bara får. Älskar när de sitter kvar efter maten och surrar om allt möjligt, när sonens skratt hörs från ovanvåningen till något Youtube-klipp och dottern spelar musik så isoleringen prövas. Att jag en gång i tiden önskade en natt själv i min säng när de sov tätt intill båda två, framstår nu som märkligt.

DEN SOM HÄLSAR PÅ HOS MIG FÅR INTE…

…kaffe. Då får de sätta på själva. Här serveras endaste te om min man inte är hemma.

JAG FANTISERAR OM ATT…

…flytta till Skåne.

MITT LYCKLIGASTE MINNE FRÅN MITT NUVARANDE HEM…

…är när vi var ensamma i huset efter byggnationen. Ändå något meditativt och på sitt sätt vardagslyckligt att stoppa i sonens nedkräkta lakan i den nya tvättmaskinen en av de första dagarna här. Men tänker att det ändå återstår. Det Hellströmska igen – om att allt det bästa inte hänt än. Jag tänker att när jag plockar försommarblommor och sommaren står för dörren, då väntar fina ting.

♡

Favorit i Lantliv

Det här är ju roligt! Mitt instagramkonto @livingbyw är med i tidningen Lantliv som månadens favorit.

Den där motiveringen tar jag med mig med glädje framåt. Så fina ord – tack för dem!

Solen gassar på växthuset och nu börjar det bli ordentligt varmt genom glaset. Den första lunchen är intagen mitt i röran – en milstolpe för säsongen. Jag påminner om att hålla utkik efter hyacinterna som kommer till blomsterbutikerna nu. Många tycker om dem endast till jul, men jag är förtjust i de färger som kommer till våren och det är egentligen en vårblomma. Milda rosa och aprikosa är mina favoriter. De står länge om de får stå lite svalt om nätterna också.

♡

Skribent i Antik & Auktion

Det känns minst sagt fint på många sätt att inleda växthussäsongen med att bläddra i alldeles egna sidor i Antik & Auktion. I aktuellt nummer 4 har jag med sju sidor om “Återbruk i det gröna” under vinjetten Antiktrend. Tidningen var en av de första som jag började läsa när jag blev inredningsintresserad. Den är nu Nordens största tidning om antikviteter, inredning och konst. Tidningsmarknaden är under stor förändring, men nog var det extra roligt att bläddra i papper denna gång. Om ni vill läsa artikeln där jag förutom att skriva, presenterar tjugofem föremål för det gröna livet rekommenderas detta nummer varmt.

♡

Fading beauty

Lite visset. Det ena betydligt vackrare än det andra. I går kväll försökte jag och dottern vinna mot den ilskna vinden med en skrålande version av Känn ingen sorg för mig Göteborg. Jag tror banne mig att vi lyckades. Och jag sparar en fin stund för att plocka fram när den behövs som mest. For the love of dahlia, Hellström och tonåringar som stundtals låter en komma nära.

♡

Lite tisdag

– Vad ska vi äta? – Jo, ser ni. I dag blir det Dahlia till middag. White Perfection. Smaskigt va?!

Nej då. Såklart inte. Även om det skulle vara nog så smidigt för tillfället med tanke på tillgången ute i det gröna. De här varianterna kallas inte för intet dinner plate dahlias. Jag har en övervintrad variant som håller på att ta över odlingsplatsen. Så otroligt maffiga är de. Jag läste i och för sig att man en gång i tiden odlade dahlior för att äta dess knölar – som vi äter potatis – men riktigt så långt går jag kanske inte i min kärlek till denna blomma. Dottern log när hon kom hem i dag. I min fladdrande svarta skjorta som jag köpte i somras. Sonen hade fått tag på en ny Pokemon. Och så såg jag på telefonen att Håkan Hellström kommer hit i december. Biljettsläpp på fredag. Som jag vill ha en plats. Jag känner mig grå och lite förkyld. Vinden blåser in den omisskännliga doften av gödsel som spritts ut på en åker. Och solen den skiner. Tack för det, tisdag i augusti.

♡

Sista sommarlovsdagen

I morgon börjar barnen skolan. Alla dagarna som låg där på ett pärlband är till ända. Jag är mamma till två tonåringar. Tiden rinner mellan mina fingrar som sand i ett glas. Jag försöker ta tillvara på allt som de ger mig. Jag har känslan av lånad tid. Som det är med barn som växer upp och blir mer och mer sina egna. Det har varit en sommar med meningsutbyten. Jag har fått lära mig nya ord, företeelser och att inte vara önskvärd. I dag går jag runt i trädgården. Många tankar. Stort och smått. Det är inget rosår alls i år tänker jag. Kylan under vårvintern gick hårt åt det mesta. Där det brukar vara frodiga buskar som aldrig sinar när det gäller blomsterprakt, är det tomt. Sedan tittar jag lite närmare. Lyfter undan några grenar. Och där, allra längst ner i det gröna ser jag en tapper Queen of Sweden som tittar fram. Jag blir så himla glad. Går vidare och plockar mig en bukett av det som ändå givits mig. Och så tänker jag på en kväll när hon till slut sade: – Kom. Och så viskade hon en hemlighet i mitt öra. Och då påmindes jag. Om att vissa saker är för alltid. Om att minnas att titta nära. Och att aldrig glömma att i de små stunderna finns det stora.

♡

44

Visst blir man en liten flicka igen på sin födelsedag? Förutom tacksamheten över att ha fått varit med ännu ett år, framskrider växthusbygget utanför fönstret – den allra bästa presenten det. Jag säger härmed hej och hoppas att ni har haft några fina sommarveckor.

♡

Gunnebo slott

På vägen hem från Göteborg stannade vi till på ett utflyktsmål som jag länge har velat besöka – Gunnebo Slott – en av norra Europas främsta 1700-talsanläggningar. Det var Sveriges Nationaldag när vi var där och det var många människor som hade samma idé som vi denna dag. Slottet byggdes som ett sommarnöje till Göteborgs rikaste man – John Hall med familj. Tomten köptes in 1778, men byggnationen var inte färdigställd förrän 1796 enligt ritningar av arkitekten Carl Wilhelm Carlberg. På bilden syns den pampiga paradentrén till slottet. Det svindlar alltid lite när man tänker på vilka som gått i dessa trappor innan en själv. Det var möjligen den allmänna sinnesstämningen och sommarvärmen som bidrog till att jag klassar detta som ett av de mest minnesvärda utflyktsmålen på min lista.

Vi gick en guidad visning av slottet, vilket alltid rekommenderas vid besök som dessa om möjligheten finns. Man får en helt annan inblick i historien bakom det vackra. Här får man dessutom inte gå runt själv, utan chansen att titta in i slottet är med guide – se fler bilder här. Mot den stora stilträdgården på baksidan med klassiska buxbomsinramade rabatter och labyrint hade familjen sin privata matsal, sitt mottagningsrum för gäster och fru Christina Halls sovrum. De magnifika statyerna över de fyra årstiderna är utförda av den italienske konstnären Gioacchino Frulli. Frullis båt förliste på väg till Ryssland på uppdrag att dekorera det kejserliga palatset i Ryssland, så han stannade i Göteborg, blev kär och gjorde konst till Gunnebo. Det fascinerar mig alltid att tänka på vilka livshistorier det finns bakom allt det som ögat ser.

Det var ett tag sedan jag var i en sjuttonhundratalsmiljö. Det är onekligen en estetik som är lätt att tycka om – förvisso utstyrt på sina ställen med rosetter och grannlåt – men framförallt symmetri, vackra dova färger och ljust.

Det som inspirerar mycket är tanken att återställa anläggningen i tidstypisk stil efter de bevarade ritningarna. Tydligen pågår en infekterad strid om vilken fasadfärg som är lämplig – det verkar svårt att avgöra hur Gunnebo en gång sett ut. På bilden syns orangeriet som har byggts upp igen på senare år.

I anslutning hit och bredvid finns en stor köksträdgård som förser slottets restaurang med råvaror där det ekologiska är i centrum. Vi åt lunch med tillhörande fika och allt var av högsta klass tyckte jag. Sedan får man en detaljnörd som mig på fall när man har två teblandningar som heter Herr och Fru Hall. Det är de små sakerna som betyder mycket för helhetsupplevelsen. Det var många barnfamiljer på plats. Tanken svindlar att detta en gång i tiden byggdes som ett sommarnöje för fyra personer och deras gäster med all denna yta – nu till glädje för de med små ben att springa på. Jag tyckte även om butiken, där några saker fick följa med hem, bland annat boken om Gunnebo från 2011. Jag har tittat på den tidigare då det är en sådan vacker bok med kombination av historia, restaurering och mat, men nu kändes det extra roligt när jag besökt stället.

Framförallt tog jag med min inspiration, vilket fick mig att börja leta i bokhyllan efter makarna Sjöbergs klassiker Det svenska rummet. Boken utkom 1994 och finns nog i mången svensk hem. På nittiotalet, då mitt eget stora inredningsintresse tog fart, inleddes sjuttonhundratalsboomen. Det blev supermodernt med detta stiluttryck – och där var Lars Sjöberg – se bilder här från ett av hans hus – en drivande kraft. Bildkälla

IKEA sålde stilmöbler med start 1993. Vi skall ha förrådsrensning i sommar och jag vet med bestämdhet att jag köpte två lampetter när serien såldes ut för många år sedan. De förtjänar definitivt ett bättre öde än att ligga i en flyttkartong.

Så måste jag se om den här pärlan en regnig sommarkväll. Guiden berättade om att Christina Hall försökte införa de offentliga påklädningarna på Gunnebo som det franska hovet påbjöd. Utvalda socitetsdamer från Göteborg kördes ut till Mölndal för att titta på när frun i huset kläddes. Familjen Hall fick en kort period på Gunnebo innan mer tragiska omständigheter tog över. Ägarna har kommit och gått över åren – nu är det till lyst för oss alla.

♡