Jag surfade runt lite i helgen och uppdaterade mig i bloggflödet. Jag hamnade bland annat hos Sara på Little Mix Fix It och hennes post Vart tog mitt oborstade inre vägen? Sara hade läst denna artikel How to write a killer About me page for your blog. I relation till den reflekterar Sara över hur hon själv framstår på sin blogg. Så intressant och så tankeväckande. Enligt artikeln gör jag kardinalfelet nummer ett i min egen presentation. Jag tar fasta på “random facts” om mig själv presenterade på ett lite charmigt sätt. Mina blodapelsiner, lördagsförmiddagar och innergårdar skall möjligen krydda en introduktion, inte utgöra den. Nu vet jag inte om den där artikeln om en proffsig presentationssida är grunden i allt, men jag fick mig en rejäl tankeställare och började tänka mycket på jaget i bloggen i samklang med utvecklingsplaner framöver. Lite så här då om jag följer i spåren.
Jag tänker mig att vi på sikt får någon slags relation, du och jag. Att du återvänder hit för att du känner att här finner du något läsvärt, något du kanske inte har sett förut och något utvalt. Du får förströelse till en kopp te med iPaden i soffan eller kanske en snabb uppdatering med telefonen på tunnelbanan. Du vet att en av mina grundtankar med det jag presenterar är att det skall vara en W-vinkel på allt och du tycker att det ligger ett värde i att ta del av det. Du uppskattar att du inte bara får en kanal till de senaste pressutskicken och sådant som man ser på många andra ställen, utan du upplever att det jag skriver om är något som jag känner mycket för. Du känner att det jag visar genomsyras av passion för gestaltning i olika former, vare sig det gäller blomsteruppsättningar, skapande av stilleben, skrivandet av en bokrecension eller ett tjusigt modecollage. Du känner mig som en estet, som en väktare av det vackra i världen och som någon som ofta väljer att se de detaljer som skänker glädje även om det finns svärta och smärta bakom. Du som har läst länge har varit med mig i småbarnsår, livskris och detox. Du respekterar mig och vet mina gränser, även om jag kan tänka mig att du saknar att få lite mer av vem jag är och var jag är numera.
Jag tror att du uppskattar att jag har ett brett anslag och skriver om det mesta som inspirerar mig, även om det är fokus på inredning och säsonger. Du tycker om att få tips och att bli guidad när det gäller vitt skilda ämnen som polotröjor, glasbrukens framtid, tv-serier och nyttiga recept. Du känner mig som en som förespråkar kvalité, hållbarhet, klassisk stil och som är säsongsmänniska ut i fingerspetsarna. Du suckar säkert ibland åt att jag har stenkoll på Svenskt Tenn:s sortiment och mina referenser till Håkan Hellström, liksom du nog det senaste året blivit lite förvånad över att jag spenderar så mycket tid på loppisar. Men det är samtidigt det fina med dig och mig. Jag tror att du tillåter mig att utvecklas, för kärnan i vad som är W finns alltid där.
Jag tror att du som typisk läsare är i gruppen 35-50 år. Du är kvinna med lite mer tid till dina egna intressen. Jag tror att du vill bli guidad och inspirerad när det gäller livsstil, att du gärna vill ha konkreta köptips ibland, men att du är smart nog att fatta dina egna beslut. Jag tror att du hämtar din inspiration från många ställen och att det du uppskattar med bloggar är den personliga avsändaren. Jag tror inte att du vänder dig till mig för att lägga ett karbonpapper på hur jag inreder och köpa exakt en sådan lampa som jag har, utan jag tror att du mer är intresserad av det kreativa i processen, säsongsinredning och att man kan förvandla med små medel. Jag tror att du skulle bli himla förvånad om jag började snickra, men att jag sätter upp en storblommig tapet är du med på. Jag tror att du tycker om att läsa det jag skriver, att mina texter är av vikt och att du inte bara tittar på mina bilder. Jag tror också att du finns där utanför den där åldersboxen. Att du tilltalas av det jag presenterar, även om vi inte är i samma fas i livet. Jag tror att du tycker att det finns en stringens och en tydlighet i det jag kommunicerar här.
Jag tror att jag kan erbjuda dig en varierad sida, där en av lockelserna ligger i att du inte riktigt vet vad nästa bloggpost skall handla om. Jag tror att du uppskattar det oväntade, samtidigt som du tycker om att vissa inslag är återkommande som exempelvis Fredagssvepet. Jag tror att du efter att ha läst inne hos mig lämnar med en känsla av att vara uppdaterad, inspirerad och ibland ha fått något nytt att reflektera över. Du har inte riktigt tiden att själv hålla koll på allt, utan uppskattar att få en ingång av mig. Ibland sätter du på en sång på Spotify som jag har länkat till, ibland klickar du in dig till en kudde, kanske plockar du upp en kastanj på vägen hem och lägger fram den på bordet och tycker att hösten är lite härlig ändå. Ibland hinner du inte läsa mina långa inlägg när jag far fram i tankebanan, andra gånger stannar du längre. Jag vill alltid att du skall känna att det är jag som är avsändaren, att allt filtreras och är utvalt av mig personligen.
Känner du igen dig – eller är jag helt ute och cyklar?! Nu har jag skapat ett gyllene tillfälle för lite feedback och önskningar framåt. Ta gärna chansen. Jag skulle tycka att det vore så roligt att få höra.
Hoppas att just du får en fin inledning på veckan!
Jag bläddrar i inspirationsböcker, planterar de första pärlhyacinterna och blir i vanlig ordning denna tid på året inspirerad av ljuset som får fritt spelrum. Jag har ett isande kallt vinterlandskap här hos mig, vilket även det gör sitt för kreativiteten. Jag läser om bloggares målsättningar och planer. Jag känner mig kluven om jag skall skriva något om mina tankar för bloggen här, eller om alla pilar skall få bero i mina anteckningsböcker. Jag blir inspirerad av att läsa liknande inlägg, men jag vet också hur en publicering kan verka som en tvångströja som är svår att komma ur. En balansgång helt klart – som så mycket annat i livet.
Nu dags för en av mina vinterfavoriter – ljudet av knarrande snö under skorna. Hoppas att ni får en fin Trettondagsafton!
