7 a week: Syrentider

Inte konstigt kanske att man ser lila överallt i syrentider, men så är det med inspiration som drabbar. Ögat ställer om sig, letar och kodar på ett nytt sätt – såväl på loppis som på Instagram. För mig handlar det sällan om de stora dragen när det uppstår passioner som brukar vara under en begränsad period. Det är mer detaljer och att ha känslan för något. 1700-talsstol /Bukowskis

Även om det är isande vindar utanför, vill man bara inhalera hela känslan av vår. Syrenerna står på vänt i kylan, men fördelen är att säsongen blir längre. Just doften av klassiska lila bondsyrener är essensen av sinnlig årstid för min del. @cirkusbank har rullat chokladbollar med brynt smör i rostad kokos – och syrenblommor. Ja tack.

Nu tänker vi oss ett klassiskt engelskt bibliotek, textiltätt med stora stoppade fåtöljer och mönstermix med bland annat Toile de Jouy i olika färgtoner. Varsågod och slå dig ned där med en stor kanna te för att läsa Sally Rooneys At the Clinic som håller dig kvar i Normala människor-universumet ett tag till. Rooney skrev novellen om Marianne och Connell 2016. Boken, som senare blev Corona-vårens signaturserie, är baserad på den. Här är allas våra favoriter några år äldre och handlingen utspelar sig när Marianne drar ut en visdomstand. Romantik på hög nivå, eller?! Blandade Toile de Jouy från Manel Canovas

Mer syren i köket – Malin Persson konserverar våren på burk med lila socker. Det måste jag testa i år.

Lila är väl egentligen inte en idealisk färg för min bleka hud, men det finns mycket fint denna vår i alla prisklasser. Net a Porter.

I trädgården har mina vita tovsippor, även kallade vildanemon, precis slagit ut. De är en tacksam marktäckare under buskar och breder gärna ut sig under årens lopp. De finns även i lila varianter som på detta magnifika fat ur Flora Danica-servisen. Bukowskis

Den lila tulpanen Queen of Night var den första förälskelsen när det gällde lökväxter för ett antal år sedan. Kärleken håller i sig. Fördelen med att odla tulpaner själv, speciellt när de får lite längre säsong, är att det blir riktigt långa stjälkar att använda i trädgårdsbuketterna. Det är fint att kombinera de mer utstyrda papegojorna, fransiga och fyllda med den stilrena drottningen. Kontraster fungerar fint i vanlig ordning.

Väl mött nya veckan!

signature

Klassisk stil second hand

En av mina hjärtefrågor när det gäller second hand är att man inte behöver ha en speciell stil för att handla det redan brukade. Nu har det gått ett år sedan jag började utmana mig själv att finna kläder & accessoarer på detta sätt. Då skrev jag detta:

Jag tror att det är lite som det var med hela vintage-spåret för mig en gång i tiden som jag skrivit om här. Jag hade svårt att finna min väg in i det bland alla retroälskande kaffekoppsdrickande klänningsbärare. Jag lyckades spränga vallen med inredning – nu är det dags att även försöka sig på kläder och accessoarer. Det har hänt mycket med vintage den senaste tiden. Det har på många sätt blivit mer normaliserat och en arena för så många fler. Jag tror på förebilder, att det är bra att visa på värdeförskjutningar och att det inte är något konstigt att konsumera på detta sätt. Jag tror att det är just så här man finner sin väg framåt. Att kombinera med klassiker man redan har, att vara trogen sin stil och att inse att det finns något för alla på andrahandsmarknaden.

Årets sommargarderob börjar byggas på med fynd från den senaste tiden. Det finns mycket second hand om man har en klassisk stil tycker jag. Min utmaning har snarare sporrat mig och gjort mig mer kreativ med kläder igen – det är roligare än på länge. Jag kan inte säga att det är någon direkt uppoffring. Jag köper inte speciellt mycket nyproducerat alls – förbrukningsvaror som underkläder, bastoppar och byxor med extra längd har jag köpt, men annars är det mesta redan brukat. Eller knappt ens det ibland. Här är det ett par helt nya Mallorca-sandaler och en skjorta från norska FWSS som aldrig är använd. Det andra är i mycket fint skick och att sticka ned fötterna i ballerinorna från Saks Fifth Avenue är en fröjd. Just skor var något jag tänkte att jag aldrig skulle köpa second hand, men som sagt, skicket kan vara riktigt bra. Gamla smyckesaskar triggar fantasin. Den här har den perfekta Tiffany-blå färgen, men i den ligger en dansk brosch. Jag återkommer till den.

Med hopp om en fin fortsättning på helgen!

signature

Fredagssvepet 20/2020

Kära maj, du är så kall med isande vindar, men denna vår kanske det har en mening med en kyla som får oss att krypa ihop inne istället för att vilja ut. Jag lyssnar på Håkan Hellströms nya, planerar helgmat och går in ett par loppisfyndade guldskor. Diggi loo Diggi ley liksom. Inte på väg mot ett tjusigt slott med väskan i handen, men i drömmen kanske. Other Stories som släpper ännu en fin kollektion, denna gång med Mia Moretti.

Men vi får väl hålla oss utomhus vid palatsen. Swedish Gardens är en nylanserad samlingsplats för svenska parker och trädgårdar som är öppna för besök. Helt rätt i tiden. Pressbild av Linda Ikse från en av mina favoriter Gunnebo slott

Picknickar lär bli ännu mer upphöjt som nöje i sommar. Jag älskar korgar i rotting och pil med läderdetaljer – har en loppisfyndad engelsk variant från förra året. Korg från Mulberry/Stockholms Auktionsverk.

Inspirationsfärger till nästa loppisrunda – när nu den blir. Beiga nyanser med dragning mot mörkbrunt i kombination med rosa och lila. Scarf från Cartier på Stockholms Auktionsverks Fashionauktion.

Fin kollektion från H&M.

@lindasofaring gör brödkonst på hög nivå. Den här var något extra tycker jag. Intervju här hos Partnership Editions

Prinsessan Christina har skrivit en bok om sin farmor Daisy även kronprinsessa Margareta av Sverige. Den står på min läslista. På Sofiero som mycket präglats av Margareta och hennes trädgårdsintresse pågår en utställning – I kronprinsessan Margaretas fotspår.

Katarina den Stora i ung tappning av en av manusförfattarna bakom The Favourite som gjöt nytt liv i kostymgenren, är given att se på för min del. Förra årets serie med Helen Mirren om samma regent när hon var äldre var tyvärr inget vidare, men nu hoppas jag på The Great.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

signature

Min mormor Birgit

Det var isande kallt när jag plockade dina blommor, mormor. Jag var orolig att frosten skulle ta alla mina äppelblommor, men jag hoppas att de klarade sig. Jag vet, du skulle inte tyckt att det var nödvändigt att jag tog av de där tulpanerna som jag har få av. Spara du dem, skulle du ha sagt. Men jag plockade den enda rosa primadonnan till dig. För jag vet att du egentligen var svag för det vackra. Och att min mamma målade naglarna på dig på äldreboendet. Så du fick den i alla fall.

Jag växte upp med dig och morfar precis över gatan. Det var inte på något nära sätt med famnen öppen och tid att ge, men du fanns alltid där. Vi valde inte varandras sällskap som man gör när man har avstånd mellan sig, men vi levde sida vid sida. Du satt ofta inne hos oss. Du höll ett vakande öga, inte sällan granskande, på min mammas förehavanden. Du hade alltid massor att göra. Ingen smuts, inget damm, ingen dag utan maten på bordet vid den vanliga tiden. Kakburken skulle vara välfylld till kalasen med Pariservåfflor och dubbla mördegskakor med sylt mellan och glasyr med strössel på. Håret skulle läggas och de plisserade kjolarna skulle på. När vi åkte i bilen satte morfar alltid på sin musik. Han har öppnat pärleporten. Jag har hört om en stad ovan molnen. Hårda karameller på bordet, tyst nu ser Börje på Rapport och kafferepen. En hårfin balans mellan att verkligen vara en sådan som tyckte om att laga mat och baka och någon som drevs av hur saker och ting skulle vara, måste vara, var det inte så mormor? Vi möttes i böckerna. När jag var klar med min “Sagan om isfolket” gick jag över med den till dig. Jag undrar om du inte skulle vilja ha läst mer. När jag var liten och åkte iväg någonstans, var det första jag gjorde att leta upp ett vykort och skriva till dig och morfar så att det skulle hinna fram innan jag kom hem. Du var barsk, ibland snar till ord som inte alltid landade så väl och du var “inget jävla solsken”. Underfundig humor hade du, styrka att ta tag i saker och en realist med drömmarna på hyllan. Vi pratade egentligen aldrig om känslor eller om vem du eller jag var. Livet pågick helt enkelt. Och nu är ditt slut. I dag begravdes du. Vila i frid, mormor.

signature

Skeppargatan 5: Inredning på hög nivå, konsten att inte dekorera och tips att ta med sig

Min kompis Karin är den snabbaste när det gäller att rapportera intressanta objekt till salu i DM på Instagram. I går gällde det Marie-Louise Sjögrens våning [följtips på Instagram – inredning med fingertoppskänsla] som beredde oss tittgodis på hög nivå. Jag såg att Johanna Bradford skrivit om den också. När jag tittade genom bilderna slogs jag av den tanke i senaste Gods & Gårdar som jagat min maximalistiska ådra sedan jag läste det. I ett reportage [ett av de mest inspirerande på länge] från ett hus på Mallorca – på omslaget här – säger ägaren:

Konsten är inte att dekorera, konsten är att inte dekorera. Man bör tänka på vad man vill uttrycka, både för sig själv och för sin omgivning.

Som sagt, det där har gnagt i mig sedan jag läste det med alla mina stilleben, textiltäthet och högar här hemma. Men jag trivs så och det är betydligt enklare att vara selektiv när man har en annan grund som i ett 1700-talshus på Mallorca eller i en jugendvåning med tidstypiska detaljer på Östermalm. Ett mer vanligt hus kan ta mer, medan om man bor med många byggnadsdetaljer som stukaturer, kakelugnar och snickerier kan det vara klokt att låta dem få spelrum. Men vete sjutton om jag skulle klara det ändå. En gång maximalist, alltid maximalist eller? Skeppargatan 5 är välfylld med många godbitar från Svenskt Tenn, men inte de främsta signaturerna som exempelvis Josef Franks mönstrade kretonger. Alla bilder: Per Jansson

Stadsbalkonger som denna kan för en stund få mig att nostalgiskt blicka tillbaka till den typen av boende, men jag älskar mitt växthus alldeles för mycket tror jag.

Rum i fil är en evig favorit som är så vackert. Här ser man lite av nivån på alla snickerier som finns i våningen, med exempelvis fantastiska tak.

Det är långt ifrån alla som bor på detta sätt, men inspirationen är i vanlig ordning fri. Jag lyfter fram några detaljer som mitt öga fastnade på och som kan appliceras oavsett hur man bor. Här är det svårt att inte titta på den fantastiska kakelugnen. Om man har en “pièce de résistance” är det alltid tacksamt att låta den spela huvudrollen i inredningen. Här plockar pastelltonerna upp färgen på ett intrikat sätt. Här fastnade jag även för konstverket. Det är alltid tacksamt att tänka perspektiv och att blicken leds in till något som fortsätter utanför rummet. I går kom jag hem med ett grafiskt blad från 70-talet från loppis. Det har precis den egenskapen. Jag återkommer till det här.

En annan tacksam inredningstanke är att samla ihop saker. Här står det tjusigt kinesiskt porslin på köksskåpen. Fint, lite på vänt och inte så arrangerat.

Nu är det förmodligen sällan så här sparsmakat på en yta där tanken är att hänga saker, men så fint att tänka lite okonventionella krokar som är dekorativa i sig.

Marie-Louise Sjögren arbetar mycket med symmetri, vilket varit lite bortglömt i inredningen. På bordet står en vas som centerpiece, sedan står samma uppsättning av ljusstakar på varsin sida. De två fåtöljerna vid fönstret förstärker känslan. Det känns som om denna mer klassiska estetik är på stark frammarsch igen.

En riktigt käpphäst i inredning – vikten av kontraster och materialmöten. Här brytning mellan den ornamenterade spegeln, den moderna svarta lampan och de fluffiga kuddarna i soffan. Ett rum mår alltid bra av något som speglar, något svart och något med textur.

Jag brukar mest ägna mig åt det gröna och växthuset så här års, men några inköp av tavlor, tankar om ett mindre måleriprojekt och funderingar på gardiner håller inredningslågan levande lite till. Det hela får kanske vila när värmen återvänder, men för nu känns spåret utmanande i tanken.

signature

Böcker i säsong

Jag är verkligen förtjust i böcker som andas säsong. Vissa pekar med sin tematik mot en speciell årstid, andra bara känns rätt att bläddra i just den tiden. Sofia Wood kommer i höst med Vinter hos Wood – en kokbok från höstmörkrets inträde till vårljusets återkomst. Det är precis den tiden på året som jag gärna krokar arm med en bok som följer säsongen. Klassiska favoriter är Anna & Fanny Bergenströms Vinterns goda ting och Sanna Töringes Vintermat. Det skall bli roligt att lägga Sofia Woods nya kokbok till den samlingen. Pressbild: Frida Edlund.

Det känns lite tokigt med vintermat nu när sommaren snart är här. Det är ju det härliga med säsongsböcker – de känns mycket under en begränsad period. Just nu har jag fem favoriter som jag bläddrar och läser mycket i vid min läsfåtölj och ute i växthuset. Varje år läser jag Frances Hodgson Burnetts barnboksklassiker Den hemliga trädgården. Den handlar mycket om trädgårdens frigörande effekt, att växa på olika plan och det hemliga rummet där allt är möjligt. Ett av mina mentala vårskrik som snart kommer som film igen.

Det här är en sådan rasande vacker bok som jag aldrig tröttnar på. Tidlös inspiration som jag bläddrar extra mycket i nu i maj.

Jag älskar det mesta i Lotte Möllers bokproduktion, men den här klassikern har en särskild plats. Jag har köpt exemplar på loppis som ligger ute i växthuset – välläst, solblekt och alltid inom räckhåll.

Lisa Isings Trädgårdslegender har särskilt tummade sidor från Signe Persson-Melins trädgård. Jag tröttnar aldrig på att titta på den lilla ytan med alla krukorna, de små träden och det gröna med inspiration från Ulla Molin.

Cia Wedins bok om Maria Åström är även den en favorit som jag bläddrar mycket i nu när syrenerna snart blommar och jag lutar huvudet mot min citronkudde ute i växthuset. Bilderna från sommarhuset i Skåne är evig inspiration.

signature

Ge mig tio: Gult och blått

I helgen var jag iväg på en blomplockar-promenad med en vän. Hon visade mig sitt gula hav av gullvivor i en hage. En aktivitet anpassad våren 2020 och ett hygge utan dess like. Jag kan inte tänka mig något trevligare än att dela denna sinnliga upplevelse med en likasinnad. Här i Östergötland är inte gullvivorna fridlysta. För mig är de barndom, den gamla kyrkogården i mitt rike, Klockrike, där vi gick och fantiserade om vilka liv namnen på de mossbelupna flera hundra år gamla gravstenarna levt. När jag kom hem med alla de små gula satte jag dem i mina Musselmalet-vaser. Det är något speciellt med kombinationen gult och blått.

För mig vilar förtjusningen som nu kom mot mig på tre minnen. Nummer ett är Monets matsal i Giverny. Jag var där på nittiotalet med Marie som jag plockade gullvivorna med. Matsalen är fantastisk med sin blå-gula färgsättning. Bild från Kristin/Krickelin som var där förra året den lyckliga stjärnan. In och läs fint reportage här.

Så flott med den japanska konsten, den blåvita keramiken och de gula väggarna.

Mitt andra är barnkammaren när vi bodde i tjugotalslägenheten i staden. Barnens rum var långt ifrån de grå grottor som numera tycks populära till de små. Här var väggarna solgula, jag satt och ammade i en blåvit-randig-öronlappsfåtölj och varje kväll sade vi godnatt till Miffy-tavlorna.

Min tredje är Roger Banks-Pyes – inredare för anrika Colefax and Fowler – bok Inspirational Interiors från 1997. I går hämtade jag ned den från bokhyllan. Tidlöst, klassiskt, brittiskt – jag älskar den fortfarande. Jag måste visa mer ur den någon dag här.

Med en och annan blinkning till Monets Giverny i denna Banks-Pye interiör. Det är så vackert med det blå-vita porslinet till det gula.

Samma färgskala hos Ben Pentreath i Dorest hos Bible of British Taste. Underbart!

Josef Franks Notturno är en favorit. När jag först såg det för många år sedan trodde jag att det var citroner i mönsterbilden, men det är pepparbuskar vid palmerna.

Det är ett ganska grafiskt mönster som passar i många olika sammanhang. Beijerska rummen Nationalmuseum.

The Sailor av Luke Edward Hall 2015.

Henri Matisse 1946

Fyndchansen på loppis när det gäller Paratiisi av Birger Kaipiainen är möjligen begränsad, men visst vore det något av ett drömfynd. Dekoren med frukter och blommor lanserades 1969 av Arabia.

Kanske var det min historia med det blå-gula som fick mig att falla som en fura när Josef Franks Eldblomma nylanserades i blått 2012. Nu sitter den i vårt matrum och jag blir precis lika glad varenda morgon när den möter mig vid frukostbordet. Vid köksbänken upp mot fönstret finns det en liten vit yta ovanför kaklet. Kanske skulle man dra till med en riktigt knallig gul där som fond till det blåvita porslinet? En tanke är härmed född.

For the love of

signature

7 a week: Där våren går i blom

Mina sena tulpaner – de lite flådigare sorterna som är fyllda, fransiga och papegojiga – är på väg att slå ut i värmen. I höstas köpte jag endast lökar på realisationen och tog vad som fanns i mest lila och vita nyanser. När jag ser fång som hos @photographybykarina tänker jag att jag kanske skall köpa mig några väl utvalda sorter nästa gång också. Så vackert med de mjuka pastellerna i buketten.

@josefinfint svarade just så fint om sitt Instagramkonto och dess inredningsfokus i en intervjufråga: “Inredning i sig tycker jag är ganska ointressant. För mig har mitt hem blivit en kuliss för att uttrycka andra slags känslor och frågeställningar om livet som jag vill bolla med andra om. Det kan handla om att hitta frid mitt i kaoset, se det vackra i vardagen, fånga solkatter, en hyllning till förnöjsamhet i det lilla livet och vilken inredning som figurerar i motiven är rätt slumpartade. Allt uppkommer ur en rekordsnabb kreativ ingivelse som måste ut nu! Å så blir det en bild. Det kreativa utloppet är en av anledningarna till att jag fastnat för instagram.” Sedan talar hon om den sociala aspekten också. Fint att lyfta fram kreativiteten, det stora i det lilla och kommunikationen i en tid då vi mer och mer ifrågasätter sociala media och vad de gör med oss.

Det är mycket växthusfokus i mitt liv för tillfället. Jag sitter där så mycket jag bara kan och mycket kretsar kring fördrivning av dahlior och luktärter. Det gäller att hålla koll på nattemperaturerna. Nu väntar kalla nätter och frostvarning. Jag har fortfarande kvar övervintringstältet till framförallt agave och dahlia. Fint från @swedengreenhouse.

@andotherstories senaste kampanj är så himla fin så jag visar en bild till från deras Instagram. Klassisk svensk torpkänsla med en svunnen charm – svårt att inte tänka krispiga vita klänningar och sommar.

Min kompis Carina och jag trendspanar tillsammans på DM på Instagram. Nu är det lila på tapeten tycker Carina och skickar bilder – bland annat denna danska donna @astridandersenb och omslaget på Nya Rum. Tanken kickas i gång – älskar det – och jag får en hang up på Svenskt Tenns syrenlila nyans. Den verkar dock ur produktion för tillfället. Lila alltså. Det var Carina som sa det.

Det nya numret av @antikochauktion är riktigt bra! Blombord, Elsa Billgren, flådigt danskt slott och Signe Persson-Melin bland annat.

Kvällssolen i maj på de allra första syrenerna här hemma i min trädgård. Den doften. Den är så speciell.

Väl mött nya veckan!

signature