Living by W – Page 467

H

Trender kommer och går, men eken består. I alla fall för min del. Eken har blivit lite av den nya furun och i mitt tycke fått ett oförtjänt skamfilat rykte. Ek är ett klassiskt träslag som råkade bli trendigt. Nu är det de mörka träslagen som regerar, framförallt valnöt. Jag håller hårt i mina möbler dock.

Våra köksstolar har varit med om mycket under småbarnsåren. Men jag kör en klassisk Knut Knutson. Känn på kvalitén! Se på det där levande trät! Åhh – det är vackert! Torkning av kladdiga matrester, sandpapper på kritkludd och inoljning – jag är väldigt glad att vi valde de här stolarna för många år sedan. De åldras vackert.

H som i Henrik i bokstavsveckan. Och “Hamstern Hedda bor hos en gädda”. Henrik och jag fastnade på K när vi körde Wirséns ABC (som vi läst minst hundra gånger) på överfarten till Gotland. Lättnaden var stor när vi kom på “Kråkan Krok bor i en bok”. Tänk vad grejer man har i sitt huvud :-)!

Let there be light

I går ägnade vi dagen åt eldragningar. Jag kryssade om och om igen på fotostatkopior av vår huvudritning. Tack för tankar nedan. När vi kom ut till huset i morse hade de redan dragit all el på nedre våningen. Där stod jag med mina fina kryss… Något hade med all tydlighet brustit i kommunikationen här med byggsamordnare. Det var bara att bita i hop och framhärda trots allt. Vi hade turen att träffa en elektriker som var både lyhörd och kunde fixa till det mesta. Det lär möjligen märkas på en faktura sedan, men jag har svårt att ta nödlösningar när vi har möjlighet att påverka. Det är bara att köra med en förlängningssladd. Där kan vi ju sätta takkoppar och sedan drar ni en krok. Nix. Vill inte. Även om det är ursvårt att förutse allt nu med nyttjande och möblering, känns det bra. Någon miss blir det säkert även om man klurar mycket innan, men jag hoppas att vi har tänkt på det mesta i alla fall.

Något som var hur häftigt som helst, var att gå runt i huset när innerväggarna nu är uppe. Tidigare har jag tyckt att huset inte var så himla stort, men nu med avgränsningarna ser man verkligen rummen. Jag hade kameran med, men tog inte en enda bild i dag. Det får bli en annan gång. I dag var det fullt upp med att hålla reda på alla kryss. Efteråt hade jag ont, ont i ryggen. Att gå runt på en hård platta med koncentrerad uppsyn i flera timmar var inte att leka med :-).

Jag har alltid önskat mig en klassiker från Bestlite. Nu lutar det åt att det blir en investering i två pendlar ovanför vår utskjutande arbetsbänk i köket.

Och det börjar för övrigt bli dags att lämna det sjunkande skeppet. I dag gick tvättmaskinen sönder. Det hade ju inte gjort något om den fungerat tre månader till…

O

Mina favoritglas i köket kommer från Iittala. Jag föll direkt för Ote av Aleksi Perälä när de introducerades förra året. Vi har alla tre modellerna i skåpen. Jag tycker speciellt mycket om vinglaset. Det känns mycket retro att dricka rött i dricksglas :-). Och sedan gillar jag den bruna tonen som blir lila när ljuset träffar. Brunt glas kommer stort i höst. Snyggt är det!

O i bokstavsveckan.

Pirum Parum

Elisabeth Johansson står bakom en av mina favoriter i den digra kokbokshyllan: Smulpajer. Jag har bakat ett antal pajer ur boken, samtliga med lyckat resultat. Det är enkla och rejäla recept ackompanjerat av vackra bilder. Nu kommer samma författare ut med Min äppelbok. Jag kommer sannolikt inte att börja safta och sylta just nu, men här finns mycket annat. Framförallt är det en så fin bok. Det är skickligt stylat och med förförande bilder av Joel Wåreus. En ny favorit som kommer att hålla länge. Rekommenderas varmt!

Pressbild från Albert Bonniers Förlag.

Ljus

Nu är friden gällande huset slut. Det har på sitt sätt varit skönt att tänka på lite annat ett tag. I dag ringde byggledaren och meddelade att det stod en elektriker vid huset. Jag visste att elen var på gång, men trodde nog att det var nästa vecka som gällde. Så elritningar it is och lite gulp. Det känns långtifrån klart med placering av alla lampor. Jag har inte sett innerväggarna på nedre botten ännu, men nu gäller det att inspektera ritningar in i minsta detalj. I morgon förmiddag skall vi vara ute vid huset och gå runt med elektrikern. Det är självklart väldigt roligt att det händer saker snabbt nu, men det känns aldrig som att man är riktigt redo när det är dags för beslut. Men det kanske man aldrig blir :-)?!

Goda råd om el i stort och smått mottages tacksamt!

Jag vill ha en klassisk Romeo Moon av Starck för Flos över matbordet. Gillar!

X

Ännu ett fotografi från mitt föräldrahem. När jag var liten sparade jag ibland pengar för att kunna köpa små porslinsfigurer i vår affär. Det var oftast små barn som ibland var ledsna, ibland glada. Någon gång fick jag en fågel från Rosa Ljung. Det var bland det finaste man kunde ha. Den hårda kristallen som fångade solstrålarna fanns mest i fantasin.

Bokstaven X i fantastisk skål Sofiero från Orrefors. Till slut fick mamma en sådan.

Hjärta

Dynamisme av Douglas Wilson från Keep Calm Gallery. “The quality of being characterized by vigorous activity and progress.” Inte alls jag egentligen, som skriver RO på mina pärlplattor som jag gör med barnen, men det är ändå något som får mig fast. En utmaning. De intensiva färgerna som blir till en enhet av den strama men samtidigt lekfulla grafiken. En strävan framåt? En “theme-song-tavla” att bli inspirerad av. Jag gillar – mycket! Kanske i mitt blivande arbetsrum?

Titta även in på spinoffen till Keep Calm Gallery – The Manicule. Min favorit är kökshandduken Eat your Greens. Inget annat än klockren!

Bild från Keep Calm Gallery.

Y

Vi har levt ljuvt villaliv i mitt barndomshem, medan mina föräldrar är på Gotland. En stor diskmaskin där man kan ställa in kastruller (!) och tvätt som torkar i vinden. Nu är det faktiskt inte så himla långt kvar tills november – typ :-).

Barndomen har varit i fokus för många semesterböcker. Pappa-porträttet i Linderborgs Mig äger ingen. Lo Kauppis drabbande Bergsprängardottern som exploderade – jag var helt matt flera dagar efteråt. Så förtvivlat, men ändå så starkt och hoppfullt. Drakpojkarna och lilla Norma Jeane. Att spendera tid i barndomshemmet får en onekligen att förflyttas tillbaka. Denna regniga måndag med nytt objektiv hamnade jag framför de lyckliga kungliga. Jag växte upp med inramade vykort och några lite stiligare tavlor som beställdes från magasinen – alla med leende kungen, drottningen och barnen. De stod där i bokhyllan bland våra familjebilder. Jag samlade på kort som jag satte in i album. Jag skrev gratulationsbrev när alla i familjen fyllde år. Vi spelade in de årliga nyårsprogrammen på videoband. Verklighetsflykt? Beundran? Bevarande av traditionen? Blicken från ett helt annat liv? Eller det vanliga i det högst extraordinära? Jag vet inte. I dag fann jag de lyckliga tu nere i källaren. Det känns fint att de fortfarande står kvar där.

På spaning efter bidrag till Nillas bokstavsvecka. Drottningens vackra pärlhalsband bildar ett Y.