Mitt sällskap i dagens soffa med några filtar över mig, en poncho på och en halsduk virad runt halsen, har bland annat varit Elsa Billgrens Inred med Vintage. Boken kom i höstas då jag läste mycket om den – se massor här på Billgrens blogg – men inte intresserade mig så särdeles för den. Men med en nyfunnen geist inför sakletandets ädla konst lånade jag boken häromdagen. Bara att titta på omslaget ger en liten hint om var skon har klämt lite för mig när det gäller second hand. Jag har haft svårt att identifiera mig med dessa flickor i vintageklänningar som fixar retrokafferep med sina femtiotalskoppar. Inget fel i det. Inget alls. Jag tycker om att såväl läsa om det som att se vackra bilder, men det är ju inte jag överhuvudtaget. Jag var och är inte heller någon Shabby Chic-typ som går igång på den patinerade lantstilen, inte heller är jag speciellt intresserad av den där fabrikslitna stilen som varit så oändligt populär de senaste åren. Men helt plötsligt har liksom poletten trillat ner för mig. Det finns så mycket där ute som har varit brukat tidigare – och det kan förenas med mina tankar kring kvalité, form, vackra ting, tidlöshet och handens verk. Heureka liksom. Till slut. Det finns något här även för mig.
Boken då? Jodå, mycket vettiga saker kring sådant som jag själv tycker om att lyfta fram. Billgrens tre ledord för shopping är kvalitét, estetik och funktion. Man skall föreställa sig sitt hem när man handlar, vara trogen sin stil och utöva disciplin mot sig själv för att komma hem med saker som man vill leva med och som passar ens hem. Man skall dock alltid hålla utkik efter den där lilla extra twisten som kan överraska. Jodå, det talas en del om det personliga hemmet även här.
Tekopp efter tekopp och med hopp om att energin ligger alldeles inom räckhåll. Det får vi lov att tro.
Härligt med lånad bok!
Ja, det är verkligen perfekt att även låna faktaböcker för förkovring och att känna lite på dem om det är värt att investera sedan. Heja biblioteken!
Jag har känt likadant kring dessa “flickor i vintageklänningar”, men nyligen börjat läsa Elsas blogg, och den har seglat upp som en favorit. Hon är duktigt på sin grej, och bloggen är mycket läsvärd.
Jag känner igen mig i så mycket av det du skriver. Känner också att jag, lite drygt 40, har hittat min inredningsstil och att den känns väldigt lik din. Men så kanske det blir, när man följt en blogg i så många år som jag följt din!
Vad härligt det är när man vet vilken stil man har eller gillar.
Samtidigt är det så roligt att hitta nya fynd när det gäller smak och stilar som man kanske inte tänkt på än.
Och ju äldre man blir, så kanske man ändrar sig också med åren. Men i slutändan så har man alltid 50% en stil man anammat från sitt föräldrar hem och sen den andre halvan från sitt personliga resa genom livet. 🙂
Precis, Estela. Så tycker jag med. En stil, ett ID, men alltid dörren öppen för det där man inte visste om. Och visst har man en personlig inredningsresa över åren – man utvecklas – och det runt en hänger med.