Cirkeln

Jag är lika förutsägbar varendaste år. Jag börjar året i min kokong, innesluten i mig själv och mina filtar. Sedan börjar det tina upp och den där skarven mellan årstider gör sig gällande. När allt känns skört och skakigt, dammigt, slitet och bedagat. Önskan att ömsa skal för att komma i samklang med det nya. Solens skarpa vårstrålar kan inte riktigt få fart på det grå och det trötta.

1116börjanOch så en dag börjar man vakna ur sitt ide. Man sträcker på sig lite försiktigt och kisar mot solen. Den stora vårrensningen tar vid. Konkret i skafferi, garderober och gömmor i lådor – mentalt i nya tankebanor. Än samlar jag mig inte för mitt vårskri, men världen känns lite ljusare igen. Som sagt. Cirkeln. Ett varv till.

One comment

Leave a Reply

Your email address will not be published.