Author Archives: Weronica

Fredagssvepet 41/18

Jodå, jag startar där igen. På Nationalmuseum som slår upp sina portar nu igen. Fint möte mellan de moderna utemöblerna och den klassiska konsten här . K-special tar med oss på tur ikväll. Det ser jag fram emot i väntan på ett eget besök. Skulpturgården Fotograf: Anna Danielsson/Nationalmuseum

Other Stories visar med all tydlighet en av mina käpphästar – mixa material och strukturer för ett mer spännande sammanhang. Tweed och sammet. En tjock ulltröja med paljetter. Höstmodet är i grunden alltid likartat, så här finns det säkert fynd att göra i den egna garderoben för att se i ett nytt sammanhang.

Börsar från Svenskt Tenn

När Natalie Portman växt in ordentligt i Jackie Kennedy och lagt sig av med känslan av röstimitatör är den här filmen riktigt bra! Nära och berörande om den första tiden efter mordet på John F Kennedy 1963. Jackie finns på Netflix.

Om jag kunde hålla mig från att slå ett öga då och då på The Royal Familys livesändning på FB av dagens bröllop i Windsor mellan Prinsessan Eugenie och hennes Jack? Såklart inte! Nördigt intresserad av kungliga evenemang – och när det gäller Familjen Windsor är det alltid lite extra gottigt. Vacker klänning, bedårande brudnäbbar och Ave Maria med Andrea Bochelli. God save the queen. Queen Victorias Wedding.

Hanna Wendelbo har släppt en ny tapetkollektion – Apelviken för Midbec. Den dahliabuketten i pressbilden av Catarina Skoglund med foto Tove Mattsson går sannerligen inte av för hackor!

FN släppte en ny klimatrapport i veckan – läs sammanfattning hos Naturskyddsföreningen här. Så vackra löv på lunchpromenaden i skogen när jag var hundvakt i dag. Brittsommar. Men inte är jag ensam om att tänka att allt det här verkligen bara är till låns och att vi gör vårt bästa för att förstöra det? Det är lätt att känna sig liten i frågan, men allt som leder till eftertanke är bra känner jag. Det behövs stora strukturella samhällsförändringar – frågan kan liksom inte vänta.

Så får hon sjunga i år igen. Om höstlöven.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

♡

I spåren av Skagenmålarna

Jodå, jag hamnade framför Hip Hip Hurra! om Skagenmålarna som jag skrev om i måndags. Kjell Gredes film från 1987 ligger på SVT någon dag till. Det var sannerligen ingen lättsmält historia att ta sig an en trött måndagskväll i oktober, men den är hisnande vacker stundtals och väcker många tankar om konst, liv och plats på jorden. Jag blir inspirerad till att följa några spår dit tankarna ledde efter att ha sett den.

Sommaraften på Skagen Sønderstrand P S Krøyer 1893

Det här måste vara ett av de mest kända och spridda skandinaviska konstverken. Det där speciella Skagenljuset som det talas så mycket om tillsammans med de fagra damerna (Anna Ancher och Marie Krøyer) i sina skira sommarklänningar. När jag såg filmen som delvis iscensätter vissa av de här motiven kom frågan kring hur det skall bli möjligt att se på den som konst igen efter att den har blivit så utnött för ögat. Förstår ni vad jag menar? Vissa bilder, saker eller företeelser blir så “belastade” med så många blickar, att ögat slutar att förundras över dem, utan istället sorterar in dem som kitch, ointressant eller för banalt. Det här är kanske inte det första motiv man sätter upp på väggen numera om man skall ha en konstaffisch – annorlunda var det tidigt nittotal. Hur många böcker såldes om Skagenmålarna då? Och hur länge kommer det att ta innan det här uttrycket får en ordentlig renässans? Intressant att tänka kring tycker jag.

I filmen möter ett antal personer som fanns på riktigt i Skagen under sent 1800-tal i den konstnärskoloni som växte fram då. Jag tycker om att fördjupa mig och här väcktes intresset för flera karaktärer – inte minst de kvinnliga konstnärerna Anna Ancher och så hon som lade penseln på hyllan när hon gifte sig med den store Peder Severin – Marie Krøyer. Jag har inte sett Bille August film, men reserverade genast den biografi som den filmen bygger på – Anastassia Arnolds Balladen om Marie Krøyer.

Om längtan väcks till att åka till Skagen? Ja! Jag har aldrig varit där, men skulle gärna möta ljuset – kanske inte minst nu off season då de stora turistskarorna dragit bort. Jag får alltid en längtan till havet på hösten. Det är något helt annat med stämningen då än på sommarsemestern. I Skagen finns ett stort museum och så kan man besöka Anna och Michael Anchers hem. Kristin på Krickelin var där 2016 och jag har sparat en del bilder därifrån för de är så vackra och inspirerande.

Solskin i den blå stue Anna Ancher 1891

Ljuset är framträdande på olika sätt i Skagenmålarnas konst. I Anchers bild är motivet med hennes dotter Helga underordnat ljusspelet på väggen. I filmen finns en förvirrad kvinna som går runt och delar med sig av sina sanningar till de som vill och inte vill höra. När hon ser en yngre konstnär måla på stranden säger kritiskt vid en betraktelse av tavlan: Søren Krøyer säger att det är lika mycket färg i skuggorna som i ljuset. Det där är alldeles svart… Så intressant att söka gestalta skuggorna och ge dem liv. Nu när mörkret sänker sig över oss blir ljuset en åtråvärd bristvara. Och utan ljus inga skuggor. Inspirerande att skildra det på olika sätt.

Tillbaka till den där Krøyerska sommaridyllen då på den första tavlan. Det anrika Helenekilde Badehotell ligger långt från Skagen, men det är lite samma havsvyer och känslan av den eviga sommaren som möter en på alla bilder på sociala media härifrån. Det ser så vackert ut och det är något med denna estetik som ligger djupt inne i folksjälen. Frågan är om det blir samma känsla som i filmen om solen försvinner? Målarna söker förgäves ljuset och försöker hålla demonerna borta medan regnet fortsätter att ösa ned…

Danska mysserien Badehotellet är sannerligen ljusår från konstnärligheten i  Hip Hip Hurra, men det är åter det där med den eviga sommaren i många av Skagen-tavlorna som leder mina tankar hit. Den här miljön är så vacker helt enkelt! Dit förde mig tanken denna gång. I spåren av Skagenmålarna.

♡

Bara vackra ting: 7 a week – Brittsommar

CLASSIC Det lär vankas Brittsommar. Som den säsongsmänniska jag är har jag en tendens att lyfta fram skimrande dagar under alla årstider, men en riktigt varm och vindstilla oktoberdag är det något alldeles extra med ändå. Kanske kan man få med sig lite känsla i klassikern Hip Hip Hurra som jag upptäckte ligger på SVT Play några dagar till. Jag har precis för mig att jag såg den på en filmstudio som jag gick på med en kompis på gymnasiet. Vi kände oss mycket intellektuella när vi åkte in till staden och såg på obskyra filmer på lördagarna. Kjell Gredes film om Skagenmålarna tillhörde det lättsamma gardet om man säger så. Vilken boom det blev då med böcker och affischer med motiven i hemmen. En måndagsfilm månne? Ja, så får det bli.

MY PRECIOUS Nix, ingen dyrgrip från franska Astier de Villatte till höstte här hos mig, men däremot tycks jag utöka min arsenal av kannor vintage. Höst är tid för te för många, men jag dricker året runt. Och jag håller med, Johanna. Så vacker den kannan! Foto: Alice J

& FAB Fin kombination med kabelstickad rosa tröja och bruna byxor. Det rosa blir inte lika gulligt på hösten på något vis./COS

INSPIRATION Brittiska Harpers Bazaar är en favorit bland modemagasinen och finns numera behändigt digitalt hos Readly. De har alltid med intressanta kultursidor – och detta nummer är dedikerat till konst. Så vackra sidor där blå verk av Yves Klein har fotograferats på Blenheim Palace. Det är sannerligen tacksamt att krocka mer modernt mot de anrika salongerna. Rekommenderas!

GO GREEN Luktärtssäsongen är inte riktigt förbi, då jag har några tappra stjälkar kvar som producerar blommor. Cecilia Wingård  är ledande i Sverige och ligger bakom ett nytt stort intresse för odling av denna klassiska sommarblomma. Nu släpps en bok som jag sätter upp på min önskelista.

EYES ON Ser ni Aby Morgans The Split på SVT? Lite såpaaktigt ibland, men så bra skådespelare – speciellt Nicola Walker. Jag brukar somna under filten och få se om programmet dagen efter, men den här gången vaknade jag till London Grammars Hell to the Liars som musiksatte slutet. Så bra och lyssnat många gånger sedan dess.

EMBRACE THE SEASON Trädgårdsbukett från helgen. Frosten har tagit mycket, men än blommar det. Så glad man blir för det!

Väl mött nya veckan!

♡

Fredagssvepet 40/18

Jag sveper fram till denna första helg i oktober med Little Jinder & First Aid Kit i högtalaren. John Singer Sargent, berömd amerikansk porträttkonstnär vid sekelskiftet, är Nationalmuseums premiärutställning nästa helg. Jag tänker lyssna på Stil i P1 som handlar om Sargent denna vecka. Så vackra toner i denna målning – sannerligen en konst att måla textil på det levande sättet. Ena och Betty, Mr och Mrs Asher Wertheimers döttrar 1901 av John Singer Sargent ©Tate, London 2017.

Sofia på Mokkasin påminner om att driva upp egna små ekar. Jag har ingen stor personlig framgång i gebitet, men några plantor har jag lyckats med genom åren. Det är något speciellt med det där gröna som sticker upp ur det bruna så här när naturen i övrigt går i vila.

Det skrivs om julkollektioner på många ställen, men den inspirationen kan jag inte ta till mig ännu. Jag har rykte om att vara tämligen tidig med min Adventsförväntan som drar igång som på ett givet kommando efter Alla Helgon, men när man börjar sälja julrosor och hyacinter nu, då blir jag vred istället. Låt oss ha våra säsonger! I IKEA:s jul finns en del ekollon med. De kan jag gott titta på i ett höstsammanhang.

Snygghöst från H&M Premium.

Porter sticker ut lite bland magasinen och finns att läsa hos Readly. Så fint fotograferat med Julianne Moore av Camilla Åkrans.

Ett gammalt tjugotalshus – Ekenhovsvägen 10 – till salu hos Historiska Hem. Fina hösttoner i fotografierna och ett charmigt hus.

Monica Försters ljusstakar Tunes för Georg Jensen.

På min läslista och nu reserverad på biblioteket när nyheten om Nobels fredspris kom idag. Murad får priset tillsammans med Denis Mukwege “För deras insatser mot användandet av sexuellt våld som vapen i krig och väpnad konflikt” Murad var fånge hos Islamska staten, efter att hennes by intagits och familjen mördats. Det här är hennes skildring av den tiden och kampen mot IS. “Mest av allt önskar jag att jag är den sista flickan i världen med en berättelse som min.” Efter att ha befunnit mig i det franska spiondramat Falsk identitet den senaste tiden, känns denna del av världen extra aktuell i mitt sinne. Det är det fina med denna serie – man får tankar så mycket större än dramat självt. Jag rekommenderar den verkligen – den tredje säsongen finns hos SVT Play och snart kommer en fjärde i Frankrike.

I helgen är det dags att resa övervintringstältet i växthuset. Nu tar en ny säsong vid på allvar. Och jag har ett digert arbete framför mig att samla ihop sommaren på alla möjliga sätt.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

♡

Bara vackra ting: Gör höst med vintage

Att leta efter inredning vintage är ibland att inte ligga i fas med vad man tänker sig behöva. Det är både charmen och frustrationen med att vara sakletare. Nu har det fallit sig så att jag har funnit saker som har fått sin plats i matrummet. Jag vill visa på inspiration i samklang med naturen, med vintage och inte prata om några nya kuddar i höstens färger som piffar upp och gör ombonat. Sådant finns på så många andra ställen. För mig är det istället kreativt och inspirerande att inreda a´la Franks accidentalism – mer med tillfälligheter och krockar än med en helt färdig plan. Och tänker man sig att handla mycket vintage, så blir det fallet helt naturligt. Nypon är så vackra nu och tar upp färgen i tapeten och i lampskärmen med Jobs Trollslända. Och man kan finna det mesta på loppis. I helgen fann jag två ljusstakar av Mikaela Willers som blev en grupp med en jag redan hade. Ljus behövs, för nu är mörkret här på allvar.

Jag spanar alltid efter textil och ett riktigt bingo-fynd var fyra våder av Maria Åströms Blad för IKEA. Textil gör så mycket för känslan och efter att framförallt ha haft hissgardiner i vitt linne byter jag successivt ut när jag hittar. Här blev det ett så fint möte mellan mönstren tycker jag. Josef Frank och Maria Åström. Två favoriter bland mönsterkreatörer.

Nu när dahliorna är ett minne blott i trädgården kommer en tid när jag framförallt tar in kvistar med exempelvis nypon. I dag såg jag att någon hurrade på Instagram för att tulpanerna äntligen är här. Sådant får jag riktiga rysningar av. Väl bekomme om man glädjer sig över hårt drivna blommor som fraktas hit från Holland. Jag tycker snarare att vi skall ta tillvara på våra säsonger. Just nu är det mycket prydnadspumpor. Jag har fyllt en hel skål med de vita – ett arrangemang som står sig tills adventsförväntan kickar in.

Nytt in till läshörnan är ett tidningsställ i rotting och en läslampa i metall med mässingsdetaljer.

En abstrakt tavla har också tillkommit i höst. Här gick jag mest på känslan av att tycka om färgerna och var den skulle sitta i hemmet. Grafiska blad är ofta prisvärda och väl värda att hålla utkik efter. Det behövs ganska lite för att se ett rum i ett nytt ljus. Varmt välkommen på allvar hösten!

♡

Bara vackra ting: 7 a week – Välkommen oktober

NEXT DOOR Jag har redan skrivit om Nationalmuseums kommande öppning den 13 oktober, men de där gula väggarna drar mig dit igen. Det är lite så. Om man börjar se något, så fastnar blicken mer och mer på det. Fint möte mellan de klassiska statyerna, konsten, det magnifika taket, ljusinsläppet och den starka färgen. Nationalmuseum/Fotograf Bruno Ehrs

EMBRACE THE SEASON Oktober har anlänt och mörkret sänker sig allt tidigare på kvällarna. Det är ljusens tid och bra att påminna om att elda stearin och inte paraffin. FGL frestar med vackra bilder på tändsticksaskar. Jag har ankaret ute i växthuset som jag köpte för några år sedan. Bra med långa stickor och det är verkligen fina förpackningar.

GO GREEN Frosten är skoningslös när den drar fram och i lördags morse var det min tur att vakna till iskristaller på mina dahlior. Förunderligt vackert, men även vemodigt och lite sorgligt när säsongen kanske kunde ha varat några veckor till utan den där frostnatten. Finaste dahlia-inspirationen finns hos Just wanna have fun – Tre generationer av dahlior – om Gerdt, Lisa och Elliot – och en himla massa blommor. Fotografi: Lisa Wikstrand

THE KITCHEN Passa på och ät för fullt av alla pumpor och betor nu! Mitt favoritrecept finns här.

RIGHT NOW Jag har filtar framme hela året som den frusna själ jag nu en gång för alla är, men nu kommer det tyngre galleriet fram. Ett tips är att hålla utkik efter äldre filtar vintage. Jag har köpt skotska fina mohairfiltar för små summor. Den här pläden i vacker färgton är dock alldeles ny och finns hos Granit.

& FAB Den här bilden sparade jag ned från Burberrys Instagram. Jag skulle vilja bli bättre på att använda sjalar i håret – den här knytningen är himla fin!

MOOD En välbekant känsla för mig på hösten. “Det var en sådan kväll när man längtar men man inte vet vart” Det där som drar i en. Kanske utan riktning och mål, men känslan av att man vill något är stark. Jag har börjat köra bil igen! Körkort har jag, men har inte varit aktiv förare på många år. Nu är jag igång och det framkallar faktiskt omtumlande frihetskänslor. Det är kyligt ute, men jag vill ändå dra ned rutan och spela Winnerbäck på hög volym. Symboliken liksom. Känns fint nu när oktober är igång. Bild från ett besök hos Astrid Lindgrens Nääs för några år sedan. Citat från Draken med de röda ögonen av Astrid Lindgren.

Ni måste kika in på Jennys lista här – så fin!

Väl mött nya veckan!

♡

Fredagssvepet 39/18

Nu känns det som om hösten är här på riktigt allvar. Värmen har dröjt sig kvar, men med de ylande vindarna och den svalare luften är det bara att omfamna koftorna, kastanjerna, sopporna och ljusen. Jag lyssnar på Robyn och sveper iväg lite. Arket

Kvänums Real Classic Karleby har snurrat runt i mina flöden den senaste veckan på bilder från 1700-tals slottet Stora Ek. Ögonen dras till det stora ljusinsläppet, porslinsskåpet och köksön. Vacker stämning där man lätt kan se en puttrande gryta på den stora spisen och en korg med grönsaker på marmorskivan. Om man tycker om liknande pampiga miljöer – tämligen långt ifrån hur de flesta av oss bor men ändå inspirerande på sitt vis – rekommenderas senaste numret av Gods & Gårdar. Höstmurriga gårdar och ett annat vackert kök.

Anna Elzer Oscarssons vaser produceras i anrika porslinsstaden Lidköping. Till hösten kommer en ny glasyr – Spotted Grey. Vacker.

Vad kommer vi minnas som mest trendigt från denna tid när vi fått lite distans? En inte alltför avancerad gissning är Pampasgräset som sannerligen är nummer ett när det gäller styling för tillfället. Vissna gräs finns det gott om i dikesrenen, men det är de här vajande fjäderlika vipporna som gäller. Carina Seth Anderssons Pallo kommer säkerligen också finnas med på listan. Den har synts mycket sedan den kom och det är glädjande för den svenska produktionen av glas. Nybrogatan 19 stylad av Lotta Agaton genom Inredningshjälpen.

En annan klassiker är Steltons termos EM77 som i höst kommer i brunt utförande. Att uppdatera existerande form är naturligtvis ett sätt att ständigt ha varan aktuell. Sedan kanske man inte behöver en termos i färg till varje säsong. Jag har en svart och den lär fortsätta att användas, även om denna bruna är mycket fin. Stelton genom Trendenser.

Jo då, jag fastnade i de franska agenternas garn som jag skrev om förra fredagen. De två första säsongerna plockas bort på SVT på söndag, så det var ett starkt incitament till att låta franskan ljuda på kvällarna. Den andra säsongen är nästan ännu bättre och i morgon sänds den tredje – redan nu på Play.  När jag är klar med dem, är jag nyfiken på HBO:s nya dokumentär om Jane Fonda.

Louisianas stora utställning i höst och vinter handlar om månen. Nästa år är det femtio år sedan de första stegen togs. Här utforskar man månens roll och fascinationskraft i konst och kulturhistoria över tid.

Blus/H&M.

Helgen lär innehålla en hel del trädgårdsarbete. Det börjar bli dags att inleda den stora vinterrusten på allvar.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

♡

I spåren av Mitt Afrika

Streamingtjänsterna är möjligen inte så vassa när det gäller film, men ibland kan man finna något när man söker genom nyheterna. För några veckor sedan fick jag ögonen på den gamla storfilmen Mitt Afrika från 1986. Mitt tonåriga jags hjärta började klappa och kände att se om Meryl Streep  och Robert Redford i romantiska afrikanska vidder var precis det som behövdes denna kväll. Visst har jag sett om filmen någon gång, men det måste vara många långa år sedan, för när den rullade igång kändes den lite främmande, typiskt amerikanskt storfilms-svulstig och tämligen långdragen mot den där klassiska scenen när han tvättar hennes hår.

Det får bli en alldeles egen I spåren av Karen Blixen framöver (bland annat med blomarrangemang och vackra Rungstedlund), så här nämns filmens egentliga huvudperson bara kort. För bakom alla Hollywoodscener finns det ju en alldeles sann historia om Blixen som blev baronessa och flyttade till Kenya med sin make för att öppna en farm 1917. Odlingen av kaffebönor blev aldrig en succé och inte heller deras äktenskap, men Karen Blixens kärlek till den afrikanska kontinenten tycks blivit livslång, även om hon tvingades flytta hem till Danmark 1931. Boken Den afrikanska farmen kom 1937 under pseudonymen Isak Dinesen och det är den som ligger till grund för filmen. Jag blev mer intresserad av Blixen som person nu och av Meryl Streeps kvinnoporträtt, än av den kärlekshistoria som fångade mig som tonåring.

Mozart mindes jag! Att ta med en grammofon ut i det vilda “He even took the gramophone with him on safari. three rifles, supplies för a month, and Mozart” [Karen Blixen) – med klassisk His Masters Voice är väl inte helt fel. Kanske är det klarinettkonserten som framförallt förknippas med filmen?

Miljöerna mindes jag också. Alla rottingstolar på verandan och de stilfulla tillbehören till utflykter i vildmarken. Det här är en inspirationskälla som aldrig sinar för min del.

Kaare Klints Safari Chair från 1933 är en ikon bland stolar. Den har fått många efterföljare genom åren. Grunden till designen är de stolar som användes för officerare i framförallt de brittiska kolonierna. Tanken var att de skulle vara lätt att fälla ihop, transportera och sedan åter montera.

Rottingsoffa från Artilleriet.

Ralph Lauren som nyligen firade femtio år som varumärke har kanske tydligast haft denna stil som signatur genom åren. Den senaste tydliga safaritrenden som vi sett de senaste åren är väl det zebrafärgade skinnet. Vad hände med alla dem? Nu ser man dem inte alls lika ofta i flödet…

Safaristilen då – lädret, allt i beige toner eller krispigt vitt – alltid ett stråk som finns med i modebilden. Jag har möjligen lite oreserverat hyllat detta som klassiker i olika sammanhang och visst är det väl det. När jag såg om filmen nu, blev inspirerad till detta inlägg och började göra resarch med bilder framstod dock kolonialismens historia som mer och mer framträdande. Allt detta bleka mot allt det färgstarka i den afrikanska kulturen. Alla modebilder där man gullat med små söta exotiska djur som nu lever ett hotat liv på många sätt. De tjusiga safaristolarna som har en tydlig grund i det brittiska styret av kolonier.

Jag hade inte riktigt väntat mig den infallsvinkeln när jag lite nostalgiskt tog mig an filmen, men intressant att utveckla tankar och att se saker i ett nytt ljus. Om jag rekommenderar filmen? Ja då. Se den. Se om den om ni redan sett den. För det är det värdefulla med klassiker. Man möter dem på olika sätt genom livet och på så sätt berikar det tankar framåt.

♡