I eftermiddags kom mormor till sjukstugan och jag kunde gå ut på staden en halvtimma. Det är märkligt att så lite kan göra så mycket. Att andas lite luft en stund och att få lite distans till barn som också skulle behöva gå ut, är guld värt. Feber är snarare ett incitament till syskonkiv gånger hundra plus väggklättring. Vila sig i soffan? Nix. Icke aktuellt.
Jag djupandades på väg till bokhandeln. Nu har jag köpt några olika rutiga block, så här skall skissas för glatta livet. Till de väggklättrande barnen medfördes Kenta och barbisarna. Den ser jag fram emot att läsa!
Supermamman Angelina Jolie spelar in film och är vackert 20-talsstylad till oigenkännlighet.