Det finns något fint med traditioner. När man köper sina kransar av samma försäljare på torget år efter år. Lite småprat. Alltid samma respekt och fascination över betvingandet av det vassa enriset. Det brukar räcka med att fästa det grå sammetsbandet för att få sin beskärda del. Enriset är så vackert, speciellt när ett och annat bär kommer med. Jag är förtjust i de lite yviga tjocka bundna kransarna som vi brukar köpa.
Jag lyssnade som vanligt på Billgren & Wood vid tisdagspromenaden. I dag är det jul och känslorna utanpå. Det är något med december som gör att det sköra ligger nära mitt bland all bjällerklang, lussekatter och förväntningar. Mitt i det kändes det fint med frisörens omsorgsfulla korkskruvslockar. En tisdag i december.
Det är en ros utsprungenljöd i kyrkan vid gårdagens adventsgudstjänst. I dessa tider är det svårt att motstå den vackra vita julrosen, även om den egentligen inte trivs så bra inomhus. Det brukar vara bladen som är problemet, vilket gör att det numera säljs varianter med många små blommor. Ute i trädgården har jag lila, men även några vita som är sparade från krukor. Om de klarar sig är det nämligen bara att plantera ut i vår.
För några år sedan köpte jag några fång med långskaftade orientaliska julrosor som fick ståta i ensam majestät i vas. De är inte alldeles lätta på snitt med sina mjuka skaft, men om man snittar om och sätter i lite varmare vatten kan de stå länge. Jag tycker även att det är fint att nypa av en liten vit från en kruka och arrangera med annat vitt och grönt. Här är det hyacint, skimmia och enris. Vackert i all enkelhet.
Det första ljuset är tänt. Adventssångerna har ljudit i kyrkan. Vi har ätit saffranssemlor. För oss är denna tradition snart femton år. Det är ingen önskan om att skynda på säsongen för den klassiska semlan, utan här är det frågan om ett säsongsbakverk. Vi äter dem på första advent och på julafton till Kalle Anka. Jo, visst handlar mycket av denna tid om traditioner.
Jag gör min vanliga saffransdeg och fyller med bröd, mandelmassa och lite mjölk som blandas ihop. Smaken av december här hos oss.
Denna andra december blickar jag mot alla våra fina museer. De blir ofta lite extra utsmyckade i säsong och erbjuder välbehövlig vila mot överdos av bjällerklang. Dessutom är butikerna idealiska för att finna personliga julklappar. Jag tycker fortfarande mycket om de bilder jag tog i december 2014 på ett av mina favoritmuseer – Millesgården. Här talar vi tidlös inspiration utan ett bäst före datum. Fint att skapa ett säsongsbord där växterna verkligen får ta för sig i olika nivåer. Det är tacksamt att tänka högt och lågt vid ett liknande arrangemang – slingrig murgröna och mossa grundar och sedan sticker tazetter och amaryllis i väg uppåt.
En klassisk dukning där det gröna är i fokus tillsammans med klarglas, snäckskal, tenn och detaljer med dekorerat porslin. Fint i adventstid där man inte går loss riktigt på juldukning.
Här rör vi oss lite mer åt julhållet med en mättad duk i kombination med statyer i brons. Tidlöst vackert.
Ingen som rör sig i sociala media med inredningsfokus har nog missat årets stora trend – rosetter som knyts i mängd överallt. Det är ett klassiskt knep att säsongsförankra. Aldrig är det väl så stilfullt som här med en enkel röd rosett på tjurens horn i stora ateljén.
Andra museer att besöka i juletid är exempelvis Hallwylska som har speciella dramatiserade julvisningar och Waldemarsudde som brukar ha fantastiska blomsteruppsättningar i säsong.
Det känns fantastiskt roligt att säga att jag numera har ett nytt sammanhang för min kära butik Bara vackra ting. All min tid har gått åt till att göra Morrisrummet tillgängligt för en butik som i sinom tid skall kunna öppnas för bokade besök. Jag väljer att se möjligheterna i att erbjuda en personlig hemmiljö till min handplockade vintage. Jag lovar att visa runt i pilbladsrummet framöver. Det känns så kul att kunna skylta och ställa ihop på ett helt annat sätt än förut.
I dag har jag släppt de första vackra tingen. Stilen är i vanlig ordning klassisk med uttryck som varar över tid.
Här syns bordet som går i vitt, grönt, mässing och tenn. Varmt välkommen in till @baravackrating på Instagram.
Premiären får prydas av ett fång av de vackraste av amaryllisar. Ica Maxi här i staden har ett sådant fint system med “Rädda blomman” där det lite utslagna får leva vidare. De här rodnande primadonnorna har gjort denna grå och lite skraltiga novembervecka bra mycket trevligare. Om jag har börjat lyssna på julmusik i butiken för att komma i stämning? Svar ja. Weeping Willows skivor är favoriter som inte är bjällerklang i november, utan mer vintrigt.
Tre fina tips på en fredag. I veckan såg jag Tryffeljägarna från Piemonte som finns på SVT Play. Lågmält om jakten på det vita guldet, samtidigt som det är en historia om livet självt på många sätt. Mina varmaste rekommendationer.
Nu kan man börja ta in lite av säsongens smaker tycker jag. Några askar med Mozartkulor är säkrade. En nyfunnen favorit är Ica:s egna choklad med smak av apelsin. Några rutor till koppen med kvällste är numera standard. Mina varmaste rekommendationer även där. Fantastisk målning av Arthur Percy som finns på auktion nu.
Avslutningsvis säljer Blomsterlandet hyacinter för en guldpeng denna vecka. Kanske något att ge bort till Fars dag i en fin kruka?
Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!
Varmt välkommen till fredag här inne på bloggen! Det är hög tid att driva upp små ekar. Jag har ett antal på lager mellan fuktad bomull i en skål. Det är det sätt som hittills har varit mest lyckosamt för min del. Ekollonglasen från Svenskt Tenn är vackra klassiker. Nu lanseras även ett löv i plexi och en liten mässingsskulptur. Fina båda två. Jag är mycket svag för formen av ett ekblad.
Jag tillbringar den mesta tiden med att röja, organisera och flytta hela mitt Morrisrum. Där inne har jag haft lager till butiken, allt packmaterial, dator, skrivbord, en stor bokhylla med såväl böcker som familjearkiv och en skänk som framförallt innehåller mycket från när barnen var små. Det är ett mastodontprojekt minst sagt, men kommer bli bra när allt är klart. Lagret skall upp en våning och i Morrisrummet skall jag bygga en butik till mitt Bara vackra ting. Man tager vad man haver, men roligt att segla i väg i tanken. Jag får återkomma här med moodboard.
Säsong för päron och lök. Jag letade bland äldre höstbilder och blev akut sugen på en klassisk löksoppa. Det får det bli i helgen. Jag gör enligt Anna Bergenströms recept med bröd och cheddarost på. Mums.
Vackrast i veckan – Dame Maggie Smith för Loewe.
Om jag har oändligt många tidningar, tidningsurklipp och böcker som behöver gås igenom i Morrisrummet? A thousand times yes.
Så jag vet vad jag gör denna helg kombinerat med loppislördag, äppelpaj och fix med det sista i trädgården. Det är samma visa varje år. Jag kan inte nog vänta med att stänga till om utelivet nu. Jag är så klar med det. Väck mig i mars. Då är trädgård kul igen.
När jag var i Nyköping i våras för utställningen om NK stod jag i butiken och kastade ögon på denna ljusstake. Det blev inget köp, men när den stod på loppis i veckan slog jag till. Jag har redan använt den mycket. En ny favorit i hemmet.
Jag sparar lite på Hemma hos inredningsarkitekten på SVT istället för att sluka alla avsnitt som jag gjorde i förra säsongen. Jag började med det jag var mest nyfiken på – Toto Bergamo Rossis palats i Venedig – som även var med i Antik & Auktion i våras. Vilket fint program! Inspirerad till tusen!
Vad sägs? Har jag fortfarande förmågan i mig för fredagar eller Is it over now a’ la Taylor :)?!
Jag ser verkligen fram emot att bläddra i Henrik Sandbergs nya bok “Låt oss göra något vackert!” om Orrefors 1898-1930 som precis kommit på Historiska Media. I år firar glasbruket 125 år. Jag har många gånger skrivit om min relation till det svenska glaset och hur sorgligt det är att så mycket har gått förlorat. Glädjande är att pendeln äntligen har svängt t ex för Skrufs – inte minst tack vare Carina Seth Andersons olika vaser – och vår östgötska stolthet Reijmyre som alltid gjort mycket av Svenskt Tenns glas.
I boken fokuseras på uppbyggnaden av Orrefors som kom att bli en bärande del av det som vi nu kallar Swedish Grace. Det fantastiska graverade konstglaset fick sin höjdpunkt i Edward Halds skålar till Världsutställningen i Paris 1925. Många är vi som exempelvis beundrat Kaktusutställningenpå Nationalmuseum. Kanske är det även dags att uppvärdera all etsad kristall som finns tillgänglig på andrahandsmarknaden? Betydligt modestare än Halds praktpjäser och möjligen lite för tidstypiska dekorer som hjärtat inte klappar så hårt för i dag, men ofta av hög kvalitet. Det finns så mycket vackert glas som förtjänar att glänsa igen!
Säg är det inte ett klassiskt söndagsscenario så säg. På jakt efter plats för vinterförvaring till allt från växthuset och till alla frusna dahlior, hamnar man längst inne i sitt förråd. Det gäller att inte stanna upp och börja lyfta på genomskinliga lådor med randiga bebiskläder. Nostalgi måste stå tillbaka för det mer handfasta. Att tänka framåt, istället för det motsatta. Där stod den stora ekspegeln som köptes på R.O.O.M i mitten av 90-talet. Vi hade den i en möblerbar hall i lägenheten. Här har den aldrig kommit upp. Nu tänker jag att den kan få hjälpa till att öppna upp mitt pilbladsrum där jag håller på att bygga butik. Fint med en länk bakåt när man tänker nytt.
Still going strong
I veckan skrev @freddiepalmstierna – följtips om ni inte redan upptäckt – ett inlägg om R.O.O.M. I vanlig ordning drog jag min historia om när jag såg Jocke Berg där en gång. Tidskänslan i ett fruset ögonblick. Vi lever fortfarande med många möbler som vi köpte i den där ikoniska lokalen på Kungsholmen på 90-talet. R.O.O.M var tidiga med livsstilskoncept och lyckades få det som egentligen var ganska tidlöst att kännas som ett eftersträvansvärt nu. Jag föll som en fura för Walles & Walles textilavdelning, Howardsofforna, de italienska lamporna och den rustika keramiken – såklart med en biscotti på. Nu i efterhand är man tacksam för de gedigna materialen som har tålt tidens tand. Då var hållbarhet inte ett begrepp man svängde sig med, men det blev resultatet i vårt hem som i köksstolarna ovan.
