Ibland är det inte så dumt att inte komma in på Netflix eftersom kontot redan används av för många enheter, läs sjuka barn. Så min seriestreaming i går kväll byttes ut till att botanisera bland K-special hos SVT. Jag tänkte titta på några jag missat, men hamnade istället i den som sänds nu på fredag: Ingegerd Råman – Framtid i varje andetag.
Jag har skrivit om Råman många gånger här på bloggen – senast i vintras när pressbilderna till kollektionen VIKTIGT hos IKEA kom. Så här skrev jag då:
Det är något med hennes person. Självklarheten. Det där vackra håret som får mig att omfamna mina grå och tänka att precis så där vill jag bli, i kombination med ett sådant starkt patos och integritet. Jag sparar alltid reportage i tidskrifter när hon står och binder blombuketter eller när man får kika in i hennes ateljé. Jag är långt ifrån minimalist och skulle aldrig klara av att bo i en sådan miljö utan att börja bygga högar överallt, men det är ändå något som drar mig till det där huset på Österlen. “Ju färre prylar, desto större luftrum” säger hon. Det är inte jag, det är det inte, men det är ändå något som får mig fast. Genom åren har jag köpt en del saker – framförallt ur produktionen för Skruf och Orrefors, men även en del från servisen Domino för Gustavsberg. Jag tror att det är det där distinkta uttrycket – tidlöst vackert i sin skenbart enkla pregnans – som lockar.
Som sagt – även om jag oftast har ett helt annat uttryck i det jag gör, är det något som alltid drar mig till det Råmanska. Ni måste titta på dokumentären om ni är det minsta intresserade av hantverk, skapandeprocessen, glas och att genom sitt värv tänka att det bästa har faktiskt inte hänt ännu. Denna timma rekommenderas varmt.
♡