Category Archives: Familjeliv

Martha Stewart vet förstås hur en slipsten skall dras när det är småkaksbak på gång. Vi har begränsat oss till att försöka få till små mördegskakor med färgat pärlsocker runtom. Att baka med två barn som ägnat dagen åt att förkovra sig i syskonskapets alla trevliga ret-, kiv- och brottningslekar är inte riktigt så där som i de glansiga böckerna. Den hulda moderns tålamod tryter, karamellfärgen färgar mer än det som skall färgas och allt blir lite kaos innnan friden infinner sig. Kakor blev det och goda blev de – dock med Family F style, icke Martha style.

Bilder från Blueprint.

Titta mamma, vad jag har haft i min ficka i dag! sa Henrik när vi hade ätit kvällsmat. Sedan halade han fram mina vigselringar. Hjärtat stannade några sekunder. Tusen tankar flög genom huvudet om vad som kunde ha hänt med tre oersättliga ting en helt vanlig dag på förskolan. Livet med små innebär sannerligen äventyr i vardagen.

Fantastiska bakverk från Williams-Sonoma

Jag går här och sniffar på Daisy. Jag vet inte. Det är inget fel på doften, men frågan är om det är jag. Med bebisfjunens intåg i mitt liv, försvann parfymflaskorna. Jag har inte kommit tillbaka ännu. För det är ju så. Livet blir sig aldrig riktigt likt igen.

Vid denna tid för precis sex år sedan låg jag inne på BB med en liten nyfödd flicka i en plastbalja bredvid mig. Jag var vansinnigt trött och alldeles darrig när jag skulle ta upp henne. Jag sov större delen av den dagen. På natten mötte mina ögon den lilla flickans genom plastbaljan. Anna, tänkte jag. Anna blir det.

I morse öppnades dörren till vårt sovrum av en sexåring som tyckte sig ha väntat alldeles för länge i sin säng. Kommer ni aldrig? Jo då, vi kom alldeles sömndruckna och hesa, men vi sjöng och paket levererades. De obligatoriska blixtbelysta födelsedagskorten togs.  Hur smart det är på en skala att ge bort gitarrer vet jag inte. Nu börjar i och för sig öronen återhämta sig… Grattis på sexårsdagen, älskling!

Barnen vaknade okristligt tidigt även denna morgon – anpassningen till vintertid har inte gått smidigt denna gång. I morse höll de sig dock sysselsatta med att göra teckningar till den snarkande pappan. Resultatet blev bland annat en gratis glammig fader i guld och silver. I går fick morfar något blött i ögat när Anna och Henrik överlämnade en Isa med budskapet Du  är en morfar att vara stolt över. Så nu är fäderna ordentligt firade här. På eftermiddagen vankas städning. Hurra.

Jag hoppas att Ni alla får en fin söndag!

Det är samma sak varje år förstås, men på något sätt blir det precis lika påtagligt varje gång. Mörkret faller. Anna var förundrad i går. Har inte himlen någon klocka som den kan ställa om?

Vacker bild från gotländska Furillen. Jag möter mörkret med tända ljus och en längtan efter adventsljusstakarna i fönstren. Dessutom hoppas jag på att barnens inre klockor snart skall vara anpassade efter den nya tiden. Det är sannerligen mörkt när de går upp.

Det var en usel natt för Henrik och mig när det gäller sömn. Nu är man van att sova på ett annat sätt, men denna natt var som att kastas tillbaka till forna tiders sömnterror med en liten bebis på hugget. En feberhet liten son vaknade minst en gång i timman för att dricka, hosta massor och sedan kasta sig av och an i sängen. När jag stapplade ut i nattlinne när Anna skulle gå till skolan var hennes kommentar: Mamma, det ser ut som om ögonen skulle trilla ut ur ditt huvud. Ridå.

Vackra Julianne Moore med barn i Cookie Magazine. Sådär glad skulle jag garanterat inte vara över en basketboll i vardagsrummet och ett barn som äter i en vit soffa.

Henrik har alltid haft en speciell relation till sin morfar. Morfar är den som han alltid längtar efter. Morfar är den som kan fixa allting i hela världen. Morfar är den som skall få sova över på golvet i hans nya rum. Morfar och Jonatan på förskolan är hans bästa kompisar. Morfar är världens bästa – såklart!

Kudde från Syster Lycklig

Det var en gång en liten Tyrannosaurus Rex som inte ville gå till sin dinosaurieförskola. Han hette Tika och bodde i en grotta med sin syster Nanoo och sin mamma och pappa. – Jag vill inte gå till förskolan! sa Tika, medans systern Nanoo stod och hoppade i grottöppningen ivrig att komma iväg. – Men Tika, det finns ingenting att vara rädd för, säger T-rex-mamman. Och tänk på din kompis som står och väntar på dig. Och tänk på allt gott Torosauruskött som fröknarna har fixat till fredagsmyset. – Jag vill inte gå till förskolan! sa Tika i alla fall. – Men tänk på alla nya dinosaurieljud som du kan lära dig, sa mamman. Du kan ju redan T och I som den allra största T-rexen i hela dalen. – Jag vill inte gå till förskolan! sa Tika i alla fall. – Men kan du inte hämta en av dina stenar som du samlar på, så kan jag ladda den med pussar? sa mamman.

– Det har jag faktiskt slutat med för länge sedan, mamma! Det räcker med att du pussar mig nu. Både Tika och Henrik kom i väg. Även en Tyrannosaurus kan vara lite rädd ibland.