Category Archives: Familjeliv

Vi är många som står där under dessa junidagar. I ett hav av barn, ser vi bara några stycken. De finaste. De som vi förundrar oss mest över. De som sjunger så vi blir blöta i ögat. De vars ryggsäckar fylls till bredden av skolböcker och fantastiska teckningar. Vi står där och tömmer deras lådor med extrakläder som har blivit alldeles för små under läsåret. Och förundras igen. Tänk vad de växer. Tänk vad tiden går fort. Tänk att vi hade turen att få just dem. I denna ljuva sommartid, älskade barn. Och – alltid.

I öronen: Summertime med Billie Holiday.

Ja, den här veckan är man inte värd många rutta sillar inte. Inga coola stövlar. Ingen fotomagnet. Och i går fullbordades katastrofen. Maskerad på fritis. Jag hade föreslagit spöklakan, men det packades ned en klänning istället. Men se det var inte rätt klänning det inte. Det skulle vara häxklänningar. Och spindelstrumpbyxor. Och lösnaglar. Och häxhattar. Allt var helt galet. Skrik och tjut vid hämtning. Och det var några mammor som åkte och köpte häxklänningar på morgonen när de såg att det var maskerad. Och de kom med dem till skolan sedan. Buhu. I helgen vill jag åka och köpa en häxklänning. Jag bara mååååste ha en ! Efter att ha massakerat ett urtvättat lakan hemma och rotat runt i garderoben så kom slutsatsen att det nog skulle räcka med lösnaglar för veckopengen i alla fall.

Vad svårt sånt där är! Å ena sidan vill man ju såklart att barnen skall smälta in och ha allt som de andra har, å andra sidan tycker jag att det är slöseri att lägga tre-fyrahundra på en utstyrsel som är kul några gånger. För jag är inte sådär ändå att jag slänger mig iväg och fixar en dräkt baraföratt. Jag känner fortfarande den där iskalla ångesten som mina föräldrar fick när skolan beordrade att pojkarna skulle vara pepparkaksgubbar. Stjärngossekit fanns, men det var bara att skramla ihop pengar till två par bruna manchesterbyxor på studs till mina bröder. På fritis hade jag inte uppfattat att det fanns några riktlinjer, men såklart att man blir malplacé med finklänning när många andra är svarta häxor. Gap och skrik, men ändå armarna runt halsen vid sängåendet. Godnatt. Sov så gott. Mamma älskar dig. Anna älskar dig.

Tur det. För många, många, många fler strider lär vi kämpa framöver du och jag, vännen.

En liten pumpa i ett entréfönster. Nu är sannerligen den där riktigt grå hösten här på allvar.

Henrik har blivit smått besatt. Vi andra ligger steget efter, men roar oss vi med. Detta är ju urkul! Jag har ett antal timmar i armarna sedan bataljer i gillestugan hemmavid. Takterna sitter i. Så vi spelar och spelar och spelar sedan vi fick hem hockeyspelet som mannen och hans bror hade som små. På den tiden var det inte made in China, utan made in Tranås. Kult.

Om Ni har ett gammalt hockeyspel i gömmorna, ta fram det. Riktigt skoj för både stora och små!

På tal om spel. I går såg vi bilder på televisionen från Bukowskis auktion med Ingemar Bergmans föremål. Kolla mamma! Vårt Fiaspel! 15 500 klubbades det klassiska spelet från PS Toys i gotländska Roma för. Spelet, som blivit tilldelat utmärkt svensk form, är det ultimata barnspelet med hög kvalité. Vi har spelat oändligt många omgångar med vårt Fia. Med eller utan auran av en gigant – rekommenderas :)!

Anna invirad i min kofta en blåsig dag på Fårö i somras.

Jo, nu är min flicka hemma igen. Operationen i går gick bra. Det är ingen typisk ynklig konvalescens här inte, utan några minuter efter hemkomst var det dags att gå ut för att visa upp gipset i grannskapet. Denna mamma hade gärna fått pyssla om lite mera. Jag har redan fått laga mitellan dock. Och efter ett tag fått titta på nallen som hon fick på sjukhuset. I morgon skall hon visa upp röntgenbilder i skolan. En hoppetossa är en hoppetossa – med eller utan gips. Älskade Liten.

Nästa dag: Nåväl, så kom ynkligheten ändå. Och mamma får rå om lite. En dag i soffan må skänka lite ro.

Jag fann ett inlägg från början av juni som jag aldrig publicerade. Nu var det lite kul att hitta i skenet av den sommarnostalgi som man börjar hålla sig med när höstvindarna blåser allt hårdare. Alla årstider har sin charm helt klart. Och vissa saker gäller för hela året :).

“Och sommaren kan ju vara så mycket mera:

– En grillglöd som inte riktigt tar sig och hungriga magar som väntar på mat.- Ett nytt recept på avocadoaioli som trixas till i värmen och som blir – fullständigt oätbart.- Kan man bli smått galen av att tjata på barn (ens egna och andras) som grejar med allt möjligt som de inte skall göra? Ja, det kan man…- Kan man bli smått galen av allsköns småfix och att alltid vara den som skall vara en levande uppslagsbok med alla svar på var alla obskyra grejer – och även de vanliga – finns? Ja, det kan man – speciellt i stekande sol.- Mysig uteätning med kladdigt smör. Getingpanik.- Snygga grisrosa kinder.- Meningsutbyten om arbetsfördelning. You måla hus – Me allt annat.

Ljuva härliga sommar!”

Eget fotografi från Fårö med citat av Henry Wadsworth Longfellow. Jag får många frågor på mejlen om var det är bäst att bo på Gotland. “Mitt” Gotland är framförallt norra Gotland från Visby och upp till Fårö. Det är där vi är mest, även om vi åker på en del utfärder söderut. Avstånden är inte så stora på ön. Gotland är alldeles speciellt var man än är.

Min lilla hoppetossa till dotter har alltid varit den som skall klättra högst upp i träden ut på de riktigt risiga grenarna. I skolan ramlade hon ned och bröt armen på två ställen. Hon har tillbringat dagen på sjukhus. I kväll har hon opererats och ligger nu på uppvaket. Tänk vad allt kan vända bara så där. Nu blir det stilla liv ett tag. Ingen ridning. Men kanske kul att samla autografer på gipset ändå.

Henrik är den förståndiga lillebrodern som talar om för alla hur det ligger till. Nej Anna kan inte prata just nu för hon är på sjukhuset förstår du. I all annorlundahet när vi saknar de andra två, så okynnesäter vi ostbågar till Idol. Bara så där. En tisdag. Wow. [Enligt påsen är en portion 25 gram. Tjena moss du!]

I natt skall jag sova hos dig, mamma. Och när vi vaknar skall vi kramas.

Annorlunda, men ändå storartat vanligt.

Ja, det har jag faktiskt gjort. Jag kan klappa mig själv på axeln för att jag har gjort mitt bästa hela dagen med barn som haft fullt upp med att hitta på grejer och brottas med sin utveckling. Nu är jag slut som artist dock. Nu vill jag bara slänga mig i soffan och slöglo på någon annas neuroser. Så får det lov att bli. Tillbaka i morgon igen :)!

Kort från Keep Calm Gallery.

Anna är förtjust i djur. Jag är pälsdjursallergiker. I dag skall hon börja rida på en nybörjarkurs med gediget bistånd av en vän till oss. (Jag har knappt varit i ett stall i hela mitt liv…) Min tanke är att hon därmed kan få utlopp för lite djuromvårdnad och kanske hitta ett intresse. 

I dag låg det en faktura för terminsavgiften i brevlådan. Jag visste innan att ridning är ganska dyrt. Och det är det visade det sig. Låt oss därmed ha en stilla förhoppning om att min lilla hoppetossa tycker att det är lite skoj i stallet. Och att jag inte nyser alltför mycket av stallkläderna ;).

Silkeslyx från Hermès.