Category Archives: Film, television och musik

Jag må ha koll på vissa saker i livet, men dit hör inte ny musik. Jag lyssnar sällan på radion – ack ljuva tystnad när barnens ljudmatta inte är närvarande – och den senaste skivan jag införskaffade kommer jag inte ens ihåg. I bilen har vi två skivor som barnen vill höra för att somna gott. Den ena är Savage Garden, den andra är Per Gessle. Min svägerska brukar förse mig med moderna musikfiler ibland och ibland kollar jag upp musik på Youtube. Annars är jag lost.

Av en slump surfade jag på denna ljuvliga sång. Aktuell singellista – check. Jodå, den är ganska ny i alla fall. Nu har jag stadens stolthet Winnerbäck på i bakgrunden när jag arbetar vid datorn. Höstvedmod i lagom dos.

(Bild: Kate Spade)

Jag trotsade all samlad trötthet och satte mig i en biofåtölj i kväll. Det är jag mycket glad för. Det är ju så. Om man inte har gjort upp precisa planer och står och känner efter vid Bolibompatid – då är det stor risk att det inte blir någonting gjort. Efteråt brukar det alltid kännas bra – precis som nu!

This is England har fått en samlad kritikerkår på fall. Jag kan bara instämma. Denna historia om tolvårige Shauns uppväxt i åttiotalets Storbritannien är inget annat än fantastisk. I skuggan av Falklandskriget, där Shauns pappa dör, försöker han finna andra fadersfigurer bland de lokala skinheadsen. Regin, musiken, berättelsen och inte minst Thomas Turgoose i rollen som Shaun är magnifik. En stor filmupplevelse att bära med sig länge! 

Min förströelse på kvällarna består för tillfället av att titta på den gamla goda Stolthet och fördom. Det subtila och det undertryckta har sällan fått komma till uttryck på ett mer effektivt sätt än i gestaltningen av Elizabeth Bennet och Mr Darcy. I en tid där vi dagligen matas med det mer uppenbara, blir Jane Austen något av en flykt i vardagen. Jag kan inte få nog i alla fall!

Av samma anledning blir naturligtvis En ung Jane Austen ett måste. Det verkar vara en riktigt feelgood film i höstrusket. Jag skall då göra allt för att komma iväg!

Äntligen är det dags! I kväll är det sändningsstart för de sista nio avsnitten av Sopranos. Att följa en serie på söndagskvällar är en trevlig vana. Det blir ett avslut på helgen med tilltugg av överblivna scones från frukosten. Föremålen har växlat genom åren. Klassiska Bullen var förstås given på sin tid, liksom Cosby före långa Sportspegeln. Nu blir det amerikansk maffia för hela slanten med familjefadern Tony. Missa inte!

Psst: Fem Myror börjar repriseras på Bolibompa i dag också!

Tiden i barndomshemmet var delvis som att kastas tillbaka rakt till de där röda ryggarna igen. B. Wahlströms flickböcker var det för hela slanten för mig under en period. Jag var i bokslukaråldern och helst läste jag Kitty-böcker. Kitty var lite äldre, mycket stiligare, mycket mer fashion och hon levde ett mycket mer spännande liv än jag själv. Hon var ouppnåelig och därför alldeles väldigt lockande. Vid ett tillfälle fick jag övertaga en hel påse med böcker av en släkting och sedan var den sommaren gjord.

Nu vankas det film med Kitty. Kitty och Hollywoodmysteriet har Sverigepremiär den 17 augusti. Tyvärr verkar det som om min gamla hjältinna har behandlats tämligen styvmoderligt. Tilltalet verkar vara till yngre tonåringar och den där ouppnåeliga gracen verkar ha blivit utbytt mot ett mer barnsligt Hollywood. Det räcker nästan med att se trailern.  Synd, för ack vilken nostalgitripp det kunde ha blivit!

Missa inte en riktigt bra feelgood film i kväll – SVT1 21.00. Sliding Doors med Gwyneth Paltrow är en pärla i den ack så svåra genren romantisk komedi. Välspelat och ovanligt lyckat!

Helena har fler heta tips!

Pssst! Cosas har lagerrensning. Det finns bland annat vackra skärbrädor. Snart i ett kök nära mig!

Det må harvas repriser under sommaren, men en del saker tål att tittas på igen. I kväll börjar Tre kärlekar och på lördag kväll visas en av mina favoritfilmer Amadeus. Det må tvistas om huruvida Milos Foremans film stämmer överens med existerande forskning om Mozart, men en film är något annat än sanningen. Vad som står utom all tvivel är dock  en mästerlig iscensättning av miljöer och ett skådespeleri att minnas. Väl värd att se om en regnig lördagskväll. Missa inte!

På fredag börjar SVT 1 reprisera Lars Molins släktkrönika Tre kärlekar. Jag såg om hela serien på DVD för några år sedan, men kan tänka mig att det kan vara en trevlig sommarföljetong nu igen. Detta är en av de bästa svenska serier som har producerats för televisionen. Skådespelarna gör ett fantastiskt arbete i mästerlig regi. Det är här som Samuel Fröler är som bäst – inte i Skärgårdsdoktorn! Sällan har generationers och samhällets brytpunkter skildras så fint som här. Lika bra nu som 1989. Missa inte!