Category Archives: Film, television och musik

Mamma, min nalle har ett hål i huvudet och swisch goodbye till söta drömmar och tillbaka till verkligheten igen. I dag är det sannerligen måndag och det är same, same. Segt, grått och tröttigt. Anders är genomförkyld och snarkade natten lång. Henrik låg och kickboxades i mitten av sängen och vaknade okristligt tidigt. Och mellan varven hann jag drömma en så fin dröm med bland annat James McAvoy från Becoming Jane. McAvoy är egentligen inte alls min stil av filmhunk, men det är sannerligen något speciellt med honom.

Snart kommer McAvoy tillsammans med bland annat Kiera Knightley i Atonement. Vi får vänta tills 11 januari, men detta är värt att vänta på tror jag.  Lilla Spöket Laban i all ära, men här vankas det seriös filmtajm. Jag kommer säkerligen att sitta bänkad i alla fall!

En av de stora fördelarna med att arbeta hemma är att man kan äta lunch framför televisionen. För mig är det hellyxigt och aningen vardagsdekadent att snabbfixa spagetti med parmaskinka, parmesan, basilika och körsbärstomater (dagens måndagstomma kyl bjöd dock bara på rökt skinka och hushållsost) ut på en bricka till TV dinner. I dag har jag tittat på detta. Moon River-romantik och en förlossning på slutet. Jag åt till och med några praliner till efterrätt. Alldeles vanlig ovanlig lyx.

Snart börjar Top Model.

Serieruta från geniale Jan Berglin: Är det nå´t på TV?

I kväll visas den klassiska romantiska komedin Notting Hill på Trean. Jag är tämligen svårflirtad i denna genre, men denna film är det omöjligt att inte falla för. Jag har sett den ett antal gånger vid det här laget. Kanske är det dags i kväll igen? De desperata hemmafruarna går på tomgång. Allra svårast har jag för den vimsiga Susan. Suck… Roberts och Grant ger i alla fall en garanterad leverans av feelgood en alldeles vanlig tisdag. Ibland är det bra att veta precis vad man får.

Nu laddar jag inför det allra sista avsnittet av Sopranos. Dags att sätta på te, värma scones och bänka sig. Snart är det briljanta maffiaeposet över.

Update: Så var det över då. Innan hade jag hört att David Chase, skaparen av Sopranos, sagt att alla inte kommer att tycka om slutet. Jag tillhör dem som tycker att slutet var helt i stil med serien i övrigt. Det extraordinära i samklang med det alldeles vanliga. Same, same även om du är maffiaboss. Jag gillade slutet och väljer att tro på att livet gick vidare för samtliga inblandade. En fantastiskt bra serie har det varit!

Tekopp från Spode.

Ack! Ett välgjort kostymdrama var precis vad jag behövde efter denna vecka med sjuka barn. Det är en mycket vacker film – Becoming Jane. Skildringen av hur Jane Austens författarskap växer fram känns aningen schablonartad ibland, liksom vissa stolpiga pläderingar för kvinnans rättigheter – men här pratar vi LOVE. Det är kärlekshistorien som driver filmen framåt och det slår riktiga gnistor om duktiga Anne Hathaway och James McAvoy. Jag är svag för denna genre. I denna film lyckas man mycket väl på många plan. Jag faller och får lite blött i ögat också. Rekommenderas varmt en kall höstkväll!

Jag må ha koll på vissa saker i livet, men dit hör inte ny musik. Jag lyssnar sällan på radion – ack ljuva tystnad när barnens ljudmatta inte är närvarande – och den senaste skivan jag införskaffade kommer jag inte ens ihåg. I bilen har vi två skivor som barnen vill höra för att somna gott. Den ena är Savage Garden, den andra är Per Gessle. Min svägerska brukar förse mig med moderna musikfiler ibland och ibland kollar jag upp musik på Youtube. Annars är jag lost.

Av en slump surfade jag på denna ljuvliga sång. Aktuell singellista – check. Jodå, den är ganska ny i alla fall. Nu har jag stadens stolthet Winnerbäck på i bakgrunden när jag arbetar vid datorn. Höstvedmod i lagom dos.

(Bild: Kate Spade)

Jag trotsade all samlad trötthet och satte mig i en biofåtölj i kväll. Det är jag mycket glad för. Det är ju så. Om man inte har gjort upp precisa planer och står och känner efter vid Bolibompatid – då är det stor risk att det inte blir någonting gjort. Efteråt brukar det alltid kännas bra – precis som nu!

This is England har fått en samlad kritikerkår på fall. Jag kan bara instämma. Denna historia om tolvårige Shauns uppväxt i åttiotalets Storbritannien är inget annat än fantastisk. I skuggan av Falklandskriget, där Shauns pappa dör, försöker han finna andra fadersfigurer bland de lokala skinheadsen. Regin, musiken, berättelsen och inte minst Thomas Turgoose i rollen som Shaun är magnifik. En stor filmupplevelse att bära med sig länge!