Category Archives: Höststämning

Ack, så Stockholm levererade i går. Ljuvlig sensommar med glitter i Nybroviken. Vi har en fantastiskt vacker huvudstad, det är en sak som är säker. Jag ägnade mig bland annat åt ett innerstadsrace med inköp av present från maken för Fab 41 och bröllopsdag. Man tackar. Jag gick lite bananas på Svenskt Tenns realisation. För vilka fynd där fanns för halva priset! Jag har varit och kikat några gånger tidigare år, men det har mest varit udda varor där. Nu fanns det väskor, förkläden och annat i utvalda tyger. Och eftersom jag i princip tycker om allt slingrigt i den Frankiska mönstervärlden, så var det inte så svårt att finna finheter. Det är inte direkt vid varje huvudstadsbesök man har sådana påsar att bära på som ovan – nix -men det var skoj för en vacker dag i augusti :).

Jag är så glad att jag kom i väg på Liljevalchs utställning Home Sweet Home som rullar fram till den 15:e september. Gå och se den om ni har möjlighet! En salig inspirerande blandning av designhistoria, formgivare, klassiker, nött och nytt. Rekommenderas varmt.

Ute på Rosendal var det högsommarvärme. Jag skulle behövt en skir sommarklänning, istället för mina morgonkyliga kläder. Jag dras till växthus som en fluga till socker, även om det är varmt som i en bastu därinne. åh, så jag önskar mig ett alldeles eget.

Jag tycker om Rosendals ruffa, lite bohemiska stil där man presenterar hela konceptet på ett sätt som är omöjligt att inte falla för. 

Eftermiddagste på ett solsprakande Zetas. 

Lökhuset var öppet med fägring för våren. 

På Zetas är de alltid grymt duktiga på att presentera tingen. Man kommer lätt in i en Hellströmsk gingel om att "Nu kan du får mig så lätt". För det är liksom roligare att handla vårlök här.

Tack för mig denna gång. Vi ses snart igen hoppas jag, kära, kära Stockholm.

Jo tänk, den här första riktiga vardagsveckan blev till fredag den med. Blommorna från torget är inhandlade, liksom helggott som björnbär och fikon. Det verkar som om vi går mot en ljuvlig sensommarweekend. Hoppas att ni får en riktigt fin sådan!

Nu är den här. Sensommaren. Som jag älskar. äLSKAR. Om jag måste välja en period på hela året, så är det just denna. Det mentala startskottet är det där pirret i kroppen om nystart, den högre luften och havet av Dahlior på torget. När man köper hem det första fånget av de ståtliga bollarna tillsammans med solrosor och bigarråer, ja då vet man. Tips på denna tröja hos Lindex – snygg lite oversize passform – och med löften om den där perfekta sensommardagen när solen fortfarande värmer, men när man ändå behöver en tröja på sig. Sa jag att jag älskar sensommaren? Japp.

Härligt med helg efter bara två skoldagar för barnen. Henrik på tråden i går efter första skoldagen. Hur har du haft det? Hur har det gått? Frågor bubblar från mamman som får till svar – Vi tar det sedan, mamma. På väg. Och i dag såg jag honom, så där på behörigt håll, uppflugen i ett träd på sin nya skola tillsammans med kompisar. Det blir bra det här. Måste bara vänja mig lite först. Att min minste är tio år och går i fyran nu :).

Jag hoppas att ni alla får en riktigt fin helg!

Vi kör höstlov här med skraltig mamma. Hushållet uppvisar inte en enda liten pumpa i år. Förra året frossade jag dock, så jag recyclar en bild från då. 

Återvinner även detta: "Sanna Töringe har skrivit en av mina säsongsbiblar. Hon har ett så fint sätt att beskriva hösten med den stämning som finns nu. Så har jag inte tänkt förut, men detta tar jag till mig. Som en saga".

Ett ansikte lyser i mörkret, en mask med tomma ögonhålor. Det är höstens nya tecken, tecknet på förgängelse – en pumpa! Askungen fick en gyllene vagn som var gjord av en pumpa och dragen av råttor, som ett bloss i mörkret som sedan försvann.

Fin kväll!

I går. De stora samtalen om livet. Med en tvillingsjäl. Min bästa vän. Som tycker om te och söta tillbehör precis lika mycket som jag gör.

Bidrag till Fabrikens söndagsbild. 

Jag märker att jag söker i marginalerna. Efter det ofärdiga och det skavda. Det där som skorrar och som bekymrar mig lite. Som inte riktigt passar in. Det oväntade i en mönsterblandning. Kontrasterna. Det där som vid första anblicken inte alls går, som blir alldeles för mycket, men som på något sätt ändå finner fram. Sådant där som jag trodde aldrig om, men som ändå fyller ut sprickorna. Jag märker att jag tycker om det vissna. Det bedagade. Det lite blekta. Jag har blivit mer förlåtande. 

Ett lite böjt och blekt vykort stod där i stället på Ellen Keys Strand vid foten av Omberg. Ellen och hunden Wild 1911. Innan hade jag gått på guidad tur genom huset och dröjt vid detaljer som etsat sig fast. Den intima stämningen i Keys allra mest privata rum. Vingslagen av att titta på hennes skrivbordsalmanacka där hon skrivit ner tider att passa. Den sista noteringen dagarna innan hon dog. Alla dessa människor. Alla dessa historier. Jag tror att jag börjar få tillräcklig distans till mig själv, för att intressera mig fullt ut för andra.

Jag läser biografier och livsberättelser. Jag blir otroligt fascinerad och inspirerad av Edmund de Waals Haren med bärnstensögon. Alla dessa saker, allt detta överflöd, dessa tavlor, figuriner, utmejslade keruber i taken, dock alltid med en viss reservation. Den sköra linjen mellan allt det som vi tar för givet och hur snabbt det kan vändas till något annat. Det ärvda 1700-talsskrivbordet med förgyllningar som de framstormande nazisterna vräker ut ur fönstret den 11 mars 1938 från den judiska familjen Ephrussis palats i Wien. Breven som ligger i skrivbordet sprids för vinden. Jag börjar tro att tiden är kommen för mig att läsa Proust. Volymerna har stått där länge. Jag har aldrig läst dem. Men det kanske är dags nu. På spaning efter den tid som flytt.

Jag dras till det sinnliga denna höst. Det taktila. Det man kan känna med handen. Dofter. Rosknopp. Te som dragit lite för länge. En dammig gammal bok. Mina sovande barn. 

Omgiven av de slingrande pilbladen i mitt arbetsrum, inspireras jag återigen av William Morris. De fantastiska mönstervärldarna – ovan Golden Lily – som gör rummen på ett så självklart sätt. Som att sitta innesluten i en grönskande kokong. Mitt i den föränderliga världen.

Jag önskar att jag kunde måla. Eller spela ett instrument. Jag dras till penseldragen. Impressionisternarnas duttande med färg, skenbart enkelt men ytterst komplicerat, som blir till en annan värld. Eller Prerafaeliternas bombastiska uttryck. Jag tycker om Monet igen. Och hans näckrosor. Bara en sådan sak.

Det dunkla, det gömda, det fördolda, det glömda. Det lockar mig nu. Jag vet inte riktigt vart jag är på väg, men jag vet att där jag har varit, där har jag varit tillräckligt länge.

Bidrag till Fabrikens torsdagstema. 

Fabriken kommer alltid med roliga utmaningar. Denna vecka är det tema höstens moodboard. Det är alltid av värde att stanna upp och se var man hämtar inspirationen. Förra året var det samma tema på hösten och då publicerade jag bilderna ovan. I eftermiddag är jag i gång med ett aktuellt moodboard för publicering i morgon. Min idé är ungefärligen den samma som då. Ett blankt underlag och sedan hämta dit saker som hjärtat klappar för, för att se var blicken fäster när man tittar på detaljerna. Jag känner starkt för något annat. Det liksom kliar inspirationsmässigt om ni förstår hur jag menar. Man vet inte riktigt var man är på väg fullt ut, men man vet att där man har varit, har man varit tillräckligt länge. Det är inga tvära kast i min värld direkt, eftersom min stil är tämligen grundmurad klassisk med mina stående favoriter, men ni vet de där små sakerna, de där små glidningarna, kan vara stora för en själv ibland. Fortsättning följer. Såklart. 

Som tidigare noterats, det kan hända att jag någon gång – host – har köpt te för den fina förpackningens skull. Ibland blir det dock lyckträffar som i fallet med de röda frukterna från LØVE Organic. Det är ett lite sötare eftermiddagste med hallon och jordgubbssmak som jag gillar. Jag köpte min burk hos Systrarna Voltaire i huvudstaden. Någon som nätshoppar dessa och vet fler inköpsställen? För nu är min burk snart slut. Kvällens blädder blir nya Kinfolk som kom i dag – älskar fotot i den. Inspiration på hög nivå. Fin kväll!

Och så lyssnar jag på Loreens nya. Himla bra.