Hoppas du blev inspirerad till att se det stora i det lilla!
Fånga dagen: Sommarens godaste baguette, Veronatulpaner och vardagsumgänge
Category Archives: Inspiration
Tre saker jag tänkte på i helgen – kombinationer, kvalitet och att röra om i grytan
I går hade jag den stora växthusdagen där det förbereds inför sommarsäsongen. Jag hade en stark känsla av att jag ville ha det mer luftigt där och att få in mer energi bland tingen. Sagt och gjort – jag flyttade på några saker som i princip stått på samma plats sedan växthuset byggdes. Så lätt att fastna i att saker och ting ska vara på ett visst sätt! Tanke: Ibland är det bra att röra om i grytan!
Rabarbersäsongen är här! De första är de godaste. Jag testade en kombination av recept från boken Gröt av Hedvig Lindenbaum. Inte minsta gröt denna gång, men i boken finns ett förtjänstfullt kapitel om tillbehör. Här blev det fläderkokta rabarber med mandelkrisp och mascarponekräm. Mums! Tanke: Mat handlar så mycket om kombinationer såväl i smak som i strukturer.
Vintage handlar mycket om att se möjligheterna i stunden och det som finns framför näsan. Om man blundar kan det vara borta. I lördags fann jag en kofta i kashmir som sålts på Harrods i London. Det är svårt att lämna sådan kvalitet och känsla i ett plagg, även om storleken är i största laget. Vissa plagg fungerar utmärkt oversize där det gäller att tänka utanför boxen med kombinationer. Tanke: Kvalitet har alltid trumf på hand.
Med hopp om en fin start på veckan!
Fyrtal i vårregnet
Regntunga skyar och det spirande tar emot med välbehag. Lite värme på det här sedan, så omsluts vi snart av grönskan igen. I flödet drogs jag in i denna bild. Ljuset. Buketten. Fönstret som kanske öppnas på glänt när värmen slår in på en där man sitter uppkrupen i en soffa med finpyjamasen på. Danska Milsted Pop Up hos @theapartmentdk
Jag stannade även till med blicken på denna bild som @pejper fotograferat på Rosendals Trädgård. Slingrande klorofyll möter betraktelse av citronen. Så fint. Alldeles för länge sedan jag var i en klassisk handelsträdgård.
Nämen snälla nån’! Det är svårt att inte få frossa vid åsynen av denna terasskruka av favoriten Arthur Percy. Den klassiska glasyren känns igen från mindre föremål i skåpen här hemma. Men den här. Oj, oj att tänka sig att ha den ute i trädgården eller inne i växthuset. Med utrop på 8 000 – 10 000 kr på Bukowskis Modern Art + Design blir det blott en tanke. Här kan man se krukan i ännu större format på Stockholmsutställningen 1930. Ingenting annat än magnifik. Bukowskis
REKLAM FÖR EGEN VERKSAMHET
I min butik på Instagram ordinerar jag klassiskt blåvitt porslin, mycket te och doften av nyutsprungna pelargonblad denna regniga onsdag. Varmt välkommen in!
♡
I fokus: Tyger i IKEA:s 1700-talskollektion
Ett loppisfynd får mig att åter fördjupa mig i textilierna från IKEA:s 1700-talskollektion. Jag har googlat loss tidigare, då jag alltid köper dessa tyger om jag finner dem till ett bra pris. Det är fin kvalitet och tidlösa mönster – vad gillar man inte med det? 1700-talskollektionen lanserades på IKEA på 1990-talet som ett led i vurmen för århundradet som då pågick. Möbeljätten samarbetade med Lars Sjöberg och Riksantikvarieämbetet som var de som tog fram många av möblerna modellerade efter äldre förebilder. Produkterna blev inte så långlivade på IKEA där de ansågs för dyra för att saluföra och tillverkningen togs över av andra aktörer. Jag kan inte riktigt säga att jag var med på tåget då. Jag skulle gärna befinna mig på samma utförsäljning nu som jag stod på då och endast köpte två lampetter till ett slumppris. De har jag letat efter överallt efter att vi flyttade, men de är spårlöst borta. Förmodligen kom de med i allt det som skänktes till Myrorna då och gjorde nog någon annan glad.
I matrummet sitter sedan tidigare två längder av tyget Ulrika från The Berch Collection i IKEA-kollektionen. Man tog fram två mönster ur samlingen som finns på Nordiska museet. Ulrika är en återgivning av ett original från 1734 och uppkallat efter drottning Ulrika Eleonora. Det finns även i en röd färgställning som jag har lite tyg av och trycktes i bomull. I The Berch Collection ingår även Fredrika i linneblandning.
Fredrika finns i grönt, rött och svart. Jag har den gröna färgställningen i en längd som jag framförallt har använt som bakgrund till bilder. Frågan är om detta tyg inte är min favorit i kollektionen. Just den svarta varianten blir grafisk mitt i allt sirligt – mycket vackert. Stockholms Auktionsverk
Ekebyholm i blått och vitt är taget från en himmelssäng i kattuntyg på just Ekebyholm i Uppland. Förebilden är Orientens växtlighet med stora slingrande lianer och frodig flora. Mönstret har även tryckts och sålts av Ljungbergs. Det här är också lätt att tycka om – framförallt när sommaren nalkas.
IKEA-katalogen 1997 med utvalda delar av 1700-talskollektionen, bland annat tygerna Ekebyholm och Fredrika. Faksimil ur IKEA:s katalog
Linnetyget Ökna ur kollektionen. Auctionet
Som synes ovan är mitt senaste loppis-inköp till samlingen två meter av den klassiska rutan Medevi. På 1700-talet användes det ofta som överdrag till stoppade möbler. Det var detta tyg som klädde många av möblerna i kollektionen, exempelvis Gripsholmsstolen ovan. På 90-talet var det även mycket populärt att sätta upp klassiska rullgardiner med snöre, läderband och glasringar. Det kanske vore en idé till kök och matrum. För nu känner jag in tyget som har ett fint fall och kvalitet. Och IKEA:s 1700-tals tyger fortsätter att vara något som mina ögon letar efter på loppis.
♡
Svenskt Tenn lanserar tapeten Aurora av Josef Frank
Det är tämligen låga odds att jag faller som en fura för Svenskt Tenns nylansering av Josef Franks tapet Aurora. Tapeterna trycks på Ulricehamns tapetfabrik – läs om det här. Fina färgtoner och evig grönska på väggen. Här hemma har vi två Frank-tapeter. Blå Eldblomma i matrummet och ett äldre tryck av Krysantemer i sovrummet. Det är bara att hålla med mästaren själv när han skriver: ”En enfärgad yta verkar orolig, en mönstrad lugnande, ty betraktaren påverkas ofrivilligt av det långsamma förhållningssättet som ligger bakom. Ornamentets rikedom kan man inte så snabbt utgrunda, den enfärgade ytan, däremot, är man genast på det klara med och därmed är den inte längre av intresse.” Å andra sidan har vi rum med vita väggar också. Var sak har sin charm. Men den här alltså. Så fin.
♡
Ge mig tio: Skånepärlor
Jag tänker mig en ny kategori som jag kallar “Give me ten”. När barnen var små gjorde vi klassiska “Give me five” och sedan “Give me ten” med båda händerna. Tio av något helt enkelt. Jag börjar med en viss eskapism denna måndag i form av Skåne där jag tipsar om pärlor jag tycker om efter önskemål. Vi har en vecka bokad i sommar på det vanliga stället och förhoppningen är väl att det då går att resa inom Sverige. Men vem vet i dessa tider? En sak är säker i alla fall. Det som finns nära kommer att värderas högt nu.
Jag börjar med att sticka ned näsan i ett hav av luktärter. Den här bilden är tagen här hemma, men i Skåne finns den som säljer fröerna – Cecilia Wingård. Förra sommaren var vi ute på landet i Rugerup på Luktärtsfestival. Roligt att se allt i blom – många inspirerande historier och blomstöd att titta på.
Efter att ha tagit en klassisk runda i Lund med bland annat Tehuset Java, Botaniska trädgården, Gleerups och lunch på Malmstens i Saluhallen, åker vi en liten stund. Sedan slår vi oss ner på slottsterassen på Skarhults slott med en kopp te med utblick mot barockträdgården. Ibland är det inte de stora tinningarna och tornen som lämnar bestående minnen, utan en liten grön oas med perfekt balans mellan de tuktade häckarna, murarna och de höga vajande växterna. Utställningen om Ester Blenda Nordström finns även nu i sommar.
Ge mig en dag på Österlen och jag blir så här nöjd! Vi, det vill säga jag och min vän, brukar göra en riktig utflyktsdag där det står många ställen att besöka på önskelistan. Här är jag i Blå Spadens växthus i Löderup innan det intogs glass hos Frusen Glädje. I närheten finns även Pastafabriken för lunch och Karl Fredrik på Eklaholm.
Sedan tar vi kustvägen bortåt Skillinge och Brantevik. Skillinge Diversehandel är en riktig favorit där jag alltid köper ett par Alpackastrumpor som jag sedan använder till nästa besök. Här finns utvalt i stort och smått, dyrt men trevligt och här blev jag inte minst med en Panamahatt för några somrar sedan. I Brantevik finns fina Trampes – resturang och antikaffär.
Framförallt slår jag mig ned i trädgården till Drömbageriet. Ett av de trevligaste och godaste caféerna jag har besökt. För fika måste man göra när man semestrar. Mycket och ofta. Vi beställde in olika bakverk och delade på förra sommaren och det var nog faktiskt då som värmen kom på allvar. Ett så fint minne.
Så kommer jag hit – till Åbergs Trädgård utanför Ystad. Jag blev alldeles förförd förra sommaren av denna gammeldags handelsträdgård med egendrivna plantor, mycket återvunnet i t ex äldre växthus som tagits till vara, slingrande planteringar där man nästan går vilse och stigar som leder till ställen där man kan hämta andan från det gröna. Praktfulla fikonträd i en miljö där växterna verkligen får spela huvudrollen i ett myller av grönt. Goda lättare luncher – hit vill jag absolut tillbaka.
Vi får väl se hur det blir med utställningar och sådant i sommar. En del ställen har redan meddelat att de håller stängt som Mandelmanns. Förra sommaren var det en så fin utställning i Falsterbo. Det var första gången jag var där och jag hade inte riktigt förstått skillnaden mellan Falsterbo som renodlad badort och Skanör som hamnstad med caféer och restauranger. Till nästa gång vet vi. Och behöver inte få akut blodsockerfall bland sanddynerna.
Nu tar vi oss uppåt kusten istället mot Helsingborg och Sofiero. Jag skrev om Josef Frank-utställningen i vintras, liksom om parken. De stora parkerna blir möjligen en tröst om virusrestriktioner och avstånd skall upprätthållas även i sommar. Här kan man försvinna in bland blommor och behöver inte gå på varandra.
Efter Sofiero åker vi kustvägen upp mot Höganäs och innan Mölle svänger vi in och fikar på Krapperups Slott. Den där slottsfasaden med stjärnor skojar man inte bort. Och här finns ett av Skånes bästa fikaställen.
Det skånska landskapet är väl alltid den bästa kulissen till ett semesterporträtt om det så är oändliga kullar som bara fortsätter så långt ögat kan se, havet eller de lummiga bokskogarna. For the love of Skåne.
♡
Det gröna livet
Det kändes nästan som vanligt denna söndagseftermiddag. En sådan där dag när man har jord i ansiktet, får hänga av sig trädgårdsskjortan för att solen värmer så mycket och man lägger ut en duk för den första fikan ute. Det känns välgörande och trösterikt med en trädgård och dess växtkraft i dessa tider. I senaste Trädgårdsliv är det med ett reportage från Lena Landerbergs trädgård. Lena har en radhusträdgård på 50 kvm, men låter inte det begränsade utrymmet skymma de gröna drömmarna. Med fingertoppskänsla blir det rum, form och väl utvalt på ett mycket inspirerande sätt.
Jag har egentligen en helt annan stil med mina svulstiga dahliarabatter och grava anglofila böjelser, men det finns ändå mycket som förenar oss i grundläggande estetik och vurm för det vackra. Jag rekommenderar att ni går in på Instagram och följer på @lenalanderberg.
Jag skall avsluta dagen med att plantera sticklingar. Rottrådarna slingrar sig och söker jorden. Det växande skänker hopp och tröst.
♡
Celadongrön – bland glasyrer, vintagefavoriter och samlingar
I går talade jag om min känsla för celadongrön som alltid kommer på våren. Jag inser att jag har en tämligen vid definition för vad som kan innefattas i begreppet. För mig är det en grön glasyr som kan variera en del i uttryck, men som ändå förenas av en mer ljusare grön nyans.
Det är nog vanvördigt om man är en porslinskännare som nog reserverar Celadon till en speciell kinesisk fältspatglasyr. Den räknas som en av de klassiska glasyrerna och har använts i antika orientaliska kulturer långt innan Europa blev porslinsfrälst. Mina kunskaper om kinesiskt porslin är ringa, men jag skulle vilja lära mig mer. När faten på auktionssidorna strålar mot mig är det svårt att inte falla för dess skönhet. Celadon är en så levande glasyr när man ser dessa fat. Färgstyrkan varierar med glasyrens tjocklek och krackeleringar blir snarare till en styrka än en defekt i uttrycket. Fat från Mingdynastin 1368-1644/Bukowskis.
Min lite vidare tolkning av celadongrönt är ett av mina sökområden när jag letar på loppisar. Efter massor med rundor är falkögonen liksom förprogrammerade med vissa kodningar som alltid finns med. Jag har lugnat mig med åren, men när mitt loppisintresse tog fart på allvar kan man nog säga att det var prioritet nummer ett att finna celadongröna sköna ting. Det slog liksom så högt på loppisbarometern. Det har resulterat i en del samlingar här hemma, exempelvis i större gröna fat.
Ulrika Norbergs skåp upphör aldrig att fascinera, inte minst för alla vackra former från framförallt Upsala Ekeby. En samling som bygger på kärleken till det vackra. Här finns ett antal celadongröna godbitar. Fotografi: Marcus Lawett från Norbergs äldre blogg på Femina.
Äldre krukor är som karameller på fönsterbrädan. Så fina i lergodset och glasyrerna. Här hos mig är de svåra att få tag på och de som kommer in prissätts enligt efterfrågan det vill säga högt. Loppisrävens ultimata drömfynd? Förmodligen Ewald Dahlskogs (1894-1950) Tellus för Bo Fajans. Om krukorna är svåra att finna, så är de svarta faten ännu mer högvaluta. En så elegant funkisform.
Wilhems Kåges (1889-1960) välkända Argenta skapades på 1920-talet och fick sitt stora genombrott på Stockholmsutställningen 1930. Det står inte så här eleganta vaser på loppisarna, men det är inte helt ovanligt med mindre föremål från denna svenska klassiker. Den Argenta-gröna är mer mättad och mörkare, men den gjordes även i en Celadon-serie. Så fin här med enkla ränder – tänk att kontrastera med ett stort fång lila syrener. Bukowskis
Om jag har en samling av större fat, så är högen med assietter i denna nyans inte mindre. Den här är en modell av favoriten Arthur Percy (1886-1976) för Gefle. Bården är så vacker på denna, liksom glasyren.
Den ultimata tekannan? Klassiska Kinesen av Signe Persson Melin i celadongrön glasyr.
Handen upp alla som har eller har haft några av Marie Louise Hellgrens ting i nittiotalsserien för Höganäs keramik? Vi har kvar en del himmelsblått från tiden och sedan lite senare tillkomna delar. Min man hävdar bestämt att kaffe dricks som allra bäst i den klassiska Clubmuggen – dock utan träfat som det skulle vara då det begav sig. Serviserna har gjorts i många olika glasyrer. Om jag skulle springa på några celadongröna delar på loppis är det nästan köpläge på dem.
Till slut väljer jag att lyfta fram öländska Paradisverkstan och deras keramik. Fröhusserien är så vacker och tidlös. Jag har en del av det ute i växthuset och blir alltid glad när samlingen av ljuslyktor kan utökas second hand. De är extra fina i ljusare grönt just där ute.
For the love of celadongrön
♡