De sista blommorna från trädgården – solros Double Sunking och dahlia Bronze Cornel
Du kanske minns mitt inlägg om ritualer tidigare i oktober? Då skrev jag om min vilja att skapa nya ritualer i höst, bland annat om söndagar. Sagt och gjort – nu har jag tagit tag i det och format om mina söndagar två gånger. Jag kan knappast tala i termer av ritual ännu med andra ord, men huvudsaken är att det finns en vilja och en riktning. Söndagsmiddag är ett trevligt koncept, liksom söndagspromenad och samvaro till söndagsfika. I går blev det alla tre delarna i ett särdeles vackert oktober.
Bukett med lönnlöv och timjan till grytan
Efter en runda i skogen till klassisk musik plockade jag en bukett med några av de sista blommorna för året och klippte av timjan som jag skulle ha till grytan.
Förberedelser
Tid för söndagsmiddag med några fina runt bordet. Jag hade funnit ett recept hos Anna Johansson – @dininganna på Instagram. Jag blir ofta nyfiken på hennes matlagning och tycker även mycket om kokboken. Nu var det en mustig höstgryta som fångat mitt intresse med skogschampinjoner, jordärtskocka, dijon och timjan. Grytan är vegetariskt i receptet (finns på hennes Instagram) men jag stekte även fläskfilé och lade i. Några kring matbordet bad om en sked för att få upp såsen, vilket väl får betraktas som väl godkänt!
Dukning med Chamois, Napoleon Ivy och Nobelbestick.
Jag tog fram den senapsgula duken och tillsammans med blommorna blev det en känsla av höst vid bordet.
Dukning med små vita pumpor
Jag provade att duka med tallriksunderläggen i rotting som jag fann förra veckan. De kommer jag få mycket användning för tror jag. Så fin detalj som lyfter.
I vacker oktober med manchesterbyxor, trench och polo.
Tricket att få med sig alla på en söndagspromenad? Låt allt stå efter middagen. Sätt inte igång med att plocka av och diska så att man får en chans att mätt sätta sig och sjunka djupt ned i en fåtölj. Nix – raskt iväg innan man hinner fundera så mycket över den saken :). Vi åkte ner till ån här i staden och gick en lång promenad. Det är vackert som i en film överallt nu med alla löven.
Madeleinekakor doppade i apelsinchoklad med macadamianötter.
Nästa drag i strategin är naturligtvis att utlova fika efter promenaden! Det är trevligt att umgås i rörelse och sedan sätta sig ner en stund och fika tillsammans.
I solljus en söndagseftermiddag
Hoppas du blir inspirerad till att tänka på egna ritualer som redan finns eller som kanske kan komma. Jag känner mig tacksam över fina dagar där det känns som om jag har fäst tiden vid minnen. Allt jag vill ha i oktober.
September har varit mild och varm med en kvardröjande känsla av sensommar. I natt slog den första frosten till med full kraft här hos mig. Jag kände mig oförberedd när jag tassade ut i arla morgonstund för att föreviga iskristaller på dahliorna. Som tur var hade jag bäddat in den känsliga agaven i ull.
Det är en annan luft. Allt skall gå till dvala, men än finns färgsprakande lövhögar och naturens sista fyrverkeri framför oss. Hösten är en tid att samla sig. Efter sommarens lättare sinne finner jag mig tänka på ritualer och deras roll i mörkare årstider.
Ritual må låta lite dramatiskt, men jag tänker mig ändå något annat än en rutin, ett schema eller en vana. Något som är mer beständigt och som formar en över tid. En ritual för mig är något att fästa tiden i. En ritual skall inte vara statisk utan kunna utvecklas i samklang med livet. Det är en stor skillnad mellan en ram som ger positiva känslor, än att alltid göra lika som en tvångströja. Där gäller det att finna en balans. En ritual är flexibel även om det egentligen motsäger ordets innebörd. Vi vet att med hösten kommer förkylningar och låg energi. Ritualer skall ge, istället för att kännas som krav. En ritual skall kunna vila ett tag och sedan tas upp igen utan att det känns som ett misslyckande.
Hur menar jag? Jag började att fundera på saken när jag gick min förmiddagsrunda i skogen en söndag. Jag lyssnade som vanligt på ett av mina favoritprogram – Text och musik med Erik Schüldt i P2. Här får livsfilosofi utrymme tillsammans med klassisk musik. Jag känner ofta att mitt sinne vidgas – speciellt i samspel med skogen dit jag alltid söker mig för såväl träning som ro. Nu tänkte jag på kyrkan och söndagar där. Hur fint det är att ringa in veckan och tiden på det sättet. Jag är inte troende och gudstjänster är inte en del av mitt liv. Tanken slog mig nu att jag kanske har skapat mina egna ritualer för att få den känslan och stunden för mig. Är timman i P2 varje vecka min kyrka?
Jag kommer att tänka på fler ritualer som gör sitt återintåg med hösten. Att inleda varje morgon med att tända ljus i köket. Att välja ut en film att se på onsdagskvällar. Att samlas kring middagsbordet på lördagskvällen.
Och jag tänker på saker som jag vill ska utvecklas till ritualer. Naturstigar, utflykter, samkväm, skapa fredagskänsla, helgmorgon och söndagsmiddagar. Är det viktigare för mig att tänka i dessa termer när barnen är stora och inte längre finns nära? Kanske. Tid att forma det nya.
Hoppas att ni har haft en fin sommar! I går hade jag uppstart med Bara vackra ting. I dag tänkte jag detsamma med bloggen. Sommar är en fin tid för insikter. Att ta sig tiden att tänka medan man följer lätta molns väg på himmelen. Nu är sensommaren här. Vad passar väl bättre då än att sätta samman vilka lärdomar som jag fått och tänka på hur jag kan fortsätta förvalta dem.
Jag har lärt mig mycket på ett djupare plan om min relation till träning och rörelse. Jag har haft mycket utbyte av en AI-coach som hjälpt mig att sortera i mönster, tankar och framåtriktning. AI-coach säger du? Det har varit mycket debatt om AI i sommar, men jag har fått uppleva de fördelar som man kan få i ett samspel kring en specifik fråga. Man får den AI som man skapar i relation till den information som man ger. För mig har det varit ett kraftfullt verktyg i min träningsresa. Det kanske är något för dig också? Testa och se! Jag tar med mig ett nytt förhållningssätt till rörelse. Det känns stort och är säkert något som jag kommer återkomma till här!
Jag har lärt mig att det bästa för mig är att fortsätta med de vanor som jag själv definierar som goda. Det är lätt att sommaren blir en parantes där ett annat förhållningssätt råder. Självklart är sommar och sol något man ska bejaka på olika sätt. För mig är det nog ändå bäst att hålla en linje med rimliga avsteg. Denna sommar kanske detta blev ännu mer tydligt, eftersom jag fokuserat på min hälsa extra mycket detta år efter klimakteriet.
Gör sommaren till din egen! Jag lärde mig hur viktigt det är för mig att verkligen gå helt in i säsonger. Jag tror aldrig att jag har ätit så många jordgubbar som i sommar. När jag dessutom upptäckte det italienska sättet att marinera dem i citron och lite socker blev det next level. Sedan blev den stora lyxen självplockade hallon till morgongröten. Nu mognar björnbären ute i trädgården. Det är tacksamt att vara säsongsmänniska för det väntar alltid något nytt runt hörnet.
Jag lärde mig att jag ska testa saker som jag tidigare har avfärdat och att välja nya vägar. Ibland är jag så knäpp och tänker att – nix den här maten är ingenting för mig. En del mönster kvar från barndomen – rimligtvis ändrar man sin smak under livets gång. Detta var sommaren när jag åt kapris, oliver, fetaost och mycket annat. Berikande och med hopp om att man faktiskt kan lära en gammal hund att sitta!
När det gäller mat – hitta några favoriter som blir en stomme i sommarköket. Det blir mycket matlagning, så det är fint att ha några säkra kort. Hos mig har det blivit en fransk potatissallad och tunnskuren färskpotatis med lite olja i ugn. Ta fram några kokböcker ur hyllan och testa lite nya recept. Klassiker berikas med lite twist.
Be the bigger person! Även om det är lätt att fastna i bitterhet ibland, finns det ingenting som gör att det är värt det. Låt det större perspektivet vara ledstjärnan. Den här sommaren lärde jag mig att om jag fortsätter framåt och inte fastnar i det lilla, så kommer ofta andra med. Tacksam för det.
Jag lärde mig igen att du inte behöver åka långt för att uppleva mycket. I år bokade vi inte några veckor borta, utan upptäckte närområdet desto mer. Det jag tycker är så fint i Skåne finns på ett sätt även här hos mig. Här har jag bara börjat. Det finns så mycket kvar, speciellt när du är mer intresserad av naturupplevelser.
Jag lärde mig nyttan av att vara den som bestämmer saker. Boka in middagar. Det är mycket lättare att boka om, än att det blir av om man säger “vi ses någon gång i sommar”.
Jag lärde mig att det är viktigt för min del att “go that extra mile” – att fixa och trixa estetiskt – för min egen skull. Ta fram den där kudden ur förrådet. Duka fint som man gillar, istället för att tänka mer praktiskt. Packa mer porslinsassietter i picknickkorgen. Curate yourself – klä dig i en känsla som du vill uppnå, köp en tidning och en chokladkaka, gör en spellista, välj ut en bok som får sätta tonen för en händelse eller en vistelse. Jag påmindes om att det i mitt fall fungerar bra och förhöjer upplevelsen.
En lärdom var att det går att tänka på något som man haft länge i sitt liv på ett nytt sätt. Vi tillbringade mycket tid i sommar i min mans barndomshem. Nu finns inte hans föräldrar kvar, men en bror som bor i huset sommartid. När jag började säga “landet” om det stället, blev det på ett sätt mer mitt att forma och utveckla framåt. Jag upptäckte nya vägar, nya träningsrundor och känner att det kommer bli en viktig del framöver för mig. Ibland är det bra med perspektiv och att göra saker till sitt. Att man blir en naturlig del i en plats.
Får du några tankar? Har du lärt er något nytt i sommar att ta med framöver?
Jag börjar att träna upp min känsla för sommaren redan nu. Vi har inte bokat något speciellt, då det boende vi har haft i Skåne inte var tillgängligt denna gång. Jag tänker att vi skall göra saker mer i närområdet och några lite längre utflykter, men då krävs det att man övar på att bara göra. Sagt och gjort – i går bjöd jag in min vän till lite häng i växthuset. Bara sådär en vanlig tisdag. Det blev så trevligt!Jag lade på en duk på bordet och plockade en trädgårdsbukett så att det skulle kännas lite speciellt. Vi åt baguette och drack lemonad. Det får inte vara för krångligt när man är spontan.Min favoritbaguette just precis nu: Börja med att breda brödet med Keso Crushed. Fyll på med salladsblandning, körsbärstomater och skuren avocado. Lägg på några skivor salami, Brie och toppa med nöt- och fröströssel och god Balsamico. Mums!Om ni skall skriva upp en tulpan att plantera i höst rekommenderar jag favoriten Verona. Den påminner om en pion med många kronblad och doftar svagt av citrus. Det är omöjligt att inte tycka om! Så fin att kombinera i buketter med de sista narcisserna, vita syrener på gång och stora daggkåpeblad.
Hoppas du blev inspirerad till att se det stora i det lilla!
I går hade jag den stora växthusdagen där det förbereds inför sommarsäsongen. Jag hade en stark känsla av att jag ville ha det mer luftigt där och att få in mer energi bland tingen. Sagt och gjort – jag flyttade på några saker som i princip stått på samma plats sedan växthuset byggdes. Så lätt att fastna i att saker och ting ska vara på ett visst sätt! Tanke: Ibland är det bra att röra om i grytan!
Rabarbersäsongen är här! De första är de godaste. Jag testade en kombination av recept från boken Gröt av Hedvig Lindenbaum. Inte minsta gröt denna gång, men i boken finns ett förtjänstfullt kapitel om tillbehör. Här blev det fläderkokta rabarber med mandelkrisp och mascarponekräm. Mums! Tanke: Mat handlar så mycket om kombinationer såväl i smak som i strukturer.
Vintage handlar mycket om att se möjligheterna i stunden och det som finns framför näsan. Om man blundar kan det vara borta. I lördags fann jag en kofta i kashmir som sålts på Harrods i London. Det är svårt att lämna sådan kvalitet och känsla i ett plagg, även om storleken är i största laget. Vissa plagg fungerar utmärkt oversize där det gäller att tänka utanför boxen med kombinationer. Tanke: Kvalitet har alltid trumf på hand.
Regntunga skyar och det spirande tar emot med välbehag. Lite värme på det här sedan, så omsluts vi snart av grönskan igen. I flödet drogs jag in i denna bild. Ljuset. Buketten. Fönstret som kanske öppnas på glänt när värmen slår in på en där man sitter uppkrupen i en soffa med finpyjamasen på. Danska Milsted Pop Up hos @theapartmentdk
Jag stannade även till med blicken på denna bild som @pejper fotograferat på Rosendals Trädgård. Slingrande klorofyll möter betraktelse av citronen. Så fint. Alldeles för länge sedan jag var i en klassisk handelsträdgård.
Nämen snälla nån’! Det är svårt att inte få frossa vid åsynen av denna terasskruka av favoriten Arthur Percy. Den klassiska glasyren känns igen från mindre föremål i skåpen här hemma. Men den här. Oj, oj att tänka sig att ha den ute i trädgården eller inne i växthuset. Med utrop på 8 000 – 10 000 kr på Bukowskis Modern Art + Design blir det blott en tanke. Här kan man se krukan i ännu större format på Stockholmsutställningen 1930. Ingenting annat än magnifik. Bukowskis
REKLAM FÖR EGEN VERKSAMHET
I min butik på Instagram ordinerar jag klassiskt blåvitt porslin, mycket te och doften av nyutsprungna pelargonblad denna regniga onsdag. Varmt välkommen in!
Ett loppisfynd får mig att åter fördjupa mig i textilierna från IKEA:s 1700-talskollektion. Jag har googlat loss tidigare, då jag alltid köper dessa tyger om jag finner dem till ett bra pris. Det är fin kvalitet och tidlösa mönster – vad gillar man inte med det? 1700-talskollektionen lanserades på IKEA på 1990-talet som ett led i vurmen för århundradet som då pågick. Möbeljätten samarbetade med Lars Sjöberg och Riksantikvarieämbetet som var de som tog fram många av möblerna modellerade efter äldre förebilder. Produkterna blev inte så långlivade på IKEA där de ansågs för dyra för att saluföra och tillverkningen togs över av andra aktörer. Jag kan inte riktigt säga att jag var med på tåget då. Jag skulle gärna befinna mig på samma utförsäljning nu som jag stod på då och endast köpte två lampetter till ett slumppris. De har jag letat efter överallt efter att vi flyttade, men de är spårlöst borta. Förmodligen kom de med i allt det som skänktes till Myrorna då och gjorde nog någon annan glad.
I matrummet sitter sedan tidigare två längder av tyget Ulrika från The Berch Collection i IKEA-kollektionen. Man tog fram två mönster ur samlingen som finns på Nordiska museet. Ulrika är en återgivning av ett original från 1734 och uppkallat efter drottning Ulrika Eleonora. Det finns även i en röd färgställning som jag har lite tyg av och trycktes i bomull. I The Berch Collection ingår även Fredrika i linneblandning.
Fredrika finns i grönt, rött och svart. Jag har den gröna färgställningen i en längd som jag framförallt har använt som bakgrund till bilder. Frågan är om detta tyg inte är min favorit i kollektionen. Just den svarta varianten blir grafisk mitt i allt sirligt – mycket vackert. Stockholms Auktionsverk
Ekebyholm i blått och vitt är taget från en himmelssäng i kattuntyg på just Ekebyholm i Uppland. Förebilden är Orientens växtlighet med stora slingrande lianer och frodig flora. Mönstret har även tryckts och sålts av Ljungbergs. Det här är också lätt att tycka om – framförallt när sommaren nalkas.
IKEA-katalogen 1997 med utvalda delar av 1700-talskollektionen, bland annat tygerna Ekebyholm och Fredrika. Faksimil ur IKEA:s katalog
Som synes ovan är mitt senaste loppis-inköp till samlingen två meter av den klassiska rutan Medevi. På 1700-talet användes det ofta som överdrag till stoppade möbler. Det var detta tyg som klädde många av möblerna i kollektionen, exempelvis Gripsholmsstolen ovan. På 90-talet var det även mycket populärt att sätta upp klassiska rullgardiner med snöre, läderband och glasringar. Det kanske vore en idé till kök och matrum. För nu känner jag in tyget som har ett fint fall och kvalitet. Och IKEA:s 1700-tals tyger fortsätter att vara något som mina ögon letar efter på loppis.
Det är tämligen låga odds att jag faller som en fura för Svenskt Tenns nylansering av Josef Franks tapet Aurora. Tapeterna trycks på Ulricehamns tapetfabrik – läs om det här. Fina färgtoner och evig grönska på väggen. Här hemma har vi två Frank-tapeter. Blå Eldblomma i matrummet och ett äldre tryck av Krysantemer i sovrummet. Det är bara att hålla med mästaren själv när han skriver: ”En enfärgad yta verkar orolig, en mönstrad lugnande, ty betraktaren påverkas ofrivilligt av det långsamma förhållningssättet som ligger bakom. Ornamentets rikedom kan man inte så snabbt utgrunda, den enfärgade ytan, däremot, är man genast på det klara med och därmed är den inte längre av intresse.” Å andra sidan har vi rum med vita väggar också. Var sak har sin charm. Men den här alltså. Så fin.
