Category Archives: Se vardagen

Köp er några små krokusar i mataffären. Tjugo riksdaler styck kostade de här. En liten kruka med hopp mitt i januari.

Så står jag där likväl. Och tjatar. Fast jag nästan svurit på att jag inte skulle göra det, inneråtta som jag själv var som liten. Vi är ute en liten stund nu när det är soligt. Ni kan gå in och leka sedan. Ni behöver bara vara ute en liten stund. Vi kan ta med pulkorna. Eller så kan ni spela lite bandy. En liten stund i alla fall. Jodå, barnen är ute ganska mycket, men ibland är det trögt. Och jag drabbas av mammasamvetet när det spelas för mycket. Mario rules. Typ. I dag var det Henrik med kompis som fick en dos. Och de var ute. En liten stund. Och klättrade i snöhögar. Jag var sådär vuxenute som jag tittade konstigt på när jag var liten. En sådan där som hyllar den höga luften. Vintersolen. Frosten. Det vackra. Nu är vi alla inne. Och nu skall vi tända en brasa. Till allas behag :).

Vi städar och försöker reda lite i jullovsröran. Lite planlöst. Fortfarande lite ovilliga att skaka av oss de lata tiderna. Pyjamasgåendet. Bubblan. Jag hamnar framför en alldeles tom vägg i vardagsrummet. Som jag alltid gör den här tiden på året. Blanka blad. Nya blad. Borde. Kanske. Vi har fortfarande kvar respekten för att sätta upp saker på väggarna. Fotografier och tavlor ligger och väntar på att vi skall repa mod. På väggen ovan skulle jag vilja ha ett klassiskt sidobord. Med vackra blädderböcker. Med en liten lampa. Med en fin orkidé. Med en liten stereo så att min musik åter kan ljuda här hemma. Men än så länge är det alldeles tomt. Jag har inte funnit det där bordet ännu. Och det är mycket jag. Jag vill att det skall bli rätt. Annars får det vara. Tomt ett tag. Ett nybyggt hus som vårt liksom väntar på att få sin själ för att tala med de stora orden. Ibland får det lov att ta tid.

Nu föser jag fram de starka vårfärgerna igen. Krokus hamnar i varukorgen på stormarknaden. Ljuset. Det kära ljuset. Och en alldeles egen liten pyjamasskatt.

Jamen typ så här, förutom tavlorna som vi inte kan ha på den väggen, eftersom det är en skjutdörr bakom. Och det där sidobordet (IKEA Stockholm) är faktiskt galant när man tittar en gång till på det. Kanske det blir ett sådant ändå? Bild: Sköna Hem. Fotografi: Martin Cederblad. Av Karolina Karlsson.

För det kan dröja innan jag springer på ett vackert bokskåp med patina… Bild från samma reportage som ovan.

Det här fick vi när vi var små och vi skulle lyxa till det något alldeles extra. Smörgåsar med kallskuret känns retro om något. Vi glömmer bort det mellan varven, men ack så gott det är. Så här har vi alltid gjort vår variant. En tekaka smöras. Salladsblad. Två ostskivor. I ena hörnet hårdkokta ägg, räkor och majonäs. I mitten en bit rostbiff och en bit rökt skinka. I andra hörnet bakad leverpastej med saltgurka. Helt retro – rätt :)!

I dag tog jag faktiskt med mig kameran ut när jag skulle hämta barnen. Jag fotograferade Henrik och hans bästa vän på vägen. Jag måste säga att denna utmaning är väldigt inspirerande. Vårt liv känns väldigt väldokumenterat just nu. Sedan gäller det att hänga i. Och söka nya vinklar och vrår. Och ibland bara låta kameran ligga. Det känns roligt att vara igång. Sedan väntar nästa utmaning i datorn och finna en väg för att redigera, rensa och fixa med layouter och i förlängningen fotokopior och fotoböcker. Det gäller att få ordning i mappsystemet på ett tidigt stadium, så att det underlättar när man vill göra något med bilderna. Jag är dålig på det (läs usel…) och må skapa rutiner där. Jag funderar på att försöka samla alla bilder när man går över till en ny månad och beställa en del kopior så att det blir ett projekt som inte bara lever i datorn.

Vi har en fantastiskt vacker vinter i år. Det kommer att vara väl värt att minnas framöver.

Trevlig helg!

Så var då jullovet till ända. Det blir en lätt start med två dagar innan helg, men ändå. Det var en ganska plågad familj som gick upp i morse. Barnen var svårväckta och ville fortsätta att sova. Men det gäller att se ljuspunkterna i tillvaron. Men tänk mamma! På fredag börjar Let´s Dance! Jojomen.

Hur går det med mitt projekt Se vardagen då? Jo, det är bara att konstatera att jag har tagit många bilder de senaste dagarna. Barnen är i en ålder då de gärna är med på bild. Jag känner att jag tar med mig mitt bildseende in i vardagen. Det är roligt att inte bara knäppa, utan att ändå tänka att man vill berätta något med bilden än det rent föreställande. Samtidigt är det en utmaning att inte tänka för mycket, utan att just bara göra och att skildra dokumentärt. Och kanske lämna över kameran till någon annan. Och inte alltid fokusera på skärpa och ljus, utan känslan och att det blir av.

Det verkar som om vi är ett gäng som har hakat på min utmaning. För egen del känner jag att om jag skall klara 365, så behövs det nog lite utmaningar inom utmaningen. Visst är själva tanken att bara knäppa och dokumentera, men det kan också vara roligt att tänka på saker som man kanske inte annars hade fått med. Det är väl just kontinuiteten och uthålligheten som är den största utmaningen i ett projekt som detta. Vad säger Ni andra? Man kan tänka sig många varianter. Jag tror att jag behöver det för att löpa linan ut. Skriv gärna en rad om idéer, så kanske vi kan få ihop något kul!

Så otroligt skoj att få sådant gensvar på ett inlägg! Vardagsfotografering tycks slå an en sträng hos många. Det finns så många duktiga fotografer att inspireras av på nätet – några av de som jag har följt längst och som är förebilder när det gäller att fånga det lilla är Mikaela och Diana . För mig handlar utmaningen mycket om att just fotografera. Att ta fram kameran. Att koppla på bildseendet även när det gäller små saker. Och att sluta tänka på konflikten att jag blir en iakttagare och en observatör genom kameralinsen istället för en deltagare. Mitt nya ledord är att det är bättre att göra. Sedan får man ta de filosofiska frågorna i efterhand.

I dag åkte granen ut. Anders blev helt plötsligt makalöst trött på granen som vägrade att dricka vatten. Så nu är den borta. Även om jag hade tänkt att vi skulle ha kvar den lite till så känns det i vanlig ordning – befriande.

Det här jullovet går till historien som det mest lata någonsin. Oj vad vi har sovit allihopa. Oj vad vi har vänt på dygnet. Och oj så plågsamt det kommer att bli i morgon 06.30. Men ack så fröjdefullt det var medan det varade!

Jag har bestämt mig för att utmana mig själv lite mera i år. Och det kommer säkerligen att märkas här på bloggen på olika sätt. En sak som jag har skrivit om flera gånger är dokumentation av vardagen. Jag skrev ett inlägg om det här den 18:e mars förra året. Har jag gjort detta? Det är bara att konstatera att så inte är fallet. Jag fotograferar, men jag vardagsfotograferar inte. Jag behöver skaka av mig den estetiska kappan och bara knäppa för att bevara det lilla och det stora – att se vardagen. För att göra det hela lite mera konkret så klickade jag hem ett 365-dagars kit från Ali Edwards och Designer Digitals. (I går var det tio dollar billigare. Det kan löna sig att hålla utkik efter rabatter på denna sida.) Jag siktar inte mot Ali Edwards höjder när det gäller att vara lifeartist, men det är möjligen bättre att göra någonting än att avstå helt. Jag har alltid haft svårt med det, duktig flicka som jag är i grunden. Men det må bli ändring på den saken!

Jag tänker mig således att jag utmanar mig själv att knäppa bilder varje dag på något i livet. För att ha någon chans att själv få vara med på bilder (jag är aldrig med) tänker jag mig också att jag bör investera i en fjärrutlösare och ett stativ. Några tips där? I går blev det en lite halvsuddig bild på Henrik när han sitter och äter. I dag är det sol och jag fick till ett fint porträtt på far och dotter. En bild som jag aldrig skulle ha tagit annars. Det får lov att bli så. Högt och lågt i en salig blandning. En del kommer jag säkert att lägga ut här. En del stannar nog i vårt familjearkiv. Om man gör något litet varje dag, så kanske man kan få till en fotobok i slutet av året? Nu sätter jag lite press på mig själv i alla fall. Gör det bara, säger jag :)! Häng på Ni med!

Jag har skapat en ny kategori för Se vardagen. Jag tänker mig att jag ibland publicerar dagens bild, ibland dagens tanke. Kanske en veckosammanfattning om projektet? Kanske olika teman och dagar inom årets projekt? Vi får se hur det hela utvecklar sig. Skoj om vi blir fler också!

Man kan inte undgå att bli inspirerad av Diana. Hennes tankar om life artist sporrar till att fånga ögonblicket i vardagen. Hennes fantastiska fotografier inlemmas i layouter (ofta en kombination med digital och vanlig scrapping sk hybrid scrapbooking) med ett säkert sinne för estetik. Jag blir dels sporrad att försöka ta fler fotografier i vardagen, dels blir jag ännu en gång intresserad av detta med att scrappa digitalt. Jag gillar att sitta och pilla med bilder. Scrapbooking för mig har varit lite lätt överlastade alster, men så behöver det inte alls vara. Har Ni erfarenhet av digiscrapping och hur man kommer igång med det?

Jag funderar vidare och under tiden experimenterar jag lite med tanken här på sidan. Jag har fått ett antal mejl om att jag inte visar så mycket av huset längre. Och jag vet inte varför. Det går i vågor där med. Nu blev jag dock inspirerad att köra lite mer med “bara-knäppa” varianten med dammig kvarbliven glöggflaska och odiskad ugnspannkakeplåt i en liten layout. Mer av varje dag-fotografering med inspiration, känslor, stämningar, grejer eller vad som känns just då. Även här blir jag inspirerad av Diana som tillsammans med Ylva driver bloggen  Visuell vardag  där ett fotografi i veckan speglar vardagen.

Tja, planer må man ha. Vad som blir resultatet av det hela återstår nog – i vanlig ordning – att se :)!