Det är väl ett bra semestertecken när bloggplattformen känns ovan och man inte riktigt finner vad man söker :). Jag kör en blänkare i alla fall om mitt senaste jobb för IKEA som finns på deras blogg i dag. Lite sommarpartaj om ni känner för det. Gotlandsbilder en masse finns på mitt Instagram weronicaf. Vi samlar oss för de sista dagarna med öluft. Happy Friday!
Nu är det dags igen för den ljuva ön. För första gången tänker jag inte vara helt urkopplad, utan om ni vill så kommer det att finnas uppdateringar från Gotland på mitt Instagram @weronicaf. Vi ses där! Jag hoppas att ni får några riktigt fina sommarveckor! Kram W
Om en vecka är vi på Gotland igen. Jag har fått frågor om Gotlandstips. När jag scrollade i arkivet fann jag ett inlägg från 2010 som sammanfattar det hela fint. Så jag kör det i repris igen med några nya tillägg. Håll till godo!
Varje år på ön är det samma sak. Jag blir alldeles betongig, stenig och ullig. Jag står och klappar på G.A.D:s möbler och lyfter på Tove Admans ting och aldrig känns de mer rätta än just precis då. Det finns massor av skyltar med lammskinn längs de gotländska vägarna. En favorit är Graute gård som ligger i närheten av där vi bor. De har öppen gård ibland, men det har vi missat. Däremot fick vi hälsa på två veckor gamla ungar och köpa skinn med härlig lyster och fin färg i den lilla butiken. Det känns extra roligt att en del av lammen betar bakom vår stuga och väcker oss med sitt idoga bääande. Ett annat tips är Skymnings gård.
Vi fikar och fikar. Och sedan fikar vi lite till. Det är väl närmast en semesterlig plikt att smaka sig genom bullar på olika ställen. Min favorit är fortfarande rykande kardemummabullar från Rute, men Sylivs smakar finemang de med – speciellt i utflyktskorg till Ekeviken, liksom de från Leva Kungslador ovan.
Rute stenugnsbageri med godaste brödet, men också med en del fina små bodar som säljer hantverk.
Jag får aldrig nog av det gotländska landskapet. Det är en mycket speciell atmosfär som är något helt annat än det som man lämnar hemma. Det brukar vara såväl värmebölja med strandliv, som piskande vindar och hällregn. Det är kargt landskap med raukar och kullerstens gator inne i Visby. ön har många ansikten och vart och ett av dem har sin tjusning. Laters på Fårö.
Vad är det som är så speciellt? För mig är det nog en känsla. En struktur. Något att stryka med handen på. Något levande. Man blir uttrycksfull, men har samtidigt svårt att finna de där rätta orden när det handlar om en sommarpassion.
För mig är ön rekreation. Urkopplad och avkopplad. Tid att läsa. Tid att tänka. Tid att vara tillsammans tätt på varandra i en liten stuga. Tid att vara tålmodig mamma när bilkivet når oanade höjder. Och för all del tid att bli en ganska galen mamma när det där bilkivet når toppen.
För mig är ön alla dessa begåvade konsthantverkare som formar vackra ting. Att stå där och begrunda och fascineras och kanske ta med en liten sak hem. Det är inte alltid mina barn håller med mig. Men vi har vissa gemensamma favoriter. Skulturfabriken är en. Där finns det hängmattor och springytor och så kanske man kan få dela på en hallonsoda när mamma skall välja snäckor.
Jag återvänder år från år till mina måsten på Gotland. Hablingbo Crêperi med åsa Lindströms keramik är ett sådant ställe. Ett år till har passerat sedan förra gången, men när jag står där och väljer muggar är det ändå som om tiden har stannat.
Det är dofter och smaker. Det är sommarblandningen från Kränku i tekoppen. Det är kajpsmör på Bakfickans uteservering. Det är kryddorna från Krusmyntagården. Det är honung och citron på crêpsen. Det är de rökta räkorna från fiskeboden. Det är rosdoft från Botaniska trädgården.
Det är att sitta ner en stund ( i alla fall om barnen redan fått glass) och andas.
Och det är havet. Den finkorniga sanden som letar sig in överallt. Friheten. Känslan av den eviga sommaren. Dit jag alltid längtar.
I år vill jag bland annat till Berså, Verdus Veranda, Östergarn med Sandviken och Maven Diner. Har ni några nya fina tips? Jag är idel öra!
Vi springer ut och in mellan skurarna. även om det regnar en hel del, så är det en fin luft att andas. Sådan där energigivande som gör att man vill fixa med saker. Mellan två skurar hann jag precis plantera tre solhattar i en kruka. De skulle egentligen ut i rabatten, men det får bli lite flytt och trix till hösten istället. Fint i kruka för sensommaren.
Instagram @weronicaf
Och det här var ju dagens bästa. Berglin såklart. Jag har blivit bättre att skrida till handling där ute, men ändå hög igenkänning :).
I kväll är jag nyfiken på Shameless i nian kl 22.00. På vår hårddisk, för det är ju fotboll gubevars´. Fin kväll!
Nu kom regnet hit. Och låt det komma. För Midsommaren här har varit galant. Det är inte alla år som man kan sitta ute och äta silltallrik vid halvåttatiden på verandan. Det kunde vi i går. Och det tackar vi för. Hoppas att Ni hade en fin afton också!
iPhone. Jag är fast. Instagram. Jag är fast. Och kanske har jag funnit en framkomlig väg för att fira sommaren som bloggare. Det är svårt att koppla ner helt och dra ur sladden. För det är ju så roligt. Men ibland behöver man vila från bildkomposition och vinklar. Och jag älskar att jag bara knäpper bilder med telefonen. Det har jag saknat innan. Det har aldrig fungerat för mig med systemkameran. Då har jag varit där och roddat och grejat innan jag knäppt på avtryckaren. Nu i en annan form är det lättare att bara vara. Och det är ju lite så sommaren skall – och behöver – vara. Det kommer nog vara som vanligt här när jag känner för det. Och jag skall skriva i dagboken. Så kika in där om Ni inte hittar mig här. Prenumerera via Blogloving här. För någonstans är jag. Alltid :). //W
Man får väl lov att hänvisa till tiden på året. Själva essensen av midsommaren sådär inkapslad i ett enskilt föremål. Det var nog liksom det som fick mig att gå till kassan på Indiska med en rosenmönstrad kudde. Vete sjutton om det hade hänt någon annan dag på året. Men den känns ganska trevlig där ute faktiskt :). Jag hoppas att Ni alla får en riktigt fin Midsommar – precis som Ni själva vill ha den! Kram W
Klicka på hjärtat för att komma till dagboken som nu är igång igen.
Det är något speciellt med de där allra första. I helgen stod jag och sniffade på mina Louise Bugnet-rosor. I morse låg våra två tappra pioner ner efter massor av regn och blåst. Med andra ord – tid att klippa av dem och ta in dem. Fyra pionbuskar har vi i detta nu. Två blommor blev det i år på en Shirley Temple. Jag börjar så smått få tillbaka lite av min trädgårdsromantik igen. Och det känns fint.
I dag publiceras mitt första jobb i en serie på tre för IKEA om "Weronica gillar sommar". Vi börjar med att grilla. Jag hoppas att Ni gillar det!
Väl mött inne hos Livet Hemma/IKEA!