Jag har skrivit om boken Nordliv förut. Det är en fantastisk bok som jag återvänder till gång på gång. Fotografierna är förförande och även om alla hem i boken inte är min smak, så fångas jag av känslan de förmedlar. Det är svårt att ta på vad det är. Kanske är det det personliga uttrycket som är så mycket i fokus nu?
Efter slutbeställningen av huset i magsjuketider innan jul, har jag klurat på några detaljer som jag vill komplettera med. En av dem ser man på Nordlivs omslag. Det är de där pardörrarna i glas som är i mina tankar. När vi började titta på huset var det en öppen planlösning på nedre plan. Jag kom inte riktigt överens med det öppna, så det ritades in en vägg med en öppning mellan matplats och vardagsrum. Nu under julen har tankarna gått att avgränsa ytterligare med dörrar mellan matplats och vardagsrum samt mellan vardagsrum och hall.
Som jag har skrivit om tidigare drivs jag av en längtan dels efter det stora familjehuset, dels efter att skapa möjligheter till avgränsningar. Vi får se var det hela landar, men det lutar åt att det blir någon form av dörrar. Man behöver inte stänga dem, men det blir mer rumskänsla och då finns möjligheten till avgränsning.
Jag känner starkt för att skapa rum för tillfället. På övre våningen kommer det ändå att bli ett stort öppet rum med ryggåstak för rymden. Jag tror att kombinationen av det öppna och det slutna kan bli riktigt bra. Kom gärna med era tankar!
