Category Archives: Vi bygger hus: Huset

Efter sju sorger och åtta bedrövelser när det gäller vår husresa, så står det där nu. Efter tidigare undringar om man kan bli alldeles till sig av en takstol kan jag konstatera att – jo, det kan man och det blir man. När jag fick syn på vår pardörr blev jag alldeles blöt i ögonen. Det kändes hur mäktigt som helst. Vårt hus.

När vi kom ut till tomten straxt efter åtta hade de redan hunnit resa undervåningen. Huset kändes precis rätt i detta läge och som jag hade föreställt mig det. Nu skall det till en övervåning också.

Den STORA lyftkranen lyfter in innerväggar till nedre våningen. Ljuva syn.

Den fina linjen från pardörren genom vardagsrummet och ut till verandan.

Fortsättning följer i eftermiddag. Ack, ser Ni! Det är vårt hus!

I går var det dags för det obligatoriska besöket vid tomten och nu var det mycket lättare att visualisera huset än förra helgen. Med en uppfylld tomt, armering, illrosa markeringar för de blivande rummen och färdiga rördragningar – ja, då såg huset faktiskt mer ut som ett hus än som en pytteliten byggsats. Jag var naturligtvis tvungen att tråckla mig in och sätta ned en fot där bakom den blivande diskbänken :-).

Allt blir lite trevligare med sol. De högtflygande planerna börjar att färdas i huvudet. Uteplats, placering av lampor, fasadfärg (som börjar bli lite akut om målningen skall ske i sommar) och tusen saker till…

Jag blev lite förvånad över att grunden inte var gjuten när huset skall komma på torsdag. Läget är väl under kontroll dock antar jag, eftersom vi inte har hört något annat. Det blir en spännande vecka!

Jo, visst hamnade jag där i leran som alla förhoppningsfulla husägare innan mig har gjort. Och visst tittade jag på den där frigoliten som om det vore den första i hela världen som lagts ut. För så är det nog med såväl husgrunder som bebisar. Ens egen är något alldeles speciellt, mitt bland alla andra vanliga.

Nu kan man som synes se grunden mycket tydligt och det hjälpte lite på vägen i visualiseringsprocessen. För visst kan man nästan se Howardfåtöljen där på den inglasade utbyggnaden. Nästan i alla fall. Och precis som alla andra blivande husägare, tycker jag att grunden ser så pyttig ut. Är den där frigoliten hela vårt hus? Fattas det inte något här?

Barnen letade efter sina rum, som av förklariga skäl inte syns ännu eftersom de är på övervåningen. Och kolla mitt lilla arbetsrum. Får jag överhuvudtaget in en dator där :-)?

Lera finns det gott om. Henrik bestiger ett miniberg mellan huset och garaget. Nästa helg betraktar vi nog en gjuten platta – och då i strålande sol hoppas jag. Fingrarna har inte riktigt tinat upp efter knäppandet av de femtioåtta bilderna :-). Home sweet home.

Maken ringde precis och rapporterade direkt från vår tomt. Jag avböjde att följa med på en tripp till området, eftersom jag trodde att det skulle handla om några jordhögar här och där. Men jag är efter i tiden som vanligt. Hela huset är tydligen uppmärkt och det sticker upp saker ur marken för golvbrunnar och annat skojigt. Om två veckor kommer huset. Jösses.

Således lät jag ett gyllene tillfälle att fotografera jord gå mig förbi. Nu måste jag nog dit och trampa runt lite i helgen i alla fall. Villalivet närmar sig och det blir tydligt att det är en stor förändring på gång. Ja, det är ju inte så långt från vårt köksfönster till gatan. Nej, vi går sannerligen mot nya tider.

Mina vackra stenar av Karin Eriksson får representera dagens jord hos Ellas Inspiration.

Jo då. Jag är både med bebis och hus – i alla fall enligt Henrik. En pojke på förskolan skall bli storebror och då kunde inte min son vara sämre såklart. Mamma har också en bebis i magen, hade han stolt deklarerat vid samlingen. Vet mamma om det? hade de luttrade fröknarna frågat. Nej, var det lika solklara svaret från sonen.

Det är lite som den där bullen i ugnen. Stundtals känns det hela mycket overkligt. Jag surfar runt och försöker hitta andra i liknande situation. Jag gör småinköp. Jag planerar. Ibland känner jag att jag har läget under kontroll, ibland fladdrar allt omkring. Ibland kan jag visualisera hur det kommer att bli, ibland inte. Ibland tänker jag inte så mycket på det, medans jag andra stunder ägnar massor av tid för att undersöka små detaljer. Men det skall väl bli ett hus (sorry Henrik) till slut.

I går var det husbyggande på Hjärnkontoret på Bolibompa. Och jag fick en konstig distanserad känsla. Jaha, där kom taket ja. Där satte de upp en vägg. Det kändes sådär. Kan man verkligen bli så upphetsad över en takstol? Egentligen har vi ju inte drivits av någon stort “bygga-nytt-hus-dröm” utan det råkade bara bli ett nytt hus. Det känns lite som om vi ramlade in i nybyggarbranschen, medan andra har ägnat många år åt att klura kring detaljer. Jag har ju läst massor av husbloggar sedan vi kom in i detta och det är ju de där takstolsbilderna. Det är ungefär som ens egen lilla bebis. Högintressant för en själv, aningen mindre intressant för andra. Men jag kommer förmodligen – som alla andra – att stå där med kameran i högsta hugg och presentera våra ytterväggar som de första som rest i denna värld.

Så jag fick lite dåligt samvete över det lite insomnade husprojektet och började surfa fasader för glatta livet. Framsidan på vårt hus påminner en hel del om huset ovan, vilket förmodligen är en anledning till att ögat fastnade. Huset kommer att ha lockläktpanel, precis som Mästergården. Huset kommer att vara vitmålat från fabrik. Vi har sagt ljusgrått hus, men när jag ser bilden ovan lockas jag av det vita med grå detaljer. Klura, klura. Jag lär återkomma i ärendet.

Den allra ljuvaste av horisonter i hela världen. Vårt tomtområde en vacker höstdag.

Nu är det hög tid att komma igång med hustankarna igen. Det går i cykler. Förra veckan var det köket som kulminerade i en ritning i fredags. Jag fick ett fint tips av Görel (tack!) om att eventuellt höja arbetsbänken, så nu väntar jag svar från köksarkitekten om det. Det är mycket kvar att att hänge sig åt såsom öppen spis, badrum, tvättstuga, garderober, fönster, fasad med mera med mera… Jag antar att tempot kommer att snabbas upp betydligt när vi får datum för slutbeställning. Då skall vi shoppa detaljer till hela huset. Fortsättning följer!

Tisdagstema: Horisont

I går var vi ute och tittade på tomterna igen. I fredags var det iskallt. Henrik var med. Han frös som en liten hund och ville gå tillbaka till bilen hela tiden. I går var det ljuv brittsommar. Aldrig har väl ett elskåp varit så vackert! Det är magiskt att se markväv, rör, asfalteringar och stora jordhögar. Det har inte hänt någonting på två år vid det andra området där vi har en tomt bokad, så åsynen av detta är smått fantastisk. Nu är det bara att vänta och se tills början av nästa vecka då bokningarna av tomterna skall ta sin början. Åh, nu skall vi bara ha en tomt, så det så!