Category Archives: Vintage

Klassiker: Mässingsblänk hos Lars Holmström och Arvika

Euforin över att finna den största brickan av Lars Holmström från Arvika mässing har inte riktigt lagt sig ännu. Den står och glänser ute i köket. Ett sådant där fynd som jag blir så in i den glad av att bara titta på. Jag tänkte visa lite mer mässing här.

Lars Holmström (1894-1959) skulle följa i familjens spår att bli hovslagare, men började med konstsmide i Arvika 1921 efter utbildning i Danmark. Holmström var även med och grundade Arvika Konsthantverk 1922 för att verka för lokalt handens verk. 1925 deltog Holmström vid den stora Parisutställningen och blev omnämnd i franska tidskrifter som en särskilt skicklig representant för Swedish Grace med sina ljuskronor och ljusstakar. Lars Holmström har gjort många arbeten till kyrkor, men även till privata miljöer som Rottneros Herrgård i Värmland. Arvika mässing drevs sedan vidare i annan regi, mycket av produktionen baserades på Holmströms design. Jag tycker att brickorna är så vackra! De lyser verkligen upp som små solar och har blivit mycket eftertraktade på den internationella marknaden. The Apartment

Mässingsvindarna blåste sannerligen med vindstyrka över vårt land, även om det nu har avtagit lite till förmån för kalla metaller. Jag har alltid tyckt om mässing och finast är nästan att kombinera det varma med t ex mer kyligt tenn. @anneosterlund.retro Tips på Instagram-konto som kontinuerligt lägger upp skatter från sina samlingar.

Drömspegel! Otroligt vacker form med mässingsblänket från de olika rundlarna. Bukowskis

Ett väggsmycke som heter duga. Prisraket hos Gomér & Andersson

En riktig kändis är denna enorma mässingskrona av Lars Holmström som hänger i det Engelbertska hemmet. Det här är knappast något man finner på sin närmaste loppis, utan här talar vi om höga auktionspriser. Modellen finns även i en mindre lampa och i lampetter, även de mycket eftertraktade. Architectural Digest

Hoppet lever om att någon gång finna de här stiliga lampetterna. De är så vackra i formen och mässing reflekterar ljuset så fint. Bukowskis

Även detta är något av ett drömfynd för min del. Den sjuarmade ljusstaken med sin mjuka form som även såldes av Svenskt Tenn en gång i tiden. @chachamans har lyckats med den bedriften. Även det är ett loppiskonto som jag rekommenderar.

Mässingsblänk det finaste är.

signature

Lördagsloppis

I dag var jag på en klassisk lördagsrunda i några av de välgörenhetsaffärer som jag brukar besöka här i Linköping. Det känns länge sedan man rörde sig i sina vanliga cirklar. Nu är det skyltar, handskar på och avståndsmarkeringar i golvet. Fint så i dessa speciella tider. Mina köp tillhör de kategorier som jag har en tendens att samla på mig av. Det är nödvändigt att vara selektiv när det gäller såväl randiga skjortor, som blåvitt porslin och kannor. De här lyckades passera nålsögat dock. En äldre kanna med vackert mönster – ingen firmastämpel i botten utan endast några tryckta symboler för 3 L och en bokstav. Sådant kan få mig att inte köpa. Inte så att jag endast köper märken, men jag är svag för att veta vad jag köper och att det oftast signalerar kvalitet. Men se där så fin den blev när den kom i ett trädgårdssammanhang. Mönstret Willow är desto mer bekant – här i form av äggkopp. Och en kvalitetsskjorta för tjugo kronor lämnar man inte kvar. Lite stor, men därmed perfekt att ha till trädgårdsarbete.

Det här är nostalgi och kvalitet ut i fingerspetsarna. När interiörbutiken och flaggskeppet Lindholms låg inne i staden, vallfärdade vi dit. Vi stod och bläddrade i textilkataloger med prover i samma takt som inredningsintresset tog fart på allvar. Oftast stannade det vid drömmar. Det var många engelska tyger, men svenska Sandbergs fick pulsen att öka. Numera är de ett renodlat tapetföretag, men då var textilierna i fokus. Ett av signum-trycken var Leonard av Bitte Stenström. Jag har fortfarande kvar tryckta broschyrer från då. Man samlade den inspiration man kunde få i ett tidevarv som inte var digitalt. Numera finns den i tapet. I dag fann jag nästan tre meter av detta fantastiska tyg för sjuttio kronor. Vad jag skall göra av det vet jag inte riktigt. Lyxig duk, gardinlängd eller spara för att klä om något? Det är verkligen tidlös kvalitet i såväl material som design.

signature

Ett hjärtklappsfynd: Lars Holmströms brickor

Som sagt, loppissäsongen är sannerligen inte vad den brukar vara denna vår av förklarliga skäl. Visst vill man fortfarande stötta de välgörenhetsorganisationer som så väl behöver sina intäkter, men det sker med reservationer och överväganden. Fynden har således inte duggat tätt, men även snabba besök på väg till mataffären kan ge utdelning. Ett sådant hjärtklappsfynd för min del är denna bricka av Lars Holmström för Arvika mässing. Jag har några mindre varianter, men det här är den största storleken i skimrande mässing. Putsmedlet fick gå varmt – använder oftast Häxan – och några märkliga beläggningar av plast tog tid att få bort – men nu. Som en glänsande sol på väggen. Jag tycker att den hamrade bården är så vacker. Allt blir fint på den – tänk uppdukad aperitif med tilltugg med äldre gröna remmare. Eller en Afternoon Tea i skuggan. Kom du ljuva sommar.

Citronerna skall bli till Lemon Curd i eftermiddag. Växthusnyckeln med ekollonet i knippan ligger väl synlig för att påminna om att kolla till allt ordentligt i samklang med väderapparna. I natt hade vi frost här. Den lilla tavlan tror jag inte att jag har visat. Även den är köpt på loppis – stilleben av Inge Pettersson. Och så fick de klassiska orden komma upp här på köksväggen för att få ihop känslan. Bless this house oh Lord we pray, make it safe by night and day. Det här är ett amerikanskt underlägg i tunnare material som sägs vara förlaga till det som numera säljs på Svenskt Tenn. Hjärtklappsfynd ändå. Det är något alldeles extra med dem.

signature

Säkert loppiskort, narcissdoft och rottingkärlek

Loppisbesöken är inte vad de brukar vara i frekvens och omfattning denna vår. I dag blev det en snabb koll på några ställen, efter att ha skjutsat sonen på ett ärende. Bingo på denna klassiska korg får man väl lov att säga. Korgar är ett av mina säkra loppiskort där jag alltid tar en snabb titt.

Den här picknickkorgen är från Bruka som var en av mina stora inredningsförälskelser på nittiotalet. Vi släpade på korgar från Östermalm ner till Centralstationen och satt sedan med dem i knät hem på tåget. Jag är fortfarande glad för dem och de har använts här hemma under många år. Rottingen är av en grövre kvalitet som håller måttet för slitage. Jag använder inte minst korgarna ute i växthuset. Den här fick jag för fyrtiofem kronor. Det som är slitet är läderbanden som håller fast locket. Jag tror att det här blir en ambulerande trädgårdskorg med redskap, handskar och annat istället för att få frakta tjusiga flaskor och picknickpackning.

I rabatterna är det narcissfest för hela slanten. Det finns många tjusiga sorter att välja på, men det här är en enkelt pingstlilja som jag köpte i lösvikt billigt i slutet av säsongen. Fint så med ljuvlig doft. Växthusliv eller Jane Austens Sanditon? Vi får se vad molnen säger framledes. Jag önskar en fin lördag.

signature

Celadongrön – bland glasyrer, vintagefavoriter och samlingar

I går talade jag om min känsla för celadongrön som alltid kommer på våren. Jag inser att jag har en tämligen vid definition för vad som kan innefattas i begreppet. För mig är det en grön glasyr som kan variera en del i uttryck, men som ändå förenas av en mer ljusare grön nyans.

Det är nog vanvördigt om man är en porslinskännare som nog reserverar Celadon till en speciell kinesisk fältspatglasyr. Den räknas som en av de klassiska glasyrerna och har använts i antika orientaliska kulturer långt innan Europa blev porslinsfrälst. Mina kunskaper om kinesiskt porslin är ringa, men jag skulle vilja lära mig mer. När faten på auktionssidorna strålar mot mig är det svårt att inte falla för dess skönhet. Celadon är en så levande glasyr när man ser dessa fat. Färgstyrkan varierar med glasyrens tjocklek och krackeleringar blir snarare till en styrka än en defekt i uttrycket. Fat från Mingdynastin 1368-1644/Bukowskis.

Min lite vidare tolkning av celadongrönt är ett av mina sökområden när jag letar på loppisar. Efter massor med rundor är falkögonen liksom förprogrammerade med vissa kodningar som alltid finns med. Jag har lugnat mig med åren, men när mitt loppisintresse tog fart på allvar kan man nog säga att det var prioritet nummer ett att finna celadongröna sköna ting. Det slog liksom så högt på loppisbarometern. Det har resulterat i en del samlingar här hemma, exempelvis i större gröna fat.

Ulrika Norbergs skåp upphör aldrig att fascinera, inte minst för alla vackra former från framförallt Upsala Ekeby. En samling som bygger på kärleken till det vackra. Här finns ett antal celadongröna godbitar. Fotografi: Marcus Lawett från Norbergs äldre blogg på Femina.

Äldre krukor är som karameller på fönsterbrädan. Så fina i lergodset och glasyrerna. Här hos mig är de svåra att få tag på och de som kommer in prissätts enligt efterfrågan det vill säga högt. Loppisrävens ultimata drömfynd? Förmodligen Ewald Dahlskogs (1894-1950) Tellus för Bo Fajans. Om krukorna är svåra att finna, så är de svarta faten ännu mer högvaluta. En så elegant funkisform.

Wilhems Kåges (1889-1960) välkända Argenta skapades på 1920-talet och fick sitt stora genombrott på Stockholmsutställningen 1930. Det står inte så här eleganta vaser på loppisarna, men det är inte helt ovanligt med mindre föremål från denna svenska klassiker. Den Argenta-gröna är mer mättad och mörkare, men den gjordes även i en Celadon-serie. Så fin här med enkla ränder – tänk att kontrastera med ett stort fång lila syrener. Bukowskis

Om jag har en samling av större fat, så är högen med assietter i denna nyans inte mindre. Den här är en modell av favoriten Arthur Percy (1886-1976) för Gefle. Bården är så vacker på denna, liksom glasyren.

Den ultimata tekannan? Klassiska Kinesen av Signe Persson Melin i celadongrön glasyr.

Handen upp alla som har eller har haft några av Marie Louise Hellgrens ting i nittiotalsserien för Höganäs keramik? Vi har kvar en del himmelsblått från tiden och sedan lite senare tillkomna delar. Min man hävdar bestämt att kaffe dricks som allra bäst i den klassiska Clubmuggen – dock utan träfat som det skulle vara då det begav sig. Serviserna har gjorts i många olika glasyrer. Om jag skulle springa på några celadongröna delar på loppis är det nästan köpläge på dem.

Till slut väljer jag att lyfta fram öländska Paradisverkstan och deras keramik. Fröhusserien är så vacker och tidlös. Jag har en del av det ute i växthuset och blir alltid glad när samlingen av ljuslyktor kan utökas second hand. De är extra fina i ljusare grönt just där ute.

For the love of celadongrön

signature

Det skira gröna

Vårvindar friska. Trädgården skänker grön glädje, kanske ännu mer denna gång. Lökväxterna tränger fram ur jorden. De gröna bladen börjar spira. Det sedvanliga uppvaknandet i en värld där allt är annorlunda. T. S. Eliots klassiska The Waste Land ekar ödesmättat i år.

April is the cruellest month, breeding
Lilacs out of the dead land, mixing
Memory and desire, stirring
Dull roots with spring rain.
Winter kept us warm, covering
Earth in forgetful snow, feeding
A little life with dried tubers.

Att hämta styrka i det lilla som årets första trädgårdsbukett. Inget märkvärdigt alls när mycket ännu står i startgroparna, men just de där lökarna som sattes ned i höstas och som nu ger primadonnor som doftar citron. Vinbärsbladen mellan fingrarna. De svällande knopparna som skall bli till stora fång i famnen. Jag önskar oss alla syrendoft i vår. Speciellt min mormor Birgit.

Påsken har plockats ned och de skira pastellernas tid är här. Det celadongröna är aldrig så fint som just precis nu. Här i vas från Örjan Keramik – en kundserie som gjordes för varuhusen EPA – inte osannolikt av Upsala Ekeby.

Än sänker sig kvällsmörkret och ljusen tänds upp. Även här får det vara grönt ett tag i ljus från ICA som reflekteras i ljusmanschetten. Må alla syrener blomma.

signature

Klassiker: Bland måsar, figuriner och serviser hos Bing & Grøndahl

Bing & Grøndahl är en av de klassiska danska porslinstillverkarna. Fabriken grundades 1853 av den konstnärlige ledaren Frederik Vilhelm Grøndahl samt bröderna Jacob Herman och Meyer Hermann Bing. Verksamheten var igång till 1987. Numera ingår varumärket under Royal Copenhagens flagg. I påsk har jag dekorerat med loppisköpta porslinsfiguriner från märket och klassikerna Optimisten & Pessimisten får stå kvar som vårpynt.

I Sverige får väl numera Bing & Grøndahl sägas vara lite mer av kusinen från landet till Royal Copenhagens mer eftertraktade flaggskepp Musselmalet. Så har det dock inte alltid varit. Jag minns i alla fall kafferepen på landet när jag var liten, då servisen Måsen ansågs vara det absolut finaste man kunde sätta fram på sitt bord. Dekoren skapades av Fanny Garde (1855-1928) redan 1895, men porslinsformen med reliefen kom tidigare. Mågestellet har blivit något av en dansk nationalservis. Servisen har inte stått speciellt högt i kurs trendmässigt om man säger så, men om det är något man lärt sig så är det att aldrig säga aldrig. Fågeln som sprider ut sina vingar skulle garanterat göra sig bra på ett sjönära sommarställe.

Den här varianten av servisen, hemma hos Johanna Bradford, sätter fokus på reliefen i porslinet när måsen och guldkanten inte är med. Modellen heter Blå ton.

Porslinsfiguriner är lite av en vattendelare, men får väl sägas vara tillbaka även trendmässigt – framförallt när det gäller 70-talets större pantrar, tigrar och hundar som nu även nytillverkas. Den ultimata tantsamlingen? Jag är då förtjust och samlar på mig när jag finner fina exemplar second hand. Fåglarna får stå framme här hemma nu, men haren åker nog in i skåpet igen. En sådan här stilig isbjörn skulle man ju vilja ha som julpynt tänker jag.

Och vad säger vi om klassiska väggreliefer? Jag inser att jag prövar den estetiska kompassen rejält nu, men jodå. Jag tror att detta kommer igen. Vi är för närvarande så inspirerade av klassiskt antikt – inte minst genom brittiske designern Luke Edward Hall. Bing & Grøndahl har en stor produktion av antika motiv av danska skulptören Thorvaldsen. För övrigt kan man gå på en virtuell vandring i museet i Köpenhamn här om man vill få ännu mer inspiration i denna riktning.

När jag nu har utmanat smakpreferenserna med porslinsfiguriner och väggreliefer går jag in på mer säker mark med den moderna Bing & Grøndahl- klassikern Golden Sun av Sigvard Bernadotte. Jag håller ständigt ögonen öppna för dessa tekoppar med den elegantaste av hänklar och guldkanten.

Även om serviser blir betydligt mer opraktiska med detaljer i guld, så är det något inneboende elegant med det. En annan av mina Bing & Grøndahl-favoriter är Sommerfugl. Det är något så essentiellt somrigt med den med den lilla fjärilen. Tillgången på second hand varierar över landet här. Generellt kan man säga – helt logiskt och inte överraskande – att de skånska loppisar jag har besökt har en så mycket högre andel av det danska porslinet.

Ett litet Summerfugl-fat har jag i mitt skåp. Det vore inte helt fel att segla in i denna bild för en stund med nybakad drömtårta, blommande Jungfru i det gröna och en stor kanna te i skuggan.

Mer i denna serie – Gripsholmsrutan.

signature

Optimisten & pessimisten

En av de första små trädgårdsbuketterna med knubbiga syréngrenar, julrosor och murgröna. I dessa tider plockar jag fram de små klassiska fåglarna från danska Bing & Grøndahl. De är utförda av Dahl Jensen och kallas Optimisten & Pessimisten. Här får svansen i skyn vara i förgrunden den första dagen i april. Hoppet ändå.

signature