Category Archives: Vintage

Små gåvor i juletid

Juletider är gåvotider. Jag vill inspirera till att rikta blicken mot det som redan finns och till återbruk. Här tänker jag på klassiska gå-bort-gåvor eller till julklappsspel och liknande. Hur många krukor till dyrt prissatta julgrupper hamnar i skymundan när blommorna har vissnat? Hur många billiga masstillverkade saker – för det får max kosta femtio kronor – hamnar på sopberget sedan? Mitt tips är att titta vintage, för här finns det så mycket vackert i god kvalitet som förtjänar att skina igen. Jag utmanade mig själv att leta efter små gåvor förra veckan och satte ett högsta pris på trettio kronor. Nu behåller jag nog de här skönheterna för eget bruk, men jag har köpt många andra klappar second hand i år. När man är sakletare har man alltid radarn på och just den här typen av ting är det tacksamt att titta efter hela året och samla ett litet förråd av. Låt oss titta på vad jag fann.

* Ramar var förr ett verkligt fint hantverk. Den här vackra i skinn blev mitt dyraste inköp för trettio kronor. Så fin! Det sägs ju att vi ser fler och fler porträtt hemmavid framöver. Kanske även skriva ut en bild och montera i till mor- och farföräldrarna? * Ett litet vackert fat till häng framför juldagsfilmen eller ett blomfat till vårens alla pelargonsticklingar? Svala från Rörstrand är en av de vackraste dekorerna. Detta fat kostade mig tjugo kronor och passar väl till en romantisk retroälskare och kombineras med fördel med hemkokta kola. * Jag tittar alltid efter vackra snäckor till stilleben och de öppna som uppläggning till gotter och annat. Tio kronor styck för de små och femton för den större. Perfekt till en Svenskt Tenn-tant liksom serveringsbesticken i bambu. Fem kronor styck gav jag för dem. * En ljussläckare tänker jag att de flesta har nytta av i juletider. Den här mässingsvarianten med tjusig hållare – made in sweden – fick jag betala femton kronor för. * Jag tänker även att glasunderlägg är ett bra köp till de flesta – speciellt i tider av kladdig julmust. De här fina är sextiotalsvarianter från Gabis med vackert mönster. Jag betalade fem kronor styck för dem. * Sedan får en liten ek på tillväxt komma med. En av årets julklappar blev en stickling. Det kan vara svårt att slå in och frakta i kylan om man skall åka långt, men annars fungerar rejält med våt bomull runt. Som att ge bort lite hopp mitt i det grå!

Hoppas ni blev inspirerade till att titta vintage i julhandeln!

signature

Julstämning med gottebord

Världen utanför blev med ens ljusare och vackrare när decembers första snötäcke bäddade in allt i vintervitt. Julstämningen tog fart så här en vecka innan. I dag skall vi köpa gran. Den kommer stå precis på denna plats, vilket gör att min nya serveringsvagn får åka lite åt sidan och bära julens gotter framför öppna spisen. Jag tittar alltid efter liknande mindre möbler på loppis. Jag har några vagnar sedan tidigare som är favoriter just för att de är mobila och för att de bereder möjlighet till stilleben. Den här vagnen fann jag lämpligt nog i lördags på Erikshjälpen för 145 kronor. Man får väl säga att den är som gjord för julens gottebord! Jag tycker om det formstarka i den.

Jag fick några hängen i adventspresent till mitt Önsketräd från Svenskt Tenn. I år är det Sophia Edstrand som tagit fram de broderade prydnaderna. Vackra med förhoppning.

På Gottevagnen är det mesta loppisköpt kompletterat med några klassiker från Svenskt Tenn samt skedarna som kommer från IKEA:s julkollektion i år.

På väggen lyser Kungalampetten upp. Jag tycker om julen i klassiskt rött och grönt – här gnistrande Reijmyreglas. En vecka till julafton. Tiden går sannerligen fort.

signature

Bara vackra ting: Gör höst med vintage

Att leta efter inredning vintage är ibland att inte ligga i fas med vad man tänker sig behöva. Det är både charmen och frustrationen med att vara sakletare. Nu har det fallit sig så att jag har funnit saker som har fått sin plats i matrummet. Jag vill visa på inspiration i samklang med naturen, med vintage och inte prata om några nya kuddar i höstens färger som piffar upp och gör ombonat. Sådant finns på så många andra ställen. För mig är det istället kreativt och inspirerande att inreda a´la Franks accidentalism – mer med tillfälligheter och krockar än med en helt färdig plan. Och tänker man sig att handla mycket vintage, så blir det fallet helt naturligt. Nypon är så vackra nu och tar upp färgen i tapeten och i lampskärmen med Jobs Trollslända. Och man kan finna det mesta på loppis. I helgen fann jag två ljusstakar av Mikaela Willers som blev en grupp med en jag redan hade. Ljus behövs, för nu är mörkret här på allvar.

Jag spanar alltid efter textil och ett riktigt bingo-fynd var fyra våder av Maria Åströms Blad för IKEA. Textil gör så mycket för känslan och efter att framförallt ha haft hissgardiner i vitt linne byter jag successivt ut när jag hittar. Här blev det ett så fint möte mellan mönstren tycker jag. Josef Frank och Maria Åström. Två favoriter bland mönsterkreatörer.

Nu när dahliorna är ett minne blott i trädgården kommer en tid när jag framförallt tar in kvistar med exempelvis nypon. I dag såg jag att någon hurrade på Instagram för att tulpanerna äntligen är här. Sådant får jag riktiga rysningar av. Väl bekomme om man glädjer sig över hårt drivna blommor som fraktas hit från Holland. Jag tycker snarare att vi skall ta tillvara på våra säsonger. Just nu är det mycket prydnadspumpor. Jag har fyllt en hel skål med de vita – ett arrangemang som står sig tills adventsförväntan kickar in.

Nytt in till läshörnan är ett tidningsställ i rotting och en läslampa i metall med mässingsdetaljer.

En abstrakt tavla har också tillkommit i höst. Här gick jag mest på känslan av att tycka om färgerna och var den skulle sitta i hemmet. Grafiska blad är ofta prisvärda och väl värda att hålla utkik efter. Det behövs ganska lite för att se ett rum i ett nytt ljus. Varmt välkommen på allvar hösten!

signature

Bara vackra ting: Mixa vintage i säsong

Inspirationen börjar skifta till en mer mättad färgskala, där det mer murriga får ta plats och kännas helt rätt som stämning. För mig handlar det i vanlig ordning om att fösa fram saker och att föra till naturens pynt. Det märks att inredningsbranschen numera är tydligare påverkad av modets cykler och gärna, i likhet med klädhandeln, talar om säsonger, trender och köpbehov. Här vill jag visa något annat i linje med kvalitetsvintage, årstider och att arbeta med det man har.

Jag hamnade i “Hem-till-gården” estetik på loppisrundan när tekoppar ur serien Old English Countryside i produktion 1974-1983 hos brittiska Johnson Bros kom min väg. De här kopparna ber nästan om att fogas in i ett sammanhang där mönstermöten får råda. De kan kännas närmast aparta i en neutral omgivning, men i rätt ljus framträder de på ett vackert sätt tycker jag. Att mixa vintage är alltid tacksamt. Föremålen höjer varandra och de nya mötena bildar ett nytt uttryck där sakerna får skina igen. Här blandas exempelvis assietter och vas av Arthur Percy för Gefle, grönt glas från Reijmyre, brittisk gräddkanna från Wedgewood och tekanna från Höganäs serie Old Höganäs. Duken är Sandersons klassiska Tally Ho.

Här får några solrosor från trädgården, vita prydnadspumpor och några små ekollon skapa säsongsstämning. Mer behövs inte för att föra in testunden i en ny säsong. Put the kettle on.

För mer inspiration kring kvalitetsvintage besök gärna @baravackrating på Instagram.

signature

Loppistips: Rustikt porslin

Ett av mina loppistips inför sommaren är att hålla ögonen öppna för rustikt porslin. De allra flesta går fortfarande igång mest på mer skirt dekorerat porslin, vilket har lett till många överprissatta Berså-koppar i dåligt skick. Om man däremot skiftar blicken lite mot det som syntes mycket på sjuttiotalet finns det massor av bra kvalitet att välja på till riktiga vrakpriser. Jag tror att det bara är en tidsfråga innan fler börjar leta efter detta.

Vid den senaste loppisrundan fick jag med mig en teservis från Höganäs – den klassiska Old Höganäs. Servisen formgavs av John Andersson för Andersson & Johansson i Höganäs och presenterades på den stora H55-utställningen i Helsingborg 1955. Godset med den enkla pärlstavsdekoren belönades 1961 med utmärkelsen Svensk Form, men försäljningsframgångarna kom först senare under 1960-talet och framförallt under 1970-talet. I dag tror jag att många ser detta som typiskt sjuttiotalsporslin. Jag är förtjust i den bruna glasyren som ger liv till lergodset. Jag betalade femtio kronor för 6 tekoppar med fat och 50 kronor för sex assietter. Det är så vansinnigt billigt för den kvalitet som man får!

Brunt och blått är en klassisk kombination – inspiration kan hämtas bland annat från Rörstrands Ostindia. Jag har fortfarande inte vant mig vid att såväl Höganäs som Rörstrand numera tillverkas i Asien…

Så här ser jag Old Höganäs hos mig. Formen är enkel och passar in i många olika sammanhang. Jag kan tänka mig den i en helt modern kontext, men hos mig blir den en del i mötet med det blåvita porslinet. Det är alltid tacksamt att mixa tycker jag och ta in vintage på ett sätt som passar hemma i ens egen stil. Med andra kombinationer kan man förankra det i något som känns nytt.

signature

Triss i nytt hemma

Jag tänkte spara den här massiva boken tills en regnig dag och bläddra andaktsfullt i den, men solen fortsatte att stråla och jag kunde inte hålla mig. Så fin är den – biografin över Estrid Ericson. Hon är som bekant en av mina husgudar och upphör aldrig att fascinera mig. Entreprenören, affärskvinnan och framförallt estetikens självklara drottning – jag är en hängiven beundrare av hennes livsverk Svenskt Tenn sedan många lång år.

Jag håller alltid ögonen öppna för lampor i vintagesvängen. Det är helt enkelt en överlägsen kvalitet för vad man får för pengarna. Prissättningen är ofta godtycklig och inte alltid logisk. Man får vända på många lättviktiga mässingsfötter innan man finner guldkorn som denna tunga pjäs från Fagerhults belysning. Skärmarna brukar inte alltid vara så roliga, men den här sidenskärmen får sitta kvar. Sextiotre kronor betalade jag när det var halva priset på belysning. Fyndigt värre. Det må myllra av Josef Franks blommor på Strandvägen nu, men min senaste investering är ett av hans endast tre mönster som inte har ett växtmotiv – Terrazzo. Det är nästan ännu finare på nära håll när man ser alla detaljerna.

Pionfrossa sa vi ju! Snart är de överblommade, så det gäller att njuta!

signature

Rabarberkompott, rött glas och rosa rosor

När man äter i säsong blir det en naturlig cykel över året, där råvarorna får spela huvudrollen under olika perioder. Jag tycker att det har sin tjusning att allt inte är tillgängligt hela tiden, utan tvärtom – längtan efter och den där första smaken blir så mycket mer betydelsefull. Rabarber är en av mina favoriter. Jag har testat att frysa in med tanke på att göra en paj som smakar sommar mitt i vintern, men det blir aldrig av. Då är det andra smaker som känns bättre. Därför frossar jag nu och äter rabarber i stort och smått. En enkel liten dessert är rabarberkompott som jag påmindes om av Annelie här. Snabbt och lätt är bra när man lever sommarliv och ändå vill ha något litet till testunden. Jag följde Annelies recept, men tog lite råsocker istället och ganska mycket citron. Kardemumman ger det lilla extra tillsammans med lite smörstekta havregryn som ger struktur. Jag serverade med grekisk yoghurt och några färska jordgubbar. Nu kommer de första svenska och jag tycker att de är allra godast precis som de är. Kombinationen av rabarber och jordgubbar är dessutom något av det bästa. Sedan säger jag fram med det röda glaset ur skåpen om ni bara sparar det till julen! Solljuset träffar så fint och mötet med alla rosa rosor är vackert. Allt blommar så tidigt i år. Här ståtar Madame Boll – en tålig buskros med klassisk gammeldags form och doft – tips om ni är ute efter något sådant till trädgården. Ljuva sommartider.

signature

Den bästa vasen för tulpaner

De där stora bombastiska bundna buketterna får vänta tills trädgården börjar leverera igen. Först ut är de små vårlökarna, sedan kommer narcisserna och alla tulpanerna som planterades i höstas. Då börjar det finnas material till det storslagna igen. För nu är det mer modest – mest kvistar och så något fång med tulpaner när man råkar på någon fin sort. Frasiga papegojtulpaner är en favorit – dessa fann jag under handlingen på Ica Maxi i lördags. Det kan finnas mer ovanliga sorter där med om man kikar lite extra i plasthinkarna. Då blir det just så här. Ingen bindning eller komplettering, utan bara rakt ned i vas efter att de fått stå och dricka vatten med stöd några timmar. Då kan man alltid förlita sig på Signe Persson Melins Boda Blom.

Det här är helt enkelt den ultimata vasen för ett klassiskt tio-pack tulpaner som vi ofta bär hem denna säsong. Persson Melin utformade vaserna på 70-talet tillsammans med Ulla Molin för Boda – se fint uppslag från tiden här. Jag samlar på vaserna som finns i olika storlekar – se exempel här. Vaserna levererades med en liten plastskiva med hål som skulle underlätta kompositionen, men någon sådan har jag inte funnit ännu. De marknadsfördes under devisen “vaser som talar blommornas språk” med ambitionen att lära ut “blomkultur”. Just den här vasen är cirka 18,5 cm. Formmässigt ger den stöd åt stjälkarna, samtidigt som den ger ett fint fall där den vidgas. Jag vill påstå att det är den bästa vasen jag har testat till den klassiska vårledsagaren – de tio tulpanerna. Läge att hålla utkik vintage alltså.

signature