13 december

Några saker har haft ett starkt symbolvärde under byggprocessen. En av dessa var tanken på två julkransar på vår pardörr. Och ett år senare, efter förra årets dörrgrubblerier, så sitter de där. Två enriskransar. Och jo, det blev nog precis som jag tänkte mig.

entre1.jpg

Förra året blev jag alldeles skadad av alla kransar i magasinen och nu i efterhand är jag riktigt glad över att vi satte in en pardörr i huset. Det blev väldigt bra.

entre2.jpg

Huset saknar fortfarande en nummer skylt i det svartvita temat som jag skrev om här, men den svarta postlådan från Biggi är på plats. Det känns fortfarande lite speciellt att gå ut och hämta posten, istället för att få den på hallmattan :).

entre.jpg

En nybyggarentré med omålade detaljer, provisorisk trappa med praktisk matta på och så den obligatoriska leran som skymtar fram där vid snön. Vi har ett entrétak med inbyggda spotlights som lyser upp fint när det är mörkt. I hallen ligger en ringklocka från Gysinge och väntar på montering. En sak i taget, så går det framåt :).

Jag hoppas att Ni alla får en fin Luciadag!

12 december

Här snöar det. Ack så fint det blir i vårt lerlandskap med ett litet vitt täcke på marken. I staden slaskade det dock rejält, så jag antar att detta är något tillfälligt. Hoppas, hoppas att vi får ha kvar det vita ett tag nu.

juliusbild-copy.jpg

Jag har alltid som princip att fynda julting efter jul, men nu börjar affärerna redan före. I dag hade Designtorget  hela femtio procents rabatt på Jerker Anderssons klassiska Julius. Ljusstaken är något av en modern klassiker och fick Utmärkt Svensk Form redan 1996.

sovrum.jpg

Och se så fint ljusstaken pryder sin plats i sovrummet bland blomstren. En del ryggar inför Franks klassiska Krysantemer, men jag – jag bara älskar dem! Och jo, min kära man sover också gott här :).

Lugn

livewhatyoulove.jpg

En tanke så god som någon i dessa tider när många springer med andan i halsen och köper julklappar på ackord till släkten. Jag är nog ändå ganska bra på det. Att ta det ganska lugnt. Att inte göra massor med saker som jag inte har lust med. Att inte göra bara för att eller för att man förväntas. Det skall ju faktiskt vara lite roligt på vägen också. Vi får se om det blir några julkort. Eller om det där lussekattsbaket på söndag blir av. Det kanske blir något annat. Och det blir nog bra det också :).

Live what you love av Hijirik Studio från Etsy.

Pang

mjukapistoler.jpg

Nej, den var ändå lite oväntad. Från noll till hundra – en kraftig hangup på leksakspistoler. Bara sådär på vägen hem från förskolan. Jag – måste – ha – en – leksakspistol. Instinktivt säger jag tvärt nej. Nej till små attrapper av vapen. Och de skall låta också. Och kanske blinka lite med. För batterier skall ingå. Samtidigt har han en tunna full med sablar, svärd och pinnar som skall föreställa pangare. Och det fäktas och slåss med de grejerna. Möjligen känns det lite old school och tryggt med pirater och riddare från förr. Pistoler känns nu och nej. Eller?

Och en lite typisk lillebrortolkning av tidigare händelser. Vi har alla våra sätt. “För om jag inte får en pistol av dig så blir jag arg på dig. Då skall jag skrika som en galning och gömma mig. Men jag gömmer mig härinne. Och jag gömmer mig bakom den blå soffan där jag brukar gömma mig. Så att du kan hitta mig.”

Mjuka pistoler från danska Pernittengryn och Russinnet. Kraftig dubbelmammamoral att tycka att de här är lite söta och harmlösa? Pangarleken består väl oavsett attribut får man antaga.

Traditioner

nobeldagen-copy.jpg

Jag har nog skrivit om det förut. Hur jag alltid satt som liten med min mamma och otåligt inväntade kungligheternas intåg i Konserthuset den tionde december. Om man lyckades gissa rätt på drottningens klänningsfärg var lyckan gjord. Nu finns det fler klänningar att spekulera kring och nog kommer jag att slå på televisionen – om inte annat för gamla tiders skull. Man skall aldrig underskatta vikten av en tradition.

Och hade jag haft riktig tur så kunde jag fått mig till livs hela Nobelhärligheten i storbildsformat. Från mitt arbetsrum blickar jag ut mot mannens stora projekt i huset – en fyrtiotummare. Jag tyckte nog att vardagsrummet var ganska så fint innan den där gigantiska kartongen intog det, men vi skall ju alla trivas i huset :).

Söta festkläder till de små från H&M.

Mattan på plats

Det är bara att ta av hatten för butiken Förr som svarade för en snabb leverans utöver det vanliga. I måndags förmiddag beställde jag en matta och i går kväll kunde jag lägga ut den på vårt köksgolv.

sveamatta-copy.jpg

Från början kände jag mig lite tveksam till metallic-temat i mattan Svea, men det grå inslaget i det svarta skänker liv till mattan och ger den där lilla extra twisten till den.

koksbild.jpg

Svea i all sin prakt i köket. Här ser mattan svart ut, men den är även vävd med mörkgrå plast som syns på produktbilden ovan. Den blev alldeles utmärkt hemma hos oss. Det mörka tar upp Virrvarrskivan och Bestlitependlarna och ger lite stuns till det vita köket.

I planeringsstadiet hade jag väldiga bekymmer med att få ihop köket, men slutet gott. Jag trivs utmärkt med planlösning, material och detaljer*. Och det är ju så det skall vara :).

Och jag sitter fortfarande i morgonrufs och har fastnat i det här på replay. Skarpt läge med andra ord ;). Sen kväll med kalenderlucka. Det tar på krafterna att vara tomtenissa. in och tävla med er nu!

* Mina kökshanddukar från Klässbol köpte Sofia, en trogen bloggläsare, till mig i Värmland i somras. Härligt med en bloggosfär som tänjer ut shoppingmöjligheterna lite :). Tack!

Räkna dina blommor

Ilska och tårar. Ännu en kamp. Ingenting blir som man tänker sig. En igenslängd dörr. Snabba små fötter. 

Jag finner mig själv springandes på vår gata med öppen jacka och en liten varm lillebrorhand i min. Vi skriker namnet på den som saknas så att ljudet studsar mellan fasaderna. Jag ser vårt luciatåg i köksfönstret på håll. Hjärtat bultar och tårarna pumpar fram. Vi springer tillbaka i mörkret och tar några varv runt huset. Jag känner hur jag sjunker ned i leran. Vidare. Vidare. Minutrarna känns som timmar. Var är Du?

En evighet senare syns den rosa jackan borta på gatan. Vi möts i en omfamning. – Gråt inte, mamma. – Men hörde Du inte oss? Varför sa Du ingenting? – Men jag satt ju där hela tiden. Jag gick ingenstans. Jag bara sprang dit bort och satt och väntade på att ni skulle komma.

Ilskan är borta. Den lilla flickan blir mjuk i min famn och somnar. Silverarmbandet med hennes namn börjar bli för litet. Lugna favoriter spelar på klockradion. Angels. Och jag räknar blommorna på sovrumstapeten. I morgon är det en ny dag. Välsignad vare den.

Tack för alla fina kommentarer till mitt tidigare inlägg i dag! På sätt och vis blir det lite märkligt med en mix av vackra keramikstenar och ett bultande mammahjärta, men det är väl kanske just det som är essensen av En mammas dag. Så det får vara så. Lite blandat. Lite djupt. Lite lågt. Lite mittemellan. Lite ytligt. Lite jag.