Monthly Archives: November 2008

I morgon så här dags har vi nycklarna i våra händer. Och jag går runt här och är alldeles gråtmild. Jag ser fram mot det nya, men blir så väldigt nostalgisk i brytningsskeden i livet. Vi har bott i vår lägenhet mitt inne i staden i tio och ett halvt år. I dag är den sista vanliga dagen här. I morgon börjar vi köra ut alla våra grejer till “det nya huset” som vi sedan skall kalla hemma. Så ett sista ode.

Jag kommer att sakna stämningen och arkitekturen här. Det är något speciellt med en gammal stadsvåning. Nu är den i stort behov av omvårdnad och reparation, men det som sitter i väggarna sitter för alltid.

Jag kommer inte att sakna vår pyttebalkong ett dugg! I nostalgiska tider gäller det att påminna sig själv om att jag avskydde varenda sekund när Henrik hade vattenkoppor mitt i sommarvärmen. Vi satt ute på balkongen på förmiddagarna, sedan blev det för varmt. Och alla utbrott över barn som hela tiden var farligt nära räcket. Nej, gode Gud vad det skall bli skönt att ta den där tidningen och tekoppen ut till en uteplats!

Jag kommer inte att sakna vårt pyttiga matrum som är inhyst i den gamla pigkammaren. Man får liksom flytta bordet och justera det efter antal sittande för att få plats. Och de där nedklottrade väggarna…

Jag kommer inte heller att sakna vårt opraktiska kök. Det är låga bänkar, en spis som går på halvfart och förvaring enligt huller om buller-principen. Nej, det skall bli himla skönt med ett modernt kök!

Allt i allo-badrummet med tvätt på tork, gammal dusch och en dust av avlopp så där varannan  vecka. Nej, nu vill vi ha badkar och rymd!

Gamla våningar har helt klart sin charm, men det går inte att bortse från fönstren som sett sina bästa dagar och alltid är fuktiga när man vaknar på morgonen. Vårt sovrum har inhyst skötbord, barnkläder och all sköns grejer. Min förhoppning är att vi får en vuxen reträttplats i huset, men jag tror nog inte att det där hoppandet upphör bara sådär :).

Åh, min serveringsgång! Ack, vad jag kommer att sakna dig!

Packa, packa, packa massor av grejer på vagnen. Baxa in vagnen i minihissen. Frakta alla grejer på vagnen. Alla dessa dagar i lekparker bara för att få luft. Nej, jag har sett nog av er för en livstid! Kanske, kanske med mina barnbarn ;).

Utsikt från vår balkong för på dagen precis ett år sedan. Jag kommer att sakna att att ha de stora gyllene visarna som min klocka.

All denna vardag alla dessa år. Nu är det dags för det nya.

Men jag kommer förstås att ha med mig det viktigaste av allt. Och det är det som räknas.

Mitt i november är såklart lite mindre grå detta år än andra år. Vår flytt inleds om bara några skälvande dygn. Jag fattar fortfarande inte riktigt. I dag var min pappa på plats och monterade vår postlåda. På måndag kommer inte tidningen på hallgolvet, utan då får vi vackert gå ut och hämta den. Tänk allt detta annorlunda som kommer att bli alldeles vanligt sedan :).

Det mesta är nedpackat, men jag har kvar några böcker i min kära serveringsgång ( en av de saker som jag kommer att sakna härifrån). Vi bakade browniekakan ur en av mina favorit-inspirationsböcker för denna tid på året Vinterns och julens glädje i helgen. Boken är tyvärr slut på förlaget och jag håller hårt i mitt exemplar. För snart, snart är det dags för att pynta – I VÅRT HUS ;)!

Vackra bilder från boken av paret Hensley. Duktiga stylisten Paul Lowe som driver excellenta bloggen Sweet Paul är en av kreatörerna av allt fint i den.

Fyra dagar kvar till nycklarna i handen. Jag mår såklart tjuvtjockt. Jag avskyr ingenmanslandet där man inte vet om man kommer att bli sjuk eller inte – blä. Henrik ligger i soffan och äter isglass, så det finns visst hopp.

Det känns så himla trist om våra sista dagar i den lägenhet som vi har bott i tio och ett halvt år blir så här. Jag tar era tummar till mig och hoppas på att det inte blir värre än så här. Antingen får vi en rolig historia att berätta sedan om magsjuka mitt i flytten eller så får vi ett lugnt slut i helgen med hämtpizza på golvet och nostalgiska tankar om allt som hänt här. Eller så blir det en mix av allt möjligt, såsom livet är som mest.

Jag ägnar mig åt visst framåtblickande och viss tröstshopping. När Cosas bjuder till kalas på saker som jag har hållt utkik på ett tag, ja, då hugger jag oavsett förekomsten av kräkiga lakan. Retroburkarna är som små karameller och kommer göra mig glad vid varje bak.

Jag hoppas att Ni får en fin start på veckan!

Det är en sådan tid nu. Allt man gör kan vara för sista gången. Jag har anlag för nostalgi vid dessa tillfällen i livet. Men det blir snart en första gång för allt också. Nästa söndag ligger vi i våra sängar i huset och skall sova. Och även om allting kommer att förändras, så är en del saker precis som vanligt. I dag lade vi ned Annas låneböcker i en kasse så att de inte skulle försvinna i en flyttlåda. Nästa måndag kommer nämligen bokbussen till hennes skola. Life goes on.

Bild: Mille Notti. Krispiga vita nytvättade lakan är något alldeles speciellt. Vi skall pimpa vår gamla säng med en ny sängkappa.

UPDATE: Livet finns ju där som sagt. Tjugo minuter senare och en liten nedkräkad son i sin säng. Det kan väl inte vara så ändå. NU?!! Jag kan inte tänka mig ett mer olämpligt tillfälle för detta fruktade… Snälla! Låt oss andra slippa!