
Jo, önskar möjligen att det var lite mer Yes, yes, yes, när jag vaknar på morgonen, men det kommer kanske med ljuset. Det är en sådan där ingenmansperiod just nu. Vintern håller sitt grepp. Förkylningar. Torra läppar. Jag går upp på övervåningen tidigt på kvällarna. Går runt i nattlinne. Kokong. Jag ligger i sängen och läser, kollar på iPad, äter blodgrape och valnötter samt sniffar på ljus. Det händer liksom inte så mycket just nu. Och så får det väl lov att vara ibland.

Fina Krickelin verkar tänka lite likadant denna dag. Och lämnar tre frågor till oss.
Var är din vackraste plats? Där jag finner ro. Hemma. Och så älskar jag Gotland. För första gången på många år ser det ut som vi inte ska åka dit i sommar. Vete sjutton hur jag skall klara det. Men jag får samla nya vackra platser istället. Var är du på väg? Jag säger som jag gjorde i höstas. Jag vet en sak. Att där jag har varit, har jag varit tillräckligt länge. Och det känns som om ett nytt skede i mitt liv är på gång. Jag ser fram emot det med tillförsikt. Och vad gör dig stolt? Mina barn. När de gör kloka val. Och när de lär sig av livet. Min man. Som klarat en ny roll på sitt arbete galant. Jag själv. För att jag har gjort en stor livsstilsomställning på det nya året och det går alldeles utmärkt. Så faktiskt. Yes, yes, yes :)!


















