Author Archives: Weronica

Jag märker att jag söker i marginalerna. Efter det ofärdiga och det skavda. Det där som skorrar och som bekymrar mig lite. Som inte riktigt passar in. Det oväntade i en mönsterblandning. Kontrasterna. Det där som vid första anblicken inte alls går, som blir alldeles för mycket, men som på något sätt ändå finner fram. Sådant där som jag trodde aldrig om, men som ändå fyller ut sprickorna. Jag märker att jag tycker om det vissna. Det bedagade. Det lite blekta. Jag har blivit mer förlåtande. 

Ett lite böjt och blekt vykort stod där i stället på Ellen Keys Strand vid foten av Omberg. Ellen och hunden Wild 1911. Innan hade jag gått på guidad tur genom huset och dröjt vid detaljer som etsat sig fast. Den intima stämningen i Keys allra mest privata rum. Vingslagen av att titta på hennes skrivbordsalmanacka där hon skrivit ner tider att passa. Den sista noteringen dagarna innan hon dog. Alla dessa människor. Alla dessa historier. Jag tror att jag börjar få tillräcklig distans till mig själv, för att intressera mig fullt ut för andra.

Jag läser biografier och livsberättelser. Jag blir otroligt fascinerad och inspirerad av Edmund de Waals Haren med bärnstensögon. Alla dessa saker, allt detta överflöd, dessa tavlor, figuriner, utmejslade keruber i taken, dock alltid med en viss reservation. Den sköra linjen mellan allt det som vi tar för givet och hur snabbt det kan vändas till något annat. Det ärvda 1700-talsskrivbordet med förgyllningar som de framstormande nazisterna vräker ut ur fönstret den 11 mars 1938 från den judiska familjen Ephrussis palats i Wien. Breven som ligger i skrivbordet sprids för vinden. Jag börjar tro att tiden är kommen för mig att läsa Proust. Volymerna har stått där länge. Jag har aldrig läst dem. Men det kanske är dags nu. På spaning efter den tid som flytt.

Jag dras till det sinnliga denna höst. Det taktila. Det man kan känna med handen. Dofter. Rosknopp. Te som dragit lite för länge. En dammig gammal bok. Mina sovande barn. 

Omgiven av de slingrande pilbladen i mitt arbetsrum, inspireras jag återigen av William Morris. De fantastiska mönstervärldarna – ovan Golden Lily – som gör rummen på ett så självklart sätt. Som att sitta innesluten i en grönskande kokong. Mitt i den föränderliga världen.

Jag önskar att jag kunde måla. Eller spela ett instrument. Jag dras till penseldragen. Impressionisternarnas duttande med färg, skenbart enkelt men ytterst komplicerat, som blir till en annan värld. Eller Prerafaeliternas bombastiska uttryck. Jag tycker om Monet igen. Och hans näckrosor. Bara en sådan sak.

Det dunkla, det gömda, det fördolda, det glömda. Det lockar mig nu. Jag vet inte riktigt vart jag är på väg, men jag vet att där jag har varit, där har jag varit tillräckligt länge.

Bidrag till Fabrikens torsdagstema. 

Fabriken kommer alltid med roliga utmaningar. Denna vecka är det tema höstens moodboard. Det är alltid av värde att stanna upp och se var man hämtar inspirationen. Förra året var det samma tema på hösten och då publicerade jag bilderna ovan. I eftermiddag är jag i gång med ett aktuellt moodboard för publicering i morgon. Min idé är ungefärligen den samma som då. Ett blankt underlag och sedan hämta dit saker som hjärtat klappar för, för att se var blicken fäster när man tittar på detaljerna. Jag känner starkt för något annat. Det liksom kliar inspirationsmässigt om ni förstår hur jag menar. Man vet inte riktigt var man är på väg fullt ut, men man vet att där man har varit, har man varit tillräckligt länge. Det är inga tvära kast i min värld direkt, eftersom min stil är tämligen grundmurad klassisk med mina stående favoriter, men ni vet de där små sakerna, de där små glidningarna, kan vara stora för en själv ibland. Fortsättning följer. Såklart. 

Som tidigare noterats, det kan hända att jag någon gång – host – har köpt te för den fina förpackningens skull. Ibland blir det dock lyckträffar som i fallet med de röda frukterna från LØVE Organic. Det är ett lite sötare eftermiddagste med hallon och jordgubbssmak som jag gillar. Jag köpte min burk hos Systrarna Voltaire i huvudstaden. Någon som nätshoppar dessa och vet fler inköpsställen? För nu är min burk snart slut. Kvällens blädder blir nya Kinfolk som kom i dag – älskar fotot i den. Inspiration på hög nivå. Fin kväll!

Och så lyssnar jag på Loreens nya. Himla bra.