Author Archives: Weronica

7 a week: Första helgen i november

Så fick höstlovet sin symboliska avslutning genom att jag och sonen såg det sista avsnittet av Stranger Things. Jag har sedan jag var liten älskat magin i böcker – att man kan öppna pärmen och efter några sidor vara inne i en helt annan värld. Det blev lite samma känsla här och det känns stort att ha fått dela det med sin fjortonåring. Det är inte alltid man är på samma plan, men här hittade vi något som förenade. En blandad påse virtuellt godis – håll till godo. Den vackraste av evighetsgirlanger på önskelistan i tider av Adventsförväntan – Malin Appelgrens glimrande mässing.

Flawless Kate Winslet på brittiska Harper´s Bazaar.

En tid av önskningar och planering av gåvor. De här små smyckesaskarna får mig att bli liten igen och varsamt lägga in det allra finaste halssmycket i sammetsklädd snäcka. Kan tänka mig några även som stor.

Artilleriets bilder från ett gammalt hus – Vrångsholmen – har spridits med vindens hastighet sedan de kom i fredags. Mina ögon fastnade framförallt på den här kombinationen med panelen, tapeten och mattan. Jag tänker att det är hög tid att vinterbona sovrummet med sängmatta där jag kan lägga mina säsongsböcker på hög.

Det blir dock inte den här uppe i sovrummet. Det är något med att titta i kokböcker sent på kvällen – jag blir alltid så hungrig! Nej, de här bläddrar jag i nere i köket, där klassikerna nu flyttas upp i Pilasterhyllan. Vinterns goda ting är min stora favorit som hängt med i många långa år nu. När jag börjat bläddra i den vet jag att en ny säsong verkligen är här.

Det är kranstider. Det dröjer till första Advent innan de traditionella enriskransarna kommer upp på dörren, men fint att binda redan nu. Snyggt med blått band till. H&M.

På pricken inspirerande färgskala – amore på den. Broste Copenhagen.

Väl mött nya veckan!

Fredagssvepet 44/17

Denna höstlovsfredag bjuder på strålande sol här hos oss. Löven glöder och de sista rosorna blommar. Alla Helgons helg stundar. Tid för eftertanke, att tända ljus, ta de sina intill sig lite extra och tänka på de som inte längre finns bland oss. Jag samlar mig till ett klassiskt svep. Håll till godo med denna version som går i röda toner och är full med ljus. Jag börjar i Djursholm där det nu saluförs en extravagant bostadsrätt i en stor gammal villa. Jag har bloggat om den förut, då genom ett Small Talk i somras med The Way We Play. Jag är inte helt överraskande otroligt svag för den här mer maximalistiska stilen med en stor dos klassiker och Svenskt Tenn som blandas med fingertoppskänsla. Jag bor inte alls så här, men inspirationen är fri i vanlig ordning. Och uteplatsen i höstsolens glans. Vackert i kubik. Per Janssons Fastighetsförmedling genom Trendenser.

I SAMARBETE MED BOSTÄLLETS VEDUGNSBAGERI 

Kanske tid för en utflykt ut på landet? I veckan skrev jag om Boställets Vedugnsbageri här i Östergötland som har öppet i helgen. En bulle och chokladbiskvi är aldrig fel. Och passa på att plocka in kvistar med nypon nu. Så fint att dekorera med.

Butikerna har börjat sända ut mejl om när julen öppnas. Det verkar som om vi får vänta några veckor till innan exempelvis Svenskt Tenn och Artilleriet öppnar upp. IKEA har varit igång länge nu om man redan vill ha en dos. Artilleriet.

Ja tack, tomten. Smythson

Maximalistisk stämning från Farrow & Ball. Genom Seventeen Doors

Vacker blus/H&M.

Min nästa miniserie – premiär i dag – blir Netflix Alias Grace som bygger på Margret Atwoods roman.

Bivaxljus från brittiska Toast.

First Aid Kit – Postcard

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

Boställets vedugnsbageri

DETTA INLÄGG PRESENTERAS I SAMARBETE MED BOSTÄLLETS VEDUGNSBAGERI

Jag är sprungen ur myllan. Mina stigar gick runt de östgötska sädesfälten. Vägen till Klockrike ledde hem. De röda ladorna lyste som facklor i höstsolen när vi slättens barn tog bussen in till staden. Då längtade vi bort. Nu längtar jag tillbaka.

Ut från staden till små slingriga grusvägar som leder längre ut på landet. Om man kör in på en av dem ungefär två mil från Linköping, kommer man till Boställets Vedugnsbageri. Svenska folket mötte 2017 i sällskap med Mandelmanns gård i TV-soffan. Det blev ett slags manifest för den rörelse som känts länge nu – längtan till det lilla livet, jorden, det nära och de kära. Även om vi inte alla tar det steget fullt ut, så är intresset för utflykter till den miljön större än någonsin. Karin Lorin med familj gjorde resan. Efter ett tag började tanken komma om att försöka finna en verksamhet som kunde möjliggöra att arbeta hemifrån. Den stora röda ladan blev utgångspunkten för tankar kring bageri och café. Hösten 2011 öppnade Boställets Vedugnsbageri. Från att ha varit en småskalig rörelse har det utvecklats till något som drivs året runt.

På Bostället är säsongerna alltid närvarande. Omgivningen blir en del av upplevelsen när den milsvida utsikten över Östgötaslätten ändrar skepnad över året. De vidsträckta fälten bildar en fond där landskapets karaktär skänker stämning till platsen. När löven faller dras blickarna inåt igen och ladan får spela huvudrollen när utemöblerna tas in.

När man går in genom dörren möts man av doften av nybakat bröd. Ladan har en öppen planlösning, så här ser man rakt in till den stora vedugnen som är hjärtat i verksamheten och ger brödet en speciell karaktär.

Allt bröd är gjort från grunden med lokala råvaror. Handens verk är alltid närvarande och som cafébesökare ser man verksamheten på bakbordet när man beställer. I samspel med mer moderna inslag värnas det om de traditonella bakverken.  Årets Östgötadagsbakverk blev exempelvis en Arrakskrans, inspirerad av 50-talet, från Bostället.

I ladan där man nu sitter och fikar fanns mjölkkor till på 1950-talet. Namnskyltarna i taket minner om en annan tid, samtidigt som historien levandegörs. När vindarna tar tag utanför ladan känns det fint att värma sig med en kopp varmt med tilltugg i båsen där korna en gång huserade. Bostället har även utökat cafédelen med en vinterträdgård som erbjuder fler platser.

Sommar är mer av klassisk utflyktssäsong för många av oss. När det gäller ställen på landet är de även förknippade med att sitta ute i solen och äta bullar. Det är kanske ändå en regnig novemberdag som man behöver en utflykt som mest?

På Bostället serveras även lättare luncher i säsong – här färg- och smakterapi i form av en höstsallad med bröd.

För mer information om Bostället, aktuella öppentider och saker på gång besök hemsida, Facebook eller Instagram.

En fika är aldrig långt bort. Unna dig en utflykt till något fint ställe.

Fotografier: Weronica Fremenius

7 a week: Sista helgen i oktober

En liten påse med gott och blandat? Varsågod. Låt dig väl smaka. Även om hösten varit mild hittills, så märks det att nordanvindarna tar för sig allt mer. Dags att uppdatera klädkorgarna i hallen och fram med lite mer värmande ting.

Josefine Frida Pettersen aka Noora i Skam är på framsidan av danska Elle. Jodå, jag saknar serien, även om vissa tonårsproblem definitivt gör sig bättre på en skärm än i verkliga livet…

Snittamaryllisar i vackert sällskap i maffiga glasvaser – klassisk Adventsförväntan-känsla. Tjusig bild från H&M Home, men gå gärna till närmaste loppis och titta efter liknande vaser. Jag lovar att det finns skimrande glas i mängd där.

Som jag älskar att dela en annan värld med barnen. Nu har sonen och jag fastnat i Stranger Things på Netflix som Höstlovsunderhållning. Så bra skådespelare och åttiotalsscenografi. Än så länge har jag klarat mig från att bli vettskrämd – även om man får sin beskärda del av överraskningseffekter i mörka skogar… Jag hoppas att det fortsätter så.

Blommorna kommer alltid först i inspirationsskiften. Och smakerna. I dag åt vi traditionellt recept – Allahelgonafläsk – från Sanna Töringes Vintermat. I den skriver hon även om Cyklamen i vas som jag anammat. Enkelt vackert.

På tisdag är det premiär för nya avsnitt av Det sitter i väggarna på SVT. Jag tittar gärna.

I dag frossade jag i pumpor vid dukningen till söndagslunchen. Nu tar andra stämningar vid. Det är en fin tid som väntar.

Väl mött nya veckan!

Fredagssvepet 43/17

Den väntar alltid runt hörnet denna tid på året. Det handlar om ett tillfälle när den skall kicka in på allvar och göra att inspirationskompassen definitivt riktar in sig åt ett annat håll. Vad talar jag om? Min kära Adventsförväntan såklart. I går blev jag med en rumsgran. Den står där sida vid sida med några pumpor, men snart är det ensam majestät för detta spår. Innan jag hänger mig åt detta, firar jag av alla starka höstfärger i veckans svep. Håll till godo! Jenny skrev om en ny utgåva med en samling av P.D. James-noveller. Ack så fint omslag – som det går att läsa mer om här. Stämningsskapande till mörka kvällar i läsfåtöljen.

För nu är mörkret här på allvar. Vintertiden nalkas och klockorna justeras. Arne Jacobsen Århus Rådhus

Morris & co har kommit med en ny kollektion i höst med uppdaterade mönster – här Wandle vars originalmönster är från 1884.

Nästa vecka släpps H&M:s samarbete med Erdem – nu kan man titta på hela kollektionen online.

Sidensjalen Erdem hjärta H&M faller mig i smaken, liksom alla fagra Hermès som saluförs på Bukowskis Fashion-auktion. Jag har ingen sådan där osannolik vintagehistoria om att ha funnit en sådan här för tio kronor som man hör ibland. Det tycks inte vara vandringssägner säger vittnen, så kanske, kanske om blixten slår ned…

Every leaf speaks bliss to me. Fluttering from the autumn tree. Emily Brontë

Alla pratar om Stranger things vars andra säsong har premiär på Netflix i dag. Jag har inte sett den harig som jag är, men dras med i den populärkulturella hypen. Kanske skall man ändå? Kanske inte så läskigt ändå? Western är inte direkt min genre heller, men när Michelle Dockery tar på sig hatten i Godless som kommer i november kan jag nog inte motstå.

En av mina höstklassiker.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

Tiden som går, the circle of life och vackert gammalt

Annelie på Blomster & Bakverk skriver så vackert med ord som går in och väcker tankar kring orden gammal/gammalt i We Decor life. “Trädgården får mig att se det där varje år. Den här tiden när det är så vackert att det nästan gör ont, så kommer ett par rejäla frostknäppar och i ett slag förändras allt. Första frostnatten lägger mest ett skimmer över alltsammans. Men efter andra, tredje natten så faller vingbenvedens färgsprakande blad och funkiornas gröna blad blir blekgula. Växtligheten vissnar ner undan för undan. Den vackra vita höstanemonen blir brun i kanterna, tappar något kronblad och drar ihop sig. Men fortfarande är det så vackert. Och ett tecken på att det är dags att vila men bara för att snart väckas till liv på nytt. Och så vi då. Som åldras. Tänker att jag ska göra det utan att gömma ålderstecknen. Att låta det synas; det nötta, skråmorna och tiden som gått”.

Jag tänker att det är viktiga ord, som behöver skrivas många gånger om i en värld där mycket skall putsas och förbättras i en antiage-förpackning. Jag förstår mig inte riktigt på det där. Som om livet man levt inte skulle få utrymme. När man har fått sin beskärda del av oro, smärta och livskriser, så framstår mycket yttre som tämligen ovidkommande. Jag brukar säga att jag älskar att bli äldre, för alternativet till det är att det skulle vara slut. Årsringar är vackra. Så är det bara.

När man lever nära årstidernas skiftningar, deltar man och görs ständigt påmind om den eviga cykeln. Mylla på hösten – livets återkomst på våren. Jag är alltid sen med att plantera tulpanlökar. Det känns alltid som en tyngd ligger över mig när jag redan gått in i vilocykeln och trädgården känns trött, bedagad och sliten. Men det slutar alltid med att jag gör det i alla fall. Det är det där hoppet i vanlig ordning. När det gröna bryter fram. Det skulle vara svårt att undvara.

Besök Annelie, Victoria och Emma för mer i det aktuella temat gammalt/gammal. Stort tack till Karin för att du ville vara gästpresentatör! Utmaningen går på höstlov en vecka, men är tillbaka nästa torsdag.

We decor life

Klassiker: Gallerskålar

I söndags såg jag den här gallerskålen från Dandeliane i Trendensers söndagssummering. Jag har tidigare sett krukorna i flätat porslin, men det här fatet var en nyhet för mig. Tanken bakom kollektionen är att genom sammanflätningen av porslinet representera närhet i relationer – Intertwined. Fint så och även ett uttryck för en lång tradition inom porslinskonsten. 

Vi är kanske mest vana att se gallerskålar dekorerade – och kanske inte alltid så smakfullt som på denna fajans från Rörstrand från andra hälften av 1700-talet. Ett tag producerades mängder med flätat porslin som nu finns på vintagehyllorna – gärna i korgform utsmyckade med diverse frukter.

Triss i favoriter här hemma. Jag har alltid varit mycket svag för den här typen av porslin. En av mina större investeringar från en gotländsk keramiker är en sådan här skål av Ingela Karlsson från Fide Fajans för många år sedan. Jag har även fått en med tunnare flätning i present. Så tidlöst vackra och något som mitt öga aldrig tröttnar på. Fotografi: Fide Fajans

Vintage letar jag alltid efter äldre tyskt porslin – här Max Roesler – och jag har funnit lite genom åren. Det värderas högt när man finner det hos de som har en mer lantlig stil, men annars är det ofta struntsummor för det här vackra.

Något gallerfat har jag inte från Royal Copenhagens mest ikoniska servis – Musselmalet – men väl flätat i mindre vaser.

Med precis två månader till julafton börjar en tid av önskningar. Om du har en sådan här gallerskål av Signe Persson Melin i säcken kära tomte, tänk på mig. Jag skulle bli överlycklig.

For the love of

Karlbergare, gammalt och nytt

Tänker på det som jag har skrivit om förr. Att det tog lång tid för mig att till fullo uppskatta det redan brukade. Det var länge så viktigt för mig att bygga upp något eget. Det kan man på sitt sätt tycka är lite märkligt eftersom jag alltid varit så intresserad av historia. Nu har det dock nästan blivit det motsatta. Jag dras till det skavda, det som har varit med och det som berättar något. Jag har fått små gröna av den klassiska Karlbergaren av min mamma ett antal gånger. Hennes stora planta härstammar från ett skott hon fick när jag var liten. Först nu har jag lyckats med att få fram slingrande grönt. Kanske behövde tiden komma i kapp mig och ge utrymme för alla rottrådar bakåt.

Som bekant har jag blivit en hängiven vintage-jägare sedan några år. Det var inte så att jag inte gick på loppis innan, men detta stora intresse har tillkommit. Vårt hus var sprillans nytt 2008 och växthuset tillkom förra sommaren. Så det gamla i sammanhanget är ofta det jag samlar på mig. I och för sig – med tanke på hur fort inredningshjulen snurrar i vissa fall, kanske en del skulle hävda att våra möbler som vi köpte för tjugo år sedan bär på tydliga årsringar nu. Det där med gammalt är alltid relativt. Tre vackra vaser i alla fall med ett antal år på nacken. GAB Tenn, UE-lera med perfekt patina och pigg dansk keramik med rottinghandtag. Gammalt blir nytt. Fint så.

Bidrag till We Decor Life – Gammalt