Author Archives: Weronica

Favorit i Lantliv

Det här är ju roligt! Mitt instagramkonto @livingbyw är med i tidningen Lantliv som månadens favorit.

Den där motiveringen tar jag med mig med glädje framåt. Så fina ord – tack för dem!

Solen gassar på växthuset och nu börjar det bli ordentligt varmt genom glaset. Den första lunchen är intagen mitt i röran – en milstolpe för säsongen. Jag påminner om att hålla utkik efter hyacinterna som kommer till blomsterbutikerna nu. Många tycker om dem endast till jul, men jag är förtjust i de färger som kommer till våren och det är egentligen en vårblomma. Milda rosa och aprikosa är mina favoriter. De står länge om de får stå lite svalt om nätterna också.

signature

Känsla för påsken

Loppisarna har börjat plocka fram sitt påskpynt, men det har inte blivit några klassiska hönor och tuppar för min del – än i alla fall. Däremot har jag funnit lite annat som kommer få pryda bordet framöver. Vad sägs om en stor snäckskål överdragen med bladguld? Den retar min kitch-nerv på precis rätt sätt och får nog bli huvudnumret på påskbordet i år.

Gula handstöpta ljus har jag också köpt som jag tänker använda tillsammans med eterneller, citroner, dekorationsägg, alabasterdruvor och några klassiker från Svenskt Tenn. På bordet lägger jag en rutig duk och kombinerar med äggvärmare som jag fått i present och en lite mindre duk med det vackra blocktrycket som får ligga i brödfatet.


Årets känsla för påsk.

signature

Fredagssvepet 12/2019

Vi har passerat Vårdagjämningen, vilket på allvar betyder att vi går mot ljusare tider. Det gröna ögat börjar arbeta för fullt och i helgen är det bland annat dags för att plantera luktärter. Förhoppningsvis stannar lite av värmen och solen som denna fredag bjuder på. IKEA lanserar några nya trädgårdssoffor som har säljstart i början av april. Visst är Brusen som ett utropstecken mitt i det gröna! Foto: IKEA:Livet hemma Styling: Anna Lenskog Foto: Kristoffer Jonsson

Trädgårdsmässan pågår i Stockholm och traditionsenligt presenteras Årets pelargon. I år är det serien Brocade. På bilden syns Brocade Salmon Night med sina speciella blad som kontrasteras med de fyllda blommorna. Fin färg som jag måste titta närmare på. Pressbild: Blomsterfrämjandet/Lina Arvidsson

Stockholms Auktionsverk håller en intressant auktion kring “Kvinnliga konstnärer – berömda och bortglömda”200 verk ropas ut med nära 100 konstnärer över ett stort tidsspann. Det finns så mycket fint – bland annat Ella Wanners självporträtt från 1925. Se broschyr här.

En ny tapetkollektion presenterades förra veckan av Långelid/von Brömssen och Ulricehamns tapetfabrik. På bilden syns The Butterfly Effect/Engelska Tapetmagasinet.

På Fotografiska pågår en stor utställning med Jesper Waldersten All over till 9 juni. 250 fotografiska och rörliga verk presenteras kring den övergripande frågeställningen vad det innebär att vara människa. Pressbild: Fotografiska

Kreatören Hanna Wendelbo har precis kommit ut med sin första bok – Hannas blomsterpill och mönsterlek. Även om jag är en riktig trädgårdsmänniska har jag inte fastnat för det populära nöjet att göra mandalas med levande material. Vem vet? Jag kanske gör ett försök efter att ha bläddrat i denna bok. Kreativitet brukar smitta – speciellt Hannas. Pressbild: Roos & Tegnér. Fotograf: Jenny Brandt

Tjusig hatt/Other Stories

Veckans fredagstoner: Weeping Willows nya. Pressbild: Johan Bergmark.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

signature

Påskinspiration

Påsken kommer så sent i år, så jag är fullt redo för vårdekorationer. Jag tar en titt tillbaka i arkivet under några år. Förra året var det blått porslin tillsammans med en bordsuppsättning av det som fanns i trädgård och växthus. Tårtan gör jag till varje påsk – Monica Ahlbergs Påskpassion.

Dukningen var myllrande med mönsterblandning och många lökar för att hylla det växande.

Jag gjorde även en nyttigare tårta till påskdagarna. Att dekorera bakverk med penséer är en klassiker som är fin. De är ätbara även om de mest blir till dekoration.


Färgglad påsk för några år sedan. Klara färger och tapeten i matrummet poppar lite extra till dessa kombinationer. Gula ljus tillsammans med klassiska påskliljor.

Utslaget björkris till oss som inte är allergiker. I år kommer nästan naturen vara ikapp när påsken nalkas. Men visst är det något särskilt med de där spröda gröna bladen!

Växthuset väntar fortfarande på sin första påskmiddag. Det är roligt att pynta lite här ute också. Denna vecka öppnar loppisarna här upp för sitt påskpynt, så hoppet lever om något fint vintage att komplettera med!

Under våren är jag särdeles förtjust i hyacinter och narcisser. Fjädrar känns som om de nästan har försvunnit från pyntet. Jag har gamla fasanfjädrar som jag sparat i många år – de får komma fram igen.

Förra året hade jag vass i riset. Vipporna påminner om det skira i fjädrar och kanske blir det något liknande i år igen.

Året innan det gjorde jag en påskkrans av den klassiska Season-ljusstaken från Georg Jensen. Jag satte i milt gröna ljus, virade runt olivkvistar tillsammans med lite björkris och lade i ägg som i ett rede.

Nu öppnar jag för vårpyntet! Det är fyra veckor till påskveckan, men dessa stämningar känns inspirerande nu.

signature

Skribent i Antik & Auktion

Det känns minst sagt fint på många sätt att inleda växthussäsongen med att bläddra i alldeles egna sidor i Antik & Auktion. I aktuellt nummer 4 har jag med sju sidor om “Återbruk i det gröna” under vinjetten Antiktrend. Tidningen var en av de första som jag började läsa när jag blev inredningsintresserad. Den är nu Nordens största tidning om antikviteter, inredning och konst. Tidningsmarknaden är under stor förändring, men nog var det extra roligt att bläddra i papper denna gång. Om ni vill läsa artikeln där jag förutom att skriva, presenterar tjugofem föremål för det gröna livet rekommenderas detta nummer varmt.

signature

Påsken hos Svenskt Tenn

Det var inte alls meningen att hamna i radioskugga här på bloggen. Jag har så mycket fint att visa och skriva om, men ibland får saker bero. Nåväl, påsken har fått sin början på Svenskt Tenn och då kan jag inte låta bli att se det som ett startskott för ljusare tider. Just denna högtid blir lite extra bra med Strandvägens sedvanliga mönster- och färgmix.

Jag är mycket svag för Lars Nilssons kollektion som han gjorde för Svenskt Tenn förra våren. Den blev belönad som bästa textil på Elle Decoration Awards och är fortsatt en av mina stora favoriter. I påskbilderna syns de mycket – vackert!

Pasteller hör påsken till – här i glasdroppar. Ett tips är att hålla utkik på loppis efter gamla prismor och glas att hänga i ris. Fint att blanda.

Den vackra duken som blocktrycks i Indien kommer nu med gul bas. Om man slår till får man väl leva med bruna ringar av påskmust bland alla pigga blommor…

Var hälsad kära vårstämningar!

signature

Min stil

Efter en förfrågan häromdagen har jag fått anledning att fundera lite över min stil. Jag faller alltid tillbaka till min favoritfras i sammanhanget – klassiskt med tvist. Jag har skrivit om det flera gånger här i bloggen. När jag tittar tillbaka kan jag konstatera att om det är något som utmärker mig så är det kontinuitet över tid. Jag skriver i princip under på det jag har i arkivet än i dag. Så med lite da capo från det förgångna tillsammans med några tillägg från nu samlar jag mig i frågan.

Det är roligt att fundera på min stil. Det är sällan den formuleras i ord. Klyschorna ligger hela tiden på lut, men det hör möjligen till genren. Jag dristar mig ändå till att karakterisera min stil som klassisk med tvist. Jag är svag för det hållbara och det tidlösa, men kryddar anrättningen med tillägg som känns mycket nu. Jag tycker om en frodig mönsterflora, samtidigt som jag är fast förankrad i det lugna och det strama. Jag är en estet som tycker om de små tingen som ger liv till helheten. Jag vill föra fram de vackra tingen och omge mig med det som jag älskar och som ligger i säsong. Liksom Josef Frank tror jag att saker som man tycker om har en förmåga att smälta samman till en helhet. Jösses, har jag alltid varit så snusförnuftig och färdig med mitt uttryck? Nej, icke då. Jag har suktat efter och sparat till såväl lite billigare som lite dyrare konceptinredningar. Men fördelen med att bli äldre och säkrare är för mig att jag struntar i mycket. Ängsligheten försvinner. Man blir trygg i sitt eget uttryck. Trist? Nej då. Man måste alltid ha dörren öppen för nya intryck, överraskningar och inte minst lust till att tänka annorlunda. Det är då det blir dynamiskt – och kanske – till sist då – personligt.

Jag tror att vi alla mår bra av att skaka av ängsligheten en smula. Vi är flockdjur och inredning i vår virtuella värld där vi matas med mängder av bildintryck varje dag, blir ibland lite av en bedömningssport där det gäller att ha koll. Jag tycker om att uppdatera mitt hem, men jag tycker också att man skall vara trogen sin egen stil. Min stil är för all del tämligen dammig och rörig emellanåt. Jag är ingen pedant, utan tycker om det maximalistiska och ombonade med många saker framme, innan jag ibland får spader på allt och vill rensa, rensa, rensa och plocka bort. Böcker. I mängd. På massor av ställen. Min stil är högarnas stil. Ganska ofta.

Om man omger sig med en bas som man genuint tycker om och har valt utifrån det kriteriet, så kan man vara säker på att det kommer igen med jämna mellanrum. Allt går i cirklar. Det bästa tipset är – såklart – att omge sig med sådant som man tycker om, oavsett hur vindarna blåser. Våra ekmöbler var så långt ute på utelistan som de någonsin kunde vara ett tag, men än sen? Där bland allt det svartvita förstod man ju att folk skulle bli sugna på trä igen och det blev de ju. A thing of beauty is a joy forever. Och dateras inte så lätt.

Säsonger betyder allt för mig. Dofter, smaker, blommor, kvistar. Allt får utrymme och gör att jag känner livet i mig. Med min stil vill jag visa att man med små medel kan förändra stämningen hemma. Grunden är konstant och förändras sällan. Essentiellt i min stil är stilleben. Jag föser ihop saker som jag tycker om på alla möjliga ställen. Här blandas klassikerna med det aktuella. Saker och ting plockas om och skiftar plats efter känsla och stämning. Här avspeglas ofta det som hjärtat bankar extra mycket för just nu. För det är kul med tillfälliga passioner – också. Man kan inte göra om hela sitt hem med jämna mellanrum när inspirationen skiftar, men man kan med små medel få in en ny känsla på en plats i hemmet – t ex på ett sidobord, en byrå eller en fönsterbräda. Det är ett enkelt sätt att vara kreativ i inredningen.

Den bästa saken i inredning är den som man vill behålla. Fördelen med att satsa på bra material och hållbar design är att man kan leva länge med en sådan sak och att den åldras med värdighet. Svenskt Tenn är min eviga följeslagare och ett ständigt inslag i min stil. Jag älskar det mesta därifrån kanske just för att de förmår att alltid få sina klassiker att kännas aktuella och att de kombinerar den med ny formgivning.

Mina säsonger då. Stilen är tämligen konstant, men den får sina tillägg i takt med årstidernas förändring. Jag är aldrig så pastellig och lantlig som när pelargonerna kommer på våren eller när syrénerna blommar. Jag är aldrig så stenig och betongig som när jag är på Gotland. Jag är aldrig så murrig och ombonad som jag blir på hösten. Då målar jag inte om ett rum, utan då tar jag in kvistar från trädgården, en pumpa och blir därmed nöjd. Att lära mig att vila i säsongerna är min största glädje.

Min största inspirationskälla är vintage och återbruk. Jag har alltid besökt loppisar, men en vändpunkt kom 2014 då min kära vän Jenny visade mig vägen till mitt vintagespår. Jag upptäckte på allvar en värld av stark formgivning, kvalitet och personlighet. Jag hade inte funnit mig tillrätta i den retrovåg som gällde att man inredde efter en speciell stil inspirerad av det förgångna. Nu fann jag min stil här och det har berikat mig så mycket.

Jag försöker med min stil att tänka som när jag provar kläder – “try something on”. Jag testar ofta något i liten skala, tar in något litet i hemmet som sätter tonen – letar i förråd, ser saker med nya ögon, söker på loppisar – innan det eventuellt blir några långsiktiga investeringar. Man kan med återbruk unna sig några små detaljer här och där som blir mer flyktiga – om man tröttnar lämnar man tillbaka till vintage-kretsloppet.

I min stil försöker jag inte endast tänka på en möbel som en möbel, en sak som en sak, utan jag försöker även att få med variabler som form, balans, struktur och material. Ett konkret exempel är att jämföra ett runt soffbord med ett fyrkantigt för att se vad formen kan göra för rummet och för hur man upplever platsen. Ett annat exempel är att tänka mer runda former till ett hus som har lite vassare och kantigare former.

Det där stora som består, där slår min klassiska ådra till som i utformningen av vårt hus som byggdes 2008. Då vill jag inte ha några överraskningar, utan där är min stil grundmurad. Annars tänker jag att stilen tjänar på att våga ta steget ibland. En rosa soffa kan göra hela rummet, liksom en storblommig tapet. Ibland är det helt rätt att ta ut svängarna. Jag tror på att alltid ha ett öppet sinne och en nyfikenhet när det gäller sin stil. Vem vet vad som väntar bakom dörren? Det är alltid roligt att bli överraskad.

signature

7 a week: Mars är här

Jag motar bort den grå mars-himlen med sju fina ting som ögat fastnat på de senaste dagarna. Emilia Wickstead-klänningen påminner om en marsipantårta, men visst blir man nyfiken på sidorna med Jenna Coleman som fotograferats inne på Kensington Palace!

Dahliorna är avklarade, men luktärterna väntar på att beställas. Det finns så många fina sorter att välja mellan och så skall de ju ha en plats att planteras ut på också. Det är lätt att falla för fröpåsar nu, men snart är det dags för allt det praktiska med dem också. Vecka 12 drar jag igång med luktärterna.

En Hortensiablus någon? Kanske det ultimata plagget att bära när man står med stora blombuketter i sommar.

Jag tycker att den här bilden av @josefin.haag är så fin. Den visar på en av mina käpphästar när det gäller vintage – handens verk och kvalitet. På hyllorna finns det massor av detta – keramik med en kanske okänd signatur i botten men inte desto mindre värt att få fortsätta att glänsa.

I helgen drog vi igång med en riktig klassiker – minns ni Jag Claudius om de romerska kejsarna som gick på TV någon gång på åttiotalet? Jag har ett projekt att gå genom äldre DVD-boxar och denna gång föll valet på denna. Två avsnitt in – och den är riktigt bra! Klassiskt brittiskt skådespeleri och dramat i det gamla Rom är svårt att överträffa med Claudius farmor Livia som urtypen för livsfarlig intrigmakerska.

Extravagant bricka från Fornasetti/Bukowskis.

Den här lampan från The Socialite Family väcker några av mina insomnade DIY-gener. Lampfötter av furu finns i överflöd och liknande plisserade skärmar brukar också finnas – kanske skulle man kunna tänka sig att måla? Röda detaljer poppar mycket för tillfället.

Väl mött nya veckan!

signature