Det är knappast någon överdrift att tala om en renässans för den klassiska dahlian – läs om blomman hos Svenska Dahliasällskapet. Tiden har kommit ikapp denna blomma som länge karakteriserades som tantig och hopplöst omodern. Jag har förstått dess storhet och välförtjänt stiger den åter ut i rampljuset. Den stora fixstjärnan i dahliornas värld är Café au Lait, ovan fotograferad i växthuset hos Zetas Trädgård. I år har jag en idé om att ha en samling vid växthuset. Jag skulle uppenbarligen ha gjort slag i saken betydligt tidigare. Beviset på att trenden sannerligen är här – knölen är slutsåld nästan överallt. Mitt förnuftiga jag som sade att det är bättre att vänta och se vad som redan finns i övervintring och att inte förföras av alla skönheter redan i januari – ingen lysande plan visar det sig. Efter idog googling – skam den som ger sig – tycks jag ha fått fatt i den. Jag väntar på att ropa hej tills jag ser de torra knölarna med egna ögon.
För visst är det fascinerande att de där skrumpiga knölarna kan bära på de vackraste av blommor? Vips visar sig ett litet öga på knölen och så är det dags för det gröna att komma ur det bruna.
Jag brukar plantera mina knölar i början av april. I år har jag tillgång till växthus för första gången, så det är möjligt att rutinerna kommer att förändras. I år har jag även tänkt att förkultivera mina övervintrare, vilket jag hittills inte har gjort. Läs allt om plantering i detta inlägg från förra året.
Jag kommer även återkomma till årets plantering när det väl är dags. Fördelen med att förkultivera knölarna är förstås att man får en tidigare blomning och att man kan starta säsongen tidigare. Knölarna är extremt frostkänsliga, vilket gör att man får skydda dem tills risken för nattfrost är helt över, alternativt vänta med direktplantering tills dess.
Jag har testat att ha dahlior i såväl rabatt med blandade perenner som i pallkragar. De senaste åren har det blivit mest pallkrageodling samt i ett större odlingsland som vi blev med förra året – se bilder här. Jag har sex dahlior per pallkrage. Fördelen är att man har koll på knölarna och att de är lätta att gräva upp när man kommer så långt. Nackdelen är att man måste vattna mycket. En pallkrage torkar ut betydligt snabbare än en blandad rabatt. I år har jag tänkt att plantera i större krukor vid växthuset också, vilket blir samma pyssel med vattning och näring.
Här är dahliorna nyplanterade ute förra året – efter viss avhärdning ute när plantorna långsamt får vänja sig vid sol och vind – i början av juni. Jag har hittills haft dem inne – i tvättstugan vid ett fönster – men även vid verandadörrar och i blomsterbord. När de börjar växa behövs mer ljus och vatten. Jag försöker även toppa mina dahlior för att få buskigare och mer förgrenade plantor. Man klipper av topparna över ett bladpar. Ibland går det väldigt bra – ibland envisas dahlian att växa rakt upp som en pinne oavsett hur flitig man är med saxen. När man planterar ut är det också viktigt med stöd för blåst och regn. I år skall jag vara mer noggrann med att sätta upp större stöd från början, så att man inte skadar plantan genom att behöva sticka ner det senare då tillväxten drar iväg och de tunga grenarna kan gå av vid blåst.
Jag brukar säga att dahlian är sensommarens pioner. Det finns få primadonnor som gör sig så fint i en blandad sensommarbukett. Det finns oändligt många färger och former. Jag brukar alltid ha en bas i vitt för de är helt enkelt så vackra ihop med det mesta.
I den frodiga sensommargrönskan i augusti är det lätt att känna sig rik. Allt pyssel med knölarna är glömt när man kan plocka famnen full.
Dahlia är basvara i alla buketter.
Det fina i kråksången är att ju mer man plockar desto fler blommor kommer det. Vill man ha riktigt stora blommor skall man helst gallra bland knopparna, men jag brukar ta det som gives mig. Förra året hade jag en blandad kompott av mustiga färger, tillsammans med ett gäng vita i en annan låda. I år har jag som sagt en idé om många plantor av samma sort vid växthuset, men i pallkragarna blir det nog en maximalistisk mix.
När frosten börjar närma sig måste man se till att stegra njutningen av blommorna, för då är det snart dags att ta in knölarna. Man klipper av allt grönt, tar försiktigt upp knölarna med en grep och lägger dem att torka på en frostfri plats. Sedan slår jag in knölarna i tidningspapper och lägger dem i sockerlådor i förrådet. Alla knölar klarar inte övervintring, men många gör det och ger stora plantor till nästkommande år.
Snart dags att lätta på pappret till förra årets dahlior och sätta igång ytterligare en säsong. Jag hoppas att du blir inspirerad att prova och att du hänger med i min trädgård ett varv till.
♡
Citronträd har alltid varit något av en hägring för min del. Förra sommaren köpte jag slutligen två i väntan på växthuset. De förde en tynande tillvaro på terassen under den kalla och blåsiga försommaren. När växthuset väl kom på plats, var citronträden något av de första som fick flytta in med ny jord om fötterna. Här trivdes de alldeles utmärkt, fick ullöss på vägen, överlevde det och kommer nu ut för lite luftning dagtid från bubbelplasttältet. Nu väntar en ny säsong och jag hoppas att de vill vara med på det.
Som sagt – jag fick ett gammalt bakbord som jag använder som ambulerande planteringsbord – och nu har jag funnit ytterligare ett på loppis. Det här är ett stort bord som lätt huserar stora planteringsprojekt – så smidigt att bara ställa fram och all jord samlas på ett ställe. Mina DIY-gener är som bekant tämligen underutvecklade – men jag tänker mig att man skulle kunna behandla detta för en lite tåligare yta. Jag letade i mitt arkiv och hamnade på ett inlägg om plankbord som jag gjorde förra våren. Där talas det bland annat om betsning med Osmo Snö. Jag kan tänka mig att tona ned furun till lite mer vindpinad look om ni förstår. Några tips på behandlingar?
Det är otroligt häftigt med egna citroner. Vet inte riktigt vad jag i andäktighet skall hitta på med dessa om de klarar hela processen. Det får lov att bli något särskilt det känns det som.
Man kan bara tänka sig allt det bröd som bakats på detta gamla bord. Så vackra hörn och spikar.
Det blåser friska vindar utanför, men här inne är det sommarvarmt och vindstilla. Det blir inte bättre än så en onsdagseftermiddag i mars.
