Category Archives: Bara vackra ting

Visst är orange som finast just precis nu? För mig är det ett förutsägbart skifte i inspirationen som inträder samma tid varje år. Än är det ett tag tills de sprakande lövhögarna, men känslan finns redan där. Här hemma föser jag fram färgen i t ex Josef Franks Terrazzo. På axeln hänger jag samme Franks Aralia. Några prydnadspumpor och solrosor förstärker.

Hans Hedbergs fantastiska skulptur Bukowskis

Hermès ikon Birkin. Just den här knalliga nyansen är en klassiker i alla sammanhang. Jag har en scarf som jag alltid känner mig fin i. Bukowskis

Knalligt orange kan även vara retro och poppigt sextio- och sjuttiotal. En sådan här skrivbordslampa av olika fabrikat och färger är vi nog många som har växt upp med och nu söker på loppis igen. Stockholms Auktionsverk

REKLAM FÖR EGEN VERKSAMHET

I butiken finns just nu en av Raija Uosikkinens syltburkar för Arabia till försäljning. Serien Pomona började säljas 1965 och blev snabbt en favorit hos många. Dekoren är i linje med dåtidens popkonst och rena linjer i formgivningen. Serien förebådade även ett nytt sätt att se på det dukade bordet, där man inte tänkte i en hel servis, utan mer som komplement och en accessoar till köket. Just raden av apelsiner är en favorit som kombinerar gult och orange. En färgklick till bordet som passar i många olika stilar.

Ella Wanner Självporträtt 1924 Stockholms Auktionsverk

En färgstark och klassisk miljö från Svenskt Tenn.

Orange sammet i stilsoffa Stockholms Auktionsverk

En fin och lite djärv brytning till den varma tonen i orange är att addera blått. Svenskt Tenn

Så de kära dahliorna förstås. Cornel Bronze är en favorit som skiftar från bärnsten, aprikos till orange. Pompom-dahlior är tacksamma att ha i buketter då de står lite längre. Just denna sort brukar få lite längre stjälkar också. I helgen var det frostkänning här hos mig. Lättnaden var stor när det inte blev isigt. Nu ser jag fram emot varmare nätter och fler buketter.

For the love of

♡

Jag är inte mycket för nyårslöften alls. Denna gång gick jag dock ut med tre saker av olika dignitet som jag ville genomföra under tjugotjuett. Kanske blir det lättare att verkligen göra slag i saken när man har satt ord på det för sig själv? Min första sak på listan var att bli en badande människa igen. Här fick jag verkligen hjälp av den varma sommaren som vi begåvades med. Och faktiskt. Denna forna badkruka badade mycket den gångna säsongen. Nu undrar jag varför jag slutade. Jag lär knappast bli någon vinterbadare, men nu kan jag med viss stolthet i rösten säga att jag badar igen. Petit Pommes

I dag var det dags för den andra saken på listan – att ta hål i öronen. När jag var yngre var det hotet om nickelallergi som låg hängandes över viljan. Jag fick nöja mig med clips i allsköns neonfärger och geometriska former på åttiotalet. Det kom att dröja många år, men nu så. Örhängen är en blank canvas för mig som jag av naturliga skäl aldrig har intresserat mig för. I första hand har jag ett smyckeskrin med ärvda hängen som också blev ett incitament till att genomföra det. Sedan kan man börja titta runt på mycket fint därute. Sophie by Sophie

Jag fick tänka en stund och titta tillbaka i mina anteckningar för den tredje saken. Jo då, där stod det prydligt nedtecknat – att börja närma sig ostbrickan. Det ser så trevligt ut att duka upp en bricka med ostar, bröd, marmelader och vin. Jag har lång väg att vandra, då jag kan mycket lite om ost och får andnöd i en butik som saluför det. Detta återstår. Jag lägger det i händerna på min bästa vän och tänker att det är en utmärkt aktivitet för hösten. Man kan väl lära gamla hundar att sitta, eller hur?! Alice J för Johanna Bradford

♡

Vi går mot den sista helgen i augusti. Det blev några fina sensommardagar i början på veckan, men sedan har det snarare känts som höst med isande vindar och regn. Lite mer sensommar vill vi ha, eller hur? Jag börjar med att bläddra bland sommarbilder. Huset som vi hyrt i Skåne i sex år är till salu. Det kommer inte att bli några fler kvällar på glasverandan, vilket känns vemodigt. Det har varit ett så fint ställe att tillbringa sommarveckor på med omsorg i stort och smått. Det är ett snällt hus.

Om ni inte har sett live-sändningen från Svenskt Tenn med anledning av Mamma Anderssons utställning “Den Diskreta Charmen”, så rekommenderar jag det. Ett inspirerande samtal om inredning och konst, inte minst ambivalensen inför det exklusiva och det som upplevs som borgerligt. Jag tittar mycket på möten i struktur och mönster. Smalrandigt tillsammans med stora rutor och en knuten matta.

Det är speciellt att se en miljö här som helt saknar inslag av Josef Franks textilier. Formerna i möblerna får mer tala för sig själva och upplevs på ett annat sätt. Höstmurrigt på ett sätt som känns nu med tanke på viljan att boa in sig i hemmen igen. Svenskt Tenn

Det är skördetid. I morgon öppnar Bondens marknad här i staden. Det är alltid fint att gå runt med en korg och köpa grönsaker direkt av odlaren själv.

REKLAM FÖR EGEN VERKSAMHET

Vicke Lindstrand (1904-1983) var en mångsidig formgivare som arbetade i olika material. Lindstrand är mest känd för sina mer spektakulära glasvaser – inte minst denna i Antikrundan och offentliga glasskulpturer, bland annat Prisma i grannstaden Norrköping. Lindstrand arbetade även i keramik där många av föremålen för Upsala Ekeby blivit åtråvärda klassiker som t ex denna golvvas och snäckvasen. 1950 blev Lindstrand konstnärlig ledare på Kosta glasbruk, där bland annat glasservisen Sickan tillkom. De tunna glasen med sin slipning av både rutor och prickar tillhör mina absoluta favoriter. De är helt enkelt så vackra och så goda att dricka ur. Jag har dem i olika storlekar privat och tar in till butiken när jag finner dem. Just nu finns det snaps/likörglas till salu hos mig i butiken på @baravackrating.

Ett av de bästa inläggen i flödet i veckan – Sofia Wood som botaniserar i sin garderob. Här handlar det om kombinationer, styling och att finna bland det man redan har. Inspirerande format.

Tur att det snart är helg igen så att vi kan titta färdigt på HBO:s The White Lotus. Oroande, ångestframkallande, smart bitskt, samhällssatiriskt, inte helt lättsmält, men samtidigt roande i Paradise Lost-miljö. Annars har vi plöjt Harlots på SVT Play. Händelsedrivet, välspelat och inte den vanliga kostymserien med sitt tema. Det höll möjligen inte hela vägen, men nyskapande i en välbekant genre med en mer kvinnlig blick.

När hösten nalkas sätter jag alltid samman en mer melankolisk spellista. Överst just nu.

Dags att gå ut i regnet och plocka in en bukett till fredagsbordet.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

♡

I dag firar vi vår tjugoåriga bröllopsdag. En vanlig onsdag mitt i veckan, men möjligen första steget i en trestegsraket som väl får fyras av ordentligt nästa sommar när jag firar en stor högtidsdag. Vi gifte oss en dallrande het sensommardag i Stockholms stadshus. Jag var höggravid med vår dotter som föddes tre månader senare. Vi hade varit tillsammans i drygt nio år. Vi lade krut på att åka upp till Stockholm, bo flott och ägna oss åt fine dining. Vi hade de närmaste med oss. Jag var klädd i en gräddvit mammaklänning som vi köpt tidigare under sommaren i Stockholm. Det här var tiden innan näthandeln fanns och utbudet var begränsat. På fötterna hade jag ett par obekväma skor i gräddvit lack med liten klack och rosett. Pärlor runt halsen och armen samt en rundbunden bukett med rosor. Känslorna utanpå, porträttfotograferad innan vi åkte och med en sprattlande bebis i magen.

Om jag skulle gifta mig i dag – med samme man en vacker sensommardag – skulle jag inte köpa en dyr klänning som bara hängdes in i garderoben i en påse sedan. Nej, en klassisk vintagedräkt skulle jag ha som kunde bli en garderobens stöttepelare och användas på många sätt framöver. Bukowskis

Jag skulle definitivt ha ett par bekväma väl ingångna vintageskor i ballerinamodell Stockholms auktionsverk

Och en fin liten äldre väska i siden Stockholms auktionsverk

Brudbuketten skulle vara en trädgårdsbukett som jag plockat själv efter säsong och tillgång.

Jag är glad över de klassiska ringarna och hade nog valt liknande i dag med enkla guldringar kombinerat med en alliansring där Tro hopp kärlek är ingraverat. För tjugo år sedan hade jag inte en tanke på äldre ting utan det mesta skulle vara sprillans nytt, men i dag hade jag säkert tittat betydligt mer på äldre smycken. Högt upp på önskelistan över klassiker är Cartiers Trinityring. Fin symbolik med de tre ringarna som flätas ihop. Även om man kanske hade valt annorlunda i dag, så är det viktigaste att man fortfarande är tillsammans. Sensommaren är min favoritårstid och det känns fint att alltid fira då. Hurra för oss! Stockholms auktionsverk

♡

Måndag och butiken har öppnat med ett nytt släpp. Sensommaren visar sig äntligen från sin vackra sida utanför fönstret. Jag skall snart börja slå in och packa varor, men sätter mig ner en stund med några bilder om kvardröjande stämningar från helgen. Mörkt nagellack, de ärvda smyckena med granat och fokus på de mer mättade färgerna i trädgården. Nog är det säsongsskifte.

Dahliorna är i högform ute i trädgården. Trenden har förmodligen nått sin topp denna sommar. När jag mitt i högsommaren fick ett mejl om att det går att förboka knölar till nästa år – nej – då känns det inte roligt. Jag älskar dessa primadonnor, men sentensen att vila i säsong kändes så tydligt. Det finns gränser för planering och framförhållning – i alla fall för min del.

Säsongsmat – ugnsbakad spetskål med kyckling och dragonsås – efter recept här samt klassikern Pannacotta eftersom vi hade grädde över från veckan. Vi fick en buske björnbär från en granne som tänkte kasta den. Efter något år är den översållad av bär. Jag älskar björnbär och är himla glad över att kunna plocka egna även om detta är en taggig variant som prövar en ute i trädgården…

Så drabbades jag av ett inspirationsrus och möblerade om delar av vardagsrummet. Vi har en utbyggnad med känsla av veranda. I våras gjorde jag en större omgruppering av hela rummet. Just den här platsen med de två stora Howard-fåtöljerna har blivit en plats där vi hänger mycket. Nu tog jag in en stor Röllakanmatta från ett annat rum som satte igång flytten av småbord, växter och rottingfåtöljer. Jag tog även in ett gammalt blombord som jag haft ute i växthuset. De rangliga pelargonerna och snäckan får representera sommaren och verandakänslan när fårskinn, mer mättade färger och ljuskällor föses fram. Det behövs inte så mycket för att få till en ny känsla. Det handlar oftast om att accentuera de stråken i säsongen som känns viktiga för en själv och familjen. Förutom att erbjuda försäljning av handplockad vintage i butiken, vore det även väldigt kul att arbeta med denna typ av inredning med fokus på återbruk, second hand, säsong och att använda det som redan finns.

Med hopp om en fin vecka!

♡

Så går vi mot helg denna tredje vecka i augusti. Uppstartkänslor och vardagsrutiner blandas med nyhetssändningar i soffan som får en att begrunda sakernas tillstånd, känna förfäran och vanmakt samt ödmjukhet kring det liv som levs här. För egen del har jag dragit igång med min försäljning av vintage på @baravackrating och lagt tid här på bloggen igen. Tanken är att få igång den som en förlängning och fördjupning av det jag gör på Instagram, förhoppningsvis på en egen sida under hösten.

Det är något speciellt med känslan av att göra helg. Vi har säkerligen alla våra egna sätt att göra det på, även om jag kan tänka mig att vissa drag är desamma. När barnen var små var maken ledig halva fredagen. Efter lunch var eftermiddagen min. Jag brukade klä upp mig, gå ut på staden, köpa några tidningar och sätta mig på ett café. Jag beställde in te, en chokladbakelse och läste Ebba von Sydows krönika i Expressen Fredag. Ni kanske vill hänga lite här på fredagar igen? Jag tänker ett sammanhang för sådant jag sett under veckan, saker jag är nyfiken på, glädjen i säsongen, inspiration till min butik, en vajande fana för den klassiska stilen och en önskan om en trevlig helg. Jag känner helgpirret med en sommarbild från Lund och tänker…

…att det är intressant att se hur anrika företag förvaltar sitt arv på olika sätt. Royal Copenhagens Musselmalet får väl sägas vara en av världens mest bekanta mönster för porslin. Nu är det inte danskarna som är upphovsmän till detta utan de tog på 1770-talet in det från ett tyskt Meissen-porslin – Strohblumen. Tyskarna hade i sin tur sneglat på asiatiskt porslin. Mönstret har genom åren lanserats i olika utföranden. Snart kommer GamFratesi tolkning – Royal Creatures. De klassiska elementen i dekoren har använts till olika djur. Det skall bli spännande att se de olika delarna. Vid första anblicken ser det ut som en lyckad förening av arv och förnyelse i en lekfull tolkning.

Ett annat företag som är duktiga på att såväl blicka in i sina arkiv, som att se framåt med nya influenser är Svenskt Tenn. De har en lång tradition av gästspel och att anlita kreatörer för produkter och utställningar. Senast i raden är konstnären Mamma Andersson. Utställningen Den diskreta charmen presenteras på tisdag och det är inte utan att man är mycket nyfiken på hur den kommer att gestalta sig. Ett hett tips är at bänka sig för den planerade livesändningen på tisdag 18.30.

Arvet efter systrarna Jobs förvaltas väl genom att man lånar ut mönster till väl utvalda produkter. Senast i raden är Bookbinders Design som presenterar en kollektion med Gocken Jobs Tuvor. Mönstret fanns med på den stora utställningen När skönheten kom till byn på NK.s Textilkammare 1945. Fint i relief på anteckningsböckerna. Jag har skrivit mer om systrarna Jobs här.

REKLAM FÖR EGEN VERKSAMHET

Arthur Percys Reffla är en av mina favoriter när det kommer till glasserier. Percy designade Reffla till Gullaskruf som på tjugotalet börjat med pressglas. Att inte handdriva allt glas, utan tillverka med tryckluft gjorde att stora glasserier kunde tillverkas och att det blev mer tillgängligt. Reffla lanserades 1952 och karakteriseras av linjerna i glaset och de böljande organiska formerna. I min butik finns just nu en näsduksvas till salu. Metropol auktioner

Min sommarläsning blev kanske inte riktigt som planerat, så jag får sikta på en läsande höst istället. Kanske dags att läsa om den här kära klassikern? Ny utgåva i Albert Bonniers klassikerserie – annars på bibliotek eller loppis. Kate Bush får i alla fall sjunga in helgen.

Grädde över i kylen från veckan? Förslagsvis till klassikern Pannacotta – nu med björnbär. Favorittryck av Nygårds Maria Bengtsson

Nu te, chokladdoppade apelsinskivor från Österlen för lite kvardröjande sommarkänsla och tidning. Jag hoppas att ni alla får en riktigt fin helg!

♡

Ni kan tänka er glädjen när jag fick detta kuddfodral i brevlådan. Min alldeles egen Bara vackra ting-kudde broderad av Karolina Lann Vallin @bortomlagom Jag har tidigare skrivit om henne här när jag bland annat fastnade för servetterna med handbroderat monogram.

Karolina har en stil i sitt broderi som jag tycker mycket om. Det ser mer ut som om man skriver med nål och tråd, än att man arbetar efter ett fast mönster. Broderiet påminner mig även om slingrande jugend. Blommorna på mitt kuddfodral har Karolinas dotter ritat. Så vackra.

Jag tänker på Karin Larsson och alla hennes broderier som skapade stämningen i Sundborn. Den här estetiken är lätt att tycka om med rötter i Arts & Crafts. Akvarell av Carls Larsson “Väninnan” med löparen kallad Släktträdet. För den hugade finns en materialsats att tillgå

På tal om broderade bokstäver. Det här är en av mina absoluta favoriter. Den finns hos Svenskt Tenn som skyltar med den ibland, eller här på en bild till Eldblomman som vi har i matrummet. Jag vet inte alls vem som gjort den eller om den funnits till försäljning någon gång. Jag vet bara att den är något av det finaste.

Karin Holmbergs omslag till Moberg-böckerna är fantastiska. Bonnier

Som loppisbesökare stöter man ständigt på det broderade. Dukarna ligger staplade på varandra i högar. Medan vi har sett en omvärdering av ett traditionellt manligt slöjdande i form av svepaskar, näver och arbeten i masurbjörk, är broderiet fortfarande billigt. Det är inte tu tal om att det är vackert. Men kanske lite svårt att få in i våra hem i dag när så mycket är mindre prydnadsdukar? Behövs det nytänkande här vad man kan använda det broderade till? Helsingborgs Auktionskammare

Förutom de broderade dukarna möts man av handdukar med monogram. Det finns mycket i gott skick då brudkistorna skulle fyllas till bredden med namnade textilier. Denna kategori är mer lättanvänd. För visst är gamla handdukar t ex de absolut bästa servetterna till kräftskivan?

Och så det oavslutade. Som jag själv skulle kunna bidraga till. Uppe i förrådet står en kasse med just ofärdiga broderier från tillfällen i livet när jag har suttit med nål och tråd. Jag har oftast tagit mig vatten över huvudet när det gäller svårighetsgrad och uthållighet. Jag påmindes om detta när jag bläddrade i Cilla Ramneks bok Från ateljén. Konsten att göra i går kväll. “Jag har en förkärlek till det ofullgångna, fascineras av halvfärdiga arbeten. I andrahandsaffärer kan man ofta hitta till exempel broderier eller virkningar som inte fullbordats, projekt som av en eller annan anledning stannat av. Det händer att jag fortsätter på någon annans arbete, och kanske inte heller blir färdig, jag ser det som en slags stafett av bästa slag”. Så fint tänker jag. Att sluta cirkeln. Eller att hålla den i liv lite till. Ofärdig Stor Blomsterkrans av Clara Wæver, den danska mästerbrodösen som gett upphov till många mönster, där en del numera tillhör de som värderas högt bland broderier.

For the love of

♡