Category Archives: Familjeliv

Henriks passion för dinosaurier blomstrar i allra högsta grad. Och närkontakten med det förhistoriska livets realiteter, gör den lille sonen högst osentimental. När jag var liten satt vi och tittade på naturfilmer på televisionen. När en liten djurunge dog var det hemskt. I dag intog en T-rex, märkligt likt min son,  diploducusbebisar och apatasaourusblod vid vårt bord. Stackars små ungar, sa den blödiga mamman. Raooo, sa T-rexen. Det är de små som är godast.

Sjukdagarna har även inneburit Nigel-tittande, det vill säga inspelat Förhistoriska parken från i somras. Till allas vår glädje, finns det nu en DVD att tillgå. Dagens måste till alla små T-rexar där ute.

Förövrigt noterar jag samma fenomen med Anna. Hennes passion stavas T-A-M-A-G-O-T-C-H-I. Jag trodde att det skulle bli gråt och tandagnisslan när de små elektroniska djuren dog. Icke då. Men mamma, det är ju bara att starta om. Just det. Och i dessa dagar är det livet a´la Tama som hägrar. Vad orättvist det är, mamma. När en tamagothi är sjuk så behöver jag bara trycka på en sjukknapp så är den frisk igen. Varför är det inte så med oss? Jo tack, om det vore så väl…

T-rex från Schleich.

Familjens samlade status är två i princip friska barn och två helsega föräldrar. Maken befinner sig på jobbet. Barnen är och badar ( i balja i badrummet – tänk när vi får ett badkar). Jag sitter och försöker finna något inspirerande att skriva om. Och – ta- ta- ta- da! I dag gott folk, bjuds det blåbärstryfflar.

Jag är novis när det gäller Åre Chokladfabrik . I helgen köpte jag mig en strut för första gången. Kombinationen av vit choklad och blåbär har jag provat tidigare från vår lokala pralinmakerska. Hon tillverkar dock bara de pralinerna när det är blåbärssäsong. Så begäret är numera stillat med en blå strut. Rekommenderas varmt!

Och på tal om sötsaker. Jag är nära att klicka hem ett muffinsläppbalm från Inezza. Cause I´m worth it – eller något i den stilen.

Nu har vi bestämt oss för att åka till älskade Gotland i sommar i alla fall. Ett tag tänkte vi ta det lite lugnt på semesterfronten eftersom det stundar kostsamma hustider, men nu har vi bokat två veckor i vanlig ordning. Och vad jag längtar till den där stranden. Anna är på väg hem från skolan. Nu har mageländet hunnit ikapp henne också. Ljuva februari.

Mina bästa Gotlandstips hittar Du här och här.

Det började med liten dotter som beklagade sig över livets orättvisor. Hon ville bestämt byta liv med en annan flicka som hade allt det som hon själv saknade. Buhu! Varför har inte jag ett eget rum? Varför har inte jag en TV på rummet? Varför har inte jag trettio nagellack? Och vet du? Hennes mamma bär in fika på en bricka till hennes rum bara hon säger till! Buhu.

Sedan blev det lite sådär magiskt så att man nästan önskade att det skulle stå ett reportageteam från Family Living och titta på (bara nästan dock…) Båda barnen bubblade, ur högtalarna ljöd detta och jag skalade potatis hög på den allmänna stämningen. Inget eftermiddagskiv, inga konflikter, bara ro i tillsammans. Blöta pussar och hopp i famnen från kökspallen. Och för att vara livet och inte Family Living, måste något hända. Bara såsen kvar i denna magiska vardagsstund. Öppna hård förslutning på en flaska med kycklingbuljong. Splatt, så står jag där med en stor kryddig klick mitt i ögat. Försynen prickade den där lilla glipan som finns mellan glasögon och hud. Pa-pa-pa-geno.

Varför har du egentligen alltid de där konstiga byxorna på dig, mamma? (Mina praktiska tights från H&M som jag iofs alltid har på mig hemma) Du ser ut som Stålmannen. Japp! Älskade barn – gärna allena, men alltid tillsammans.

På tal om ensam.

Henrik har arbetat sig genom de flesta traditionella pojkpassionerna. Det är den stora förälskelsen dinosaurier, men det har även varit en intensiv riddarperiod, en piratperiod och nu är det alla märkliga Turtles och Batmän på en gång. Robotar har dock gått tämligen spårlöst förbi än så länge. Han fick lite rymdgrejer i plast till julklapp förra året, men nej, tycke uppstod inte. Pyjamasen med astronauten är bara reserv, när de andra ligger i tvättkorgen.

Mairo lanserar textilien Robot som vårnyhet. Det är ett grafiskt uttryck med plåtmännen på rad, men jag säger nog som sonen – nja. Robotarna finns även i en pastellfärgskala och de känns i så fall som en lite trevligare bekantskap. Men det är inget som klickar omedelbart, som det brukar vara med Mairos ting för min del. Vad tycker Ni?

Jo, julen närmar sig, men vi får nog satsa på nästa år istället. Jag är heldäckad i magsjukan. Nyss kom Anna hem från avslutningen i kyrkan. Den lilla stackaren hade kräkts i kyrkbänken. Det är illa nu, men det kommer bättre dagar. Ta hand om er i juletider!

Förra söndagen skrev jag en önskelista, men det verkar som om lyckan inte står oss bi på punkten om vinterkräksjukan. Henrik är utslagen och nu är det väl bara att invänta de andra familjemedlemmarnas fall som käglor. Eller är det kanske något tillfälligt som endast drabbat en av oss? Det är alltid en överlevnadsstrategi i tanken tills motsatsen är bevisad. I morgon har vi ett inbokat möte för slutbeställning av huset. Det finns aldrig några bra tillfällen att bli magsjuk, men det här var väl ett av de sämre hittills faktiskt. Snälla tomten! Låt oss förbli friska!

Maken fick ett presentkort från Presentverket. Tidigare har det mest varit mat som erbjudits vid jul, men i år kunde man bland annat välja de fina muggarna Pinstripe av Filippa K för Rörstrand. Snart i vårt skåp. Tack för det!

Nu är Anna ordentligt firad av sin förskolekompisar. Jisses sicken ljudmatta tio barn kan åstadkomma! Det var sannerligen full fart två timmar i sträck. Anna och Henrik somnade gott för en stund sedan och snart är det dags för mig att följa i deras spår. Barnkalas är en aktivitet som borgar för mycket god nattsömn. Vimplarna hänger kvar och i kylskåpet står lite tårta. En lycklig flicka kommer att leva länge på denna dag.

Fotografier: Weronica – En mammas dag.