Category Archives: Film, television och musik

The Favourite

Jag är fortfarande lite tagen efter att ha sett The Favourite på biografen i går. Trogna läsare känner till min faiblesse för kostymfilmer och kan tänka sig min förväntan på detta drama. Det har fått unisont strålande recensioner och sägs förnya genren med regissören Giorgos Lanthimos. Och vilken film det är! Det liknar ingenting annat som man har sett när det gäller historisk gestaltning. Drottning Anne av England (1665-1714) har i högsta grad funnits på riktigt mästerligt gestaltad av Olivia Coleman, liksom hennes förtrogna hertiginnan av Marlborough – Rachel Weisz och den som hotar deras allians – Abigail Masham som spelas av Emma Stone. Läs intressant artikel här om verklighet kontra fiktion. Det är hovliv, politiska intriger och framförallt kvinnligt fokus, kärlek, sorg och psykologiskt maktspel. Männen är utstyrda påfåglar i periferin med pråliga peruker och smink, medan den kvinnliga triangeln med drottningen i spetsen är de som för historien framåt. Filmen har ett speciellt bildspråk, vilket i högsta grad bidrar till upplevelsen. På ett sätt är den omedelbar med överdådiga klänningar, dråpliga konversationer, ankor som tävlar i kapplöpning, på ett annat sätt är den mycket subtil där den egentliga handlingen tilldrar sig i skuggorna. På ett sätt flyger den lätt, på ett annat sätt är den blytung. Jag kan nog garantera att man inte går oberörd från biofåtöljen när man sett denna film. Rekommenderas varmt!

♡

Bright Star

Jodå, jag blev golvad igen av en av mina favoritfilmer. Kan det vara den ultimata filmen att se i början av januari? Tror det! Jag talar om Bright Star – Jane Campions iscensättning från 2009 om kärleken mellan Fanny Brawne och poeten John Keats. A thing of beauty is a joy forever: It´s loveliness increases; it will never pass into nothingness är en av de mest kända raderna från Keats verk Endymion. Och den här filmen är ingenting annat än en lång estetisk upplevelse!

Kanske landar den extra fint just nu, när man längtar så förtvivlat efter ljuset? Här finns oändlig inspiration till att fånga skuggorna. Allt är så vackert.

Långa gardinvåder av blommigt tyg, skira pasteller och evig passion. Årstiderna är så fint skildrade här och blir en stor del av det som utspelar sig. Haven av vårblommor, sensommarens överflöd eller de karga grenarna – det är bara att sätta sig tillbaka och låta ögonen – och hjärtat – få sitt. Bright Star finns att streama hos HBO.

♡

TV-serier

Kul att ni kommer in med önskningar på inlägg! Jag har fått flera mejl om jag inte kan tipsa om TV-serier som jag har sett. Kanske är behovet extra stort nu med mörker och förkylningar? Jodå, visst kan jag det. Jag får fila på en lista med mina stora favoriter över tid, men bjuder i dag på de serier (utan länkar eftersom eminenta Google finns alldeles nästgårds) som förekom här på bloggen under 2017. Jag kan nästan lova att du kommer att finna något du gillar bland dessa tjugosju. Håll till godo!Året inleddes med Homelands (SVT, Netflix) sjätte säsong. Det är fortfarande spännande och förmår att gjuta liv i aktuella frågor, men inte är det riktigt som i början. Jag såg inte de första säsongerna när de sändes på TV, men streamde ettan och så köpte jag min kanske sista DVD:box för att kunna se säsong två innan trean skulle sändas på SVT. Ack, ack så bra det var då! Men jag håller kvar och bänkar mig snart till den sjunde säsongen. * Fenomenet SKAM (SVT, NRK) nådde även mig – minst sagt. Jag snärjdes in i den norska ungdomsserien och såg den fjärde och sista sängen i realtid med klipp från NRK. Nu kommer en rad nya efterföljare i andra länder – först ut är den franska varianten. * Poldark (SVT) är en klassisk brittisk kostymproduktion som fångade mig i den första säsongen med mer komplexa karaktärer och lite mer svärta än det brukar vara i genren. Den andra säsongen som sändes förra våren var möjligen inte lika fängslande. Hur mycket krut kan man lägga på att skildra en gruvas uppgång och fall? Hur många ridturer längs med kustlinjen kan man filma? * Sherlock (Netflix) – en av mina stora serie-crusher med Benedict Cumberbatch som detektiven! Briljant i sina finaste stunder – jag rekommenderar den alla dagar i veckan.

Big Little Lies (HBO) var en av vårens stora snackisar när det gällde tv. Surret har fortsatt med prisregn över skådespelarna hela säsongen. Tre mammor med skolbarn och deras komplicerade liv i flådiga Monterey i Kalifornien med en mordgåta som motor. Ja, detta är bra och Nicole Kidman och Alexander Skarsgård är värda alla priser. Nästa år kommer fortsättningen med bland annat Meryl Streep!

Billions (HBO) – amerikansk maktkamp mellan skrupelfri kapitalist på den ena sidan och en rättfärdig (?) åklagare på den andra – rullade på med sin andra säsong. Bra skådespelare med bland annat svenska Malin Åkerman. * Girls (HBO) gick i graven med sin sista säsong. Stilbildande och utmanande i genren med Lena Dunhams signum – riktigt bra. * This is Us (TV3) Karolina Fjellborg – tvkrönikör på Aftonblandet kallade den “en snyftmysig tv-serie att tröstäta glass direkt ur paketet till”. Jo, ungefär så – och trevlig i sina bästa stunder. * Syskonen Baudelaires olycksaliga liv (Netflix) – sevärt för hela familjen med lite större barn. Mystiskt, stundtals märkligt och välgjort. * Feud (HBO) – dramatiskt om verkliga händelser mellan Hollywoodaktriserna Joan Crawford och Bette Davies. Jag har inte sett klart denna, vilket möjligen tyder på lite bristande engagemang. Snyggt minns jag och kanske skulle jag se färdigt. * The Good Wife (Netflix) Jag fastnar gärna i mastodontserier där hjärnan inte behöver jobba så mycket när jag är sjuk. Förra vintern blev det denna advokatserie. Jag har sett någon säsong på TV, men nu plöjde jag hela. Det kom även en spinoff The Good Fight (HBO) som är riktigt bra. * The Halcyon (SVT) fick ganska direkt duka under för ambitionen att göra nästa “Downton Abbey”. Synd tycker jag för här fanns potential med tjusiga brittiska miljöer och den inneboende dynamiken på ett hotell. Det finns inte så mycket tålamod i Tv-branschen längre. * Badehotellet (TV 4) är möjligen min puttrigaste serie kring ett danskt pensionat, men jag klarade ända till slutet. Vem kan motstå danskt hygge i sommarmiljö?

Den andra stora snackisen förra våren var definitivt The Handmaids Tale (HBO). Jag fastnade i denna dystopi efter Atwoods roman med Elisabeth Moss. Jag är förtjust i när man förmår att skapa en ny värld som man går in i – här dessutom filmat i ett speciellt ljus. Det här är otäckt, omskakande och på samma gång oemotståndligt om kvinnor som tvingas bli reproduktionsslavar i diktaturen Gilead. Den andra säsongen kommer i april – det ser jag fram emot!

Game of Thrones (HBO) är en av världens största serier och ett populärkulturellt fenomen. Det tog ett tag innan jag började att titta, men sedan fastnade jag även om det finns mycket att diskutera gällande skildringen av våld och kvinnor. Den sjunde säsongen var definitivt ännu mer grandios, vilket inte alltid var till seriens fördel. Men svårslaget som äventyrlig fantasy med en produktionsbudget som slår allt. * The Keepers (Netflix) är en i raden i den populära True Crime-genren. Den här gick under huden på mig – stark och oförglömlig. * Unge Kommissarie Morse (SVT) är ungefär så mycket mordgåtor som jag klarar av numera. Jodå, jag ser även på Bron (SVT) som rullar nu, men med åren har andelen kriminaldraman som jag tittar på sjunkit drastiskt. * House of Cards (Netflix) bjöd i vanlig ordning på Robin Wright i högform även under sin femte säsong. Det här var en serie som verkligen fångade mig de första säsongerna – nu är den svagare – och blir väl aldrig sig lik efter Kevin Spaceys fall…

Grantchester (SVT) är en av mina favoritserier som gick mot sitt slut 2017. James Norton gör en så fin rolltolkning av prästen som lider diverse kval och löser kriminalfall i samarbete med den lokala kommissarien i femtiotalets brittiska landsbygd. * Top of the Lake (SVT) av mästerregissören Jane Campion och med Elisabeth Moss är briljant i sin första säsong. I höstas gick uppföljaren China Girl. Stundtals lysande skådespeleri, men på det hela taget blev det för magstarkt med för många tematiska trådar. Ettan dock – så bra!

The Deuce (HBO) utspelar sig kring sjuttiotalets framväxande porrindustri. Brutalt om livet på gatan, perfekt tidskänsla och Maggie Gyllenhaal är så bra i sin roll! * Outlander (Netflix) är något av min quilty pleasure när det gäller serier. Egentligen inte alls min grej med tidsresor och Harlekin-romantik, men ändå svår att låta bli. * Vår tid är nu (SVT) är det stora svenska eposet som när det är som bäst skildrar tidsandan och den eviga kärleken, när det är som sämst är det förutsägbart och stolpigt. Men sevärt – ja då. * Godless (Netflix) är kvinnlig western med Downton Abbey-Mary. Jag började att titta förra året, men än återstår det avsnitt. * Stranger Things (Netflix) där jag kom in i andra vågen av nördar när den andra säsongen släpptes. Jag trodde att den skulle vara alldeles för läskig för mig, så avstod att titta, men nu blev det höstlovsunderhållning för mig och sonen. Älskar att dela upplevelser även med större barn! Åttiotalsnostalgi – och även om jag är otroligt harig – så läskig är den faktiskt inte. * Alias Grace (Netflix) är ännu en Atwood-filmatisering om ett rättsfall på 1800-talet med en kvinna som blir anklagad för ett mord – psykologisk historia.

The Crown (Netflix) – utsökt in i minsta detalj med historielektioner och kungliga bestyr. Jag slukade serien på en helg med massor av te. Till den tredje säsongen skall stora delar av rollbesättningen bytas – spännande, spännande. En av mina favoriter!

Hoppas att ni hittar något ni gillar!

♡

Mandelmanns gård

mandelmannsgardtv4I morgon är det premiär för Mandelmanns gård på TV 4. Här kan man läsa en intervju med paret Mandelmann som för drygt tjugo år sedan lämnade Stockholm för en gård på Österlen. Där har självhushållning och ett ekologiskt säsongsbaserat tänkande fått råda långt innan detta blev trendigt och något som många hänger sig åt. Jag ser fram emot programserien och hoppas att den blir riktigt bra och inspirerande.

mandelmannskoksbokI går tog jag ned boken från hyllan i köket. Jag bläddrade mycket i den när jag köpte den, men nu var det ett tag sedan. Dumt, eftersom den är uppbyggd efter säsonger som jag är så förtjust i. Ett tecken så gott som något att jag börjar sträcka mig efter kokböcker när inspirationen till matlagningen tryter så här i januari. Jag antar att jag inte är ensam om att känna att samma rätter rullar och att man skulle behöva en kick till att se sig om efter nya idéer. Kanske kan man få några serverade av programmet?

mandelmannstradgardarJag har besökt Mandelmanns trädgårdar två gånger. Första gången var det sensommar och skördetid. Andra gången var nu i somras på öppningsdagen den 1 juli.

mandelmannstradgardvaxthusJag är mycket förtjust i miljön här eftersom det känns genuint och inte så tillrättalagt. Det strikta har sin behållning det med – jag kan tilltalas av en välansad barockträdgård – men det här är en annan slags charm. Här blir jag inspirerad av den lite bedagade stämningen, växthusen, blandningen av växter och grönsaker och tanken att odla själv.

mandelmannstradgadargraskronaÄven om det har varit många människor när jag har varit här, kan man oftast finna sig ett litet hörn att slå sig ned i. Jag har visat den här gräskronan förut – tycker den är så vacker och blir inspirerad att försöka mig på något liknande till mitt växthus i sommar.

mandelmannstradgardarentreDet var inte så svårt att fastna i dessa bilder i telefonen en dag som denna med hårda vindar och blötsnö. Allt har sin charm – vissa dagar skimrar lite mer än andra bara.

♡

Tidlös inredning och SKAM

vackerthemI går påmindes jag om det här vackra hemmet av en vän. Jag kan ibland ångra att jag kastade mängder av inredningstidningar när vi flyttade, men samtidigt lite ohållbart i längden att hålla fast vid alla de årgångarna. Det här hemmet finns dock representerat i en pärm av särskilt utvalda sidor att återvända till. När jag nu fick länk på telefonen slogs jag igen av dess tidlösa skönhet. Ägaren citeras med de oemotståndliga orden att han “bejakar gärna sin inre engelska tant”. Jag också! Jag känner mig hemma i detta soffhörn med den beiga sammeten, färgernas samspel och mattan på golvet. Lite så ser det ut i en av mina hörnor som jag skall visa en annan dag.

vackertmariefredJag är också i vanlig ordning svag för siktdjup, blandade uttryck i modernt och äldre ting och stilleben.

vackerthemmariefredJag känner mig helt enkelt hemma i den här detaljrika inredningen. Tidlös inredning när den är som bäst. Alltid aktuell och aldrig daterad. Här kan man se hela reportaget Av: Saša Antić  Text: Kristin Insulander Ekberg  Foto: Idha Lindhag

För det är det där med hörnor. Att sjunka ned i bekväma fåtöljer och fullständigt förlora sig i något. På Nyårsdagen skrev jag på Instagram att jag fick se om jag skulle börja att rensa i ett skåp eller lägga mig ned i soffan och titta på Ivanhoe. Det blev ingetdera. Jag hamnade istället i ett maraton av tre säsonger av norska SKAM. På SVT finns det två säsonger – den tredje finns att se på NRK om man inte håller sig till tåls på fredag då den släpps här med svensk text. Se om ni inte har gjort det! Det är förvisso en ungdomsserie, men talar till publik oavsett ålder tycker jag. Det här är helt enkelt riktigt bra. Jag blev speciellt förtjust i den tredje säsongen med sina fina karaktärer och lite oväntade vändningar. Om att vara människa helt enkelt. Tips!

♡

Dagens tips: Ingegerd Råman – framtid i varje andetag

Ibland är det inte så dumt att inte komma in på Netflix eftersom kontot redan används av för många enheter, läs sjuka barn. Så min seriestreaming i går kväll byttes ut till att botanisera bland K-special hos SVT. Jag tänkte titta på några jag missat, men hamnade istället i den som sänds nu på fredag: Ingegerd Råman – Framtid i varje andetag.

ingegerdråmanJag har skrivit om Råman många gånger här på bloggen – senast i vintras när pressbilderna till kollektionen VIKTIGT hos IKEA kom. Så här skrev jag då:

Det är något med hennes person. Självklarheten. Det där vackra håret som får mig att omfamna mina grå och tänka att precis så där vill jag bli, i kombination med ett sådant starkt patos och integritet. Jag sparar alltid reportage i tidskrifter när hon står och binder blombuketter eller när man får kika in i hennes ateljé. Jag är långt ifrån minimalist och skulle aldrig klara av att bo i en sådan miljö utan att börja bygga högar överallt, men det är ändå något som drar mig till det där huset på Österlen. “Ju färre prylar, desto större luftrum” säger hon. Det är inte jag, det är det inte, men det är ändå något som får mig fast. Genom åren har jag köpt en del saker – framförallt ur produktionen för Skruf och Orrefors, men även en del från servisen Domino för Gustavsberg. Jag tror att det är det där distinkta uttrycket – tidlöst vackert i sin skenbart enkla pregnans – som lockar. 

Som sagt – även om jag oftast har ett helt annat uttryck i det jag gör, är det något som alltid drar mig till det Råmanska. Ni måste titta på dokumentären om ni är det minsta intresserade av hantverk, skapandeprocessen, glas och att genom sitt värv tänka att det bästa har faktiskt inte hänt ännu. Denna timma rekommenderas varmt.

♡

Klassiker: Matador

316matadorSom sällskap i soffan har jag bland annat haft en kär DVD-box – Matador. Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag ser samlingen om människorna i småstaden Korsbæk, men jag slås varje gång hur tidlös och hur väl genomförd den är. Jag upptäcker nya infallsvinklar och som ofta är fallet med klassiker – de förmår att verka som en spegel till livet. Man utvecklas som människa på vägen och därmed ser man olika saker under livets gång. Kommer ni ihåg den från televisionen på åttiotalet? Serien började tydligen sändas 1988 då jag var sexton år. Jag minns mycket väl hur jag och en kompis bänkade oss framför TV-apparaten. Det var sannerligen en annan tid med fasta tablåer. Om någon hade talat om exempelvis streaming hade man aldrig i livet trott på det.

Denna gång tittade jag åter mycket på de starka kvinnoporträtten. Maude Varnæs är en oförglömlig karaktär som utvecklas mer än någon annan i serien. Från att ha gått till sängs vid minsta motgång, samlas mod till att upptäcka sig själv och komma lite utanför ramarna för familjen Varnæs stadsvåning. Scenografin i serien är en njutning och den där rottingbrickan skulle jag gärna ha själv.

Ingeborg Skjern gör en klass – och bildningsresa och är kvinnan som gör mannen. Det gjorde gott att se lite av extramaterialet på DVD-boxen för första gången och höra seriens författare Lise Nørgaard säga att hon tänker sig ett litet hus i Frankrike för Ingeborg på äldre dagar. Även i den Skjernska villan är det en fröjd att se miljöerna med en lite mer modern touch än i Varnæs borgerliga våning. Unna er en box om ni vill se fram emot tjugofyra avsnitt av riktigt högkvalitativ television. Mina varmaste rekommendationer – igen.

♡