Category Archives: Film, television och musik

Det artar sig till en riktigt trevlig säsong på televisionen denna höst. I kväll är det dags att återse en gammal favorit – Brothers and Sisters. Femman har en dålig vana att kapa mitt i serier, så det är slutet på säsong tre som börjar rulla nu. Jag kan bli nog så frustrerad på den snackiga och struliga familjen Walker emellanåt, men när man kan alla förnamn på karaktärerna utan att blinka, ja då är det ändå ett ganska kärt återseende.

Ni missade väl inte första avsnittet av Nurse Jackie i lördags? Om så är fallet, så titta på SVT Play. Jag fick en bra känsla för serien på en gång. Den har helt enkelt Det. Min andra höstfavorit är United States of Tara i nian. Det är också en serie som har allt som klickar. En bra story. Bra skådespelare. Och den där lilla extra twisten som får en att gilla och vilja titta vidare. Och såklart. Hur många gånger kan man titta på en lovescen med en vampyr  och lyssna på Half of You med Cat Power utan att bli idiotförklarad? Ganska många hoppas jag ;).

Åh, detta var precis vad jag behövde denna något energilösa dag. United States of Tara hade premiär i Kanal Nio i torsdags. Jag tittade i dag. Så bra! Storyn av Diablo Cody (som ligger bakom fina Juno) om en kvinna med multipla personligheter låter väldigt skruvad, men det fungerar. Tara har man och två barn, men blir även T, en obstinat tonåring, Alice, en pedantisk hemmafru samt Buck, en öldrickande hårding. Det är fantastiska skådisar, en rapp dialog och humor. Jag vill definitivt se mera!

Toni Colette är något av en personlig favorit sedan kultfilmen Muriels Wedding. Förra veckan fick Colette mottaga en Emmy för sin roll som Tara. John Corbett, mest känd för sin roll som Aidan i Sex and the City, spelar Taras man Max. Jag gillar honom också. Kort sagt – titta på United States of Tara!

Jag har blivit fullständigt “True-blood-iserad”. Hela vampyrgrejen är ju högst märklig egentligen, men det hjälps inte. Jag älskar den speciella stämningen och känslan som de lyckats med i serien. Jag längtar tills ondagar 22.00. Jag försöker att nonchalera all information på nätet från alla avsnitt som redan sänds i USA och att boxen med hela första säsongen släpps på DVD. I tidevarvet när vi kan få vad vi vill när vi vill, är det en slags långdragen njutning att ha en måste-serie som man ser en gång i veckan en speciell tid.

I linje med detta har jag Jace Everetts Bad Things som bakgrund när jag sitter vid datorn. Det är en speciell konst att sätta tonen redan med de bilder och den musik som utgör inledningen. Här har man lyckats fullt ut. Andra fulländade HBO-serier med minnesvärda inledningar är såklart eposen Sopranos och Six Feet Under. Tony Sopranos skakiga bilfärd till tonerna av Woke up this morning och det mer grafiska suggestiva  av Thomas Newman i Six Feet Under är båda klassiska lyckoträffar. Man känner fortfarande den där pirrande förväntan när man hör musiken.

Just ja! Onsdag i morgon :)!

Här blåser det isande vindar i dag. Vad passar väl bättre då än att få sig lite solsken till livs? Femman sänder Under Toscanas sol i kväll klockan nio. Filmen har några år på nacken, men jag har aldrig kommit till skott med att se den. Många verkar tycka om den och framförallt verkar den innehålla stämningsfulla bilder från ett fantastiskt Italien. Det får lov att bli en lättsam trevlig avslutning på denna helg. Ha en fin söndag!

UPDATE: Jag tyckte om filmen! En perfekt feelgood-light-romantic-rulle med en så bra Diane Lane i den kvinnliga huvudrollen. Och ack så snygg urtypen för italienaren Marcello var… Om man bortser från lite övertydlig och förutsägbar symbolik som kranen i det skruttiga huset som först inte hade vatten, för att i slutet flöda (gäsp…) så fungerar filmen fint.

Om man vill se något annorlunda i dagens värld av skräniga barnfilmer med högt tempo, är japanen Hayao Miyazakis klassiska värld något helt annat. Filmer såsom Min granne Totaro och Kikis expressbud erbjuder ett närmast meditativt förhållningssätt för barn som även säger vuxna mycket. I dag var vi på förhandsvisning av den senaste Ponyo genom Family Livings försorg. Den lilla fiskflickan Ponyo blir förtjust i människopojken Sosuke, enligt den klassiska sagan om den lilla sjöjungrun. Ett svindlande äventyr tar vid med vänskap och kärlek som starka teman. Jag tyckte mycket om filmen. Barnen tyckte att den var lite lång, stormarna var lite läskiga och att vi skulle haft lite fler chips med oss :). På fredag har filmen Sverigepremiär. Gå och titta om Ni har möjlighet. Det är garanterat något annat än de filmer som brukar rulla för barn på biograferna. Rekommenderas!

Jag har saknat att ha en sådan där serie som jag bara måste se. Att någon kväll blir “den-serien-kvällen” som man ser fram emot och som gärna ackompanjeras av något tilltugg. Jag har ju redan hissat True Blood efter förra veckans premiär. Förhoppningsvis fortsätter känslan och då har jag en måste-serie på agendan i höst. Mycket trevligt!

I kväll får jag andäktigt konsumera sex svindyra praliner från NK till blodsugarna. För de riktigt hängivna fantasterna kommer snart en dryck för den rätta röda stämningen. Jag tror att jag kan hålla mig dock ;).

Om man inte är sugen på vampyrer ikväll, kan man titta på Modehuset Chanel istället. Som sagt, hösten är chanelig . Det utlovas klädskapande och modevisningar i den franska serien i fem delar. Jag skall definitivt titta, men det blir nog bett live och mode på hårddisk eller på utmärkta SVT Play lite senare.

Äldre annonskampanj med den ultimata Chanelflickan. Tjusigt. Mer mode att se fram emot i höst är The September Issue om amerikanska Vogue. Missa inte heller legenden Anna Wintour hos David Letterman.

Äntligen börjar det dyka upp lite serier på televisionen – ett säkert hösttecken om något. I morgon börjar SVT sända den mycket omskrivna HBO-serien True Blood som redan rullat på betalkanaler. Jag har inte sett något av den dock. Vampyrer är inte riktigt min kopp te – jag är ingenting för skräck överhuvudtaget – men när Alan Ball (skaparen av en av världens bästa TV-serier Six Feet Under) står bakom ja då måste man titta helt enkelt. Redan nu kan man titta på en amerikansk dokumentär om vampyrer på SVT Play och sedan skall man även kunna se True Blood där. Grr – eller något i den stilen :).