Category Archives: Hem kära hem

Veckans tema på Fabriken är textilier som i mattor och kuddar. Den ena varan har vi mycket gott om här hemma. Den andra börjar vi får lite mer av.

"Det kan inte bli för många kuddar" brukar det sägas i inredningssammanhang. En annan är klassikern om "man åstadkommer snabbt en förändring i hemmet med några nya kuddar". Tja, jag lever nog klyschor galore när det gäller just kuddar. Svårt att få nog. även om barnen uppskattar att det finns ett gäng när det vankas kuddkrig – mamman själv är inte alltid så glad just då – så slängs en hel del av kuddberget på golvet när de sitter i soffan. Och så får det lov att vara såklart. Saker skall användas och brukas på olika sätt. Det är inte alltid det ser så där puffat och piffat ut som ovan direkt.

Mattor är svårare – och dyrare. även där blir vi ett med klyschorna när vi väl har investerat. "Åh, det blir ett helt annat ombonat intryck i rummet med en matta". Nähä. Surprise. Under matbordet ligger en IKEA-ikon, numera med ganska många fläckar. Det är inte alltid det svarta fältet som prickas när det spills. Men fin är den där, det tycker jag fortfarande.

Kuddstapel i en dämpad färgskala.

Det här är en av mina favoritbilder, tagen i farten när jag hade riggat för att fotografera en ny Kelimkudde. "En kudde till, mamma?"" ser det ut som om han tänker. Fast han tycker faktiskt en del om kuddar han med. När han var liten och fortfarande åt välling hade han en flarriskudde i soffan. God smak har han, sonen. Mirakel av Josef Frank skulle det vara. Hörnen blev alldeles söndernötta av allt pillande av små fingrar.

Nedre vardagsrummet. Med matta numera.

Och så min senaste lilla. Barnen tycker att den är förskräckligt ful. Jag älskar den. Och vill ha fler mönstervärldar på golven. För det blir ju så himla ombonat. Typ.

Bidrag till Fabrikens torsdagstema. 

I dag är det på datumet fyra år sedan vi fick nycklarna till huset. Det känns som om det var i går. Tiden flyger fram. Tack för de här åren, kära, kära hus!

Veckans tema på Fabriken är sovrum. Detta blir åter en arkivrunda. Med fokus på väggarna.

För i vårt sovrum handlar det mycket om de där stora blommorna. Det är svårt att tänka sig rummet utan dem. När jag blickar tillbaka till processen när vi byggde huset, så var det egentligen endast två tapeter som var aktuella. William Morris pilblad i arbetsrummet och så Josef Franks Krysantemer i sovrummet. Jag drabbades av ett visst vankelmod ibland om jag verkligen skulle ta steget, men tappade aldrig egentligen siktet på havet av blommor. Och vet ni – jag har inte ångrat det en endaste gång. 

Den här tapeten är oftast den detalj i huset som jag får mest frågor om och kommentarer kring. En del tycker inte alls om den. Oftast handlar det dock om tapetkärlek, men att man inte riktigt vågar kasta sig ut och sätta upp något sådant, speciellt inte i ett helt rum. Vi har även många vita väggar i huset, men när min son berättade något för mig häromdagen, fick jag lust att sätta upp slingrande mönstervärldar överallt. 

Vet du, mamma. Ibland går jag in och lägger mig på er säng. Och så följer jag med ögat runt blommorna och leker inte nudda blad. Ibland kommer jag ganska långt.

Man måste ju bara älska något sådant. 

Vete sjutton om vårt sovrum kvalar in med några feng shui-principer alls. Det där med rogivande energier och få intryck för vila. Tapeten drar till sig mer färg. Mer saker. Mer av allt. Men man kan kanske vända på det också. Att det ger energi att vakna mitt i detta blomsterhav på morgonen. Godmorgon, kära Krysantemer. Nu har vi en ny dag.

Det skall icke förnekas att ibland blir jag så in i den trött på den lite bohemiska – och dammiga – röran med allt smått som jag ställer överallt. Då är jag beredd att gå all in för en sakral stämning som i Tinas vackra sovrum som vi ser i dag hos Fabriken. Men sedan blir jag som den där tjuren på julafton. Och så sitter jag mitt bland mina blommor. Och ler.

Bidrag till Fabrikens torsdagstema.

Bästa Karin gav mig en surprise direkt från London i brevlådan. Burken är som gjord för mitt teskåp. Tusen tack!

Trogen fabriksarbetare som man är, så vill man stämpla in trots att orken inte finnes. Så i dag blir det recycling. Och färgen den är brun. Mina barn skrattade lika mycket varje gång när de var små och frågade vilken min favoritfärg var. Brunt liksom? Vilken otroligt trist färg. Men det tycker ju inte jag. Den kan vara himla mycket den där bruna. 

Jag har inte riktigt hamnat i det renodlat grafiska svarta och vita. För mig blir kontrasterna lite väl anslående, även om det är fint att titta på hos andra. Brunt mjukar upp lite mera. Vår väl insuttna bruna soffa har hängt med i massor av år nu. 

Brunt som i väl nött läder tröttnar jag aldrig på. Väskor som bara blir finare ju mer de används. 

Kastanjebrunt.

Brunt glas som reflekteras i solen. Svårt att inte tycka om.

Trä är ingen färg för all del, men den bruna tonen i ek förblir en favorit.

Alltid dessa bara bruna grenar. 

Patinerade terracottakrukor. De vackraste.

Jo, jag tycker helt enkelt om brunt.

Bidrag till Fabrikens torsdagstema.

Här gläntar vi på dörren till en mycket bestämd dam, snart elva år, som ena veckan är minimalist och plockar undan, andra veckan maxar totalt med affischer överallt och pompoms i varendaste hörn. Det är alldeles underbart såklart. Samtidigt aningens frustrerande. Det står alltid en rad med saker utanför rummet som är på väg in eller ut och flyttas fram och tillbaka. Det enda bestående i rummet är soffhörnan. Den hängde löst förra veckan den med, med vilda planer på att snurra runt möblemanget i hela rummet. Men sedan fick den stå kvar. Den stora önskan denna vecka är vita väggar. Förra veckan var det ganska mysigt med den rosa tapeten. En levande inredningskarusell!

Soffhörnan – just nu med kuddar, lika ofta utan.

Den där taxen som inte alls gillades har faktiskt fått sitta kvar på precis samma plats hela tiden. Otroligt :).

Stringhyllan var plötsligt ett hyllplan fattigare en dag och förvaringen där fick ryka till förmån för foton och lampa. Hon får för det allra mesta hållas. Det är hennes rum. Och vad jag framförallt ville när vi gjorde om var att hon skulle få en känsla för rummet. Det känns fint att det har blivit så nu.

Storförbrukare av washitejp.

Min morfars mor Huldas skrivbord hänger mycket löst just nu. Vi skulle måla om. Och jag med mina mammaögon tycker att det ger lite kontrast till allt det nya. Men icke. "Mamma, jag är en IKEA-tjej". Häpp.

Alltid, älskade barn!

Bidrag till Fabrikens torsdagstema.

I dag är det belysningstema inne hos Fabriken. Jag tycker om lampor, framförallt kanske ur designsynvikel. Jag är långtifrån någon expert på ljussättning och kan inte mycket om hur det "egentligen bör vara". Jag minns med viss skräck när vi skulle tänka på eldragningar i huset. En missuppfattning uppstod och när vi kom ut med våra omgjorda elskisser till huset, så hade elektrikerna redan dragit ledningar i nästan hela huset. Då tyckte jag att det var aningen jobbigt… Men tanke på förutsättningarna får man väl lov att säga att turligt nog blev det ganska bra ändå. I dag blir det belysning i vårt övre vardagsrum som är där jag hänger mest just nu. Det gjorde jag inte alls förut, då vi hade udda fönsterlampor, en gammal ranglig golvlampa samt adventsstjärnor i ryggåstaket. Så mysfaktorn har höjts sådär tusen procent här uppe kan man säga. 

Här är högt i taket och mycket naturligt ljus. Förutsättningarna är goda för ett fint flöde, men samtidigt behövs det något som stannar energierna lite och förankrar allt det vita i rummet. I taket sitter en enkel rislampa.

Som riktad läsbelysning vid soffan sitter en av mina favoriter som vi har i lite olika former i huset – Tolomeo från Artemide. Beroende på hur man vinklar den så ger den både bra läsljus, samt mysbelysning.

Och så har vi denna resliga lampa – Hektar från IKEA. Jag är glad att jag fann den just hit upp, för den gör rummet på ett självklart sätt.

Och jodå, även vi har en slinga från Granit. Vi har kopplat den till en dimmer, för glödlamporna blir väldigt varma. Här uppe fungerar den som mysbelysning samt en inramning till den stora balkongöppningen. Kort sagt – här trivs vi nu när det börjar mörkna ute.

Bidrag till Fabrikens torsdagstema.

Nu är köksväggen  betydligt mer tom än tidigare. Det har som synes varit mest grafisk fest där och det kanske behövs att ta bort detta för att tänka sig ett hav av blommor istället. Vi får se var jag hamnar!