Category Archives: Inspiration

Gunnebo slott

På vägen hem från Göteborg stannade vi till på ett utflyktsmål som jag länge har velat besöka – Gunnebo Slott – en av norra Europas främsta 1700-talsanläggningar. Det var Sveriges Nationaldag när vi var där och det var många människor som hade samma idé som vi denna dag. Slottet byggdes som ett sommarnöje till Göteborgs rikaste man – John Hall med familj. Tomten köptes in 1778, men byggnationen var inte färdigställd förrän 1796 enligt ritningar av arkitekten Carl Wilhelm Carlberg. På bilden syns den pampiga paradentrén till slottet. Det svindlar alltid lite när man tänker på vilka som gått i dessa trappor innan en själv. Det var möjligen den allmänna sinnesstämningen och sommarvärmen som bidrog till att jag klassar detta som ett av de mest minnesvärda utflyktsmålen på min lista.

Vi gick en guidad visning av slottet, vilket alltid rekommenderas vid besök som dessa om möjligheten finns. Man får en helt annan inblick i historien bakom det vackra. Här får man dessutom inte gå runt själv, utan chansen att titta in i slottet är med guide – se fler bilder här. Mot den stora stilträdgården på baksidan med klassiska buxbomsinramade rabatter och labyrint hade familjen sin privata matsal, sitt mottagningsrum för gäster och fru Christina Halls sovrum. De magnifika statyerna över de fyra årstiderna är utförda av den italienske konstnären Gioacchino Frulli. Frullis båt förliste på väg till Ryssland på uppdrag att dekorera det kejserliga palatset i Ryssland, så han stannade i Göteborg, blev kär och gjorde konst till Gunnebo. Det fascinerar mig alltid att tänka på vilka livshistorier det finns bakom allt det som ögat ser.

Det var ett tag sedan jag var i en sjuttonhundratalsmiljö. Det är onekligen en estetik som är lätt att tycka om – förvisso utstyrt på sina ställen med rosetter och grannlåt – men framförallt symmetri, vackra dova färger och ljust.

Det som inspirerar mycket är tanken att återställa anläggningen i tidstypisk stil efter de bevarade ritningarna. Tydligen pågår en infekterad strid om vilken fasadfärg som är lämplig – det verkar svårt att avgöra hur Gunnebo en gång sett ut. På bilden syns orangeriet som har byggts upp igen på senare år.

I anslutning hit och bredvid finns en stor köksträdgård som förser slottets restaurang med råvaror där det ekologiska är i centrum. Vi åt lunch med tillhörande fika och allt var av högsta klass tyckte jag. Sedan får man en detaljnörd som mig på fall när man har två teblandningar som heter Herr och Fru Hall. Det är de små sakerna som betyder mycket för helhetsupplevelsen. Det var många barnfamiljer på plats. Tanken svindlar att detta en gång i tiden byggdes som ett sommarnöje för fyra personer och deras gäster med all denna yta – nu till glädje för de med små ben att springa på. Jag tyckte även om butiken, där några saker fick följa med hem, bland annat boken om Gunnebo från 2011. Jag har tittat på den tidigare då det är en sådan vacker bok med kombination av historia, restaurering och mat, men nu kändes det extra roligt när jag besökt stället.

Framförallt tog jag med min inspiration, vilket fick mig att börja leta i bokhyllan efter makarna Sjöbergs klassiker Det svenska rummet. Boken utkom 1994 och finns nog i mången svensk hem. På nittiotalet, då mitt eget stora inredningsintresse tog fart, inleddes sjuttonhundratalsboomen. Det blev supermodernt med detta stiluttryck – och där var Lars Sjöberg – se bilder här från ett av hans hus – en drivande kraft. Bildkälla

IKEA sålde stilmöbler med start 1993. Vi skall ha förrådsrensning i sommar och jag vet med bestämdhet att jag köpte två lampetter när serien såldes ut för många år sedan. De förtjänar definitivt ett bättre öde än att ligga i en flyttkartong.

Så måste jag se om den här pärlan en regnig sommarkväll. Guiden berättade om att Christina Hall försökte införa de offentliga påklädningarna på Gunnebo som det franska hovet påbjöd. Utvalda socitetsdamer från Göteborg kördes ut till Mölndal för att titta på när frun i huset kläddes. Familjen Hall fick en kort period på Gunnebo innan mer tragiska omständigheter tog över. Ägarna har kommit och gått över åren – nu är det till lyst för oss alla.

♡

Rosor i Falsterbo

Fotografi: Petra Bindel. Styling Emma Persson Lagerberg för Elle Decoration nr 4/2016

Vissa hem känns mer bekanta än andra om man roar sig med att hålla sig uppdaterad i inredningsmagasinen. David Carlsons hem i Falsterbo är ett sådant. Genom åren känns det som om man har fått kika in flera gånger – med fokus på rosorna, klassiskt hemma-hos, med betoning på tapeter och nu senast i nya Elle Decoration med ett mer avskalat sommarnöje omgivet av en prunkande trädgård.

Om man jämför olika reportage blir det tydligt hur medskapande stylist och fotograf är i bilden av ett hem. Här är det Emma Persson Lagerberg och Petra Bindel som skapat sin version. Jag tycker mycket om reportaget – en av mina favoriter från Falsterbohemmet – och det är spännande att konstatera att det kan bli ganska olika vinklar beroende på vems ögon man ser med. Ett nyttigt perspektiv för oss bloggare som tar många bilder från den egna täppan. Vad förmedlar man för bild? Vilken historia berättas om ens hem?

En liknande jämförelse görs av chefredaktören för Elle Decoration, Svante Öquist, vars hem varit med i olika versioner i olika länders utgivning av tidningen. Där är det dock samma stylist och fotograf, men olika urval och layout av materialet.

Här har man börjat ana lite svalare vindar. Förhoppningsvis får man därmed njuta lite längre av den intensiva blomningen av exempelvis tulpaner utanför.

♡

Personligt, varmt & ombonat

Jo, det är väl precis det som behövs när det råder isande kyla utanför. Ett av mina favoritreportage i den aktuella tidskriftshögen kommer från Gods & Gårdar/Nr 1 2016. Jag dras alltid till denna typ av miljöer med mustiga färger, mycket textilier, stoppade möbler, stilleben, mönstermöten och blandningen mellan gammalt och nytt. Ett bord för drinkar klarar jag mig dock utmärkt utan.

Vi är långt ifrån alla som bor i en stor våning från 1880-talet på Östermalm, men inspirationen är i vanlig ordning fri. Här tycker jag man ser ett strålande exempel på hur många intryck ändå samverkar till en helhet. I rummet samsas mönster från en orientalisk matta, en antik väggtapet med landskapsmotiv, böljande fågel och fauna, klassiskt zebramönster samt ränder och rutor. Det är inte helt enkelt att få ihop allt detta – det kan tyckas omöjligt och kräver en säker hand – men det är inspirerande och lärorikt att se hur väl de mer grafiska mönstren samspelar med de mer utsmyckade.

Med hopp om att få se mer sådant här detta år!

Gunillaberg

Mötet med en plats formas av många olika faktorer. När jag gick uppför vägen till Tage Andersens Gunillaberg strilade regnet ner på mitt paraply. Grå tunga skyar omgav den gula herrgården och djuren i hagarna stod samlade för att söka skydd. På något vis kändes det som om jag hade varit här förut, eftersom jag har sett flertalet bildreportage. Det var en lördag i september veckan innan Gunillaberg slog ihop sina dörrar för säsongen. Det var då hösten kom.

Den danske blomsterkonstnären Tage Andersen förvärvade den småländska herrgården Gunillaberg 2008. Herrgården är belägen i Bottnaryd, några mil utanför Jönköping i växtzon fem. Anläggningen består av utställningsdel i huvudbyggnaden, utomhuskonst, trädgårdsinstallationer, ett stort växthus, hagar med djur samt mindre byggnader med exempelvis försäljning av konst och ett café. Här träder man in i ett samlat konstverk skapat av en man som genom sitt uttryck bildar en egen värld.

Där sitter han på väggen i herrgårdens utställningsdel. Herr Andersen himself. Om det kändes välbekant och helt i linje med min smak att tidigare denna dag träda in i Estrid Ericsons värld i Hjo, så var besöket på Gunillaberg en helt annan upplevelse. Här fick ögat något helt annat och sinnet fick sträckas ut, precis som det skall vara mellan varven. Man kan inte bara titta på saker som stämmer med ens egen estetik, utan man behöver få krockar och nya infallsvinklar.

Mitt bestående intryck av Gunillaberg är spelet med kontraster. Hela herrgården och Andersens val att skapa denna värld mitt i den småländska urskogen är såklart grunden för detta. Det finns mycket formklippt här – inte minst magnifika lagerträd i vackra patinerade ektunnor. Stramheten där står i stor kontrast till andra uttryck som känns betydligt mer storvulna. I ett av husen säljs dyrbara konstverk vägg i vägg med en stia där vietnamesiska hängbukssvin ligger och snarkar. Stort och smått – allt känns otroligt medvetet genomfört.

I trädgården finns flertalet konstverk där det gröna blir en basal del av installationen. Här syns ytterligare ett exempel på kontrasten med den svenska granskogen mot exotiska växter som Passionsblommor. Även om motsatserna är tydligt på platsen, får man ändå en helhetsupplevelse, där det ena är en förutsättning för det andra. Allt hänger ihop.

Inne i herrgårdens utställningsdel får man ta del av upphängd konst och Andersens universum. Man kommer mycket nära när man går runt och även här är det påtagligt hur viktigt det gröna med växter och buketter är för gestaltningen av rummet.

Tage Andersens blommande kamelior skall vara något alldeles extra på våren, men vi fick istället se parken med liljor i full blom. Konstraster som sagt. De starkt lysande rosa liljorna ser nästan lite overkliga ut i den svenska skogen.

Magnifik installation med liljor inne i huset.

En otrolig och nästan övermäktig doftupplevelse att vandra fram bland alla dessa blommande liljor.

Det stora växthuset på Gunillaberg dominerades nu av det gröna när blommorna gått i vila. En fantastisk rofylld plats denna eftermiddag då vi var ensamma inne i detta glashus.

Växter som primadonnor på scenen, men här ges även konserter.

En mycket vacker cafémiljö, där det denna dag var kyligt och ruggigt. Jag tog en kransekage på min assiett – enligt källan Andersens favoritbakverk – även om beskrivningen av karamelliserat wienerbröd fick mig att känna mig högst tveksam. Men om man är på ett ställe som detta, så skall man väl köra hela upplevelsen ut. Och vet ni? Där och då smakade det faktiskt en smula vidunderligt.

Det var på Gunillaberg jag mötte hösten detta år. Ett minne att bära med sig.

Inspirationscollage: Grön läshörna

Veckans inspirationscollage bjuder på en grön läshörna. September är den första månaden på ett tag när blickarna åter vänds inåt, efter att ha varit inriktade på utemiljön. Jag längtar efter att fixa, dona och bygga kokong igen. I dag slår jag mig ner i den generösa fåtöljen i kojan och läser en god bok med tekoppen inom räckhåll. Jag tänker att vi nog får se björkens intåg i våra bostäder igen med IKEA:s Björknäs och att detta kanske skall bli hösten då jag lyckas driva upp en egen liten ek. Det gröna hoppet lever – alltid.

Fåtölj/Mio, bord/Norrgavel, lampa Tolomeo/Artemide, matta/IKEA, pläd/Toarp Säteri och kuddar William Morris Willow och Stensöta/Svenskt Tenn. Affisch Jonna Fransson/Le Kiosk, ljusstake/Mikaela Willers, tekopp Gröna Anna/Rörstrand och ekollonglas/Svenskt Tenn. Detalj med läderhandtag Björknäs Vitrinskåp/IKEA. Tapeten är Josef Franks Klöverblad.

Utvalt: Estrid Ericson i Hjo

Förra helgen var jag och mannen i väg på en miniweekend. Först tänkte vi oss lite längre bort, men sedan blev det ganska nära. Makens prioriteringar är god mat och att sova ut på hotell, medan jag planerar övriga aktiviteter. Denna gång sammanförde jag några utflyktsmål som jag velat besöka en längre tid. Vi började i fredags på Omberg med Ellen Keys Strand och tre rätters lunch på Ombergs Turisthotell. Här fokuserar man på lokalt och i säsong när man sätter samman menyerna och utsikten över landskapet är något extra. Rekommenderas varmt om ni har vägarna förbi. Sedan åkte vi till Gränna – en pittoresk liten stad i sig – och Andrémuséet. Efter min besatthet av Bea Uusmas Expeditionen var det spännande att se allt i verkligheten. Inte omöjligt att jag skriver mer om det framöver. Vi övernattade i Jönköping på Vox Hotel med betagande Vätternutsikt. På lördagen siktade vi bland annat på Hjo.
Hjo är födelsestaden för Estrid Ericson, grundaren av Svenskt Tenn. I Kulturkvarteret visas en permanent utställning om Ericson och Svenskt Tenn. Utställningen kan tyckas vara liten med sina två rum, men här går att förlora sig i otaliga detaljer, vilket jag naturligtvis gjorde. Ett rum är färgstarkt sprakande av Estrids elefanter jämte Josef Franks mönsterrika tyger – det andra rummet är avskalat med fokus på formgivning i tenn.

Lennart Nilssons vackra porträtt av Estrid Ericson hänger när man kommer in i det första utställningsrummet tillsammans med mässingsföremål i vitrinskåpet 2077. Det är en så otroligt fin möbel som förmodligen förblir blott en dröm, men Estrids tankar om glasskåp tar man lätt med sig. “En vitrin skulle rymma en blandning av ägarens mest älskade föremål och på så vis skänka åskådaren en rogivande och fängslande stund.”. Över skåpet hänger en spegel med mässingsram. En mindre variant finns hemma hos mig, upphittad på loppis för tjugofem kronor. Högt och lågt – precis som Estrid Ericson var en mästarinna på.

Det var otroligt roligt att se denna stora samling av tennföremål – en del i produktion nu, andra i arkiven. Som sagt, det gäller att gå nära och att titta på alla detaljerna. Jag har pratat mig varm om tennet som material i ett antal år här på bloggen, men om man undantar dessa högkvalitativa föremål med änglastämpeln i botten, så återfinns det mesta på loppisar. Det är så vackert och det går att göra riktiga fynd här.

Tre gröna i glas. Om den dag kommer då jag springer på något av de föremålen på loppis kommer jag garanterat att nästan svimma. En jardinär i Hortusmönstret, ett fat och den magiskt vackra asken i glas med tenninfattning. Jo tack.

Jag har beundrat Estrid Ericsons öga för det estetiska så länge som jag har varit intresserad av inredning, så jag var möjligen den ideale besökaren här, men jag tror att det finns mycket att hämta även för andra. Om ni har vägarna förbi Hjo så stanna till här. Det var många som gick snabbt genom rummen och tyckte att utställningen var liten, men gå nära, läs och titta på detaljerna. Detta universum har mig för evigt fast.

Days & Weekends: Påskinspiration

Denna påsk inspireras jag av glädje över säsongen, förväntan inför våren, doft och färg. Bland äggen och fjädrarna vill jag hylla det växande och den skira spirande grönskan. Jag vill få jord under naglarna och det som skapas inne bär en förhoppning om det som snart väntar där ute. I mitt moodboard inför denna påsk spelar hyacinten en stor roll. De senaste åren har dess ursprungliga karaktär av vårblomma förstärkts i handeln och i år finns det fina sorter att välja på. Jag är särdeles förtjust i den fagra Gypsy Princess och dess toner i korall.

I samklang med att hylla det växande exponeras de vackra rötterna och lökarna i klassiska hyacintglas. De hör traditionellt en annan högtid till, men de förtjänar att glänsa även nu. I en annan kruka har jag planterat en gul hyacint, där några små vaktelägg och fasanfjädrar får förstärka känslan av påsk. Krukorna och hyacintglasen är inköpta på loppis.

Ett tips på en enkel dekoration till påskbordet är att sätta en liten lök, här vit pärlhyacint, i ett äggskal. Om man vill kan man även ta i en fjäder och fästa ett enkelt placeringskort i dekorationen som sätts i äggkoppar vid dukningen.

I år känner jag för att blanda de vanliga ljusen med färgade. De gula påskljusen kittlar lite retro och placeras med fördel i äldre ljusstakar till dukningen.

I år inspireras jag av såväl färg som det spirande i min påskbukett. Den traditionella bindningen med björkris får vila. Jag väljer istället att ta in skir grönska där viburnum spelar samman med formstarka tulpanprimadonnor, ranunkel, påsklilja och narcisser som sprider väldoft.

Varmt välkommen du kära påsk!

Styling och foto av Weronica Fremenius för Days & Weekends.

Bland mönster, tapeter och vårsol i Göteborg

Med hopp om att åter finna gnistan och energin vände jag mig västerut till den stad som alltid brukar ge mig just detta. Kära Göteborg. I vanlig ordning blev en av mina första anhalter Blomrum, där jag alltid blir så inspirerad av deras sätt att kombinera blommor i buketter. Denna gång fastnade blicken på fagra stjärnflockor, anemoner och kungsängsliljor. Bara så fint. Senare mötte jag upp Tina för att checka in på Scandic Rubinen och konferera kring Decor Life.

På onsdagsmorgonen ledde våra steg till Engelska Tapetmagasinet som anordnade frukost tillsammans med Sandberg Tapeter. Det är alltid en fröjd att besöka Tapetmagasinets vackra lokaler. Att som här även få sig till livs trender och tapeter från Sandberg med trevligt sällskap, gjorde det hela till en mycket fin och inspirerande inledning på dagen. Som bekant är mönster, tapeter och vackra tyger något som jag verkligen tycker om. När vi köpte tapeter till huset för snart sju år sedan var faktiskt just Engelska Tapetmagasinet leverantör av Morristapeten som sitter i mitt arbetsrum. På den tiden fanns det inte så många aktörer i branschen på nätet och det var inte helt lätt att få tag på William Morris. Det har som bekant ändrats radikalt sedan dess, men det är fint att se att Tapetmagasinet är still going strong. Vi fick en smygtitt på en Morristapet som lanseras snart. Tidigare har Tulip & Honeysuckle endast funnits i tyg – mönstret satt uppspänt i William Morris egen matsal – men nu trycks den även som tapet. Så fin. Undrar var jag kan tapetsera härnäst?

Det var himla roligt att träffa Hanna Wendelbo i verkliga livet. Hanna är numera Creative Director på Sandbergs och i går höll hon en engagerad föreläsning om aktuella trender inom tapeter. Att ordet för dagen i #fotoutmaningmars2015 på Instagram var mönster, kändes väl i sammanhanget klockrent.

Efter den lyckade frukosten blev det ett varv på staden för att titta in till en del av de företag som medverkat i arrangemanget. Så här fint hade Floramor och Krukatös kombinerat tapet med blommor på väg in till deras innergård som alltid verkar som en magnet i Göteborg.

Den där gnistan och energin då? Jo tack. Det finns hopp. Jag finner alltid ro och inspiration i Palmhuset i Trädgårdsföreningen. Det är en sådan vacker miljö och påfyllnad av klorofyll. Vi blev lite berusade av doften av Kamelia därinne, Tina och jag. På uteserveringen träffade den första starka vårsolen ansiktet och där och då kändes det sannerligen som om livsandarna återvände igen. Tack Göteborg för att jag fick möta våren hos dig denna gång.