I början av februari skrev jag mitt första inlägg i kategorin Må bra. Några iakttagelser och lärdomar så här långt.

Det viktigaste för mig denna gång, som faktiskt hittills har blivit mycket annorlunda än alla andra tränings- och för all del viktresor, har varit en grundläggande respekt för mig själv. Kanske har det att göra med att man börjar bli äldre och kanske lite klokare på vägen. För första gången har jag skippat alla kryss i kalendrar efter avslutad träningsrunda. För första gången har jag gjort allt på mitt sätt och inte haft någon annans ögon i beaktande. Jag har helt enkelt haft respekt för mig själv och min egen takt.
När det gäller träningen har jag haft en vår med många avbrott och förkylningar. Men jag har kommit igång igen. Här har det hjälpt mycket att tänka “jag gör fortfarande det här, jag har inte slutat”. Jag maxar efter hand, när kroppen är i fas och inte efter något utsatt schema enligt t ex powerwalkskolor på nätet som kör alldeles för hårt alldeles för snabbt enligt mitt tycke. Man får ha respekt för sin egen kropp och inte belasta för hårt eller göra en satsning som ändå inte håller i längden.

När det gäller kosten känner jag också att respekten är i fokus. Jag tror egentligen inte på någon diet eller speciellt sätt att äta. Alla har vi våra hangups och saker som vi alltid fastnar för. Jag tror i grunden på det klassiska att tänka till saker, istället för att tänka från. Visst kan man pressa sig själv under en period, men det varar knappast i längden. Jag tänker respekt i termer som att försöka tänka klokt kring mat. I min må bra satsning har det hjälpt att tänka till kring vad mina stopp är. Att respektera dessa stopp och att kanske välja bort dem i högre utsträckning. Bröd har varit en sådan grej för mig, som gärna har blivit kvällsmackor. Chokladkakor en annan. Det är liksom som gjort att bryta ruta efter ruta. Det har hjälpt att få till en bra frukost. Det har hjälpt att respektera mellanmål och kvällar. För jag gillar rutiner. Och då gäller det att tänka till kring bra rutiner. Och att ge kroppen en chans att kryssa rätt bland allt. Och att erbjuda den alternativ. Man kan bli en dreglande Pawlos hund efter en kopp med pepparmintte till favorittvserien om man laddar den med positiva saker. Ibland räcker det inte alls och då får man också respektera att man vill ha något annat. För mig har det dock hjälpt att inte planera det söta, liksom en reflex. Mammakväll med massor av bra TV= snaskigt tilltugg. Då har man liksom planterat tanken i hjärnan och då går det ned av bara farten oavsett om man egentligen är sugen eller ej.

Jag försöker att jobba mig bort från det klassiska att tänka i målsättningar. Jag försöker istället ha en vision. Jag vill vara den bästa versionen av mig själv. Jag skall inte klara av fyrtio rundor i skogen som ett mål, utan jag skall få en kick av den där rundan som är ultimat. När allt flyter. När jag har all kraft som finns i benen. För ibland händer det – nu och i min vision! Jag skall inte gå ned så och så många kilo. I min vision har jag en balans i livet mellan olika komponenter. Som en bonus kanske man kan ta på sig ett par gamla jeans i farten, men det är inget mål. Visionen är att gå här och nu och känna sig tillfreds på olika plan, inte att ställa sig på en våg för att bedöma det.

Något som har varit och är väldigt viktigt är självbilden. Jag är en tränande människa i mina tights. Ack vilken kick det var att köra rundan i sommarvärme i morse! Jag kör på – framåt! Jag tar bättre hand om mig själv och inte bara andra. Med respekt för mig själv så satsar jag kraft och energi på mitt jag. Jag sträcker på mig. Jag ÄR den bästa versionen av mig själv.

(Sneakpeak från Therese Sennerholts kommande kollektion).