Category Archives: Personligt

 …kände mig ynkligare än de flesta när jag låg platt i en ambulanstransport med misstänkt propp i lunga efter besök på vårdcentralen. Efter en dag på akuten konstaterades kraftig bröstmuskelinflammation och en hel drös med starka värktabletter på det. Fy sjutton vilken dag. Så liten man känner sig i sådana situationer. Hoppas att er dag har varit bättre! 

Vi firar in sommaren med att låta en uppgraderad version av En mammas dag se ljuset. Ni kommer att känna igen er här, men förhoppningsvis har vi blivit lite snyggare och fått lite fler möjligheter att ge er ett bra innehåll i framtiden. Vi fyller på sajten efter hand, så att vi ska kunna erbjuda många trevliga klick hos oss framöver. För nu drar vi igång med våra dagböcker, samtidigt som bloggarna fortsätter som vanligt. Väl mött! Kram Helena och Weronica.

Dagboken finner du i marginalen under det lilla rosa hjärtat. Välkommen dit!

I dag firar finaste mamma och pappa fyrtio år som gifta.

???

Sorry bloggen, jag höll alldeles på att glömma bort din femårsdag. Men nu när jag såg, så Hipp, Hipp! Pukor och fanfarer för dig denna dag!

Och mitt allra ödmjukaste tack till er alla som följt med på resan. More to come – absolut!

…att jag hade ett riktigt maffigt inspirerande fredagssvep på gång eller något annat skoj. Men sorry. Bara saggig sjukstuga… Bacillkvoten borde väl ändå vara nådd kan tyckas och förhoppningsvis vänder det snart. Det måste det bara göra. Hoppas att ni stoppar magarna fulla med hjärtformade från våffeljärnet i dag och att ni har en riktigt fin fredag!

Där ligger vi. Och kör vår fredagsmyshymn så att det ekar i rummet. Täcket sparkas av. Utanför singlar snöflingorna ner. Barnen pratar i munnen på varandra. Om allt möjligt. Om vad de skall äta för chips i kväll. Om en fotlinda som kliar. Om vad en atombomb är. “För vet du vad mamma. När den där gympavikarien frågade vilka rörelser som vi brukar göra så räckte två killar i tvåan upp handen. Vi vet vad en atombomb är, sa de”. Oj, sa jag. En ganska konstig sak att säga på gympan kanske, sade jag sedan. Men nu tänker jag. Kanske inte så konstigt. Allt flyter in i vartannat ibland. Gränslöst. Tänker på att världen är så liten. Så skör. Och att vi alla inte är mer än några små prickar. Tänk vilken tur att tyngdlagen finns, mamma, annars skulle vi bara flyga fritt.  

Tänker på Japan. Och Sadako och hennes papperstranor. Som jag grät när jag läste den. Tänker att jag skall låna den. Eller har jag ett eget exemplar någonstans? Förmodligen i garaget i barndomshemmet då. I de där lådorna som jag har sagt att jag skall röja undan i sommar. Är barnen för små för boken? Eller är man kanske alltid redo för att på sitt sätt tänka på det stora. Bilder i morgontidningarna. Kan den där röken komma hit? Varför är det så många människor som väntar på bussarna?

Många bloggar är tysta i dag (gå in på Helenas blogg för information om Bloggers Day of Silence och nummer för att skänka pengar) som en manifestation och ett uttryck för sympati för Japan.

Jag skriver. Tror på ordet. Alltid.

Gränslös karta av Josef Frank för Svenskt Tenn, omslag till amerikansk cd av Sadako och de tusen papperstranorna samt poster Peace av Little Studio.

Hur jag vet att jag är riktigt skraltig II. Jag tittar på snuttefiltar till filmer såsom Twilight. Och så tar jag mig tid att scrolla igenom varenda bokrealisationspost på Adlibris och finner fler böcker som jag beställer. Presidentens hustru till exempel. Den har jag missat helt. Sedan reserverar jag trädgårdsklassiker från biblioteket. Det har mest varit Lasse Maja på lånekortet, men nu vill jag läsa Ulla Molin och Emma Lundberg. Och en Sherlock-mugg bara måste jag ha. Och så finns äntligen den där lilla Alla Hjärtans-presenten inne. Alive and kLicking i alla fall :). En fin fredag till er!

Hur jag vet att jag är riktigt skraltig. Jag dricker inte te. Det smakar helt enkelt inte alls. Och då är jag ändå vanedrickare som konsumerar tre koppar per dag annars. Men när täcket är på – intet. Så nu längtar jag efter att vilja ha den där stora koppen med rykande varmt i. Den första sippen Ceylon som väcker andarna på morgonen. Ah, så gott det skall bli!

Favorittryck från Caro-lines (finns även för kaffedrickare) och pressbild från Rörstrand med styling av Lotta Agaton/Fotografi Idha Lindhag. Man får väl lov att investera i några Mon Amie temuggar till våren.