Category Archives: Personligt

Status: Jag har sovit uselt i natt. I går natt var det en liten nedkissad pojke. I natt flög jag omkring i luften bland ickelevande, jagad av svarta varelser med knivar. Efter det hade jag svårt att somna om. Nu är det sluttittat på Heroes för min del! Jag såg de första avsnitten av den hypade serien och jag hatade inte vad jag såg. På förhand lät det defintivt som något som jag skulle avfärda direkt. Människor med superkrafter? Nej tack! Jag har oerhört svårt för övernaturliga ting och science fiction är inte alls min grej. Men den där lilla japanen visade sig vara så oerhört charmig! Efter gårdagens avsnitt står det dock höljt utom all tvivel – Jag är numera en fullständig chicken när det gäller lik i bakluckor, seriemördare och annat smått och gott. Tidigare frossade jag i allsköns kriminalserier, men nu är det bara stopp. Jag klarar inte att se sådant längre. Jag får nog hålla mig till Jane Austen på kvällarna istället…Dagens Anna: -Men mamma, lovar du att jag får ha vad jag vill i min väska när jag går på gymnasiet? Lovar du? Precis vad jag vill? Lovar du att jag får köpa en Tamagotchi då? – Ja, jag lovar. – Yes!Dagens Henrik: Hygien i förkylningstider: -Men mamma, när man är död, då behöver man väl inte tvätta händerna?

(Bild: Blomsterfrämjandet)

Just nu vill jag bara bli av med den här oändligt sega höstförkylningen! Mina steg mot scarfen har avstannat helt. På Ett bra liv finns det i dag en mycket informativ artikel om höstrustning i motionsspåret. Jag behöver definitivt införskaffa lite nya träningskläder, men min största utmaning kommer garanterat bli att komma igång igen.

Jag är ack så uthållig när jag har ett flyt och när jag är inne i en rutin. Sedan händer det något. Det kan vara att Desperate Housewife slutar för säsongen (Jag idkade alltid fotvård till det ett tag – sedan no more fotpeeling…) eller att en förkylning slår ut min träningskapacitet under flera veckor. Det gäller sedan att hitta tillbaka till det som man hade eller att skapa något nytt igen. På hösten är det dessutom lätt att dras ned i ett allmänt grått det-gäller-bara-att-hålla-näsan-ovanför-ytan-läge. Det blir sannerligen en stor höstutmaning när jag blir piggelin igen!

(Bild: Vacker miljö från Ceannis)

Min stil: Klassisk och stilren med modetwist. Jag vill ha en bra bas som sedan kan kryddas med detaljer. A thing of beauty is a joy forever.

Mina färger: Svart, brun, vit och grå som bas, sedan kompletterar jag gärna med många andra färger. Just nu känns orange och lila extra aktuella.

Min inspiration: Min höga trave av månadsmagasin samt bloggar och nätet i stort. Sedan inspireras jag alltid av klassiker såsom Josef Franks inredningsfilosofi och Jackie Kennedys eviga stil.

Bästa detaljen: När det gäller mode – väska och smycken. När det gäller hemmet – kuddar och böcker.

Favoritmaterial: Jag tycker framförallt om att mixa material för att uppnå spännande möten – exempelvis siden och tweed. Annars är det generella svaret naturmaterial. Aldrig akryl!

Trött på: Personligen är jag tämligen trött på ugglorna som hoar allt tröttare, 70talsretro som mest blickar bakåt istället för att tänka nytt, den glittriga trenden som har gått lite överstyr och den svulstiga barocktrenden med utsmyckningar i dramatiskt svart. Jag välkomnar en mer personlig stil där trender är något roligt och en extra krydda, inte huvudsaken.

Tror på i höst: Art Deco med inspiration från 1930- 40-talen med mustiga färger och ett mer ombonat ideal. Ekologiskt tänkande inom såväl kläder som inredning. Det speciella och det unika, istället för det massproducerade. Sedan tror jag alltid på en personlig stil där man plockar det som passar en själv.

Det var länge sedan jag gjorde en lista. Denna hittade jag hos Sophies Fashion. Häng gärna på Ni som vill!

(Bilder: Fantastiskt omslag från Vogue 1957 från Allposters – evig stil om man bortser från cigaretten. Kuddhög från Svenskt Tenn)

Jag gillar att kryssa i almanackan. Nu har det blivit fyra kryss på lika många dagar. De fyra rundorna denna vecka är mer än vad jag har motionerat på – host – ett antal år. Spring efter barn skall inte underskattas, men det känns vansinnigt bra att vara igång med dessa snabba promenader nu. Jag är riktigt stolt över mig själv! Det tar tydligen arton gånger att sätta en ny vana. Tretton rundor kvar med andra ord.

Detta skall inte bli dagen när jag vaknade trött efter att ha sovit som en inklämd sardin mellan två barn. Detta skall bli dagen när jag fortfarande är ganska trött, men när jag ändå har gått en runda. Go Mama!

(Bebistossor från Starchild och Busigt).

Det är inte varje dag man blir kallad idiot inom bloggbranschen minsann!

Update: Jag tar bort länken nu, för det var väldigt vad sidan fick besökare från oss. Det är klart att tanken med en blogg där man spyr galla över andra företeelser, lever på länkningar från de som uppmärksammas. Min filosofi brukar vara att ignorera, men denna gång kände jag att jag ville ge min syn på det hela vilket var ett gott skratt. Det står fritt för alla att tycka och tänka precis vad de vill om det jag skriver här. Jag har inget behov av att alla tycker om min sida. Nix. Det vore mycket konstigt om det vore så. Däremot välkomnar jag en dialog med er läsare om skrivandet och innehållet här på sidan. Det är utvecklande och sporrande. Ni är alltid välkomna att mejla mig!

Dialog med mannen efter morgonrundan. – Vad är det som stinker här? – Det verkar ha runnit ut något i soptunnan. – Det stinker ju! Har du hällt i vatten? – Nej, men jag kan göra det nu. -Bra! När kommer Du hem i kväll? Tar du med soppåsen ut? – Det gör jag! Jag kommer till Bolibompa. Och så droppade det i trapphuset…

Det må vara en tämligen fånig materiell målsättning. Den största vinsten kommer naturligtvis att vara en starkare kropp, men nu har jag bestämt mig. Efter fyrtio rundor kommer jag att belöna mig själv med en scarf från Hermès. Jag fick en högst oväntad skatteåterbäring för några veckor sedan. Mannen tyckte att den skulle gå till hushållskassan. Det tyckte inte jag. Jag har alltid velat ha en lyxig sidenhistoria i orange. Nu skall jag powerwalka mig till den och låta pengarna bränna på kontot tills dess.

40 to go – 3 avklarade – 37 kvar. Jag avverkade en runda i går kväll och en nu på förmiddagen. Det är inte bara tanken på siden runt halsen som sporrar mig, utan även Ett Bra Liv-Minks latmask. För vad sjutton hindrade mig från att gå ut i går kväll, om man bortser från allmän trötthet med mera med mera? Bolibompa? Barnen såg på Nicke Nyfiken och Tintin med sin pappa. Sedan stretchade Henrik och jag när jag kom hem.

Nu på förmiddagen var jag allmänt seg. Inspirationen var som bortblåst. Jag masade mig ut och på slutet kändes det riktigt bra. Under min tid på universitetet brukade alltid en av professorerna hävda att studenter promenerar alldeles för lite. Raska promenader frigör tanken. Och visst ligger det något i det. Nu är jag piggare. Ett blogginlägg har jag fått till. Jag fick dessutom flera andra goda idéer. Halleluja! Heja mig!

Det blir lätt en fulltecknad almanacka när man är utan sina hjärtegryn några dagar. Det skall hinnas med mycket som man kanske inte kan göra annars. Maken och jag har tidigare åkt på weekendtripp till huvudstaden. Hotellfrukost har sin charm, men sedan några år har jag bytt strategi helt och hållet. Varför jaga upplevelser när det mest exotiska finns mitt framför näsan? Det allra bästa är att bara vara hemma. Home sweet home utan små fötter blir något helt annat och motsvarar allt det som man kan längta efter ibland. Min främsta lyx är att ligga kvar i sängen och läsa massor av tidningar så länge som jag behagar. Sedan äter jag frukost och har inte några andra magar att ta hänsyn till resten av dagen. Anna och Henrik lever livets glada dagar hos morfar och mormor. Detsamma gör jag i all min rofyllda stillhet. Åh, ljuva mammalyx!

(Foto: Weronica – En mammas dag)

Nu Ni! Nu har jag gjort någonting som jag i princip aldrig gör.

Jag satt på stranden i min brassestol i eftermiddags och läste nya Mama med superOlga i. Jag har följt Olgas blogg tidigare och nu påmindes jag om henne. Sagt och gjort. I kväll fick jag för mig att prova mina gamla träningskläder. När jag skakat av lite damm och tvättmedel som fallit ned på dem, tja då satt de riktigt fint. Jösses, sicken hållning man får av en tight sportbh! In i garderoben för att leta efter mina walkingskor. Ja, gummit hade ju inte lösts upp i atomer av åren i alla fall. Och sedan gick jag rakt ut på min tänkta runda! Och något sådant gör jag aldrig! Jag planerar nästan alltid vad jag skall göra. Med träning är det lätt att det blir en storstilad kickoff när det nya livet skall inledas. Detta var förlösande! Jag bara gick! Duktiga jag!

Rundan tog exakt 55 minuter från dörr till dörr. Det var bra stumma ben på slutet efter ett tämligen högt tempo – i alla fall i början – och jag fick en liten blåsa på den ena lilltån. Efter stretching och dusch fick jag lite av den där träningsruschen. Slut i kroppen, men klar i knoppen redo för stordåd. Kan jag,  kan Ni var så säkra!

Vill Ni läsa mer om min träningsresa, som förhoppningsvis bara har börjat nu,  kommer jag nog att skriva om den i min dagbok. Kanske en extra sporre för mig och kanske en inspiration för någon. Häng med!

Stort tack för alla kommentarer som jag fick på mitt Kickoff-inlägg. Igenkänning och inspiration!

(Provbild från Tiny Prints. Tack till Helena.)