Category Archives: Utvalt

Josef Franks flora på Sofiero

Intresset för utställningar med Josef Frank i fokus tycks inte ha mattats. Ingen är väl gladare för det än jag. På Valborgsmässoafton öppnar Sofiero Josef Franks flora och inget säger väl annat än att detta blir en publikmagnet i sommar. Jag kan tänka mig att den vackra slottsmiljön med utsikt över sundet till Danmark är ett utmärkt sammanhang till den mönstervärld som jag själv och många med mig tycker så mycket om.

Jag tror att det är precis som Kristina Wängberg- Eriksson skriver: “Kommer Franks flora någonsin att vissna? Det verkar inte så. Den suveräna kompositionen, färgglädjen, de organiska formerna och den konstnärliga esprin väcker intresse och förtjusning hos generation efter generation.” I texten inför utställningen ligger fokus på Nippon. Mönstret har hämtat inspiration från Japan och är en fantasiflora i starka färger. Jag älskar dukningen på bilden med det blå i kombination med porslinet från Gien. Uppe i förrådet ligger ett söndrigt kuddfodral i mönstret. Det var en av de kuddar vi hade när barnen var små och man kan säga att det slets därefter. Linet är så vackert, men det är lite till låns vid daglig användning i en familjesoffa.

I energilöst slut av januari dras jag till sommarmiljöer med de långa våderna.

Det är det fina med Frank. Textilierna passar i alla sammanhang.

Sofiero är en av de finaste Skåne-pärlorna. Det ligger så fint med bokskog runt på kustvägen en liten bit utanför Helsingborg upp mot Mölle. Favoriten i parken är de vackra gamla växthusen.

Jag tycker också mycket om de stora blombäddarna där det enligt anglofilt cottage-devis svämmar över av färg och allmän prakt.

Sofiero uppfördes som kunglig sommarnöje åt Prins Oskar och hans hustru Sofia 1865. När Oskar senare blev Oskar II byggdes slottet till och fick sitt nuvarande uttryck. Trädgården är framförallt sonsonen Gustav Adolf och hans hustru Margarethas verk. De fick Sofiero i bröllopsgåva 1905 och kom att utveckla det gröna med framförallt brittiska förtecken. Själva tanken att hela denna anläggning egentligen var till för en familj och dess hushåll svindlar lite. 1973 tog Helsingborg stad över driften. Mycket finns bevarat från den kungliga tiden såsom grundtankarna med trädgården och de gamla vinstockarna i växthusen.

Det är mycket lätt att trivas på Sofiero och därför känns kombinationen med Josef Frank extra tilltalande. “Under våren 2020 knyts band mellan denna värld och Sofieros tidigare innehavare Kung Gustav VI Adolf, hans ansenliga trädgårdsintresse och egenskapade herbarium.” Ett givet stopp på Skåneveckan i sommar.

Bilder: Svenskt Tenn och Sofiero/Sophie Håkansson och Annika Christensen

signature

Signe Persson-Melin för Byarums Bruk

Signe Persson-Melin är en av våra stora namn inom formgivning och konsthantverk i Sverige, tillika en av mina personliga favoriter. Mitt i mitt maximalistiska uttryck inom inredning, står Persson-Melin för det källklara vattnet – en sådan skärpa i det distinkta uttrycket som jag faller för varenda gång. Jag tror inte att jag har sett ett enda föremål som jag inte kan tänka mig att ha själv. Jag återkommer med ett mer fullödigt I spåren av framöver, men för nu visar jag en nyhet för Byarums Bruk.

På Möbelmässan presenteras Sigill. Fatet i återvunnet aluminium bygger på formen i växtkärlen Gråsippa. I mitten syns Persson-Melins signatur och på kanten finns ett mönster i karakteristiska streck. Ett lägre växtkärl? Vattenspeglingar i trädgården? Eller ett konstföremål? Ögat söker sig till det.

signature

Auktionssommar

Mitt i bleka januari är det dags för sommar – och det kan väl sannerligen behövas på fler än ett plan. Auktionssommar rullar i gång i dag på SVT och det tackar jag för. Jag tycker mycket om programmet, inte minst för experterna i det, där Maria Granström är favoriten. Den bärande idén är tävlingsmomentet där två lag ställs mot varandra och skall tjäna så mycket som möjligt på sina auktionsfynd. Jag tycker mest om när experterna går runt i början och tittar på auktionsborden, samt den kunskap man får ta del av. Nu verkar SVT förstått folkbildningspotentialen med detta. Det erbjuds små avsnitt på Play där Granström och Bergstrand under vinjetten Auktionsspanarna får sträcka ut sig lite mer kring olika ämnen. Som sagt – Maria Granström är stjärnan i mina ögon. Om du har Readly kan du se reportage från hennes sommarhem i Antik & Auktion 8/2018 och Hus & Hem nr 1/2019. En egen stil med auktionsfynd, modern design och fingertoppskänsla helt enkelt. Om jag och min vän messar varandra och tar ner deltagarna med kommentarer om hur lite de vet? Svar ja – halva nöjet :). Däremot är jag inte alls van vid formen. Jag är auktionsnovis, även om jag handlar det mesta vintage numera. Det får kanske bli ett löfte 2020 att ta mig till en klassisk sommarauktion. Undrar om jag har nerver till slagauktioner?!

signature

Favorit: Ljusen brinner ut

“Har du köpt något nytt?” var sonens kommentar när han fick syn på mina två VÄRMER-ljusstakar från IKEA. Det får jag väl ta som en komplimang. För numera tillhör det undantagen att jag inte handlar vintage. Det märks att jag har ändrat köpbeteende, då jag blir förvånad över högarna med kartonger. Det känns ovant att det bara är att ta så många som man anser sig behöva och gå mot kassan. Här lockade mig formen men framförallt funktionen och möjligheten att använda hela ljusen. Och som de har blivit använda mina två ljusstakar. Det finns naturligtvis olika sätt att göra sig av med alla ljusstumpar, men den här varianten passade uppenbarligen mig.

signature

Much is more

Hur maximalistiskt får det lov att bli? Alldeles galet mycket! Det här gladpillret till bild sparade jag ned från Svenskt Tenn Stories på Instagram i går. I butiken finns dessa våningsfat av Charlotte Birnbaum. Jag brukar mycket sällan tänka DIY eftersom jag är talanglös när det kommer till praktiskt utförande, men just de här får mig ändå att grunna – tja – kanske. Visst minns ni alla våningsfat som gjordes i retroporslin? Det var himla poppis ett tag och nu är det inte sällan man ser dem på loppis. Jag tycker fortfarande att tanken är god att bygga på höjden så udda blir jämnt och kanske maxat som i Birnbaums form då?! Liknande brickor från Scandia Present finns i mängd på loppis, liksom porslinsdjur. Ljusmanschetter med prismor ser man då och då. Det där fatet med papegojan som tronar på ett berg av kastanjer går ju rätt in i inspirationszonen just precis nu. Much is more.

signature

The summer edit 1/19

I går slutade min son Henrik nian. Det var en sådan fin dag med många känslor. Jag var så stolt så att jag nästan sprack – bildbevis här. I dag inleds barnens sommarlov. Jag tänker på bilden som jag även hade med förra året. Känslan av oändlighet som på pärlband. Allt det lilla. I det stora. Att fröjdas åt dagarna man får. Svenskt Tenn

I dag öppnar den stora Fornasetti-utställningen på Artipelag. Det är den första utställningen i Sverige som omfattar hela produktionen av Piero Fornasetti (1913-1988) liksom verk av hans son Barnaba Fornasetti. Mest bekant är möjligen de stiliserade ansiktena av sopranen Lina Cavalieri, men den samlade produktionen är omfattande och rymmer mycket. Mitt premiärbesök på Artipelag återstår – man kan hoppas att det blir denna utställning som får mig dit.

Sommartider är utflyktstider och att åka runt till klassiska besöksmål. Jag vet inte om vägarna bär till Öland, men om de gör det är Paradisverkstaden ett givet stopp. Jag är förtjust i dessa former och sparade raskt ned bilder på unika skulpturer av Eva Paradis när de visades på Instagram. Så vackert!

Triss i tips att spara till en regnig kväll – SVT repriserar klassiska Från Lark Rise till Candleford . Det här är brittisk landsbygd i slutet av 1800-talet, kostymer och förvecklingar – helt enkelt utmärkt en kväll där man sätter på en stor kanna te och tänder ett ljus trots att det är sommar.

Den andra säsongen av Big Little Lies hade premiär i måndags. Jag ser mest fram emot Meryl Streep och naturligtvis hela ensemblen som är gräddan av Hollywood. Första säsongen tilltalade mig och jag kan nog inte vänta ut det där regnet för att titta på detta.

K-special Sylvia Plath – inuti glaskupan – är möjligen inte det lättsammaste en sommarkväll – men likväl intressant och sevärt med personer i Plaths närhet.

Kanske blir det luftning av den vackraste av väskor i helgen på någon utflykt i närområdet? Loppisfyndad, dock ej blusen som jag fått frågor om och som kommer härifrån. En sommarfavorit den med.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

signature

Utvalt: Grönt på Svenskt Tenn

Jag har vissa fästpunkter för mina falkögon när jag går på loppis. Grönt glas är en av dem – kanske den främsta. Glädjen när man finner något vackert munblåst från exempelvis Monica Bratt och Reijmyre är innerlig! Nu kommer Carina Seth Anderssons klassiker Dagg i just grönt. Det är en av de mest visade vaserna under de senare åren. I inredningsmagasin från nittiotalet kan man ge sig på att det är minst en Alvar Aalto-vas på soffborden – på tjugohundratiotalet var det istället Dagg som dominerade. Trendmässigt – om man nu skall tala om det när det gäller dyrgripar som dessa – har Seth Anderssons Kolonn gått om. Båda blåses på Skrufs glasbruk och har i stor grad bidragit till en nytändning för svenskt glas vilket jag ivrigt applåderar. Jag vårdar min kära Dagg i klarglas ömt, framförallt för att den förutom att vara en vas är som en skulptur i rummet. Den är inte alldeles lätt som blombärare. Finast blir den som på bilden med kvistar i där proportionerna kommer till sin rätt.

Detta får mitt Frank-hjärta att bulta! Klassikern La Plata kommer nu i en grön färgställning. Så rackarns fin! Båda kommer att lanseras på sommarutställningen Speglingar under nästa vecka. Grönt är skönt, så är det bara.

signature

Utvalt: Orangeriet vid Engsholms Trädgårdsmästarbostad

I går tittade jag genom alla mina “Spara-bilder” på Instagram och hamnade hos @historiskahem. Förra helgen lade de ut två bilder från Trädgårdsmästarbostadenpå Engsholms slott och jag minns att jag gjorde en mental notering att kolla upp det. Det hela föll ur minnet, men så påmindes jag av Stiliga Hem som gjort ett fint inlägg om det hela. Jag är inte förvånad att vi båda fastnat, eftersom vår smak ofta sammanfaller. Nu visar även jag bilderna här, för de tål att tittas på i fler sammanhang.

Det var något i mig som hade sett detta förut och visst är det samma orangeri som var med i SVT:s Det sitter i väggarna för någon säsong sedan. Orangerier hörde ofta till de stora slotten för förvaring av exotiska växter och uppdrivning av plantor. Den här entrén med sina kolonner och spröjsade fönster får estetikbarometern att skjuta i höjden. Även om det är en bedagad stämning, så är det så in i den vackert!

Mitt eget växthus är nyproducerat, vilket ger en helt annan inramning än dessa gamla tegelväggar. Kanske är det så att detta i behov av omsorger och händiga händer är mer tilltalande på bild för mig än i det verkliga livet? Som man skulle vilja fotografera här. Precis allt blir vackert föreställer jag mig. Men visst är det även bra fint att krypa in i mitt eget glashus också. Jag drömde många drömmar innan det blev mer praktiskt och genomförbart och ett faktiskt hus. Läs mer om det här.

Objektet saluförs som sagt av Historiska Hem och det finns många vackra bilder att titta på. Just “det sitter i väggarna” är väl en passande benämning för byggnader som dessa.

Orangeri eller ej, visst längtar vi alla efter lite sommarliv nu?




signature