Scones med Lemon Curd är en klassiker som tål att påminnas om. Här hemma var det länge sedan vi gjorde det. Citrussmaken är mycket vinter och tidig vår för min del. Ögat söker sig till det riktigt gula med den stundande påsken. Jag brukar göra Leilas Lemon Curd – lätt och smidig att fixa till. Nu har barnen fått gå hem från sina gymnasium. Vi lever verkligen i en speciell tid. Kanske lite extra viktigt då med de små stunderna och att samlas kring bordet.
♡
Det kom med vindens fart när det väl tog tag om våra sinnen. Apokalyptiska stämningar har sitt grepp om det allmänna medvetandet. Den svarta himmelen när ett kraftigt regnväder drar in, känns som ett förebud om något större. Det var inte klimathotet som man kunde tro som fick oss hit, utan fem versaler och två siffror med ett bindestreck mellan. Något av det intressantaste hittills kommer från Li Edelkoort och finns att läsa här.
Jag tänker på de vackra tingen ändå. Doften av de första påskliljorna, de pastellfärgade ljusen, de små äggen och banden. Vi behöver nog det också.
♡
Med friska vindar runt husknuten – är det våren som sveper in nu på allvar? Jag har i alla fall vår i sinnet hela vägen med ett av mina drömfynd. Rakt upp från secondhand-påsen till att få glänsa på detta sätt. En Burberry trench – tjoho! Eller trenchcoat och trenchcoat – detta är Burberrys klassiska Car Coat Camden. I så fint skick och i rätt storlek – aningen oversize – för trehundra kronor.
Jag brukar traditionsenligt köra vårskrik med denna reklamkampanj för Burberry Brit. Nu ska jag inte springa runt på Londons gator med mina rutor, men ack som den skall få luftas och vara med mer lokalt nu i vår.
Vi säger vår nu, eller hur? For the love of vintage – och klassiska kläder som aldrig går ur tiden.
♡
Jag är för all del ganska bra på att uppleva saker i min närhet, men ibland går man över ån efter vatten när det gäller upplevelser. Jag tänker därför skriva en del om det nära här och visa på att det finns mycket runt knuten att ta in. Ni har kanske också sådana platser där ni finns? Att inspirera till det nära känns fint och rätt i säsongstänkandet. Om man inte har så långt kan man unna sig att uppleva årstiderna genom det lokala. En plats upplevs så olika beroende på hur man möter den. Jag börjar med min stads mest klassiska besöksmål: Gamla Linköping.
När man är barn här i närheten kan man förvänta sig att en och annan skolresa går precis hit. Det anordnas gammaldags skoldagar med museum, hårda karameller i strutar och kanske en tur med det lilla tåget som trafikerar området. Jag kan inte säga att den delen lockar så mycket längre, även om det säkerligen är det många kommer hit för. På senare år har jag istället upptäckt de historiska trädgårdarna. För några veckor sedan hölls den årliga växtmarknaden här och då myllrade gatorna verkligen av människor. Nu åkte jag istället tillbaka tidigt en morgon när jag hade skjutsat sonen till en friluftsdag. Det är det där med att möta platser som sagt och att gå i stilla mak i syréndoft.
Friluftsmuséet bygger i grunden på hitforslade hus från centrala delar av staden. En lite märklig idé i sig, men tanken om att rädda istället för att riva är väl i grunden lovvärd. Som sagt, mitt intresse rör framförallt trädgårdarna. Man får gå runt och titta på de flesta ställen, även om det bor människor i en del av husen. Det finns mycket att inspireras av gällande staket, grindar och uppstammade fruktträd. Den här gröna grinden är så vacker!
Det är mycket av klassisk svensk idyll här med faluröda fasader, syrénbersåer och köksträdgårdar. Området spänner från nyttoträdgårdar till högreståndsmiljöer med lusthus – läs mer samlat här.
En favorit är Esters västhus som uppförts i 1800-talsstil med återvunna material. Det ligger så fint inbäddat i grönskan nu. Som sagt – när man går i lugn och ro på sådana här besöksmål så framträder detaljerna på ett annat sätt. Ännu en vacker grind till ett av de större husen med fin fasad.
Många besökare hamnar på Dahlbergs Café. Under högsäsong är det knappast så här fridfullt som man förstår – nu ser man de vackra byggnaderna, bersåerna och alla vackra Byarums-möblerna.
Jag har då aldrig kunnat slå mig ned helt ensam här med favoriten Katalan och te. En helt annan upplevelse än att dela den med så många andra.
Mest bekant från miljön är den stora Örtagården med förebild från 1700-talet. Nu är allt i sin linda och man kan mer titta på vackra staket, bänkar och njuta av att träden åter skänker silande skugga. Den Huitfeltska gården har så fin fasad som får spela med orange växter och ett persikoträd. Färgmöten som för en så in i den inspirerad, tillsammans med tidstypiska snäckor på rad kring gårdsrundeln.
Jag trodde att allt skulle handla om syréner vid mitt besök då ett stilla sommarregn till slut kom från himmelen. Men jag fastnade istället vid de enorma kastanjerna. För mig är träden mycket sensommar och tidig höst när de bruna skatterna skall samlas i fickorna, men så pampiga även vid blomning! Så mycket historia i dessa väldiga vackra träd.
Jag hoppas ni blir inspirerade till att åka till något ställe nära er och kanske uppleva det utanför turistströmmarna. Det finns så mycket fint som man kanske glömmer bort mellan varven. Leve det nära.
♡
Jag är säsongsmänniska ut i fingerspetsarna och återvänder gärna till samma recept år från år. Har ni några utmanare till min klassiska rabarberpaj av Elisabeth Johansson? Boken Smulpajer kom 2006 och har sedan dess varit min huvudsakliga källa för just pajer. Jag har svårt för riktigt söta smaker, men till rabarber fungerar det fint med mandelmassan. Jag tar bara lite råsocker mot originalreceptet som jag har publicerat här.
Det är så fint med alla historier som kommer med äldre rabarberplantor. Jag har inte lyckats här i vår tunga lerjord, men förses från bland annat hemmet där jag växte upp där det sitter en sådan där planta som hämtats från ett gammalt torp för länge sedan. Den ger hur mycket rabarber som helst. Rabarberna denna gång kommer från makens barndomsgård. Syréner har jag egna dock som en gång planterades för att jag skulle kunna gå och plocka till egna buketter. Försommaren med alla sina smaker och dofter är verkligen något speciellt på året. For the love of.
♡
Vilken fantastisk påsk vi har denna gång! Utomhuslivet är i fokus med trädgårdsarbete, våfflor i det gröna och växthus. I går dukade jag upp till påskbord.
Denna gång hade jag en del saker innan som jag ville ha med, bland annat den rutiga duken och den maffia snäckan som en klassisk centerpiece. Jag tänkte spirande vår med blinkning till Medelhavsbistro.
I snäckan hamnade citroner senare tillsammans med ägg.
Citronerna i fokus som bordsdekoration tillsammans med kvistar av svarta vinbär från trädgården. Narcisserna står sprickfärdiga i rabatterna, men de behöver några dagar till. Nästa helg kan jag nog få ihop årets första större trädgårdsbukett.
Jag önskar en fin fortsättning på påskhelgen!
♡
Skärtorsdagen är här med strålande vårväder. Jag har en känsla av att mycket av tiden kommer att tillbringas utomhus. Så efterlängtat med vackert väder efter den senaste tidens iskyla. Här inne strålar eterneller som små solar i årets påskris.
Vi har börjat flytta ut en del utemöbler, men det blir säkerligen lite häng även här nära till godisäggen.
Jag önskar er alla en riktigt fin påskhelg!
♡
Jag fick mina förbeställda dahliaknölar förra veckan och i helgen var det dags att börja titta lite i påsarna. Även om jag har sått luktärter innan så är det här mitt egentliga vårskri när det kommer till trädgårdslivet. Mina kära, kära dahlior. De där torra skrumpna som innehåller allt magnifikt i världen – jag blir lika fascinerad varje vår. På denna knöl ser man de små ögonen som har börjat komma.
Jodå, många påsar med knölar blir det. Jag satsar på dessa istället för snittblommor under den kalla säsongen. Jag har ännu inte tittat till mina övervintrare ute i förrådet, så i vanlig ordning lär det bli många krukor och förhoppningsvis massor av blommor i sommar.
Det här är årets nytillskott – sammanlagt blev det tjugotvå sorter i år. Det är alltid roligt att testa nya blommor. Jag gav bort en del knölar i höstas och så är det några fler odlingslådor på gång.
Det är en så fin känsla att vårrusta växthuset och öppna upp för en ny säsong! Det här är en del av gänget som jag har satt grunt i planteringsjord. Det sticker bara upp lite av stammen och eventuella små ögon som redan har börjat visa sig. Jag vattnar sparsamt nu och så ställer jag dem inne vid altandörrarna. När det gröna börjar spira är det dags att vattna mer. Jag lovar att återkomma under säsongen, så cykeln kan följas. Om ni har några frågor i ämnet så försöker jag svara på dem. Sök gärna på dahlia här på bloggen också. Jag har skrivit mycket i ämnet. Grön glädje till oss alla!
♡