Category Archives: Vi bygger hus: Inredning

Vissa kreatörer har det där självklara uttrycket som gör att man nästan oreserverat tycker om det mesta som kommer från dem. Det känns bara rätt nere i magen. Därför är det föga förvånande att jag faller för Douglas Wilsons senaste tryck Simple is Beautiful. Jag har redan några alster på mina väggar som tillhör favoriterna i hemmet. Detta tryck skulle sitta som ett smäck i mitt nya arbetsrum. Den gröna färgen tar upp tonerna i Morris pilblad och smälter in, samtidigt som det sticker ut. Och så är det texten då som även den, föga förvånande, tilltalar mig. Jag är mer simple än more is more ;).

Vissa saker är värda att vänta på. Just det här tinget har jag önskat mig alltsedan jag blev intresserad av inredning och design på allvar. För vissa är det bara en lampa i mängden som dessutom tär ordentligt på sparkapitalet. För mig är det the lampa. The one and only. Vacker. En slags symbol för det nya, med fötterna tryggt förankrade i traditionen. Ett ting för livet. Det är något alldeles speciellt med det där som har funnits på näthinnan så länge.

Jag har inte packat upp den ur kartongen ännu. Jag vill dra ut på det lite till. Bara känna att den står därute och är alldeles främmande, innan den kommer att bli alldeles vanlig sedan. Eller förresten – efter detta ode till lampan kommer nog en viss aura alltid att omge den ;).

En seg helg är snart tillända. Den samlade skaran är lite halvkrasslig, med febertoppar hos sonen som grädde på moset. Rensningen har begränsat sig till några lådor i barnens rum. Hur mycket småprylar är det möjligt att lagra? Och vilken miljöbomb är inte alla dessa plastic fantastic från hamburgerkedjorna? Snart väntar den traditionella bokgåvan, vilket är välkommet bland alla dessa meningslösa prylar utan lekvärde i de lyckliga målen.

Förutom att gräma mig över de hundralappar som spenderats på Annas smäckiga skostämplar som hon inte kunde leva utan några månader – nu i en sopsäck nära mig – håller jag till ute i mina bokhyllor. Och jag konstaterar att det var länge sedan jag bläddrade i mina glossy böcker av Tricia Guild. Lite oförtjänt glömmer jag bort Designers Guild som har en del roligt i sina kollektioner. Nu fastnade ögonen på ett tyg med tekoppar som jag tyckte mig ha sett i något annat sammanhang. Jo, visst i mitt guldhem från Sköna Hem! Undrar sa flundran om jag inte skulle våga mig på ett sådant tyg i köket. Jag är mycket förtjust i mönsterrika textilier och det lär behövas lite kontrast till allt vitt på nedre plan. Det tål att tänkas på. Jag gillar tanken!

Medan jag går i gång på gammal klassisk design , förstår Anna inte alls storheten. Nej, det är helt andra stilideal som råder. Much is more – much more. Och så skall det ju få vara såklart. Jag firade själv excesser i rosa i mitt barndomsrum. Carolaplanscherna satt upptejpade på en bädd av blomster och min dammiga prylhylla var fylld med pytteglasdjur, luktsudd, snäckskalskaniner och andra skatter. Nu delar barnen rum. Tanken på det där egna rummet i huset är kittlande. Och inredningsplanerna spinns för fullt. Åh, kan jag inte få ha allt rosa? Talet om rummet varierar också. En dag var det tapeter med fjärilar på, fast det inte alls kommer att vara det. Så här kära dotter. En fjärilslampa! Kadang – så snygg :)!

För mig fungerade rabattkoden 180412 för 40 % plus fri frakt på Ellos.

I senaste Sköna hem finns det ett sådant där guldreportage som jag kan sitta och titta på hur länge som helst. Jag är svag för tanken om neutraler i kombination med accenter. Den klassiska basen som får liv genom aktuella tillägg. Jag blir väldigt inspirerad. In och titta själva om Ni inte har läst i tidningen. Jag gillar – mycket! Och sedan har de våra kommande sovrumslampor – klassiska Tolomeos. Ack, tänk när jag sitter i huset och bläddrar i mina tidningar! Nu har längtan satt in ordentligt. Visst skall det bli roligt att se allt på plats när målare och kakelsättare kommer i gång snart, men nu är jag i en fas när jag bara vill att allt skall vara klart. Två månader kvar. Sedan tänder jag min Tolomeo :).

Bild lånad från Sköna Hem. Fotograf Per Gunnarsson.

Det är lite samma sak med hallen som med mitt arbetsrum. Inga leriga stövlar, inga blöta fleecejackor, inga sommarkläder som väntar på att bli undanhängda,  ingen post,  inga slängda ryggsäckar, ingen liten spindelmannenvante som väntar på sin make, inga vattenflaskor, inga lösa nycklar, inga halvöppna paket med pappersnäsdukar – nix. Bara stil och ordning där också ;-).

I dag är det dags för ännu en runda. Våra dörrtrycken ligger på paketutlämningsstället. Vi måste beställa utebelysning samt kolla upp en del andra lampor. Till hallen vill jag ha klassiska globlampor. Jag gillar lampan från Konsthantverk. De har även en globmodell som jag vill ha till nedre toaletten. I går anlände en pall från Tolix och Urban Living. Jag har tyckt om den franska klassikern länge, länge och nu står en svart skönhet och väntar på huset. Electroluxs praktiska Ergorapido har precis kommit ut i två högblanka varianter. Vi har önskat oss den svarta i present. På önskelistan står även ett ekollon och ett paraplyställ från Svenskt Tenn. Önska sig kan man alltid.

Sådärja – inte ett spår av grus och lera ;).

Nu börjar det fylla på med ting som vi har beställt till huset. Vissa saker är roligare att lagra än andra. Dagens kartonger från Artemide känns exempelvis inte alls speciellt betungande att ha nere vid fötterna under skrivbordet :). Och på DHL står en pall som jag nog inte heller kommer ha alltför stora problem att husera här. För precis ett år sedan tröstshoppade jag virrvarr-underlägg till stadsfamiljen i väntan på vårt första avsomnade husprojekt. Sedan blev det ett nytt hus. Om två månader flyttar vi in. Det är helt otroligt – skönt!

Fotografi och bildbehandling: Weronica.

Jag har tidigare skrivit om min svaghet för vackra anteckningsböcker. Detsamma gäller egentligen även övrig kontorsutrustning. Det är den där inneboende flickan med sina inplastade skolböcker och pennfack som kommer fram. I huset skall jag få ett sedan länge eftertraktat arbetsrum. Omgiven av pilblad skall jag uträtta storverk – såklart :). Jag drömmer om att få ljus av denna klassiker. Med min böjelse i bagaget är det farligt att låta irrfärderna i cyberrymden leda till Deskstore. Här finns allt och lite till när det gäller kontor.

Det är helt omöjligt att inte genast drabbas av begär efter Folles klassiska häftapparat från 1946. Jag vet inte när jag senast kände ett behov av att häfta papper, men designen är skönhet i sig. Pennorna skulle jag gärna förvara i Folles pennmugg i rostfritt stål. Jag tycker även mycket om fotohållaren som passar såväl på skrivbordet som på andra ställen för en alternativ exponering av speciella fotografier.

I mitt arbetsrum vill jag ha någon typ av större tygklädd skiva för att fästa inspirerande småplock. Jag gillar enkel montering med klassiska pappersklämmor när det gäller exempelvis fotografier och mindre affischer. Och för att få ihop en lite brokig samling av ting är det snyggt med samma bas i form av häftstift i aluminium.

Inga Maxikvitton (vilande projekt om att göra en central inköpslista en gång för alla), ingen Pettson & Findus och mucklornas värld, inga spridda kamerasladdar, ingen utfälld tumstock, inga tapetprover, inte massor av illrosa lappar med kom-ihåg-var-jag-hittade-den-där-grejen, inga pappershögar, inga gamla tidningar… Bara stil och ordning eller hur ;)?!