Dags att ta in lite försommarkänsla i hemmet. Jag plockade en stor trädgårdsbukett i helgen som får flytta med mig – här i sovrummet. Den är inte bunden, utan slänger sig yvigt lite efter behag. Här har jag ställt en loppisfyndad bricka i pläterad mässing från Arabia. Jag gillar kanten på den och det är alltid tacksamt att samla ihop saker i ett sammanhang.
Ny från loppis är även den danska broschen av Hugo Grün. Jag tittar mer och mer på smycken. Finns det något mer spännande än gamla askar och dess innehåll? Stenarna drar åt det lila hållet – kommer bli galant i sommar. För visst är broscher tillbaka på allvar? Den andra är en present från Svenskt Tenn som jag har använt flitigt.
En av mina hjärtefrågor när det gäller second hand är att man inte behöver ha en speciell stil för att handla det redan brukade. Nu har det gått ett år sedan jag började utmana mig själv att finna kläder & accessoarer på detta sätt. Då skrev jag detta:
Jag tror att det är lite som det var med hela vintage-spåret för mig en gång i tiden som jag skrivit om här. Jag hade svårt att finna min väg in i det bland alla retroälskande kaffekoppsdrickande klänningsbärare. Jag lyckades spränga vallen med inredning – nu är det dags att även försöka sig på kläder och accessoarer. Det har hänt mycket med vintage den senaste tiden. Det har på många sätt blivit mer normaliserat och en arena för så många fler. Jag tror på förebilder, att det är bra att visa på värdeförskjutningar och att det inte är något konstigt att konsumera på detta sätt. Jag tror att det är just så här man finner sin väg framåt. Att kombinera med klassiker man redan har, att vara trogen sin stil och att inse att det finns något för alla på andrahandsmarknaden.
Årets sommargarderob börjar byggas på med fynd från den senaste tiden. Det finns mycket second hand om man har en klassisk stil tycker jag. Min utmaning har snarare sporrat mig och gjort mig mer kreativ med kläder igen – det är roligare än på länge. Jag kan inte säga att det är någon direkt uppoffring. Jag köper inte speciellt mycket nyproducerat alls – förbrukningsvaror som underkläder, bastoppar och byxor med extra längd har jag köpt, men annars är det mesta redan brukat. Eller knappt ens det ibland. Här är det ett par helt nya Mallorca-sandaler och en skjorta från norska FWSS som aldrig är använd. Det andra är i mycket fint skick och att sticka ned fötterna i ballerinorna från Saks Fifth Avenue är en fröjd. Just skor var något jag tänkte att jag aldrig skulle köpa second hand, men som sagt, skicket kan vara riktigt bra. Gamla smyckesaskar triggar fantasin. Den här har den perfekta Tiffany-blå färgen, men i den ligger en dansk brosch. Jag återkommer till den.
Minns ni väskmärket The Bridge och dess storhetstid för ett antal år sedan? En snabb googling ger vid handen att det fortfarande finns kvar som kvalitetsleverantör av läderväskor. Jag hade en större väska i fyrkantig modell som var tung att bära på, men ack så fin jag tyckte att den var. Mitt loppisfynd nu är från tiden med sitt rutiga foder, men desto mer lättburen. Den perfekta sommarväskan att bära crossover med ett klassiskt snäpplås? Jag tror det och för den ringa kostnaden är jag beredd att testa. Väskor av denna kvalitet är bara en fördel att köpa vintage. Lädret blir bara vackrare med tiden tycker jag.
Mitt i hänryckande äppleblomstid påminner jag om att fästa blicken på det som är lite lättare att fynda om man är ovan. Jag har alltid kodord som sommarväskor i strå, sidenscarfs, läderbälten, kvalitetsväskor och vita blusar. Accessoarerna hänger ofta lite friare och är enklare att bläddra genom, liksom de vita blusarna som ofta hänger ihop.
Euforin över att finna den största brickan av Lars Holmström från Arvika mässing har inte riktigt lagt sig ännu. Den står och glänser ute i köket. Ett sådant där fynd som jag blir så in i den glad av att bara titta på. Jag tänkte visa lite mer mässing här.
Lars Holmström (1894-1959) skulle följa i familjens spår att bli hovslagare, men började med konstsmide i Arvika 1921 efter utbildning i Danmark. Holmström var även med och grundade Arvika Konsthantverk 1922 för att verka för lokalt handens verk. 1925 deltog Holmström vid den stora Parisutställningen och blev omnämnd i franska tidskrifter som en särskilt skicklig representant för Swedish Grace med sina ljuskronor och ljusstakar. Lars Holmström har gjort många arbeten till kyrkor, men även till privata miljöer som Rottneros Herrgård i Värmland. Arvika mässing drevs sedan vidare i annan regi, mycket av produktionen baserades på Holmströms design. Jag tycker att brickorna är så vackra! De lyser verkligen upp som små solar och har blivit mycket eftertraktade på den internationella marknaden. The Apartment
Mässingsvindarna blåste sannerligen med vindstyrka över vårt land, även om det nu har avtagit lite till förmån för kalla metaller. Jag har alltid tyckt om mässing och finast är nästan att kombinera det varma med t ex mer kyligt tenn. @anneosterlund.retroTips på Instagram-konto som kontinuerligt lägger upp skatter från sina samlingar.
Drömspegel! Otroligt vacker form med mässingsblänket från de olika rundlarna. Bukowskis
Ett väggsmycke som heter duga. Prisraket hos Gomér & Andersson
Hoppet lever om att någon gång finna de här stiliga lampetterna. De är så vackra i formen och mässing reflekterar ljuset så fint. Bukowskis
Även detta är något av ett drömfynd för min del. Den sjuarmade ljusstaken med sin mjuka form som även såldes av Svenskt Tenn en gång i tiden. @chachamans har lyckats med den bedriften. Även det är ett loppiskonto som jag rekommenderar.
I dag var jag på en klassisk lördagsrunda i några av de välgörenhetsaffärer som jag brukar besöka här i Linköping. Det känns länge sedan man rörde sig i sina vanliga cirklar. Nu är det skyltar, handskar på och avståndsmarkeringar i golvet. Fint så i dessa speciella tider. Mina köp tillhör de kategorier som jag har en tendens att samla på mig av. Det är nödvändigt att vara selektiv när det gäller såväl randiga skjortor, som blåvitt porslin och kannor. De här lyckades passera nålsögat dock. En äldre kanna med vackert mönster – ingen firmastämpel i botten utan endast några tryckta symboler för 3 L och en bokstav. Sådant kan få mig att inte köpa. Inte så att jag endast köper märken, men jag är svag för att veta vad jag köper och att det oftast signalerar kvalitet. Men se där så fin den blev när den kom i ett trädgårdssammanhang. Mönstret Willow är desto mer bekant – här i form av äggkopp. Och en kvalitetsskjorta för tjugo kronor lämnar man inte kvar. Lite stor, men därmed perfekt att ha till trädgårdsarbete.
Det här är nostalgi och kvalitet ut i fingerspetsarna. När interiörbutiken och flaggskeppet Lindholms låg inne i staden, vallfärdade vi dit. Vi stod och bläddrade i textilkataloger med prover i samma takt som inredningsintresset tog fart på allvar. Oftast stannade det vid drömmar. Det var många engelska tyger, men svenska Sandbergs fick pulsen att öka. Numera är de ett renodlat tapetföretag, men då var textilierna i fokus. Ett av signum-trycken var Leonard av Bitte Stenström. Jag har fortfarande kvar tryckta broschyrer från då. Man samlade den inspiration man kunde få i ett tidevarv som inte var digitalt. Numera finns den i tapet. I dag fann jag nästan tre meter av detta fantastiska tyg för sjuttio kronor. Vad jag skall göra av det vet jag inte riktigt. Lyxig duk, gardinlängd eller spara för att klä om något? Det är verkligen tidlös kvalitet i såväl material som design.
Somsagt, loppissäsongen är sannerligen inte vad den brukar vara denna vår av förklarliga skäl. Visst vill man fortfarande stötta de välgörenhetsorganisationer som så väl behöver sina intäkter, men det sker med reservationer och överväganden. Fynden har således inte duggat tätt, men även snabba besök på väg till mataffären kan ge utdelning. Ett sådant hjärtklappsfynd för min del är denna bricka av Lars Holmström för Arvika mässing. Jag har några mindre varianter, men det här är den största storleken i skimrande mässing. Putsmedlet fick gå varmt – använder oftast Häxan – och några märkliga beläggningar av plast tog tid att få bort – men nu. Som en glänsande sol på väggen. Jag tycker att den hamrade bården är så vacker. Allt blir fint på den – tänk uppdukad aperitif med tilltugg med äldre gröna remmare. Eller en Afternoon Tea i skuggan. Kom du ljuva sommar.
Citronerna skall bli till Lemon Curd i eftermiddag. Växthusnyckeln med ekollonet i knippan ligger väl synlig för att påminna om att kolla till allt ordentligt i samklang med väderapparna. I natt hade vi frost här. Den lilla tavlan tror jag inte att jag har visat. Även den är köpt på loppis – stilleben av Inge Pettersson. Och så fick de klassiska orden komma upp här på köksväggen för att få ihop känslan. Bless this house oh Lord we pray, make it safe by night and day. Det här är ett amerikanskt underlägg i tunnare material som sägs vara förlaga till det som numera säljs på Svenskt Tenn. Hjärtklappsfynd ändå. Det är något alldeles extra med dem.
Loppisbesöken är inte vad de brukar vara i frekvens och omfattning denna vår. I dag blev det en snabb koll på några ställen, efter att ha skjutsat sonen på ett ärende. Bingo på denna klassiska korg får man väl lov att säga. Korgar är ett av mina säkra loppiskort där jag alltid tar en snabb titt.
Den här picknickkorgen är från Bruka som var en av mina stora inredningsförälskelser på nittiotalet. Vi släpade på korgar från Östermalm ner till Centralstationen och satt sedan med dem i knät hem på tåget. Jag är fortfarande glad för dem och de har använts här hemma under många år. Rottingen är av en grövre kvalitet som håller måttet för slitage. Jag använder inte minst korgarna ute i växthuset. Den här fick jag för fyrtiofem kronor. Det som är slitet är läderbanden som håller fast locket. Jag tror att det här blir en ambulerande trädgårdskorg med redskap, handskar och annat istället för att få frakta tjusiga flaskor och picknickpackning.
I rabatterna är det narcissfest för hela slanten. Det finns många tjusiga sorter att välja på, men det här är en enkelt pingstlilja som jag köpte i lösvikt billigt i slutet av säsongen. Fint så med ljuvlig doft. Växthusliv eller Jane AustensSanditon? Vi får se vad molnen säger framledes. Jag önskar en fin lördag.
I går talade jag om min känsla för celadongrön som alltid kommer på våren. Jag inser att jag har en tämligen vid definition för vad som kan innefattas i begreppet. För mig är det en grön glasyr som kan variera en del i uttryck, men som ändå förenas av en mer ljusare grön nyans.
Det är nog vanvördigt om man är en porslinskännare som nog reserverar Celadon till en speciell kinesisk fältspatglasyr. Den räknas som en av de klassiska glasyrerna och har använts i antika orientaliska kulturer långt innan Europa blev porslinsfrälst. Mina kunskaper om kinesiskt porslin är ringa, men jag skulle vilja lära mig mer. När faten på auktionssidorna strålar mot mig är det svårt att inte falla för dess skönhet. Celadon är en så levande glasyr när man ser dessa fat. Färgstyrkan varierar med glasyrens tjocklek och krackeleringar blir snarare till en styrka än en defekt i uttrycket. Fat från Mingdynastin 1368-1644/Bukowskis.
Min lite vidare tolkning av celadongrönt är ett av mina sökområden när jag letar på loppisar. Efter massor med rundor är falkögonen liksom förprogrammerade med vissa kodningar som alltid finns med. Jag har lugnat mig med åren, men när mitt loppisintresse tog fart på allvar kan man nog säga att det var prioritet nummer ett att finna celadongröna sköna ting. Det slog liksom så högt på loppisbarometern. Det har resulterat i en del samlingar här hemma, exempelvis i större gröna fat.
Ulrika Norbergs skåp upphör aldrig att fascinera, inte minst för alla vackra former från framförallt Upsala Ekeby. En samling som bygger på kärleken till det vackra. Här finns ett antal celadongröna godbitar. Fotografi: Marcus Lawett från Norbergs äldre blogg på Femina.
Äldre krukor är som karameller på fönsterbrädan. Så fina i lergodset och glasyrerna. Här hos mig är de svåra att få tag på och de som kommer in prissätts enligt efterfrågan det vill säga högt. Loppisrävens ultimata drömfynd? Förmodligen Ewald Dahlskogs (1894-1950) Tellus för Bo Fajans. Om krukorna är svåra att finna, så är de svarta faten ännu mer högvaluta. En så elegant funkisform.
Wilhems Kåges (1889-1960) välkända Argenta skapades på 1920-talet och fick sitt stora genombrott på Stockholmsutställningen 1930. Det står inte så här eleganta vaser på loppisarna, men det är inte helt ovanligt med mindre föremål från denna svenska klassiker. Den Argenta-gröna är mer mättad och mörkare, men den gjordes även i en Celadon-serie. Så fin här med enkla ränder – tänk att kontrastera med ett stort fång lila syrener. Bukowskis
Om jag har en samling av större fat, så är högen med assietter i denna nyans inte mindre. Den här är en modell av favoriten Arthur Percy (1886-1976) för Gefle. Bården är så vacker på denna, liksom glasyren.
Den ultimata tekannan? Klassiska Kinesen av Signe Persson Melin i celadongrön glasyr.
Handen upp alla som har eller har haft några av Marie Louise Hellgrens ting i nittiotalsserien för Höganäs keramik? Vi har kvar en del himmelsblått från tiden och sedan lite senare tillkomna delar. Min man hävdar bestämt att kaffe dricks som allra bäst i den klassiska Clubmuggen – dock utan träfat som det skulle vara då det begav sig. Serviserna har gjorts i många olika glasyrer. Om jag skulle springa på några celadongröna delar på loppis är det nästan köpläge på dem.
Till slut väljer jag att lyfta fram öländska Paradisverkstan och deras keramik. Fröhusserien är så vacker och tidlös. Jag har en del av det ute i växthuset och blir alltid glad när samlingen av ljuslyktor kan utökas second hand. De är extra fina i ljusare grönt just där ute.
