Category Archives: Vintage

Burberry vintage

Med friska vindar runt husknuten – är det våren som sveper in nu på allvar? Jag har i alla fall vår i sinnet hela vägen med ett av mina drömfynd. Rakt upp från secondhand-påsen till att få glänsa på detta sätt. En Burberry trench – tjoho! Eller trenchcoat och trenchcoat – detta är Burberrys klassiska Car Coat Camden. I så fint skick och i rätt storlek – aningen oversize – för trehundra kronor.

Jag brukar traditionsenligt köra vårskrik med denna reklamkampanj för Burberry Brit. Nu ska jag inte springa runt på Londons gator med mina rutor, men ack som den skall få luftas och vara med mer lokalt nu i vår.

Vi säger vår nu, eller hur? For the love of vintage – och klassiska kläder som aldrig går ur tiden.

signature

Klassiker: Gripsholmsrutan

Vad definierar en klassiker? Jag tänker att den har egenskaper som gör att den alltid finns med, men att den av olika skäl kan kännas mer eller mindre aktuell som val. Ett sådant exempel är Gripsholmsrutan. Rutor har naturligtvis alltid funnits med som en del i mönsterfloran som en bas tillsammans med randigt, men de senare åren har den synts mer. Jag tänker att rutan var en bärande del i “fransk bistro” som åtminstone jag hade som loppisledord och kökssoffans återkomst. Båda kallar på rutor. Här kudde hemma hos Marie-Louise Sjögren/Small Talk/The Way we play

Den mest klassiska användningen av rutan får väl sägas vara som klädsel till en Gripsholmsstol. Modellen från 1700-talet är uppkallad efter de stolar som fanns på Kanaljersflygeln på Gripsholms slott. Jag har alltid tyckt om modellen och ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag en mer upprätt sittställning. Bukowskis

Den senaste storhetstiden får väl sägas ha varit på 1990-talet då den Gustavianska stilen firade stora triumfer på en bredare linje, exempelvis genom Lars Sjöbergs böcker och den stora 1700-talskollektionen på IKEA. Nu är känslan att denna estetik är på stark frammarsch igen. Drottningholms slottsteater/Stiliga Hem.

Gripsholmsrutan som säljs på Svenskt Tenn är från 1940-talet i design av Estrid Ericson och Margit Thorén med inspiration från 1700-talet. Den har funnits med på min klassikerlista länge. Nu fyndade jag den grå färgställningen i en kudde.

Här syns den gröna färgställningen hos Johanna Bradford.

Om man skall leta vintage så har just Svenskt Tenns ruta funnits i olika färger över åren. Här är Franks soffa 703 klädd i bruna rutor. Tyget har tryckts i bland annat blått och rött. Sedan finns det naturligtvis hur mycket annat rutigt tyg som helst både nytt och gammalt. Gemensamt för just Gripsholmsrutan kan väl sägas vara de lite större rutorna och att fälten är avskilda från varandra med en lite avvikande färg.

Visst är det något grundläggande hemtrevligt med rutor?! Sannerligen ett mönster som passar in i många miljöer. Utställning Svenskt Tenn 2016

signature

Speglingar i februari

Vårvintern ger djupa skuggor på väggarna. I februari vill man bara fånga ljuset så mycket som det bara går. Ett klassiskt knep är speglar i inredningen. Reflektioner gör så mycket för upplevelsen av rummet och för att ge det ett djup.

I vardagsrummet finns såväl dörrarna på Snöskåpen som de inramade tavlorna som ljusspridare. Mässingen har också en förmåga att skapa reflektioner. Nytillskott från loppis är den runda spegeln på skåpet och bordsspegeln.

Den här spegeln i ek kommer från NK-bo som var en avdelning för design och inredning, huvudsakligen svensk sådan, inom Nordiska Kompaniet 1947-1965. För mig påminner den om Franks klassiska runda speglar. Den skänker form, värme och reflektioner till rummet. I spegeln syns också två solspeglar som sitter på motsatt vägg. Och nej, jag har inte missat diskussionen om att exponera snäckor som prydnadsföremål. Jag håller principiellt med om att vi skall tänka oss för och att det inte är någon god idé – ibland även förbjudet – att handla med nya snäckor. Däremot kommer jag inte plocka undan mina gamla snäckor som jag köpt second hand. De finns redan här och jag har svårt att tänka mig att det vore sämre för naturen att använda dem, än att köpa någon av den mängd nyproducerade snäckor som finns just nu. Så tänker jag.

En sådan här bordsplateau i någon form har jag önskat mig länge. Den här modellen med den sirliga mässingskanten är så fin. Den säljs inte alltför sällan med avsändare Svenskt Tenn, men där är jag tveksam. Vacker hur som helst. Det roliga med denna är att det var en vän till mig på besök som fann den på en av mina vanliga loppisar. Själv tågade jag förbi och missade den. Så med det i åtanke är den mig lite extra kär. Du kära februariljus. Ge mig allt du har.

signature

Malmstens lampskärmar – bland herbarium och grässtrån

I år lanserar Carl Malmsten-butiken en ny kollektion med de klassiska växtlamporna. Kollektionen Flora har tagits fram i med Eva Schildt och Örsjö Belysning. Lamporna har fått en mässingsdetalj och skall lyfta in skärmarna i 2020-talet. Jag tror absolut att det är dags för en renässans, inte minst för hantverket, förankringen i naturen och vår längtan till det ursprungliga och nära.

Malmsten-butiken ligger vägg i vägg med Svenskt Tenn på Strandvägen i Stockholm. Här möts man av ett annat universum än Josef Franks och Estrid Ericsons mer myllrande värld. Här är det snarare mer av minimalism, nordisk svalhet och fokus på ett slöjdat uttryck. Det finns i och för sig ingen motsättning – fokus ligger på kvalitet och hög formgivningsgrad hos båda. Malmstensbutiken firar 80 år i år och är väl värt ett besök. Jag återkommer med ett inlägg om favoriter bland Malmstens möbler och uttryck framöver. Det känns som om de är mer aktuella än någonsin.

Men nu är det lampskärmarna som är i fokus. Jag har tidigare skrivit ett inlägg om dem som finns här då jag precis funnit en Birgitta-skärm på loppis och det var ett sådant fint reportage i Residence om Vanja Sorbon Malmsten. Sorbon Malmsten är barnbarnsbarn till Carl Malmsten och den som i dag ombesörjer hantverket med att ta fram skärmarna. Om ni har Readly rekommenderar jag att leta upp reportaget från nummer 1/2017. Det är fascinerande att läsa om processen med skärmarna, allt i från insamling av växter, svetsning av ställningarna och skapandet av den färdiga produkten.

Ljuset silas så fint i skärmarna och det är som att ha ett litet eget lysande herbarium på hemmaplan. Om jag för övrigt tror på en renässans för att samla växter, pressa dem och montera dem på klassiskt vis? Svar ja. Ett av mina mer oklara beslut på loppis var att lämna ett gammalt trettiotalsherbarium för trettiofem kronor. Vad i hela friden tänkte jag på? Jag kanske får bli växtsamlare i sommar, bland många andra tror jag. Bukowskis

Det var Carl Malmstens svärdotter Birgitta Sorbonne Malmsten som var kvinnan bakom lampskärmarna, så detta är en riktig familjeaffär. Tillverkningen togs sedan över av Egil Malmsten och nu är det som sagt dottern Vanja som tillverkar skärmarna. En klassisk kombination är växtskärmar på en av Carl Malmstens Staken – en golvlampa med höj-och sänkbar arm som också känns så rätt i tiden. Lampan började nytillverkas 2017 av Tre Sekel i samarbete med Malmstensbutiken nu i oljad ek.

De här formerna känns också som något som vi gärna tar till oss nu och som passar utmärkt med växtskärmarna. Lampfötter av Carl Malmsten/Uppsala Auktionskammare.

En av de nya skärmarna av Eva Schildt i serien Flora. Så vackert att kapsla in torkade strå på detta sätt och mässingen tillför värme. Jag har sett en enda skärm under mina loppisturer och den köpte jag, men vem vet vad som händer i vintageland? Nytt och gammalt förenas sannerligen i dessa skärmar tycker jag.

signature

Februari tar sin början

Februari tar sin början med ljuset som letar sig in i alla skrymslen och skoningslöst visar vinterns kranka blekhet. Jag väljer att fira genom att bjuda in lite sommarkänsla till sovrummet. Förra veckan fyndade jag två karmstolar och den ena har hamnat i denna hörna. Det är så fint med kombinationen björk och rotting. Stolarna har skänkt mycket inspiration och inredningsglädje. För att förstärka det lätta och luftiga tog jag fram ett Rox & Fix-kuddfodral, en loppisfyndad Dali-tavla och en tickingrandig lampskärm från nittiotalets R.O.O.M. Den sitter på en lampfot från Upsala Ekeby. Palmgrensväskan och Panamahatten väntar på varmare tider. De små Beswick-hundarna köpte jag i helgen. Och döm om min förvåning då jag fann en snödroppe här hos mig! Jag har sett rapporter nedifrån landet, men tänkte att de kan väl inte redan ha kommit hit. Jodå. Blandad grön glädje med en stor dos av klimattankar…

I helgen var jag på bio och såg Unga kvinnor. Så fin regi av Greta Gerwig, bra skådespelare och njutbara miljöer. Rekommenderas varmt som en pralin med budskap i februari.

Väl mött nya veckan!

signature

Konsten att visualisera

Loppis handlar mycket om konsten att visualisera. I en vanlig butik är mycket av det redan gjort med skylt och exponering av saker i olika miljöer. På loppishyllorna är sakerna ofta avkodade och utan referenser. Då gäller det att öva på sin förmåga att se tingen i ett sammanhang som passar en själv. När januari mest handlar om regn och grå himmel istället för snöknaster, är det inte alls svårt att se framåt. Mitt gröna öga är fortfarande lite yrvaket för säsongen. Jag har köpt årets första fröer när Blomsterlandet hade halva priset, men annars är det fortfarande mest dvala. Men att se mig själv i olika situationer framledes när det gäller uteliv och växthus – det går galant. Det är snarare så att man får lära sig att ta det lite lugnt nu med alla ting som kallar på en för att användas när den där första testunden skall dukas upp ute. Duken på bordet skall vara Maria Åströms Rosa Centifolia som jag önskat mig länge och fann på Tradera. De gamla duktyngderna håller den på plats när jag dukar upp klassiska Skagerak-brickan med Lemon Curd i portugisiska marmeladburken och sätter på rottingskyddet över sconsen. Jo då, jag ser det allt framför mig.

För nu blir det knoppande körsbärskvistar och kanske satsar jag på citronkräm redan till helgen. För även om jag är duktig på att visualisera framåt, är jag också ganska bra på att fånga det som är nu. Citrussäsong och allt – ja så får det bli.

signature

Nyttokonst

Innan jag lämnar tillbaka den till biblioteket, måste jag [genom @gustavsloppis] tipsa om boken Nyttokonst av Arthur Hald och Sven Erik Skawonius från 1951. Tanken är att presentera ett “tvärsnitt genom svensk nyttokonst, skapad för hemmet”. Det är en gedigen samling bilder med utgångspunkt från kvalitet i form och material. I inledningen adresseras konsumenten med orden “något mer än praktiskt förnuft och omdömesförmåga, det ligger förståelse, intresse för och förälskelse i det vi kallar kvalitet och skönhet.” Orden vävs kring det vackra , vardagsestetiken och vikten av att tänka kvalitet. Det är intressant läsning och får en att tänka på hur en liknande bok skulle utformas i dag – nästan sjuttio år senare.

Om man är det minsta intresserad av formgivning från tiden är boken ett referensverk. Jag brukar alltid tala mig varm för att kunskap är det bästa att ta med sig på loppis och här får man mycket att ladda in i sin mentala bildbank. Mina ögon dras naturligtvis till sidorna med föremål från Svenskt Tenn.

Boken innehåller många vackra kompositioner och allt är från tiden. Det är fest för ögat, men även många klokheter i texten. En av mina andra käpphästar – att förankra tingen – finns med även här. Det känns som om samtalet kring våra hem styrs mer och mer i denna riktning nu. ” Ju mer vi vet om tingen, desto mer ger de oss, desto rikare blir miljön och desto rikare blir vi själva.”

Förlora er i bibliotekskatalogen en stund. Där finns så mycket bra läsning om man är intresserad av äldre tiders ting.

signature

Åttiotalet knackar på

Det är den där åttiotalssiluetten som knackar på som sagt med voluminösa ärmar, markerade axlar och högre midja. Man är tillräckligt gammal för att ha upplevt det där och då, men nog börjar det kittla lite stilmässigt igen. Jag har letat tröjor från tiden på second hand-galgarna, men hittills inte fått napp på vad jag är ute efter. I dag på lördagsrundan fastnade ögonen på en Baum und Pferdgarten-tröja som var prissatt till tjugofem kronor. Det är det roliga med att handla kläder second hand! Man kan testa siluetter och våga lite mer. Lördagsfriden sänker sig. Jag föreskriver pudrade citronrutor och Marple till mig själv. Med filt.

signature