Vad går en anglofil med sommardrömmar igång på vintage? Naturligtvis blev jag ett lätt offer för denna brittiska picknickkorg för etthundratjugofem kronor av märket Brexton. Det säljs alldeles för få saker numera där det sitter en liten lapp med kvalitetsmärkning på, ett kontrollnummer och meningen “This hamper is a quality possession which, if properly cared for, will give a lifetime´s service and a great deal of pleasure”. Korgen levererades med en liten kaffeservis med små mattallrikar, termosar, duk, mjölkkannor och sockerströare. Eftersom jag aldrig dricker kaffe var jag tvungen att börja piffa lite med annat brittiskt.
Läderremmar på detta sätt till rotting – något av det allra vackraste. Korgen är i handflätad pil och förtjänar väl att matchas ihop med Spodes klassiska Blue Italian.
Detta kommer bli min första sommar på bra många år som jag är bilförare. Så nu skall vi ut på utflykt, korgen och jag. Att duka upp på väg med denna korg och tillhörande porslin är nörderi på en nivå som jag älskar. Rule Britannia!
Loppisarna har börjat plocka fram sitt påskpynt, men det har inte blivit några klassiska hönor och tuppar för min del – än i alla fall. Däremot har jag funnit lite annat som kommer få pryda bordet framöver. Vad sägs om en stor snäckskål överdragen med bladguld? Den retar min kitch-nerv på precis rätt sätt och får nog bli huvudnumret på påskbordet i år.
Gula handstöpta ljus har jag också köpt som jag tänker använda tillsammans med eterneller, citroner, dekorationsägg, alabasterdruvor och några klassiker från Svenskt Tenn. På bordet lägger jag en rutig duk och kombinerar med äggvärmare som jag fått i present och en lite mindre duk med det vackra blocktrycket som får ligga i brödfatet.
I dag startar den traditionella bokrean. Sedan barnsben är det något av en högtidsstund när jag satt och kryssade i papperskatalogerna och drömde om en välfylld hylla. I år har jag inte förhandsbokat något, men det kanske blir en tur till bokhandeln i veckan. Det skadar dock inte att påminna om loppis och bibliotek i bokens tid och att man kan bygga sig betydligt intressantare högar än de obligatoriska med minsta gemensamma nämnare Kinfolk och Chanel… En av mina favoriter just nu i loppishögen är bombastiska The Last Swan om Marella Agnelli som gick bort nu i dagarna. En italiensk societetsdam med många strängar på sin lyra och såväl livsstil som inredning långt ifrån det svenska. Inspirerande och vackert!
Fler favoriter – samtliga köpta på loppis. Enklast att finna är nog Till bords hos Monet som jag skrev om här. Sannerligen en riktig nittiotalsklassiker och den är så läsvärd och inspirerande! Så glöm inte bort de välfyllda loppishyllorna i tider av bokrea. Det finns så mycket fint om man ger det lite tid.
När Sveriges okrönta loppisdrottning Elsa Billgren utmanar en att visa ens bästa loppisfynd någonsin – då nappar jag såklart! När det gäller loppis så är det ofta det senaste som känns närmast hjärtat. Tur för mig då att jag har gjort några av mina finaste fynd i veckan som får glänsa tillsammans med kandelabern som jag tycker mycket om. Vi har haft sportlov här, så det har varit fullt i loppissvängen. Därför känns det kanske lite extra roligt att ha lyckats finna såväl en bricka från Arvika Mässing och den klassiska Kungalampetten! Båda två är sådana där drömfynd för min del. Jag är så förtjust i tingen av Lars Holmström för Arvika. Brickorna är som små solar och precis allt blir vackert på dem. Kungalampetten görs numera av Malin Appelgren som tagit över hantverket från sin morfar Karl-Erik Torssell. Namnet kommer av att Gustav V köpte de två första och gav bort i lysningspresent till prins Gustaf Adolf och blivande prinsessan Sibylla. Den här köpte jag på loppis i går för 120 kronor och den är gjord av Karl-Erik Torssell. Jag har en innan som jag fått i present som är hamrad av Appelgren. Nu får de bilda par här hemma. Ljusskenet från dem är något alldeles speciellt!
Det finns så många aspekter på ett loppisfynd. Det är kicken att finna något värdefullt till ett lågt pris. Det är känslan när det helt plötsligt står något som man letat efter länge på hyllan. Det är stämningen för dagen som man alltid minns när man funnit något alldeles extra. Det är sekunden när pulsen höjs och man ser något som man aldrig i sin vildaste fantasi tänkte sig finna på loppis. Det är tillfredsställelsen när ens kunskap och mentala bibliotek kan avkoda något som uppenbarligen gått alla andra förbi. Och som en sann sakletare känns det alltid som ens bästa loppisfynd någonsin väntar på en därute!
I veckan skrev jag om “fransk bistro” som ett nytt loppisledord för min del. Sportlovsrundorna har nog fått mig att samla mig till ännu ett nämligen “svensk hemslöjd”. Om man vill göra fina fynd vintage, så är det alltid en god idé att sätta fingret i luften och känna vart vindarna blåser. Det är fortfarande så att många som går på loppis är ute efter retroporslin. Priserna och konkurrensen blir därefter. När det gäller hyllorna med svensk hemslöjd får man däremot stå i fred. Än så länge. Det bubblar om detta nu i kölvattnet av den starka återkomsten av Sundborn. Jag är uppenbarligen redan där med tanke på veckans inköp av näver, träskålar, svept brödfat och hantverk i masurbjörk.
Det är något med det taktila med dessa föremål. Handen som drar över den lena ytan av trä. Kvaliteten. Efter teak och andra exotiska träslag som varit i ropet, känns det som kommer från de inhemska skogarna desto intressantare. Det har säkerligen att göra med hyllandet av det som är oss nära.
En stilikon inom detta är naturligtvis Carl Malmsten. Jag får lov att återkomma till honom i ett annat sammanhang. Skärmarna med de pressade växterna säljs hos Malmsten på Strandvägen. Jag har funnit min på loppis för några år sedan och säg blev den inte galant på den hemslöjdade lilla lampfoten i björk?
Jag siktar på en eftermiddag i soffan efter en aktiv första halva av denna lördag. Det blir förmodligen ett avsnitt av Clash of the Collectables på Netflix – känns lagom puttrigt till en kanna te denna ruggiga dag. Jag önskar fin lördag.
Elsa Billgren brukar tala om loppisledord. Jag har lite svårt att samla mig till tre stycken som hon förespråkar, eftersom jag envisas med att vara en skata som samlar på vackra saker. Det är dock spännande när man upptäcker att ögonen tar lite nya vägar. Med dessa rykande färska fynd från sportlovsveckan kan jag konstatera att jag börjar samla ihop till ett tema kring “fransk bistro”. Jag är anglofil hela vägen – har alltid varit – men nog är det något med det gula, teglet och det rustika som drar lite extra i detta nu. På den rutiga sjuttiotalsduken syns ett favorithem från en gammal Sköna Hem – Provence på Österlen. Rutorna är funna – nu måste jag spana efter en sådan där solgul quiltad historia att lägga på utebordet sedan.
I den annalkande bokreans kölvatten har många loppisar halva priset på sina böcker. Passa på att titta en extra gång där! I dag fann jag bland annat Sven- Ingvar Anderssons – trädgårdsarkitekt – Brev från min trädgård. I den skriver han till olika personer som Karen Blixten. Agatha Christie och på bilden sin egen mor. Jag skall njutningsläsa sedan – titta bara på denna bild som sammanfattar allt vackert med yviga trädgårdsbuketter, rutiga dukar och hemtrevnad i största allmänhet.
Ett oputsat drömfynd från denna soliga dag fångad i stunden. Jag skulle väl ha gott loss med putsmedlet innan jag tog med Arvika-brickan här så ni riktigt får se hur det glänser och hur vackert det är. Det är väl det där lite dekadenta franska då som gör att jag tycker om just patinan, citronerna och bambuknivarna så här. Rätt upp och ned utan så mycket fix och trix – precis det jag faller för som en fura i de äldre inredningstidningarna just nu. Fransk bistro alltså. Känns trevligt att möta våren med!
Vårvintern strålar på här hos mig. Jag öppnar upp tältet ute i växthuset. När solen är framme blir det riktigt varmt i glashuset och det är nu som det egentligen känns som häftigast att ha det. Så i dag plockar jag med loppisfynden här ute. Mitt i februari har jag funnit sådant som jag framförallt tänker mig i denna miljö. Jag har en lite annan stil här ute bland betong och olivträd, så Signe Persson Melins föremål trivs lite extra bra här. Jag samlar på vaserna i serien Boda Blom som Persson Melin gjorde på 70-talet för Boda Glasbruk tillsammans med Ulla Molin. När man finner med både insats och etikett kvar, utan nagg på kanten är lyckan stor [30kr]. Melins Kvadrat-serie även den för Boda har jag till allt möjligt här ute, bland annat till förvaring av snören. Jag köper helst från tidig produktion med tyngre glas och puntelmärke i botten [30kr]. Under alla mina år på loppisar har jag aldrig sett Persson Melins kruka för Steninge. Jag blev mycket glad när det helt plötsligt stod en [20kr] till mig!
Tove Admans aluminiumljusstakar [60kr] var alldeles täckta med stearin och stod med illröda ljus på bordet i veckan. Nu är de i sitt rätta element! Jag köpte även en enklare terracotta-kruka från Upsala Ekebys senare produktion [5kr]. Ibland har jag lust att ge upp krukavdelningarna då det mest är massproducerat skräp, men så glimmar det till någon gång och då återfår man kraften.
Dagens läsning till tekannan blir Residence andra nummer från 2000. Jag minns tydligt när tidningen lanserades. Den var avantgarde för mig då, även om jag köpte varje nummer – svältfödd på inredningsinspiration som man var i ett tidevarv utan allt det som finns i dag. Nu uppskattar jag den mer! Vassa fotografer, ett eget bildspråk och texter som håller. För tillfället finner jag mer inspiration i äldre tidningar än det som finns på marknaden nu. Så alltid en titt på tidningsavdelningen vintage!
Dagens bilder råkar passa som handen i handsken till @billgrenwood senaste podd. Ni lyssnar väl? Veckans avsnitt handlar om mat som passion och omtanke. Jag inspireras av inredningspratet, men även av kloka tankar kring mat som jag delar. Jag tänker mindful eating, att ge kroppen det den vill ha och att skapa ett sammanhang kring måltiden. Med tonårsbarn är det framförallt vid middagen på kvällen som man kan få rå om dem lite extra. Det är min bästa stund som mamma nu – när de sitter kvar, bubblar av prat och delar med sig av sitt. Jag älskar det.
Ja, Sofia och Elsa – jag känner precis likadant med det hållbara köket. Att satsa på saker att leva med, att få ett personligt uttryck genom att udda blir jämnt och att verkligen ta hand om det man har. Det har varit mycket tal om plastbantning i köket. Ja då, klart att man inte skall ha sådant som är direkt farligt, men sunt förnuft är väl också fint och att man använder sådant man har istället för att plötsligt ersätta allt. För mig blev det stekpannorna som kom i fokus när ännu en non-stick panna – marknadsförd som god kvalitet med lång livslängd – ändå började visa tecken på att ge upp. Inte en till kände jag! Sedan en tid steker vi i gjutjärn igen. Visst är det lite av en vanesak, visst kräver de mer underhåll och visst fastnar en del i pannan – men det känns ändå betydligt bättre att tänka att de här pannorna verkligen kan stanna. Det bästa? Jag fyndade dem i mina egna förråd! Vi har stekt i dem under perioder, men sedan har bekvämligheten gått före och vi har använt andra. Ett tips annars är såklart vintage, då non-stick är en synnerligen modern uppfinning som väl är en hälso- och klimatmässig återvändsgränd.
Denna känsla är min främsta köksinspiration. Naturliga material, mycket vintage och saker som hängt med länge. Linnehanddukarna från Klässbols köpte vi när vi precis träffats för en himla massa år sedan. Den lilla träskeden mäter jag upp mitt te med varendaste dag. De franska pepparkvarnarna har vi också haft länge, länge även om den på bilden är loppisfyndad. Just den här stilen finns det massor av på loppis, så det är bara att ge sig iväg och titta om man känner sig sugen på att förnya eller komplettera. Glöm inte heller äldre generationers linneskåp och skafferier. Där kan det finnas mycket fint som kanske inte används längre. Själv skall jag titta efter fler köksredskap i stål med träskaft och några mindre stekpannor. Februarisol på det minsann. Fint.
