Category Archives: Vintertider

Vintage i jul

Nu när många loppisar börjar smyga igång med försäljningen av ting inför julen, slår jag ett slag för att köpa vintage även till denna högtid. Det finns ett gigantiskt utbud, men godbitarna brukar gå åt snabbt, så det är ett tips att börja kika redan nu. Här i staden har de stora ställena speciella julmarknader och då gäller det att hänga på låset om man är intresserad. Jag tänkte att vi tar en titt på några ting som kommit min väg hittills denna november. Mest fladder i magen fick jag när jag fann de här glöggmuggarna som Pia Törnell gjorde för Blossa 2004. De tillverkades av Rörstrand och var före sin tid med att använda ord på dekorativa föremål. Jag är ingen storkonsument av glögg alls, så jag använder dem som lyktor istället. Fint när ljuset reflekterar stjärnfall, nejlika och snöknarr. Törnell producerar fortfarande i lite annan variant under egen vinjett Studio K i serien Skare.

Är det verkligen någon som köper från de där staplarna av gamla jultallrikar? Jodå, jag exempelvis. Jag har haft med dem på bloggen i många år – det första inlägget är detta från 2011 tror jag – och nu börjar intresset komma mer och mer. Jag har begränsat mitt samlande till framförallt Royal Copenhagen-tallrikar. Ny för säsongen är 1966 års stiliga utgåva med koltrast på gren. Jag använder dem som assietter och även serveringsfat denna tid på året. Slitaget är ofta lika med noll eftersom de hängt på väggen hos tidigare generationer. Gallerfatet där då? Det är William Stenbergs klassiska Filigran för Gullaskruf. Någon dag när jag har mycket tålamod skall jag trä ett sammetsband runt fatet med inspiration från senaste Gods & Gårdar. Det känns mer rätt än någonsin att smycka ut saker som man har året runt. En rosett här och där gör mycket för stämningen.

Förra året kom Watt & Vekes fagra Snöblomma. Jag köpte ingen då, men när den fanns med på en utförsäljning till ett så bra pris, blev jag med några. Det skira pappret är verkligen något extra. Nu gläntade jag bara lite på paketet här – stjärnor får bero ett tag än. Ett annat loppistips är ljus. Tine K:s snurriga ljus som jag hade med här, syns mycket inför denna jul. Jag fann guldiga vackra för en krona stycket i helgen. Det finns något djupt vördnadsfullt inför pynt som omsorgsfullt packats ned och vårdats genom åren.

Jag hoppas ni blir inspirerade att hålla utkik efter julpynt vintage!

♡

Små steg varje dag

Jag får påminna mig om att behålla perspektivet så här mitt i januari. Även om jag inte försöker landsätta stora projekt eller målsättningar i början av året då allt känns lite skört – som försiktiga steg på tunn is – blir jag ändå med tankar om att det är nu det gäller. Nu. Nu! Jag mår dock bäst av att sansa mig lite och försöka vila i att även den långsamma förändringen är av godo. Det är bättre att röra på sig lite, än inte alls. Det blir ljusare ute. Det blir det. Sakta, sakta återvänder de åtråvärda strålarna. Det går inte undan, det gör det inte, men det är en tydlig riktning framåt. Skenet från lamporna klarar vi oss inte utan än på några månader. Ljuset reflekteras lite extra i vintagekristall och skärm av siden. Den lena träfågeln tittar fram och viskar om tider när fönstret kan stå på glänt och fågelsången hörs in. Kanske får vi ett stare-par som bygger bo på garagetaket i år igen? Många krukor är tomma, men ekollonen växer. För första gången har jag lyckats driva fram några! Det krävdes att plocka fickorna fulla med de största ekollonen jag har sett på Astrid Lindgrens Näs för att få till det gröna miraklet. [Lampfot/Carl Fagerlund för Orrefors & Alfred Songbird/Kay Bojesen – fann sin väg till mig på mellandagsrean för halva priset]

Små saker som skänker stor glädje mitt i januari. Ett fång Mimosa med en välbehövlig injektion av färg och den ljuvaste av dofter. Våra bästa vänners hund – den finaste borderterrien i världen – provlåg den nya, men gamla, mattan på nyårsafton. Så fin i grön rosett, men lite trött – född samma år som Henrik som fyller fjorton i sommar. I helgen somnade Buster in. Så outsägligt sorgligt med en älskad familjemedlem som inte finns mer. Men minnen finns kvar. Och tacksamhet över att mina barn har fått känna på hundlivet mellan varven. Små steg varje dag. Framåt.

♡

Te Adventskalendern 2016

I år har jag köpt mig en Te Adventskalender. Jag har allt sett dem några år nu, men för en vanemänniska av min kaliber är det något av en utmaning att tänka sig en ny smak varje dag. Jag finner gärna en favorit – i jultid gärna något med saffran – sedan håller jag fast vid den. Just nu dricker jag det här. I år känner jag mig tydligen djärv och tar mig an denna kalender från den första december.

I växthuset börjar det bli lite av verkstad när det gäller högtidens blommor. Det är så fint att ha allt samlat och kunna gå ut hit när andan faller på. Jag har satt upp en liten gran och snart blir det kransar på dörren. Det är något med att sätta upp julkransar. Jag minns första gången de sattes upp på vårt hus. 14 november 2008 flyttade vi in – precis på dagen åtta år sedan. Inte klokt vad tiden går fort.

Med hopp om en fin inledning på veckan!

♡

Snittamaryllis

När de första lådorna med amaryllisar kommer till stadens torg, då når min adventsförväntan nya höjder. Om jag har riktig tur kommer jag när de precis packar upp och jag kan läsa på etiketterna vilka skönheter jag kan vänta av de svällande knopparna. Det är extra roligt när det finns lite annorlunda sorter tillgängliga. Årets första skörd blev bland annat dessa fantastiska Fledermaus.

Detta är ingalunda något nytt tips för trogna läsare av denna blogg – men om någon har missat och är lika förtjust i amaryllisar som jag är. Susanna Roséns Amaryllis-bok är en riktig guldgruva.

Ja då, allt som samlas på en köksbänk är utanför bild och jag hade precis grälat med min kära tonåring när denna bild togs i förmiddags, men det syns inte här. Livet, liksom snittamaryllisar, har sina olika nyanser som vi vet. Tack för denna gång helgen.

♡

Växthusvinter

Allt har en första gång när växthuset träder in i en annan årstid. Nu var det dags för det att omges av ett snötäcke. För en säsongsmänniska av min kaliber finns det alltid något nytt att se fram emot, så har jag även gjort med detta. Den där första pudersnön som stannar på taket. Hjärta på den.

Inne i växthuset är det rustat för vinter. Vi har satt upp ett tält av bubbelplast. Där står det en värmefläkt med termostat för att ta sig an uppgiften att övervintra medelhavsväxter och pelargoner. Jag har plockat in mycket, men en del står kvar på hyllorna och minner om en annan säsong.

Växthuset skänker glädje även i kylan, även om jag inte är därute varje dag längre. Nu väntar tiden med kransar, granar och jag funderar på en sådan här stjärna, men jag vet inte hur mycket den kommer synas genom glaset när kylan tar över sedan.

Allt har sin tid. Och just precis nu tycker jag att denna estetik med den lite bedagade tomheten med rimfrost på glaset är den allra vackraste.

♡

Ljuset

Här hemma mäter jag ljusets framfart genom att räkna fönster som behöver skuggas mot eftermiddagssolen. När strålarna når in i Morrisrummet igen så vet jag att februari närmar sig sitt slut. Vi är inte riktigt där ännu, men i dag fick jag kisa för solen när jag satt uppe i sovrummet. Snart ni. Det finns hopp. Pressbild: Lyngby.

Några ting

Triss i nytt. Liselotte Watkins målarbok. Jag vete sjutton om jag kommer att göra sidorna speciellt färgglada dock. Jag grunnar i så fall mer på om man kan sätta någon sida på väggen precis som den är. My Residence. Jag bläddrar, tycker om tanken bakom ett bookazine – en korsning mellan bok och magasin med tjockt papper, studiobesöken hos Pia Wallén och Carina Seth Andersson, editorials kring skandinavisk keramik och svensktillverkat – dessutom alltid roligt att titta in hos Sveriges stylingdrottning Lotta Agaton. Så har vi investerat i en sak som jag har haft på önskelistan länge, länge. Välkommen till vår köksvägg, Mr Jacobsen. Och en semla denna fettisdag. Såklart.

♡

Ljuset

Våren dröjer – vi tar en vintermånad till först – men ljuset. Det är här igen och är så välkommet. Blommorna flankeras dock av en ljusarmé ett bra tag till.

Och så tycker jag att vi en gång för alla återerövrar hyacinten som den vårblomma den är. Den börjar bli mer och mer vanlig som snittblomma även i dessa tider. Den doftar precis lika gott en torsdag i februari.

♡