Det är svårt att finna orden denna fjortonde dag i månaden november året tjugohundrafemton. I sociala medier har #prayforparis dominerat. Jag fastnade för en sådan vacker tanke i flödet på Instagram från min vän Jenny. Hon skriver att i det viktorianska England fick de vita hyacinterna betydelsen “I will pray for you”. När orden inte riktigt finner sin väg till mig, får blommorna tala.
Vi har den första söndagen i november och ser ni. Jo då, nu tar den vid. Min favorittid på året. Min kära, kära Adventsförväntan. Vi har en mörk tid framför oss. Jag tar alla möjligheter till att lysa upp lite extra och att njuta av säsongens växter. Detta år blir det några små julrosor som får symbolisera början på denna tid.
För mig handlar det mest om en förändring i sinnet och vad som inspirerar. Vi har fortfarande en mild och fantastisk höst där ute. Jag lever fullt ut i det och har inte bråttom framåt. Det är förväntan som är det fina för mig. Och den känner jag gärna under en längre tid.
Två nytillskott när det gäller ljuskällor i vårt hem – Skultunas klassiska Kontorsljusstake som jag fann på loppis i går och Georg Jensens Season som fanns till fint pris här i staden. Jag märker att jag handlar mycket secondhand numera när jag blir lite förvånad över stapeln med ljusstakar och att det bara är att ta ett paket och gå och betala. De fyra ljusen kan användas till Advent, men det är lite samma som med blommorna för mig. Jag tänder upp redan nu.
Med hopp om en fin avslutning på helgen!
Det blåser blå vindar i matrummet med mitt fagra äpple. Jag tyckte att det verkade vara något bekant med den där formen och mässingen på locket där på hyllan i välgörenhetsbutiken. Och mycket riktigt – en ishink från australiensiska A Daydream Production som bland annat tillverkade till Svenskt Tenn. De finns i flera färger och den här blå är en personlig favorit. Vete sjutton om jag bränt min tur redan nu i februari när det gäller second hand detta år, men det här var ett makalöst fynd för trettio kronor.
Elegans i kombination med fagra anemoner i den där riktigt djupblå färgen och sprickfärdiga körsbärsknoppar.
Blått är flott.
Jo, jag gav mig ju in i den där leken som jag skrev om här. Det hela förlöpte alldeles utmärkt och nu ståtar de här på bordet – Skultunas Mariarosen. De är så vackra – och förtjänas att ses på precis detta vis – ovanifrån. Om jag har fått blodad tand för att komplettera mitt sakletande på loppis och välgörenhetsaffärer med detta? Well, jag kan säga så här mycket. Minneslista på Tradera – check. Min första auktionsapp i telefonen – check. Vad detta leder till återstår väl att se och inte mycket kan egentligen ersätta den där känslan när hökögonen dyker på något på en dammig hylla någonstans. För nu glädjer jag mig åt att tända mina vackra ljusstakar när februarimörkret sänker sig utanför fönstren. Fin onsdag till er!
Det är den första dagen i februari med singlande snöflingor som bildar ett vintervitt landskap. Här inne är jag fortfarande i de milda färgskalorna, precis som jag brukar vara denna tid på året. Det vita får fånga det återvändande ljuset tillsammans med fransiga tulpaner och lökväxter. På soffbordet syns triss i nytt till hemmet. En sak att stryka från min stående klassikerlista – Lyngbyvasen. Sedan två från välgörenhetsbutiker – en fin liten kruka från Steninge och så svanen från Gefle Upsala Ekeby. Jag har en stark känsla för att prydnadssaker kommer att göra entré igen. Då talar jag om porslinsfigurer, glasdjur och annat i den genren. Jag har börjat hålla ögonen öppna på loppis och än så länge finns det ett överdådigt utbud. Jag är så glad över min vackra svan som ståtar i all sin prakt mitt i allt vintervitt. Med hopp om en fin avslutning på helgen!
Bidrag till We decor life – Vintervitt. Länkning på sidan kan göras från och med tisdag 3 februari.
Jo, det är en helt annan upplevelse att ägna merparten av lördagsturen till loppis, än att gå med en checklista på staden. Det oberäkneliga i sakletandet och att man inte har en aning om vad som väntar, är sannerligen något annat än att titta på det senaste, där man för det mesta kan få med sig något hem om man så vill. Jag kammade noll och intet i lördags, men lite ny kunskap fick jag med mig på vägen. Fint så. Och så de här små vårbuketterna. Som små praliner stod de där i blomsteraffären. Helt oemåtståndliga.
En frökatalog rikare blev jag med. Det här är dock inte ett inlägg om att jag längtar ihjäl mig efter våren. Nej, ge mig en stor portion av krispig vit vinter först med ordentligt knarr under skorna. Men visst rycks jag med lite. Och får den där instinkten som jag hade som liten när leksakskatalogerna kom till jul. De där önskekryssen. Ett antal år senare handlar de om dahlior. Och då har man väl blivit en tant. Så där på riktigt :).
Med hopp om en fin start på veckan!
Det där med att cirkeln är sluten. Igen. I januari gapar fönsterbrädorna tomma efter julens växter. När Blomsterlandet hade halva priset på allt grönt i helgen passade jag på att köpa hem lite klorofyll. Den senaste tiden har det blivit en del glaserade krukor på loppisturerna. Tillsammans med fina vattenkannan gör de sig redo för nytt grönt.
Med hopp om en fin start på veckan!
Denna Trettondag har vi julgransrystning. Vi tackar granen för lång och trogen tjänst. Nu känns det fint att få in den ljusa känslan igen. Aldrig känner jag så mycket för pasteller som just precis nu. Det är den stora fördelen med att vara säsongsmänniska. Man plockar runt lite med pinalerna, köper några vårlökar, föser fram en färg här och där och så känns hemmet uppdaterat. Alla säsonger har sin charm – och än blommar de pampiga amaryllisarna.
