Kreativiteten är det inget fel på – ni har väl kikat in och sagt hej på Decor Life?! Och jag älskar verkligen denna tid med alla vackra blommor och all förväntan. Men när det gäller det övriga artilleriet finns det en hel del att önska. Det var länge sedan jag kände mig så grå. Som jag skrev till en kär vän i mejl i dag – det känns ungefär som att det när som helst kan börja växa mossa på mig. Eget solsken. Vänner tänker jag, fina möten i det grå och inte minst en trettonåring att fira snart. Hoppas att du får lite sol – av någon sort – på dig.
Premiär för Decor Life
Nu mina kära läsare är ni hjärtligt välkomna in till mitt nya projekt – Decor Life. Min kära Living by W-blogg kommer att fortsätta i sedvanlig ton, men nu kommer ni även finna mig på Decor Life. Min förhoppning är naturligtvis att ni blir nyfikna och kommer vilja följa mig – och min kompanjon Tina – där. Väl mött!
Helgens choklad
I fredagssvepet länkade jag till en nyttig chokladkaka som jag tänkte testa i helgen. I grunden är jag en chokladoholic, men efter min livsstilsomläggning och avvänjning av det söta, har jag inte hängett mig så mycket åt denna passion. Numera kan jag äta en klassisk kladdkaka med råsocker som dottern bakar, men jag är alltid på jakt efter nya spännande recept som passar mina nuvarande smakpreferenser bättre. Vägen till helgens choklad fann jag genom bloggen Strawberry Dreams som i sin tur hittat recepet hos Fyscoachen.
Smidighetsgraden på kakan är stor eftersom allt görs i matberedaren. Först mixar man dadlar och kokos till en röra. Sedan häller man i mandelmjöl, kakao, vaniljpulver, bakpulver och salt och mixar igen. Kokosoljan smältes på spisen och hälls i matberedaren tillsammans med honung och ägg. Allt mixas sedan till en jämn smet. Häll smeten i en springform som smörjts med kokosolja och pudrats med kokosflingor. I originalreceptet skall kakan gräddas 8 minuter på 175 grader, men jag körde på nästan 15 minuter i min ugn (ej varmluft). Kakan var riktigt kladdig ändå när jag tog ut den för att vila i kyl en stund. [Här får man prova sig fram i egen ugn. Jag kan tänka mig att det beror lite på dadlarna också. Denna gång hade jag färska dadlar, men ibland använder jag mer torkade, och då kanske degen inte blir lika kladdig.] Som sagt – testa är den bästa metoden. Och prova denna kaka. Den är så god!
Smidighetsgraden på kakan är stor eftersom allt görs i matberedaren. Först mixar man dadlar och kokos till en röra. Sedan häller man i mandelmjöl, kakao, vaniljpulver, bakpulver och salt och mixar igen. Kokosoljan smältes på spisen och hälls i matberedaren tillsammans med honung och ägg. Allt mixas sedan till en jämn smet. Häll smeten i en springform som smörjts med kokosolja och pudrats med kokosflingor. I originalreceptet skall kakan gräddas 8 minuter på 175 grader, men jag körde på nästan 15 minuter i min ugn (ej varmluft). Kakan var riktigt kladdig ändå när jag tog ut den för att vila i kyl en stund. [Här får man prova sig fram i egen ugn. Jag kan tänka mig att det beror lite på dadlarna också. Denna gång hade jag färska dadlar, men ibland använder jag mer torkade, och då kanske degen inte blir lika kladdig.] Som sagt – testa är den bästa metoden. Och prova denna kaka. Den är så god!Fredagssvepet: 46/14
Så fick vi fredag igen. Håll till godo med veckans svep som inleds med julkampanjer för brittiska märken – se en liten best of här. Bilden är från Burberrys kampanj förra året, men är lika fin även i år. Och deras filmer gör en sällan besviken när det gäller fullt ös på beige stämning.
Ny tavla av Stina Persson för Wonderwall. Och rumsgranen är still going strong i år med.
Det är så himla roligt när det går bra för ens kamrater i bloggosfären. Sådana där som man har följt länge och som man även har haft förmånen att träffa någon gång. Anna på Rackarungar bildar Mrs Mighetto tillsammans med konstnären Malin Mighetto, där det skapas bild med vackra ord till. Nu trycker Little Cute Mokkasin upp två egna karaktärer, Rut och Viola – läs om dem här. Heja er. Fotografi: Sofia Jansson/Mokkasin.
Jag nämnde denna serie i förra veckans svep och den får vara med igen, för nu har jag sett den. Feelgood är en otroligt sliten fras, men här blir det av på riktigt allvar, när man väl tagit sig genom serien som inte väjer för de riktiga djupen i livet. Det är svart, drastiskt, tungt och aldrig lätt, men otroligt välspelat och så bra. Möjligen ingenting om man är ute efter några timmars lättsam förströelse, men om man är redo för lite mer utmaning för själen, då blir man belönad. Rekommenderas varmt – när man är redo.
Låg barpall säger Artilleriet om denna från Ton. Litet sidobord fullt med tidningar och böcker ned en tekopp som balanserar på toppen tänker jag. Himla fin – vilket som.
Det vimlar av klänningar inför stundande högtider, men om det inte är ens grej, så tycker jag om tanken med denna smoking som går att kombinera på många sätt för att få till olika uttryck som räcker ända över nyår.
Denna tallrik av Mikaela Willers kallar vi Kladdkakefatet hos oss. I helgen tänker jag testa denna variant – vi får väl se om övriga familjen gör en klassisk istället.
Ikväll har maken bestämt fredagsunderhållning, så jag gör mig beredd att bli ÄGD.
Det blev bland annat några av dessa bedårande änglar i min julshopping från Svenskt Tenn.
Originalet. Lyssnar jag på igen.
Med detta hoppas jag att ni alla får en fin helg!
Advent och jul 2014: Svenskt Tenn
Ett självklart stopp för mig när det gäller klassiska ting till julen är Svenskt Tenn. Jag får många frågor om hållbart julpynt, sådant där som man vill ta fram år efter år. Här finner man det. Man skall dock inte tro att man har fastnat i ett uttryck här – nej, firman är otroligt duktig på att sätta fingret i luften och hitta det som är nu – att kombinera sitt klassiska arv med modern formgivning. I år lanserar man en textil av Josef Frank från arkiven – Zodiaken, där Vintergatan omges av stjärntecknen, från 1938. Carina Seth Anderssons julhängen som syns nedan är så vackra. Att julen blir lite blå, det visste jag redan innan, inte minst där de gamla jultallrikarna får sätta tonen. Vi får väl se vad som hamnar i vårt hem bland dessa frestelser. Något nytt till jullådan får det nog lov att bli.
Dagens tips: Vasrengöring
Det här är en av de vackraste vaserna som finns tycker jag. Den lanserades 2009 av Carina Seth Andersson för Svenskt Tenn och handblåses på Skrufs glasbruk i Småland. Den må ha blivit avfärdat många gånger som en stilmarkör och kommer möjligen beteckna agendan för “måste på soffbordet i inredningsreportagen” för tiden – det spelar ingen som helst roll för min egen del. För mig är den en modern klassiker – lika fin med eller utan något i. Det estetiska är en del, själva handhavandet är dock en annan.
Detta är en tung pjäs, speciellt med vatten i och den är inte alldeles lätt att hantera. Min vas behövde en rejäl omgång inför alla snittamaryllisar som den förhoppningsvis får vara värd till snart. Det bubbliga glaset gör att blomvattnet lätt tränger in och blir kvar. Det är ett digert arbete att putsa varje bubbla för sig inifrån – vilket gör att det inte sker så himla ofta här hemma. Min vän Karin gav mig dock ett husmorstips som innefattade riskorn. Jag fyllde upp vasen med riktigt varmt vatten, tog i några skedar med bakpulver och så i med lite ris. Efter att anrättningen fått stå ett tag, gick det lite smidigare att diska ur vasen. Kornen gör att man kommer åt lättare inne i bubblorna och med lite efterputsning skiner vasen igen, precis som den ska göra när den är som finast. Jag kan tänka mig att detta gör susen med många saker. Bakpulver är en klassiker för att t ex få bort lagringar av te i koppar. Nu hoppas jag finna de där amaryllisarna till helgen också.
Utvalt: Signe Persson-Melin för Rörstrand
Jag älskar det mesta som har med te att göra. Rutinerna kring, tillbehören, den egna stunden eller den som delas med någon annan, afternoon-tea – ja, kort och gott allt det som omger den värmande drycken. Dessutom är Signe Persson-Melin en av mina favoriter inom form och design. Ingen högoddsare då att hjärtat börjar klappa lite extra för lanseringen av teservisen SPM av nämnda Persson-Melin för Rörstrand. Karakteristisk mönster, omsorg om glasyr och färgton och distinkt form – tekannan är så vacker. Personligen föredrar jag större tekoppar än dessa, men jag antar att man gärna sträcker sig efter påfyllning om man har en sådan kanna. Servisen kommer i butik i början av nästa år, så tomten får komma med en gåvocheck eller liknande om man vill ha sig lite Persson-Melin till livs i julklapp. Men den som väntar på något gott. Pressbild: Rörstrand.
Advent & Jul 2014: Örsholmsstaken
En klar kandidat till årets julprodukt är ljusstakarna från Örsholm. Det småländska hantverket, historien bakom och den klassiska formen känns mycket 2014. Det stora formatet är sprungen ur fönstren på herrgården Örsholm i Småland dit den ursprungligen formgavs. Jag har redan sett ljusstaken på några ställen och jag tror att vi kommer att se mycket av den framöver. Jag tycker om att den tar plats och att den fungerar på många ställen än bara i fönster. Jul 2014 – ja, men även en klassiker för många, många år framöver.
Bilder från Örsholmsstaken. Lista på återförsäljare här.