Jag var på en himla trevlig utflykt i går med mina föräldrar. Vi åkte traditionsenligt till Heda Marknad som hålls varje år första lördagen i juli. Här kan man förlora sig i hantverk med gamla damer som står och säljer broderat och stickat. Den bästa typen av marknad om man frågar mig. Sedan åkte vi turen över Omberg, Alvastra och Vadstena. Efter lunch på Ladugård 206 – deras buffé rekommenderas varmt om ni har vägarna förbi i sommar – körde vi in till den stora röda ladan som ligger precis innan man åker in till Vadstena. Det är möjligen inte så konstigt att blickarna dras till snäckor denna sommar, efter att vi har matats med en nautiskt trend utan dess like detta år. Trend eller ej, snäckor är för evigt vackra ting. Här fann jag stora skönheter som förr låg vid entrén till husen på gårdar som dekoration.
Först fick jag inte riktigt ihop det hela i tanken – viktigt för mig när jag handlar på antik eller loppis. Det är lätt att förföras där och då och sedan när man kommer hem så faller det hela platt. Jag tänkte mig innergårdsromantik med ett gäng snäckor – men då skulle jag behövt just ganska många för att få till känslan. Efter att ha promenerat inne i Vadstena och dess idylliska smågator, förenades dock tanken till att snarare kombinera dessa gamla snäckor med min samling från Skulpturfabriken. Precis så här tycker jag om dem när de får spela med ett modernt uttryck i Stina Lindholms strama betong och Signe Persson Melins minimalistiska fågelbad från Byarums Bruk. Om man håller dem intill örat susar det i dem. På tisdag åker vi till min eviga sommarpassion Gotland. Som jag längtar.
Ett litet Post scriptum med loppisfyndad grön marmor.
Fin söndag!
