Malmstens lampskärmar – bland herbarium och grässtrån

I år lanserar Carl Malmsten-butiken en ny kollektion med de klassiska växtlamporna. Kollektionen Flora har tagits fram i med Eva Schildt och Örsjö Belysning. Lamporna har fått en mässingsdetalj och skall lyfta in skärmarna i 2020-talet. Jag tror absolut att det är dags för en renässans, inte minst för hantverket, förankringen i naturen och vår längtan till det ursprungliga och nära.

Malmsten-butiken ligger vägg i vägg med Svenskt Tenn på Strandvägen i Stockholm. Här möts man av ett annat universum än Josef Franks och Estrid Ericsons mer myllrande värld. Här är det snarare mer av minimalism, nordisk svalhet och fokus på ett slöjdat uttryck. Det finns i och för sig ingen motsättning – fokus ligger på kvalitet och hög formgivningsgrad hos båda. Malmstensbutiken firar 80 år i år och är väl värt ett besök. Jag återkommer med ett inlägg om favoriter bland Malmstens möbler och uttryck framöver. Det känns som om de är mer aktuella än någonsin.

Men nu är det lampskärmarna som är i fokus. Jag har tidigare skrivit ett inlägg om dem som finns här då jag precis funnit en Birgitta-skärm på loppis och det var ett sådant fint reportage i Residence om Vanja Sorbon Malmsten. Sorbon Malmsten är barnbarnsbarn till Carl Malmsten och den som i dag ombesörjer hantverket med att ta fram skärmarna. Om ni har Readly rekommenderar jag att leta upp reportaget från nummer 1/2017. Det är fascinerande att läsa om processen med skärmarna, allt i från insamling av växter, svetsning av ställningarna och skapandet av den färdiga produkten.

Ljuset silas så fint i skärmarna och det är som att ha ett litet eget lysande herbarium på hemmaplan. Om jag för övrigt tror på en renässans för att samla växter, pressa dem och montera dem på klassiskt vis? Svar ja. Ett av mina mer oklara beslut på loppis var att lämna ett gammalt trettiotalsherbarium för trettiofem kronor. Vad i hela friden tänkte jag på? Jag kanske får bli växtsamlare i sommar, bland många andra tror jag. Bukowskis

Det var Carl Malmstens svärdotter Birgitta Sorbonne Malmsten som var kvinnan bakom lampskärmarna, så detta är en riktig familjeaffär. Tillverkningen togs sedan över av Egil Malmsten och nu är det som sagt dottern Vanja som tillverkar skärmarna. En klassisk kombination är växtskärmar på en av Carl Malmstens Staken – en golvlampa med höj-och sänkbar arm som också känns så rätt i tiden. Lampan började nytillverkas 2017 av Tre Sekel i samarbete med Malmstensbutiken nu i oljad ek.

De här formerna känns också som något som vi gärna tar till oss nu och som passar utmärkt med växtskärmarna. Lampfötter av Carl Malmsten/Uppsala Auktionskammare.

En av de nya skärmarna av Eva Schildt i serien Flora. Så vackert att kapsla in torkade strå på detta sätt och mässingen tillför värme. Jag har sett en enda skärm under mina loppisturer och den köpte jag, men vem vet vad som händer i vintageland? Nytt och gammalt förenas sannerligen i dessa skärmar tycker jag.

signature

Februari tar sin början

Februari tar sin början med ljuset som letar sig in i alla skrymslen och skoningslöst visar vinterns kranka blekhet. Jag väljer att fira genom att bjuda in lite sommarkänsla till sovrummet. Förra veckan fyndade jag två karmstolar och den ena har hamnat i denna hörna. Det är så fint med kombinationen björk och rotting. Stolarna har skänkt mycket inspiration och inredningsglädje. För att förstärka det lätta och luftiga tog jag fram ett Rox & Fix-kuddfodral, en loppisfyndad Dali-tavla och en tickingrandig lampskärm från nittiotalets R.O.O.M. Den sitter på en lampfot från Upsala Ekeby. Palmgrensväskan och Panamahatten väntar på varmare tider. De små Beswick-hundarna köpte jag i helgen. Och döm om min förvåning då jag fann en snödroppe här hos mig! Jag har sett rapporter nedifrån landet, men tänkte att de kan väl inte redan ha kommit hit. Jodå. Blandad grön glädje med en stor dos av klimattankar…

I helgen var jag på bio och såg Unga kvinnor. Så fin regi av Greta Gerwig, bra skådespelare och njutbara miljöer. Rekommenderas varmt som en pralin med budskap i februari.

Väl mött nya veckan!

signature

Fredagssvepet 5/2020

Hej fredag och den sista dagen i januari. Vi går mot februarihelg med andra ord. Jag hälsar månaden med ett klassiskt svep och börjar hos Other Stories med chic parisisk marknad. Min hålögda uppenbarelse ger nog en annan syn till helgens loppisrunda, men man får väl lov att se framåt mot fina tröjor och ett stadigt grepp om en fyndad lampa.

Skånska korsvirkeshus med innergårdar och kullersten? Ja, jisses – en garanti för hjärtdunk. Gunnetorpsvägen i Jonstorp, Höganäs till salu genom Bjurfors.

Den karga gotländska naturen lockar lika mycket den. Här i Furillens bekanta miljö där Grythyttans bilder av Daniella Witte kommit till. Gungstolarna står än så länge inne i växthuset, men siktar på comeback när temperaturen stiger. Jag har också köpt ett mindre bryggeribord på loppis som jag skall måla i vår.

Johanna Bradfords kärlek till kök har lett till en ny satsning på Cupboards & Goods som lanseras nästa vecka. Det har hänt så otroligt mycket med synen på kök sedan vi byggde vårt hus 2008. Bilden ovan kommer från Johannas kök. Så vacker grön färg för ögat som bryts mot den mörkare tonen i kaklet, tillsammans med trägolv och marmor.

Barockpärlor – som känns som en av de starkaste trenderna inom smycken – från Sophie by Sophie.

Det tillhör ju knappast de klokaste besluten att se om Mad Men i sköra januari. Få serier är så mörka och cyniska som denna, samtidigt som den tillhör något av det bästa. Jag har precis sett säsong fem igen med favoriten Jared Harris. Jag får kasta mig över något betydligt mer lättsamt nu – kanske inte så ljust i James Nortons maffiaserie – men något helt annat förmodligen.

Björk och rotting är en sådan fin kombination! I veckan fyndade jag två karmstolar som jag som bäst håller på att få in här hemma. Hoppas på lite sol så skall jag visa dem ordentligt. Empirestolar av Johan Petter Grönvall/Bukowskis.

Varmt välkommen februari med bokrean, semlorna, sticklingarna, blodapelsinerna, sportlovet – och framförallt ljuset!

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

signature

I säsong: Förkylningssoppa

Virusen de bara snurrar och snurrar. Denna tid på året har jag min förkylningssoppa i kylen. Den är alltid bra att ha färdig att ta av när orken tryter och den värmer inifrån och ut. Här är devisen enklast möjliga som proppas full med saker som jag har hemma. I grunden tar jag ca 1 kg morötter och 1/2 kg potatis och skalar tillsammans med en stor lök. Löken finhackas, det andra tärnas och bryns i lite smör eller olja i stor kastrull. Sedan tar jag i vatten som täcker, några buljongtärningar och kokar i cirka tjugo minuter. Grönsakerna körs med mixerstav för att få en slät soppa. Nu kokar jag upp igen med en burk kokosmjölk, massor av färskriven ingefära, lite chilikrydda, honung och pressad apelsin. Rostade pumpakärnor och bröd med ost är gott till samt ett glas äpplemust. Smaklig spis!

signature

Konsten att visualisera

Loppis handlar mycket om konsten att visualisera. I en vanlig butik är mycket av det redan gjort med skylt och exponering av saker i olika miljöer. På loppishyllorna är sakerna ofta avkodade och utan referenser. Då gäller det att öva på sin förmåga att se tingen i ett sammanhang som passar en själv. När januari mest handlar om regn och grå himmel istället för snöknaster, är det inte alls svårt att se framåt. Mitt gröna öga är fortfarande lite yrvaket för säsongen. Jag har köpt årets första fröer när Blomsterlandet hade halva priset, men annars är det fortfarande mest dvala. Men att se mig själv i olika situationer framledes när det gäller uteliv och växthus – det går galant. Det är snarare så att man får lära sig att ta det lite lugnt nu med alla ting som kallar på en för att användas när den där första testunden skall dukas upp ute. Duken på bordet skall vara Maria Åströms Rosa Centifolia som jag önskat mig länge och fann på Tradera. De gamla duktyngderna håller den på plats när jag dukar upp klassiska Skagerak-brickan med Lemon Curd i portugisiska marmeladburken och sätter på rottingskyddet över sconsen. Jo då, jag ser det allt framför mig.

För nu blir det knoppande körsbärskvistar och kanske satsar jag på citronkräm redan till helgen. För även om jag är duktig på att visualisera framåt, är jag också ganska bra på att fånga det som är nu. Citrussäsong och allt – ja så får det bli.

signature

Josef Franks flora på Sofiero

Intresset för utställningar med Josef Frank i fokus tycks inte ha mattats. Ingen är väl gladare för det än jag. På Valborgsmässoafton öppnar Sofiero Josef Franks flora och inget säger väl annat än att detta blir en publikmagnet i sommar. Jag kan tänka mig att den vackra slottsmiljön med utsikt över sundet till Danmark är ett utmärkt sammanhang till den mönstervärld som jag själv och många med mig tycker så mycket om.

Jag tror att det är precis som Kristina Wängberg- Eriksson skriver: “Kommer Franks flora någonsin att vissna? Det verkar inte så. Den suveräna kompositionen, färgglädjen, de organiska formerna och den konstnärliga esprin väcker intresse och förtjusning hos generation efter generation.” I texten inför utställningen ligger fokus på Nippon. Mönstret har hämtat inspiration från Japan och är en fantasiflora i starka färger. Jag älskar dukningen på bilden med det blå i kombination med porslinet från Gien. Uppe i förrådet ligger ett söndrigt kuddfodral i mönstret. Det var en av de kuddar vi hade när barnen var små och man kan säga att det slets därefter. Linet är så vackert, men det är lite till låns vid daglig användning i en familjesoffa.

I energilöst slut av januari dras jag till sommarmiljöer med de långa våderna.

Det är det fina med Frank. Textilierna passar i alla sammanhang.

Sofiero är en av de finaste Skåne-pärlorna. Det ligger så fint med bokskog runt på kustvägen en liten bit utanför Helsingborg upp mot Mölle. Favoriten i parken är de vackra gamla växthusen.

Jag tycker också mycket om de stora blombäddarna där det enligt anglofilt cottage-devis svämmar över av färg och allmän prakt.

Sofiero uppfördes som kunglig sommarnöje åt Prins Oskar och hans hustru Sofia 1865. När Oskar senare blev Oskar II byggdes slottet till och fick sitt nuvarande uttryck. Trädgården är framförallt sonsonen Gustav Adolf och hans hustru Margarethas verk. De fick Sofiero i bröllopsgåva 1905 och kom att utveckla det gröna med framförallt brittiska förtecken. Själva tanken att hela denna anläggning egentligen var till för en familj och dess hushåll svindlar lite. 1973 tog Helsingborg stad över driften. Mycket finns bevarat från den kungliga tiden såsom grundtankarna med trädgården och de gamla vinstockarna i växthusen.

Det är mycket lätt att trivas på Sofiero och därför känns kombinationen med Josef Frank extra tilltalande. “Under våren 2020 knyts band mellan denna värld och Sofieros tidigare innehavare Kung Gustav VI Adolf, hans ansenliga trädgårdsintresse och egenskapade herbarium.” Ett givet stopp på Skåneveckan i sommar.

Bilder: Svenskt Tenn och Sofiero/Sophie Håkansson och Annika Christensen

signature

Fredagssvepet 4/2020

Den sista helgen i januari nalkas. Sedan förra fredagen har jag visat åttiotalssnitt, skrivit om döstädning, tipsat om fin och praktisk ljusstake, Auktionssommar, boken Nyttokonst och nytt av Signe Persson-Melin för Byarums Bruk. Kanske finns det något där som får dig att bli nyfiken och klicka dig vidare om du inte redan har läst. Från det går vi vidare till veckans fredagssvep.

Bland auktionshusens överskrifter denna helg hamnade jag hos Stockholms auktionsverk som ropar ut fotografier av Ewa Rudling. Ögonen dras till ett porträtt av Charlotte Rampling från Antibes 1975. Ewa Rudling om CHARLOTTE RAMPLING:- En av världens vackraste kvinnor. Enkel engelsk elegans. Till att börja med var Charlotte kylig och formell och uppmuntrade inte till närmare bekantskap. Men hon öppnade upp, hade en befriande humor och gick med på alla mina idéer. Otaliga unga geniers idol.

Efter att precis ha sett Unga kvinnor i BBC:s tappning under julen är det dags för bioduken. Namnkunniga skådespelare och regissören Greta Gerwig lockar mig definitivt dit.

Elsa Billgren tipsade om Anna-Clara Leo i går och ett reportage hos The Way We Play. En ny bekantskap för min del. Fotografierna av Mira Wickman går i den mörka stilen i vilsam eskapism för ögat och som i mycket definierar stilen i det som syns på många ställen nu.

Turkisk yoghurt med bourbon-vanilj och lönnsirap med knäckig karamelliserad blodapelsin, banan, limezest, granatäpple och mynta låter väl som en helgdröm.

Ett helgtips är att Blomsterlandet har halva priset på fröer.

Ett läsvärt inlägg är Tereses Ska loppis vara en skam? Really? Terese skriver om kritiken som finns på vissa håll mot vintage, konsumtionshets och en ständig vilja till förändring. Sannerligen ett intressant ämne. Jag förstår ju grunden rent teoretiskt – att även loppisbesök leder till att hjärnan fokuserar på att köpa och att förädla, istället för att bara nöja sig med det som finns. Det handlar om att som människa inte vara helt behovsstyrd, utan även styras av lust. Med det sagt tror jag fortfarande på vad jag kallar inspirerande hållbarhet. Att tills normen är förändrad visa på second hands olika ansikten. Och för egen del tror jag att det handlar om att skapa det vackra med små medel för mig och de mina. Jag och min vän talar mycket om många tecken på nyandlighet som syns för tillfället i ett samhälle som rör sig bort från konsumtionen som nummer ett. Det är en spännande tid och intressant att tänka kring.

Billgren Wood ägnar sitt lilla samtal i dag åt randigt. För mig har ränderna aldrig gått ur. Jag lever i högsta grad fortfarande i svallvågorna efter Walles & Walles stilbildande textiler som såldes på R.O.O.M när de låg i den gamla industrilokalen på Kungsholmen. Det var en av mina vallfärdsplatser då. En höjdpunkt i nittiotalsreferenser kan väl sägas vara när sångaren i Kent tittade på tygprover bredvid oss. Nu är danska Helene Blanche mycket i ropet. Klassiker med twist.

Jag har ännu inte provat någon klänning i denna siluett. Säckvarning eller perfekt med Panamahatt i Skåne i sommar?

Om jag har spetsat öronen många gånger den senaste tiden med tanke på den kungliga utvecklingen [Länk till sevärd dokumentär] i Storbritannien? Of course. Jag har varit nära att sätta teet i halsen flera gånger om i Spodekoppen… Hoppas på det bästa hälsar denna nörd som har The Queen som högsta hönset. Vill ni ha lite fredagsmusik på detta? Spellistan till andra säsongen av Sex Education finns här. Med What is love högst upp. En av mina gladlåtar hela vägen.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

signature

Signe Persson-Melin för Byarums Bruk

Signe Persson-Melin är en av våra stora namn inom formgivning och konsthantverk i Sverige, tillika en av mina personliga favoriter. Mitt i mitt maximalistiska uttryck inom inredning, står Persson-Melin för det källklara vattnet – en sådan skärpa i det distinkta uttrycket som jag faller för varenda gång. Jag tror inte att jag har sett ett enda föremål som jag inte kan tänka mig att ha själv. Jag återkommer med ett mer fullödigt I spåren av framöver, men för nu visar jag en nyhet för Byarums Bruk.

På Möbelmässan presenteras Sigill. Fatet i återvunnet aluminium bygger på formen i växtkärlen Gråsippa. I mitten syns Persson-Melins signatur och på kanten finns ett mönster i karakteristiska streck. Ett lägre växtkärl? Vattenspeglingar i trädgården? Eller ett konstföremål? Ögat söker sig till det.

signature